Nyttigt med personliga mål
1 Är det inte en skön känsla att veta med sig att man framgångsrikt uppnått ett mål? När vi sätter upp mål, som är rimliga, i vår tjänst på fältet och andra områden i livet, kan vi uträtta mycket till ära för vår himmelske Fader.
2 Det är olika sidor i livet som vi kan göra rikare genom att vi sätter upp mål. Många önskar åstadkomma mer när det gäller det personliga studiet; kanske föresätter de sig att läsa igenom bibeln på en viss tid eller avsätter de en viss tid varje vecka för personligt studium, och sedan låter de inte andra ting komma i vägen. Andra kanske är oroade över att de, när de studerar, inte tillägnar sig så mycket som de skulle önska. Varför inte, för att lättare komma ihåg det stoff du studerar, fatta den föresatsen att göra bruk av stoffet på ett eller annat sätt i tjänsten på fältet eller vid samtal med andra? Genom att föresätta sig att förbättra sin förmåga att tala har många blivit hjälpta att bli duktiga offentliga talare. Teokratiska skolan är till stor hjälp i detta.
3 Vi önskar säkert alla fortsätta att göra framsteg i att tillämpa andens frukter i vårt liv. Ett sätt att åstadkomma detta är att vi uppriktigt granskar oss själva för att utröna på vilka områden det kan fattas oss något och sedan försöka göra framsteg i dessa ting så långt det är möjligt. Ibland har vi, till exempel, svårt att utöva sådan självbehärskning som vi skulle vilja. Vi kanske behöver visa lite mera tålamod eller långmodighet. I så fall kan vi arbeta på detta.
4 När det gäller tjänst på fältet, har några menat att de visserligen använder ett rimligt mått av tid till att vittna, men de tycker att de inte når det resultat de skulle vilja eller också finner de det svårt att få människor intresserade av det de har att säga. Vi kanske kunde åstadkomma mera genom att försöka dryfta något bibliskt ämne med dem vi träffar. Vi kan åstadkomma detta genom att på förhand tänka efter vilka ämnen som är av allmänt intresse i samhället, sedan tänka ut några frågor, som kan hjälpa oss att få den vi besöker att engagera sig, och slutligen bereda oss för att tala om ämnet.
5 Om vi sätter upp personliga mål, kan detta hjälpa oss att nå resultat också vid våra återbesök. Syftet med återbesöket är att vidareutveckla det intresse som vi redan har spårat. Vilka bör våra föresatser då vara? Vi bör försöka göra framsteg i bruket av undervisande frågor, och om vi lyckas med att verkningsfullt dryfta bibliska ämnen, skall detta helt säkert hjälpa oss att göra våra återbesök verkningsfullare.
6 Du kan försöka sätta upp mål i avsikt att öka den tid du använder i tjänsten på fältet eller kanske i avsikt att ordna dina angelägenheter så att du kan vara hjälppionjär. Ett annat utmärkt mål är att sätta i gång ett bibelstudium. Oavsett hur omfattande din tjänst för Jehova kan vara, är den godtagbar för honom, om den utförs helhjärtat. — Matt. 13:8, 9.
7 Men en sak måste man tänka på: om din föresats inte kan sägas vara ”resonlig”, rimlig, kan den leda till att ditt mod slås ner avsevärt. (Jak. 3:17) Målen måste uppställas enligt vad man har utsikt att kunna åstadkomma. Annars är det mycket troligt att vi drabbas av modlöshet, om vi inte får framgång. Vi är alla olika till vår läggning, både fysiskt och känslomässigt. Vi kan inte räkna med att åstadkomma något bara därför att någon annan lyckas med det, utan vi bör ställa upp mål enligt vad vi själva förmår. Men skulle du kunna föresätta dig att göra dina samtal bättre och att göra bättre bruk av bibeln, när du talar till folk vid dörren, eller kanske också när du sätter i gång ett bibelstudium?
8 Kan du sätta upp några mål för att förbättra kvaliteten på din tjänst för Jehova? Vilka praktiska föresatser kan du fatta för att göra din tjänst bättre? När du väl har bestämt dig för att söka uppnå en viss sak, se då till att du ständigt lägger fram den för Jehova i dina böner, eftersom en människa ju inte kan få någon bättre hjälp, eller hur? Ett mål som man glömmer blir aldrig förverkligat. När du fattar ett beslut, ha det då ständigt i tankarna och gör som du har beslutat i ditt hjärta. — 2 Kor. 9:7.