Andliga skatter i de kristna grekiska skrifterna

Studieutgåvan av Nya världens översättning

¹ I bilagan till Tjänsten för Guds kungarike för november 2004 presenterades studieutgåvan av Nya världens översättning av Den heliga skrift. Genom den här bibelutgåvan har den smorda kvarlevan av det andliga Israel, i lojalitet mot sitt uppdrag att förvalta Guds heliga ord, tillhandahållit en trogen översättning av Bibeln tillsammans med upplysningar som förklarar och ger stöd åt de återgivningar som valts. Studieutgåvan ingår i ett världsomfattande bibliskt undervisningsprogram. I den första artikeln behandlades i huvudsak de hebreiska skrifterna. Föreliggande artikel visar vilka andliga skatter vi kan finna i de kristna grekiska skrifterna med hjälp av studieutgåvan.

² I inledningen till studieutgåvan sägs det: ”Det mest framträdande draget i Nya världens översättning är att den låter Guds namn få sin rättmätiga plats i bibeltexten, nämligen genom att återge det med den traditionella formen ’Jehova’ på 6 973 ställen i de hebreiska skrifterna och på 237 ställen i de kristna grekiska skrifterna.”

³ I en fotnot till namnet ”Jehova” i Matteus 1:20 får vi veta att detta är det första av de 237 ställen i de kristna grekiska skrifterna där namnet ”Jehova” förekommer i huvudtexten till Nya världens översättning och att det dessutom förekommer 72 gånger i fotnoterna. Fotnoten visar också att namnet ”Jehova” används i flera översättningar till hebreiska och att det även förekommer i fotnoter i J. N. Darbys översättning och i den tyska Elberfelder Bibel från 1891. Här ges också en hänvisning till Tillägg 1D i studieutgåvan, där det ges en utförlig redogörelse för de välgrundade skälen till att namnet ”Jehova” används även i de kristna grekiska skrifterna. (Se också Vakttornet för 15 oktober 1999, sidorna 28–31, och Vakttornet för 1 mars 1991, sidorna 26–30.)

⁴ Användandet av Guds namn är emellertid inte bara av teoretiskt intresse. Om man skall kunna lära känna Gud som person, måste man känna till hans namn. (2 Mos. 34:6, 7) Nya världens översättning har uppmuntrat miljoner läsare att använda Guds namn!

⁵ Vikten av att lära känna den ende sanne Guden framhålls i Johannes 17:3, som lyder: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” För att få fram fler av de nyanser som ryms i den grekiska grundtextens ord för ”lära känna” finns det en fotnot i studieutgåvan som ger två alternativa lydelser till det här uttrycket. Den första delen av versen kan alltså läsas så här: ”Detta betyder evigt liv: att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden.” Enligt det andra alternativet kan man läsa: ”Detta betyder evigt liv: att de känner dig, den ende sanne Guden.”

Noggrann återgivning av grekiska verb

⁶ I inledningen till studieutgåvan heter det: ”Särskild omsorg har lagts ner på översättningen av de hebreiska och grekiska verben i syfte att återge den enkelhet, värme, egenart och kraftfullhet som kännetecknar grundtextens uttryckssätt. Man har strävat efter att bevara prägeln av hebreisk och grekisk forntid som utmärker de gamla skrifterna, sättet på vilket människor på den tiden tänkte, resonerade och talade, formen för deras språkliga umgänge osv.” Låt oss belysa detta med några exempel.

⁷ De kristna bibelskribenterna var mycket noggranna i sitt ordval. Som exempel på detta kan nämnas 1 Johannes 2:1 (Bibel 2000), där aposteln Johannes skriver: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern.” I Nya världens översättning återges den här versen lite annorlunda. Den lyder: ”Mina små barn, detta skriver jag nu till er för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå begår en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern.” Varför använder Nya världens översättning uttrycket ”begå en synd”? I en fotnot till uttrycket ”begå en synd” förklaras det att det grekiska verbet för ”synda” här står i den verbform som kallas aorist. Vad betyder det? I fotnoten citeras en grekisk grammatik, där det heter: ”Aoristen uttrycker en ’punktuell’ handling, dvs. den betraktar en handling som en punkt: den betecknar startpunkten ... eller slutpunkten ..., eller också ser den helt enkelt hela handlingen som något som har hänt, utan att skilja mellan de enskilda stegen i förloppet.” Aoristformen uttrycker här en enstaka syndig handling. Däremot skulle den grekiska presensformen här ha betecknat att någon är en syndare eller håller i med att synda. Johannes talar alltså inte om en som syndar vanemässigt utan om en som ”begår en synd”. (Jämför Matteus 4:9, där aoristformen visar att Djävulen inte bad Jesus om att hänge sig åt en permanent eller pågående tillbedjan av honom utan om att utföra en enstaka ”handling av tillbedjan”.)

⁸ Men om man läser i 1 Johannes 3:6, 9, som vanligtvis återges: ”den som förblir i honom syndar inte”, och: ”den som är född av Gud syndar inte”, kan det verka som om dessa ord motsäger uttalandet i 1 Johannes 2:1. Men i 1 Johannes 3:6, 9 används presens i den grekiska grundtexten för att beteckna en pågående handling. Några översättningar återger därför verbet mera exakt med ”bedriver inte synd”, ”utövar inte synd” (NV), ”syndar inte vanemässigt” (Phillips), ”fortsätter inte att synda” (Today’s English Version).

⁹ I Matteus 6:33 (NV) uppmanade Jesus sina lärjungar: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket.” Andra översättningar lyder: ”Sök först hans rike” (Bibel 2000), ”Sök först Guds rike” (Svenska Folkbibeln). Jesus menade inte att vi skulle söka hans himmelske Faders rike en eller två gånger och sedan på nytt sysselsätta oss med något annat, utan att vi ständigt skulle söka detta rike först. Det bör alltid ha första platsen i vårt liv. I fotnoten i studieutgåvan ges upplysningen att verbformen i grundtexten anger en pågående eller fortskridande handling. Denna verbform skulle också kunna återges: ”Sök därför ständigt kungariket först.” (Se också Lukas 12:31, där samma verbform har återgetts ”sök hela tiden”.)

¹⁰ I Matteus 7:7 används i grundtexten den verbform som uttrycker en pågående eller fortskridande handling tre gånger för att ge eftertryck: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” Dessa exempel visar hur Nya världens översättning och studieutgåvan av den låter andliga skatter framträda.

¹¹ I förbindelse med förbud är det också en klar skillnad mellan presens och aorist i grekiskan. När ett förbud uttrycks med presens betyder det mer än att man inte skall göra något. Det betyder att man skall sluta upp med att göra det. När Jesus var på väg till Golgota sade han inte bara ”Gråt inte” till kvinnorna som följde honom, utan eftersom de redan grät sade han: ”Sluta upp med att gråta över mig.” (Luk. 23:28) Likaså sade han till dem som sålde duvor i templet: ”Sluta upp med att göra min Faders hus till ett marknadshus!” (Joh. 2:16) I bergspredikan sade han: ”Sluta upp med att vara bekymrade” för vad ni skall äta, dricka och ha på er. (Matt. 6:25) Andra exempel på sådana återgivningar är Matteus 6:16, där Jesus sade: ”När ni håller på att fasta, sluta då upp med att ta på er en sorgsen min likt hycklarna.” De flesta översättningar återger det här bibelstället helt enkelt med orden: ”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna.” (Bibel 2000) En sådan återgivning kan antyda att man inte skall börja se sorgsen ut. Men bibelskribenterna använde här en imperativform i presens, vilket på grekiska har en alldeles särskild betydelse. Handlingen pågår just nu och måste upphöra nu. Denna detalj uppmärksammas i Nya världens översättning. Lägg märke till ytterligare två exempel på sådana noggranna återgivningar: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden.” (Matt. 6:19) ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda.” (Matt. 7:1)

¹² När bibelskribenterna använder aoristtempus för att uttrycka ett förbud betyder det att en handling inte är tillåten vid någon som helst tidpunkt. Jesu uppmaning till sina åhörare löd därför: ”Var aldrig bekymrade [dvs. var inte bekymrade vid någon som helst tidpunkt] för morgondagen.” (Matt. 6:34) En annan översättning återger Jesu uppmaning så här: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.” (Bibel 2000)

Aktivt deltagande i kristen verksamhet

¹³ I fotnoterna finner man ibland alternativa återgivningar som kastar ytterligare ljus över grundtexten. Om huvudtexten i Nya världens översättning har en mer allmänt hållen formulering kan fotnoten – genom att redovisa antingen en vidgad eller en mer specifik innebörd – ge fördjupad insikt i vad ett visst bibelställe betyder. Ett exempel är det råd aposteln Paulus gav i Filipperna 1:27: ”Uppför er nu endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus.” Andra översättningar återger den här texten på ett liknande sätt. Bibel 2000 lyder till exempel: ”Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium.” Och Bo Giertz översättning lyder: ”Se nu bara till, att ni för ett liv som är värdigt Kristi evangelium.” En fotnot i studieutgåvan till uttrycket ”uppför er nu endast” förmedlar en djupare förståelse av vad den här uppmaningen kan ha betytt för filipperna. Den alternativa återgivningen i fotnoten lyder: ”Fortsätt nu endast att uppföra er som medborgare [eller: ”sköta era medborgerliga plikter”].”

¹⁴ Det grekiska ord som här har återgetts med ”uppför er” härleds från ett ord som betyder ”medborgare”. Filipperna skulle som ”medborgare” ta del i att förkunna de goda nyheterna. Man måste komma ihåg att i allmänhet tog romerska medborgare aktivt del i politiska angelägenheter. Romerskt medborgarskap var högt värderat – i synnerhet i städer utanför Italien, som i fallet med Filippi, där romarna hade gett invånarna sådant medborgarskap. Som det framgår av fotnoten i studieutgåvan framhåller Paulus här för de kristna att de inte får förhålla sig passiva och vara kristna bara till namnet, utan att de måste vara aktiva och därigenom visa att de är värdiga de goda nyheterna. Denna djupare förståelse är i överensstämmelse med vad aposteln Paulus längre fram skrev till filipperna: ”Vad oss angår, finns vårt medborgarskap [”vårt liv som medborgare”, fotnoten] i himlarna.” (Fil. 3:20)

Abraham ”försökte offra” Isak

¹⁵ Som nämnts tidigare är det möjligt att få en djupare förståelse när översättarna återger verben på ett noggrant sätt. Ett exempel är den viktiga bibeltexten i Hebréerna 11:17. En äldre svensk översättning lyder: ”Genom tron offrade Abraham Isak, när han sattes på prof, och den enfödde sonen offrade han, som hade fått löftena.” Av den här återgivningen kan man dra slutsatsen att verbet ”offrade” står i samma form på båda ställena i grekiskan.

¹⁶ Men så förhåller det sig inte. På första stället står det grekiska verb som återgetts med ”offrade” i perfektum (fullbordad handling), men på andra stället står det i imperfektum (pågående handling i förfluten tid). Att olika verbformer används påverkar innebörden, och de som utarbetat Nya världens översättning har försökt få fram dessa betydelseskillnader genom att översätta det här bibelstället på följande sätt: ”Det var i tro som Abraham, då han blev prövad, så gott som offrade Isak, ja, han ... försökte offra sin enfödde son.” Vid ordet ”offrade” finns det en fotnot som ger följande alternativa översättning: ”I (Genom) tro har Abraham, då han sattes på prov, (egentligen) offrat Isak.” Till uttrycket ”försökte” finns det också en fotnot som ger alternativen ”grep sig an med att” och ”beredde sig att”. Den här delen av versen skulle alltså kunna lyda: ”Han grep sig an med [eller: ”beredde sig”] att offra sin enfödde son.” Den tidsform som det grekiska verbet står i anger alltså att handlingen var planerad eller påbörjad men inte fullbordad eller fullständigt genomförd. Detta stämmer överens med vad som hände i verkligheten. (1 Mos. 22:9–14)

”Skiljemuren mellan dem”

¹⁷ Fotnoterna i studieutgåvan innehåller också värdefulla upplysningar hämtade från bibliska uppslagsverk. Ett exempel är noten till uttrycket ”skiljemuren mellan dem”, som Paulus använder i Efesierna 2:14. Noten lyder: ”En anspelning på en mur (el. gallerbarriär) på tempelområdet som skulle hindra ohelgade icke-judar att gå in och tillbe på de inre förgårdarna, dit endast helgade judiska tillbedjare hade tillträde. Enl. Mishna (se H. Danbys engelska övers., 1950 års uppl., sid. 592) kallades avspärrningen ’Soreg’. Den skall ha varit 1,3 m hög. Se Tillägg 9F.”

¹⁸ I det sammanhang som orden i Efesierna 2:14 förekommer påvisar Paulus att den här ”skiljemuren”, den s.k. Soreg, som fanns i Herodes tempel på Jesu tid, var en bild av den tidigare juridiska skiljelinjen mellan judar och icke-judar, de s.k. hedningarna, som fanns på grund av det mosaiska lagförbundet. Men nu har den här skiljemuren, lagförbundet, tagits bort genom Kristi lösenoffer, som har helgande kraft att rena till och med hedningar. (Kol. 2:13–15) Från och med år 36 v.t., då troende icke-judar började komma in i den judekristna församlingen, blev de smorda och helgade som medlemmar av det andliga ”Guds Israel”. (Gal. 6:16) Dessa icke-judar, som nu hade blivit renade, tillhörde likaså den himmelska helgedomsklassen, som framställdes i bild genom dem som fick beträda den inre förgården i templet. De icke-judiska kristna var alltså inte längre begränsade till den yttre förgården, och därmed fanns det inte heller någon begränsning i deras förhållande till Jehova.

Förkunnandet ”från hus till hus”

¹⁹ Många har kritiserat Jehovas vittnen för att de förkunnar Bibelns budskap från hus till hus. Men det mönster som apostlarna och andra kristna i det första århundradet gav är entydigt. I Apostlagärningarna 5:42 beskrivs deras verksamhet: ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.”

²⁰ I en fotnot i studieutgåvan kommenteras uttrycket ”från hus till hus”. Noten lyder: ”Ordagr.: ’[hus] efter hus (hus-vis)’. Grek.: kat’ oikon. Prepositionen katạ används här med ackusativ sing. i distributiv betydelse. I sitt verk The Interpretation of The Acts of the Apostles (Minneapolis 1961) ger R. C. H. Lenski följande kommentar till Apg 5:42: ’Inte för ett ögonblick upphörde apostlarna med sitt heliga arbete. ”Varje dag” fortsatte de, och de gjorde det öppet ”i templet”, där Sanhedrin och tempelpolisen kunde se och höra dem, och naturligtvis också κατ’ οἴκον, som skall förstås distributivt, ”från hus till hus”, och inte bara adverbiellt, ”hemma”, ”i huset”.’” De flesta andra översättningar återger det här uttrycket med ”hemma” (Bibel 2000), ”hemma i husen” (Svenska Folkbibeln) eller ”i hemmen” (Giertz). Ett intressant undantag utgör Hugo Odebergs svenska översättning, som lyder ”i hem efter hem”. (De fyra evangelierna och Apostlagärningarna, utgiven 1996)

Värdefulla parallellhänvisningar

²¹ När man läser Bibeln träffar man ofta på ställen där en bibelskribent citerar från en annan bibelbok eller indirekt hänvisar till något annat ställe i Bibeln. Både i studieutgåvan och standardutgåvan av Nya världens översättning finns det parallellhänvisningar som riktar läsarens uppmärksamhet på ställen där det finns ytterligare upplysningar.

²² I inledningen till studieutgåvan sägs det: ”Den här bibelutgåvan innehåller mer än 125 000 parallellhänvisningar. Dessa hänvisningar från ett bibelställe till ett annat, eller till flera andra bibelställen, visar att nästan varje upplysning i Bibeln styrks av uttalanden av minst två vittnen. När man noggrant jämför de bibelställen som det hänvisas till och granskar de fotnoter som är förbundna med dem, står det klart att det råder fullständig inre överensstämmelse mellan Bibelns 66 böcker, och det bekräftar att de utgör en enda bok som är inspirerad av Gud.”

²³ Vilka upplysningar kan man då finna med hjälp av parallellhänvisningarna? Det sägs vidare i inledningen till studieutgåvan: ”Med hjälp av parallellhänvisningarna kan man finna parallella tankar, händelser och berättelser, biografiska och geografiska upplysningar, uttalanden om bibliska profetiors uppfyllelse som görs i Bibelns egen skildring, direkta citat av fraser, uttryck och hela verser från andra delar av Bibeln, liksom sambandet mellan profetiska förebilder i lagförbundet och deras uppfyllelse enligt de kristna grekiska skrifterna. Allt detta ger en stor mängd bibelkunskap.”

²⁴ Låt oss nu se närmare på parallellhänvisningarna i skildringen av hur Jesus konfronteras med Satan enligt Matteus 4:3–11. I vers 4 bemöter Jesus den första frestelsen från Satan genom att säga: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” Som framgår av illustrationen visar parallellhänvisningen att Jesus citerar ett skriftställe som i våra biblar återfinns i 5 Moseboken 8:3. Satan fortsätter med en andra frestelse och försöker nu ge stöd åt den genom att säga: ”Det står ju skrivet: ’Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, för att du aldrig skall stöta din fot mot någon sten.’” Varifrån hämtade Satan dessa ord? Hänvisningen i mittspalten för oss till Psalm 91:11, 12. Ja, Satan citerar ett skriftställe och agerar på så sätt som ”en ljusets ängel”. (2 Kor. 11:14) Jesus svarar: ”Det står också skrivet: ’Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.’” Detta är också ett citat från de inspirerade Skrifterna, men nu är det naturligtvis korrekt och riktigt tillämpat. Varifrån citerar Jesus? Parallellhänvisningen leder oss till 5 Moseboken 6:16. När Jesus för tredje gången utsätts för en frestelse, citerar han återigen ett skriftställe. Varifrån citerar han den här gången? Från 5 Moseboken 6:13, enligt hänvisningen i mittspalten. På detta och på många andra sätt får vi stor nytta av de 125 000 parallellhänvisningarna.

²⁵ När en hänvisning följs av beteckningen ”LXX” betyder det att citatet i de kristna grekiska skrifterna är hämtat från den grekiska Septuaginta-översättningen (som förkortas ”LXX”) av de hebreiska skrifterna och inte från den traditionella hebreiska texten. Så till exempel hänvisas det från Romarna 9:17 till 2 Moseboken 9:16, LXX. Utförliga upplysningar om ordalydelsen i Septuaginta finns i fotnoten till den vers det hänvisas till i studieutgåvan.

²⁶ Av dessa exempel framgår det klart att studieutgåvan förhöjer skönheten hos Nya världens översättning genom att kasta ytterligare ljus över dess många exakta återgivningar.

[Ruta på sidan 6]

Vem är ”klippan”?

När vi tar del i den kristna förkunnartjänsten kanske vi träffar på någon som hänvisar till Matteus 16:18 som bevis för att Petrus är den klippa som den kristna församlingen är byggd på. (Jämför Bibel 2000.) Vid ordet ”klippa” i Nya världens översättning kan man då finna fem hänvisningar till andra bibelställen som visar att Kristus, och inte Petrus, är den kristna församlingens grundval. Om man slår upp Matteus 16:18 i studieutgåvan, finner man i fotnoten ytterligare upplysningar om det ord i den grekiska grundtexten som har översatts med ”klippa”.