Var på din vakt mot att visa missriktad godhet
1 Jehovas folk är känt för sin vänliga och frikostiga anda. Detta kommer ofta till uttryck i materiellt avseende, när vi efterliknar den vänskaplige samariern som Jesus talade om i sin rörande liknelse. (Luk. 10:29—37) Men somliga, som inte är värda att få materiell hjälp, kan försöka utnyttja vår godhet. Vår kärlek till andra måste således hållas i jämvikt genom ”exakt kunskap och full omdömesförmåga”. — Fil. 1:9.
2 Inom församlingen: Någon kanske säger att han är arbetslös eller anger något annat skäl till att be om hjälp. Ibland är sådana personer inte aktiva i fråga om att söka arbete, utan de vill bara att andra skall svara för deras uppehälle. Så här sade aposteln Paulus om sådana personer: ”Om någon inte vill arbeta, så må han inte heller äta.” — 2 Thess. 3:10.
3 ”Tid och oförutsedd händelse” drabbar oss alla, men vi bör inte bli överdrivet bekymrade om vi råkar i ekonomiska svårigheter och saknar ”vårt bröd för denna dag”, då ju Jehova sörjer för dem som älskar honom och gör hans vilja. (Pred. 9:11; Matt. 6:11, 31, 32) En person som är i behov av hjälp kanske finner att det skulle vara bra att tala med någon av de äldste. De äldste kan känna till olika sociala förmåner, och de kan kanske hjälpa till att fylla i de ansökningsblanketter som behövs för att man skall få del av sådana förmåner eller förstå vad som krävs för att få dem. De äldste kan i varje fall bedöma situationen för var och en som ber om hjälp och se vad man bäst gör. — Jämför 1 Timoteus 5:3—16.
4 Resande bedragare: Sällskapet fortsätter att få rapporter om att somliga i församlingarna har blivit lurade på pengar och materiella ting av resande bedragare. Detta bör inte förvåna oss, eftersom Bibeln varnar oss och säger att ”onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda”. (2 Tim. 3:13) Dessa bedragare påstår ofta att de är strandsatta och att de för att kunna ta sig hem behöver pengar till resan och till mat. Även om de kanske låter uppriktiga, är de i de flesta fall inte alls Jehovas vittnen, utan ger sig bara ut för att vara detta.
5 Om en främling ber om hjälp, är det förståndigt att vända sig till någon av de äldste i församlingen, som kan ta initiativ till att undersöka om den här personen är en broder eller inte. Man bör vanligtvis ringa till någon av de äldste i den personens församling, så att man kan få personens ställning bekräftad. Verkliga bröder och systrar som helt oväntat hamnat i en nödsituation kommer att förstå att det här slaget av efterforskning görs till skydd för alla berörda parter. Å andra sidan kommer bedragare att avslöjas genom att man på det här sättet undersöker saken. Vi har ingen anledning att vara överdrivet misstänksamma mot alla som vi inte känner, men vi måste vara på vår vakt mot onda bedragare. — Se även km 9/80, sidan 4.
6 Den vise kung Salomo gav följande råd: ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem.” (Ords. 3:27) Genom att vi förståndigt visar urskillning kan vi fortsätta att vara barmhärtiga samtidigt som vi är på vår vakt mot att visa missriktad godhet.