Utdrag ur Sällskapet Vakttornets årsbok för 1956
Årsberättelse för Sverige
Folkmängd Högsta antal aktiva förkunnare
7.192.000 1945: 2.867 1955: 7.350
När man blickar tillbaka på det förflutna året, inser man hur många underbara välsignelser som blev utgjutna över Jehovas folk. I Sverige talar man om filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet”, om en ny bok ”Till allt gott verk skicklig”, som används i skolan i teokratisk ämbetsutövning, om den särskilda framstöten vid julen, om kampanjen med skriften Kristenheten eller kristendomen — vilkendera är ”världens ljus”? och om det underbara konventet, som hölls i Stockholm med delegater från tjugofem nationer. Allt detta har haft en märkbar verkan på spridningen av de goda nyheterna i Sverige. Landstjänaren ger oss några mycket intressanta erfarenheter av vad som tilldrar sig där.
Filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet” har blivit mycket uppskattad också här, och bröderna i församlingarna är glada åt att de nu kan anordna offentliga möten och visa denna film på olika platser. Förutom vid kretssammankomsterna har filmen redan visats vid två tillfällen på rätt ovanliga ställen, den ena gången i ett fängelse och den andra i ett arbetsläger för ”mindre farliga” fångar; praktiskt taget alla internerna och de flesta vaktkonstaplarna var närvarande, och resultaten blev mycket goda. Offentliga föredrag kunde hållas av bröder som avtjänade fängelsestraff, och rätt många studier sattes i gång.
Framstöten vid julen var en stor välsignelse. Sedan rapporten över den hade avsänts fick vi del av följande erfarenhet: En kretstjänare som besökte en församling på landet gick från dörr till dörr tillsammans med en syster som bodde där på orten. På ett ställe sade husmodern till system: ”Ni som går ut och predikar för folk har väl inte haft tid att baka så mycket till helgen, eller hur? Får jag ge er några limpor att ta med hem?” En annan ”julerfarenhet” gällde en kretssammankomst, som hölls i ett litet samhälle som är en stor järnvägsknutpunkt och därför har förhållandevis fler hotell än privathem. Vid denna tidpunkt brukar hotellen där i allmänhet stängas, eftersom mycket få människor är på resande fot just då, men denna gång hölls de öppna för att våra bröder skulle kunna bo där, och de fick använda hotellens hela utrustning, fastän ingen av personalen var hemma.
På sina håll, där de så kallade frikyrkorna är i flertal, blir vittnena nu ibland bjudna att stiga på av en egendomlig orsak: En av de religiösa tidskrifterna hade inne en historia om en bland Jehovas vittnen, som hade blivit omvänd till ”den sanna tron”, och artikeln slutade med en uppmaning till läsarna att inte längre visa vittnena på dörren utan i stället bjuda in dem och försöka omvända dem. Hittills har vi emellertid inte hört talas om att någon enda av vittnena blivit ”omvänd”, men denna ökade möjlighet att få avge vittnesbördet innanför folks dörrar, i stället för utanför, används naturligtvis med glädje.
Eftersom det här landet är så glest befolkat, i synnerhet i norra hälften, är det ett verkligt problem hur man skall få alla människor här inom hörhåll för vittnesbördet och kunna sörja för att de intresserade får den omvårdnad de behöver. På ett sådant distrikt, där en familj om far, mor och två döttrar verkar som pionjärer med särskilt uppdrag, samlades inte mindre än femtio personer till Åminnelsen. För att få dem dit måste fadern köra med sin bil omkring 400 kilometer och hämta de flesta av de intresserade och sedan forsla hem dem igen.
Från en annan, något tätare befolkad trakt kommer följande exempel på hur en bil används för att göra det möjligt att avge vittnesbörd: En gammal, lam broder, som väger 125 kilo, hyr en bil, som två man får lyfta upp honom i, och tar med sig en försvarlig mängd litteratur i en väska. Så åker de från by till by, från gård till gård, och håller utanför husen och tutar för att folk skall komma ut, och så håller brodern en predikan för dem. Han placerar rätt mycket litteratur, men återbesök är naturligtvis inte så lätt att åstadkomma. Men när folk blir tillräckligt intresserade kommer de hem till honom, och han studerar då med dem, medan han själv ligger i sängen.
Under tjänsteårets sista månad kom det länge väntade konventet med de stora skarorna av förkunnare för det ”Triumferande Riket” från många länder, vilket gav inte bara Jehovas svenska vittnen själva utan alla Stockholms invånare och hela Sveriges befolkning ett starkt intryck såväl av den nya världens samhälles världsvida utbredning som av den underbara endräkt och enhet som råder inom detta samhälle. När denna årsberättelse avfattas, har vi redan fått många rapporter om att folk som resultat av konventet har blivit intresserade av att få lära känna mera om sanningen och organisationen, och många bibelstudier har satts i gång. Och detta inte bara i Stockholmsområdet utan över hela landet. Vi är i sanning mycket tacksamma mot Jehova och mot våra bröder utifrån, som kom hit och hjälpte oss — och i synnerhet mot ”moder”-Sällskapet och den styrande kretsen i våra dagars församling — för all den omsorg och allt det arbete som konventet innebar.