Hur man bär fram de goda nyheterna — På ett taktfullt sätt
1 När vi besöker människor i deras hem eller träffar dem på gatan, i affärer eller på andra platser, måste vi vara taktfulla. Varför det? Det beror på att vi lever i de ”yttersta dagarna” som skulle vara ”kritiska tider”. Paulus skrev att människor som lever i dessa dagar skulle vara ”inbilska, övermodiga, . . . ovilliga till någon som helst överenskommelse, . . . utan självbehärskning, vildsinta, . . . egensinniga”. (2 Tim. 3:1—4) Det är alltså uppenbart att Jehovas folk i dessa tider måste vara taktfulla när de förkunnar de goda nyheterna.
2 Men vad är takt? En ordbok ger definitionen: ”En stark känsla för vad man bör göra eller säga i en svår eller känslig situation för att upprätthålla goda relationer till andra eller för att inte väcka anstöt.” Som kristna önskar vi sannerligen upprätthålla goda förhållanden till andra människor och undvika att i onödan väcka anstöt. Så långt som det beror på oss vill vi därför i ord och handling hålla frid med alla människor. — Rom. 12:18.
3 Det är till hjälp för oss om vi kan sätta oss in i den situation som den person vi talar med befinner sig i. När vi gör ett besök har vi kanske avbrutit något viktigt. Det är ofta så att de människor vi besöker inte förväntar att någon skall ringa på deras dörr. Vi måste därför vara taktfulla, hänsynsfulla, visa djup personlig omsorg och en kärleksfull önskan att hjälpa.
4 Paulus är ett utmärkt exempel på ett taktfullt kristet vittne. Tänk på det tillfälle då han talade till atenarna. Han kritiserade dem inte eller fördömde dem för deras avgudadyrkan och tillbedjan av så många falska gudar, även om hans ande blev uppbragt över detta. (Apg. 17:16) På ett taktfullt sätt använde Paulus atenarnas intresse för tillbedjan av många gudar som en utmärkt inledning i sitt tal till dem. — Apg. 17:22—31.
5 Också vi träffar människor som har sin egen religion och som talar om det för oss. Vad bör vi då göra? Vi måste vara taktfulla. Vi får inte vara påträngande, stridslystna eller kritiska. I stället bör vi om möjligt finna synpunkter som vi är överens om och uppehålla oss vid dem. Vi behöver inte vederlägga eller bestrida varje invändning från en person som inte instämmer i vårt budskap.
6 Taktfullhet inbegriper också att vara en god lyssnare. Genom att vi lyssnar på och begrundar de tankar den besökte kommer med, vet vi vad han eller hon tänker. Ofta kan vi taktfullt följa denna tankegång för att utveckla ett trevligt samtal och avge ett vittnesbörd. Frågor är till hjälp, men vi måste vara försiktiga så att vi inte ställer den besökte mot väggen. De bör i stället användas för att få den besökte att yttra sig och få reda på vad han eller hon tycker om saker och ting. Vi kan följa Paulus’ exempel: ”För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några.” — 1 Kor. 9:22.
7 Vi måste vid alla tillfällen noggrant välja våra ord, så att vi inte väcker anstöt. (Ords. 25:11) De människor vi besöker kommer då att inse att vi gör vänliga besök med ett uppmuntrande budskap. Om våra ord och vårt ansiktsuttryck förmedlar personligt intresse, omtänksamhet och vänlighet mot alla, kommer de flesta människor att lägga märke till detta och ofta reagera positivt. Kom ihåg Paulus’ ord: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” — Kol. 4:6.
8 Också när människor bestämt säger att de inte är intresserade, vill vi på ett taktfullt sätt undvika att väcka anstöt. På så sätt kan vi lämna efter oss ett gynnsamt intryck och bana vägen för nästa vittne som gör ett besök. Må vi fortsätta att bära fram de goda nyheterna på ett taktfullt sätt, så att vi kan förmedla vad som är gynnsamt för dem som lyssnar på oss. — Ef. 4:29.