Jehovas vittnens årsbok 1986

ATT BEVARA OSTRAFFLIGHETEN INFÖR JEHOVA — det borde vara den främsta tanken och den största önskan hos varje tillbedjare av den ende sanne Guden. Varför är frågan om ostrafflighet så viktig? Begrunda orden i Ordspråksboken 27:11. Här säger Jehova, alldeles som en kärleksfull far säger till sin son angående vikten av att välja en rätt kurs för att rentvå familjens goda namn från smädelser som med orätt dragits över det, till alla sanna tillbedjare av honom: ”Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta. Jag kan då ge den svar, som smädar mig.” Det är bara genom att bevara sin ostrafflighet inför Jehova i alla livets skeden som man dagligen kan förse Jehova med ett svar som han kan ge sin smädare, Satan, djävulen. Vilken underbar tanke är inte detta! Tänk att ofullkomliga människor genom att bevara sig klanderfria och oförvitliga i Jehovas ögon kan ta del i att rentvå hans namn från alla smädelser och fylla hans hjärta med glädje!

Vilka kan i dag med rätta påstå sig glädja Jehovas hjärta? Denna fråga kommer Jehovas vittnens årsbok 1986 att ge svar på. När du läser boken, kommer du fylld av spänning att finna att mer än 2.865.183 män, kvinnor och barn från alla möjliga länder i världen varje månad troget står fast på Jehovas sida i stridsfrågan om den universella suveräniteten. För några har detta inneburit att de har fått lida ont, satts i fängelse och till och med dödats av smädarens representanter. Hundratusentals av dem har troget stått fasta trots påfrestningar i delade hem eller hån och spe från arbetskamrater eller skolkamrater. Andra har varit tvungna att uthärda de problem som följer med hög ålder eller dålig hälsa. Det stora flertalet har fått kämpa mot de dagliga påfrestningarna i den här gamla tingens ordning. Alla som verkligen har bevisat sig vara trogna vittnen för Jehova har satt Rikets intressen främst i sitt liv. (Matt. 6:33) Jehova har därmed kunnat säga om dem individuellt som han sade om sin trogne tjänare Job: ”Ja, ännu håller han fast vid sin ostrafflighet.” — Job 2:3, NW.

Vikten av att bevara sin ostrafflighet inför Jehova framhölls på ett markant sätt för alla Jehovas vittnen under 1985 års sammankomster ”Vi bevarar vår ostrafflighet”. Denna serie sammankomster började i Nordamerika under juni månad och har sedan fortsatt runt hela jorden månad efter månad och skall göra det ända fram till i början av år 1986. Vid ett antal särskilda sammankomster var tusentals delegater från andra länder närvarande. Detta gav dem en internationell prägel och bidrog till att de band av kärlek som Jehovas folk verkligen erfar i alla delar av jorden stärktes ännu mer. — Joh. 13:34, 35.

Den första av dessa särskilda sammankomster hölls i Montreal i Canada den 11—14 juli. Det är intressant att läsa vad avdelningskontoret i Canada hade att säga om den och dess fina verkningar: ”Vi är särskilt lyckliga över den framgång sammankomsten i Montreal hade. Antalet närvarande, 78.804, var enastående, liksom antalet döpta, 1.004. Anordningen med en tältplats för bröderna satte en särprägel på sammankomsten, och det faktum att sju bröder från den styrande kretsen var med gladde oss särskilt mycket. Publiciteten i nyhetsmedierna var utmärkt, och vi är övertygade om att sammankomsten i Montreal skall stimulera verket i Quebec och på andra håll i Canada ytterligare. Det var gott att ha så många av våra medkristna från Förenta staterna, såväl som representanter från andra länder, med på sammankomsten. Det var mycket uppmuntrande.”

I Europa hälsades tusentals besökare välkomna efter månader av förberedelser till sammankomster som hölls i Schweiz, Nederländerna, Polen och Grekland. Myndigheterna hade vänligt nog gett oss tillåtelse att hålla fyra stora sammankomster i Polen under augusti 1985. De största stadion i landet (i Poznań, Chorzów, Warszawa och Wrocław) användes. Delegater från 16 olika länder var representerade bland de 94.134 som sammanlagt var närvarande. Det var något alldeles särskilt att få se 3.137 bli döpta. Stämningen var hög vid alla dessa sammankomster. I Kurier Polski kommenterades den sammankomst som hölls på Dziesięcioleciastadion i Warszawa med orden: ”Sammankomsttemat ’Vi bevarar vår ostrafflighet’ hade med stora bokstäver placerats på spelplanen. Podiet där talen hölls och de nya döptes hade byggts upp strax intill. I sammankomstprogrammet ingick gemensamma böner, sånger, föreläsningar och dramer som behandlade ämnen rörande moral och etik. På grund av att Jehovas vittnen samlats i Warszawa har stadion återställts i dess forna goda skick. Skräp och ogräs har försvunnit. Räckena har målats, ... många rena toaletter har dessutom byggts.” Andra tidningar framhöll också att allt detta var resultatet av den frivilliga tjänst som hundratals bröder utfört.

När aposteln Paulus och hans kamrater besökte Tessalonika i det första århundradet, sades det om dem: ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit.” (Apg. 17:6) Samma ord kan mycket väl tillämpas på den sammankomst som Jehovas vittnen höll i bergen utanför Thessaloniki den 22—25 augusti. Som mest var 11.517 personer närvarande. Första sammankomstdagen kunde man läsa i lokalpressen: ”Striden har börjat! Jehovas vittnen mot grekiska kyrkan.” Men alla som var med vid sammankomsten kunde tydligt se att Jehovas vittnen är ett ordentligt, fridsamt folk som bara är intresserat av att försvara Guds sanning i bibeln mot tradition och falska läror.

I sin till nederlag dömda strid mot vittnena, som bevarar sin ostrafflighet, tog den grekisk-ortodoxa kyrkan till demonstrationer och anklagade på falska grunder vittnena för att vara ”utländska agenter” och ”inte kristna”. I en ledande tidning i Aten skrevs ett genmäle, där det hette att de tusentals vittnen som hade kommit från 18 länder i Orienten, Europa, Amerika och Afrika var intresserade av att besöka platser där kristendomen började och att ”Jehovas vittnen i högre grad liknar de första kristna än vad medlemmar i de mera ortodoxa församlingarna gör”. Tidningen innehöll också en intervju med en besökande representant från Brooklyn jämte färgbilder från sammankomstverksamheten och dopet.

Den sista sammankomstdagen var 21.218 närvarande på Apollonstadion i Aten och 4.632 vid den närbelägna sammankomsten i Malakasa, vilket gjorde att den sammanlagda närvarosiffran för de tre sammankomsterna blev 37.367. Och 368 nya vittnen blev döpta. De grekiska bröderna kallade den ”den glädjefyllda sammankomsten”.

Städerna Rio de Janeiro och São Paulo utvaldes för särskilda tredagars sammankomster i Brasilien den 23—25 augusti. Eftersom man väntade att antalet närvarande skulle bli rekordhögt, reserverade avdelningskontoret de båda städernas största stadion: Estadio do Maracanã i Rio de Janeiro och Estadio do Morumbi i São Paulo. Men den högsta närvarosiffran överträffade alla förväntningar. Sammanlagt var det 249.351 personer som trängdes på de två arenorna på söndagen! Denna väldiga skara gladde sig också mycket åt att få veta att 2.654 hade blivit döpta. Jehova ”påskyndar” sannerligen verket i detta land! — Jes. 60:22, NW.

De tusentals bröder som hade privilegiet att besöka dessa och andra särskilda sammankomster kommer aldrig att glömma det varma och kärleksfulla välkomnande de fick. Styrkta i sitt beslut att bevara sin ostrafflighet inför Jehova återvände de till sina hemländer och församlingar med hjärtat fyllt av den glädje som blev resultatet av ett sådant ”utbyte av uppmuntran ... , [där] var och en ... [blev] uppmuntrad av den andres tro”. — Rom. 1:12.

Sällskapet har ända sedan denna sammankomstserie började fått många brev innehållande ord av uppskattning. En person kände sig manad att säga: ”Vår sammankomst i år, ’Vi bevarar vår ostrafflighet’, var precis det som jag behövde för att fortsätta fast besluten att tjäna Jehova i ostrafflighet och sanning.” En spansk kretstillsyningsman sammanfattade saken när han skrev: ”Hela programmet från början till slut kommer att hjälpa oss alla att bevara vår ostrafflighet i denna ändens tid.” Vi ber att denna serie sammankomster verkligen skall fungera så för alla som var med vid dem och att, oavsett vilka hinder och prövningar som kan komma, deras beslut skall vara detsamma som psalmisten Davids: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” — Ps. 26:11, NW.

Jehovas vittnens målsättning för år 1985 var: ”Fullgör helt din tjänst.” (2 Tim. 4:5) Den fråga som intresserar oss alla är: I vilken utsträckning uppnåddes detta mål? Tabellen på sidorna 34—41, jämte följande intressanta rapporter och erfarenheter från många delar av jorden, ger ett rungande svar på den frågan. Som ett resultat av de millioner timmar vittnena använt för att vittna för sina medmänniskor om Riket, de bibelstudiehjälpmedel de lämnat i händerna på dem, de återbesök de därpå gjort och de bibelstudier de lett var det 189.800 som genom vattendopet symboliserade sitt överlämnande åt Jehova för att göra hans vilja. Dessa står som ett bevis för att Jehovas vittnen har fullgjort sin tjänst under tjänsteåret 1985 och är deras ”brev, som är inskrivet i ... [deras] hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor”. — 2 Kor. 3:2, 3.

Ett framträdande drag i förra årets tjänsterapport är det ständigt växande antalet förkunnare som sluter sig till pionjärernas led. Förra året var det bokstavligt talat tusentals vittnen som insåg att pionjärtjänsten var för dem ”en stor dörr som leder till verksamhet”. (1 Kor. 16:9) Hur uppmuntrande är det då inte att finna att, i genomsnitt, 322.821 var i den ställningen att de kunde ta del i heltidstjänsten år 1985! Det är en ökning med 25 procent jämfört med föregående år. Så här sade en 19-årig pionjärsyster efter sammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet”: ”Jag är mer fast besluten än någonsin att fortsätta att sträva efter att hålla ut i det mest tillfredsställande arbete som finns. Jag uppskattade djupt det tal som riktades till pionjärerna på fredagsförmiddagen och möjligheten att få vara mitt ibland den stora skaran av heltidstjänare. Det fick mitt hjärta att fyllas av en enorm lycka!” Det råder inget tvivel om att denna allt större här av heltidstjänare har utgjort en viktig faktor i att få den ”stora skaran” att ständigt växa och samfällt säga: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Upp. 7:9, 10.

Naturligtvis är det förståeligt att inte alla bland Jehovas folk är i en sådan ställning att de kan utöka sina tjänsteprivilegier genom att gå ut i heltidstjänsten. Men detta har inte hindrat dem från att helt fullgöra sin tjänst i den mån som det varit möjligt för dem att göra det under sina särskilda omständigheter. Vilken plats du än har i Jehovas organisation i fråga om tjänst kan du, när du läser följande fantastiska erfarenheter som Jehovas vittnen haft medan de bevarat sin ostrafflighet, således glädja dig åt det faktum att du under dessa sista dagar av denna onda tingens ordning har haft någon del i att glädja Jehovas hjärta!

Nitiska förkunnare i Afrika

Det är hjärtevärmande att se vad som görs i dag i Afrika i fråga om att förbereda människor för att överleva in på den ”nya jorden”. Det nit som de visar för helig tjänst är enastående, och Jehova välsignar dem rikligen i deras ansträngningar. I några länder är siffran för antalet närvarande vid Åminnelsen högre än 100.000; på andra håll mer än 300.000. Och Jehovas ande driver bröderna till att ge gensvar på behovet av arbetare. I ett av länderna, till exempel, ökade antalet pionjärer med 54 procent; i ett annat med 203 procent under en tvåårsperiod. Under april steg antalet förkunnare i heltidstjänst så mycket att de utgjorde 35, 37, 59 och 70 procent av hela antalet förkunnare i respektive länder.

ELFENBENSKUSTEN: En del av dem som nu lovprisar Jehova fann man först medan de satt i fängelse. En ung muslim som var på semester utomlands kom i häftig dispyt om pengar och dödade en man. Det ledde till att han blev dömd till 20 års fängelse. Han såg ingen utväg och tänkte därför ta livet av sig, genom att svälta sig till döds om så var nödvändigt. Men då fick han kontakt med två vittnen som predikade i fängelset. Undan för undan förändrades Bertés tänkesätt. För första gången i sitt liv började han känna verklig glädje. Till sist blev han döpt i en stor tunna på fängelsegården, med omkring 50 fångar och vakter som iakttagare. Hans distrikt är fängelset. Under en tid hade han omkring 6.000 personer att predika för i fängelset. Nu är han i ett fängelse med omkring 1.000 interner. Här har han varit hjälppionjär, leder 23 bibelstudier och tar del i möten som regelbundet besöks av omkring 40 personer.

GHANA: Här visar människor stort intresse för de goda nyheterna. I november rapporterades 43.579 bibelstudier i hem, ett antal som överstiger hela antalet förkunnare med omkring 16.000. Vid Åminnelsen var 101.926 personer närvarande. Ökningen har gjort att behovet av ett större avdelningskontor blivit angeläget, och framåtskridandet av denna nybyggnad har gått bra. Bidrag till stöd för verket har kommit från personer i alla åldrar och i olika former. En nioåring sände ett litet meddelande och sade: ”Härmed sänder jag 50 cedi som ett bidrag till bygget. Jag sålde isvatten för att få dessa pengar. Kära hälsningar till er alla.” En annan flicka, tio år gammal, sålde sin höna för 200 cedi och tog med sig pengarna till presiderande tillsyningsmannen för att få dem sända till Sällskapet som ett bidrag till bygget. Några har sänt levande getter, får, grisar och höns. En broder donerade stora timmerstockar som kunde sågas upp och användas som virke. Andra har lånat ut utrustning av olika slag.

KENYA: Pionjärandan har slagit igenom i Östafrika, och storslagna välsignelser går hand i hand med den! I Kenya har antalet reguljära pionjärer ökat med 270 procent på fyra år, och mer än 10 procent av alla förkunnare är nu reguljära pionjärer.

Ett underbart arbete utförs här med broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! Närmare 100.000 exemplar placerades på 33 språk av omkring 7.000 förkunnare i Östafrika under detta tjänsteår. Ibland finner förkunnarna att människor som har sett någon annans broschyr följer efter dem och vill ha egna exemplar.

En polygamist gjorde efter att ha läst igenom broschyren anordningar för att sända i väg sin andra hustru redan innan vittnet hann göra återbesök. I ett annat fall gick en person som inte var ett vittne runt bland sina grannar och använde broschyren för att ”få ordning på dem” i fråga om deras uppförande, i synnerhet beträffande polygami. Han sade: ”Även om er kyrka tillåter månggifte bland er, ser ni här att det enligt bibeln inte är tillåtet.”

I en församling ledde användningen av broschyren till 41 nya studier på två månader. En syster hade lett ett studium med en kvinna som inte tycktes förstå eller komma ihåg vad de resonerat om, men som tiggde och bad att systern skulle fortsätta att studera med henne. Broschyren medförde en snabb förändring. Nu kunde hon komma ihåg vad de studerade. När de hade gått igenom broschyren, var hon redo att ta ställning för sanningen och att börja förkunna. Det är inte underligt att det i Kenya finns 3.422 förkunnare som leder 5.172 bibelstudier.

SENEGAL: Under förra året gjordes större ansträngningar för att nå fler människor som bor på de vidsträckta, icke-utlämnade distrikten. Bröderna i städerna blev uppmuntrade att tala med människor vid järnvägs- och buschtaxistationer som ett medel att nå sådana människor. På detta sätt har de lyckats nå människor från de avlägsnaste delarna av landet. En man som kontaktades på detta sätt skrev till avdelningskontoret och bad om mer upplysningar. Han fick ett lager av broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! för att använda i en kurs i andliga frågor som han ledde i den skola där han undervisade. En missionär besökte honom för att hjälpa honom att komma i gång. Eleverna fick lära sig Guds namn, hur Gud beredde jorden för människan och hur den första människosjälen kom till liv. Eleverna fick i uppdrag att skriva av broschyren på arabiska och öva sig att läsa den, medan skolan var stängd under regnperioden. Nu har en annan lärare, som arbetar ännu längre bort i de inre delarna av landet, skaffat sig 40 broschyrer och en bibel för att börja samma kurs i sin skola.

SIERRA LEONE: Många av dem som omfattar den rena tillbedjan utsätts för motstånd från familjemedlemmar, alldeles som Jesus förutsade. (Matt. 10:32—39) Så var det för Jonathan, som växte upp på landet i Sierra Leone. Hans förfäder hade varit fetischpräster i fyra generationer, och han hade tränats för att fortsätta med samma arbete. Men då Jonathan började studera tillsammans med Jehovas vittnen lärde han sig att det inte är genom ”medicin” eller djuroffer som man får Guds ynnest, utan genom att tjäna Jehova på det sätt som han föreskriver i bibeln. När han lät det bli känt att han inte tänkte följa familjetraditionen och bli fetischpräst, blev följden ett bittert motstånd. Hans familj vägrade att låta honom gå i skolan. När han gick på kristna möten, fick han ingen mat. De sade: ”Låt Gud ge dig mat!” Jonathan gick inte hungrig. Han förblev fast i fråga om det som är rätt, och han blev döpt. Han lärde sig också själv att läsa och skriva. Så småningom tog hans mor också emot sanningen, och han tjänar som reguljär pionjär.

SYDAFRIKA: På detta avdelningskontor trycker vi nu Vakttornet på åtta olika språk, samtidigt med den engelska upplagan, Vakna! på fyra språk och Tjänsten för Guds rike på nio språk. Därigenom kan Jehovas vittnen i Sydafrika få samma andliga mat samtidigt som sina bröder runt om i världen.

Hela världen har hört talas om den oroliga situation som har utvecklats i Sydafrika. Hur har den påverkat våra afrikanska bröder? På vissa platser har pöbeln inte accepterat deras neutrala ståndpunkt. Somliga har hotats; andra har fått sina hem nedbrända. Men de är fast beslutna att bevara sin ostrafflighet. Till följd av all den oordning som råder har många människor, oavsett om de är vita eller svarta, kommit att inse att det är meningslöst att hoppas på människors regeringar och planer. Och många som tidigare inte ville lyssna visar nu djupt intresse för det enda budskapet om det verkliga hoppet — Guds rike under Jesus Kristus. Åkern är mogen för skörd. Det är inte underligt att antalet bibelstudier i hem har ökat med omkring 8.000 till som mest drygt 32.000!

TCHAD: Det år som gått har varit ett av de värsta i fråga om dödande och plundrande under detta lands 20-åriga rovgiriga inbördeskrig. Problemen med krig och förföljelse har blandats med hungersnöd. Våra bröder i Tchad som är omgivna av sådana påfrestningar känner det som aposteln Paulus gjorde då han skrev: ”Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.” — 2 Kor. 4:8, 9.

En skollärare här som hade två hustrur och sex barn hade varit slav under demondyrkan sedan sin barndom. Hans mor, som var känd för att vara synsk, sades vara besatt av fyra demoner. Hela familjen samlades två gånger om året för att frambära offer åt dessa demoner. När skollärarens båda hustrur dog inom loppet av sex månader, frågade han genom sin mor demonerna varifrån döden kom. Lögnaktigt sade demonerna att de inte visste det. Längre fram, då hans äldsta dotter också dog, samtyckte han till att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Så småningom blev denne tidigare skräckfyllde slav åt demonerna en lycklig slav åt den levande och sanne Guden. — 1 Tess. 1:9.

ZAIRE: Rikets verk i Zaire har under det gångna året gått framåt snabbare än någonsin. Antalet reguljära pionjärer ökade med mer än 40 procent under året. Och vid Åminnelsen var 153.356 personer närvarande, dvs. mer än fyra gånger så många som antalet vittnen i landet.

En missionär rapporterar att en 18-årig flicka började studera bibeln och gå på församlingens möten. Det dröjde inte länge förrän hennes mor opponerade sig mot det som hon gjorde. (Matt. 10:36, 37) Flickan blev utkörd hemifrån och uppmanades att bosätta sig hos dem som hon studerade bibeln med. Samtidigt gick hennes mor till en militär ämbetsman i staden och anmälde henne. Hon beklagade sig och sade att hennes dotter ägnade all sin tid åt att studera och springa på möten i stället för att arbeta hemma. Men ämbetsmannen som hon beklagade sig inför var också intresserad av bibeln och fick besök av Jehovas vittnen. Han frågade modern om hon hade kört ut sin dotter för att hon var en tjuv eller prostituerad i likhet med många andra i hennes ålder. ”Om inte, hindra henne inte i hennes kristna aktiviteter”, sade han. ”Jag ger henne i dag på ämbetets vägnar rätt att gå på alla Jehovas vittnens möten och att fortsätta sina studier i bibeln. Jag fördömer din okristna handling att köra i väg henne hemifrån. Vi är här för att tillämpa lagen, och det råder religionsfrihet.” Flickan fick återvända hem och fortsätter att göra framsteg i sanningen.

ZAMBIA: Från Zambia, som ligger söder om Zaire, kommer en annan mycket uppmuntrande rapport. Antalet bibelstudier överskrider gott och väl antalet förkunnare. Och antalet närvarande vid Åminnelsen var 311.314, dvs. drygt fem gånger antalet förkunnare.

Vänliga handlingar har lett till att bibelstudier har kunnat sättas i gång. En av våra systrar hade en granne som alltid ville söka gräl med henne. Men en dag råkade denna kvinna i svårigheter då hennes barn slog sönder några tallrikar i en affär och modern inte hade några pengar att betala dem med. Vår syster kom till hennes hjälp och betalade i stället för henne. Denna vänliga handling rörde kvinnan så djupt att hon följande morgon kom hem till systern och bad att få ett bibelstudium.

ZIMBABWE: Neutralitetsfrågan blir allt hetare. I ett område uppmuntrade en lokalpolitiker människorna att slå vittnena då de kom på besök. Även om det ofta medför en viss lindring att vädja till myndigheterna, finns det fortfarande starka element som öppet harmas över våra bröders lojalitet mot Jehova Gud och hans Son. Men som en äldste uttryckte det: ”Våra bröder är lyckliga över att de får uthärda sådana prövningar, eftersom dessa hjälper oss att bevisa kvaliteten på vår tro.” — Jak. 1:2—4.

Orientens önskvärda ting

Jehova förutsade för länge sedan att ”alla nationers önskvärda ting” skulle komma in i hans hus för tillbedjan. (Hagg. 2:8, NW) De kommer från Orienten, liksom från andra delar av jorden, i allt större antal.

BURMA: Bröder i en trakt måste gå till fots i mer än sex dagar genom områden med höga berg på 1.800 till 2.400 meter för att kunna vara med vid en sammankomst som Jehovas folk höll, och de bevisade därmed att de verkligen är medvetna om sitt andliga behov. (Matt. 5:3) Många kom två dagar innan programmet skulle börja, och de frågade omedelbart om det skulle hållas något tal den kvällen. Det gjordes anordningar för det. På kvällen efter sammankomstsessionerna sökte bröderna upp de resande tillsyningsmännen för att be dem hålla fler tal och berätta erfarenheter.

Till och med vissa förföljare ger gynnsamt gensvar, då de får tillfälle att höra Guds ord. Två söner, 10 respektive 7 år gamla, till en pionjär med särskilt uppdrag plågades ständigt av sina skolkamrater för att de var Jehovas vittnen. Mössorna drogs av dem, deras kläder fläckades ner med bläck och skars sönder, deras skolböcker stals, och ibland blev pojkarna slagna. Trots att föräldrarna talade med läraren och bråkmakarna blev tillsagda, fortsatte plågan. Så en dag tog den yngre sonen med sig boken Min bok med bibliska berättelser till skolan och vittnade för pojkarna. Till och med plågoandarna lyssnade och blev vänligt inställda. Föräldrarna blev förvånade en kväll, då de fick se sina söner komma hem med fem andra pojkar, de tidigare plågoandarna. Sedan dess har pojkarna regelbundet läst boken Min bok med bibliska berättelser tillsammans med sina skolkamrater.

INDIEN: Det var högst lägligt med tanke på behovet att ta hand om den teokratiska expansionen här som det nya avdelningskontoret och Rikets sal i Lonavla blev färdigbyggda; och dessa byggnader överlämnades i januari.

En hinduisk kvinna blev intresserad av sanningen till följd av att hon var med vid ett studium hemma hos en granne. Så småningom kom hon att inse att Jehova är den sanne Guden, men hon var rädd att hennes man skulle upptäcka hennes intresse för denna ”nya” religion. Under tiden blev han intresserad av bibelns budskap, då han besökte en god vän i dennes hydda, en god vän som studerade med vittnena. Han kom också att inse att det var sanningen som han lärde sig. Men han vågade inte nämna det för sin hustru, eftersom hon var mycket religiös och hade många religiösa bilder och avgudar hemma hos dem. Så en dag fick han se broschyren Finns det en Gud som bryr sig om oss? ligga på sängen hemma hos sig. Han förstod vad det var för en broschyr och frågade därför upphetsat sin hustru: ”Varifrån har du fått den?” Hon förklarade lite försagt varifrån hon fått den, och hennes man blev överlycklig. Ett studium kom snart i gång i deras eget hem med dem, deras tre barn och en äldre släkting i huset.

ISRAEL: Våra bröder i olika delar av Israel har drabbats av ett utbrott av våldsamt motstånd. Det som började med judiska religiösa fanatikers klotter av smädeord på avdelningskontorets husväggar blev snart pöbelangrepp på byggnaden, försök till mordbrand och placering av en splitterbomb i entrén till byggnaden. Protestdemonstrationer har anordnats två gånger i veckan, och i dessa har ända upp till 400 skäggprydda religiösa extremister i svarta rockar deltagit. De gör häpnadsväckande försök att skrämma bröderna och intresserade personer från att gå på mötena, och de ligger och passar på dem då de lämnar lokalen. Men mötesnärvaron har förblivit hög, och andan i församlingen är stark.

Vad har resultatet blivit? Publicitet genom nyhetsmedier har lett till att hela landet har fått upplysning om Jehovas vittnen och deras grundläggande trosuppfattningar. Regeringstjänstemän har fått ett vittnesbörd. Många nyfikna åskådare har besökt avdelningskontoret för att ställa frågor och skaffa litteratur. Välvilliga människors öron har öppnats för de goda nyheterna. Och brödernas beslut att stå fasta har stärkts. — Fil. 1:12—14.

LIBANON: Det råder fortfarande ingen verklig trygghet i landet, och det finns inte heller något hopp om förbättring i den nuvarande världsordningen. Men alla bröderna är fast beslutna att fortsätta att tjäna Jehova helhjärtat, och de får erfara Jehovas hjälp och beskydd.

I april tog 22 procent av alla förkunnarna i landet del i pionjärtjänsten, antingen som pionjärer med särskilt uppdrag, reguljära pionjärer eller hjälppionjärer. En av de äldste skrev: ”Jag har varit i sanningen i 29 år, och det här är första gången som jag har varit hjälppionjär. Det var en upplevelse.”

Bland hjälppionjärerna var en nyligen döpt syster som har fyra barn och en icke troende man. Hon har också vissa kroppsliga problem. Under den månaden satte hon i gång tre nya bibelstudier med sina grannar, och hon fick också en annan, oväntad välsignelse. Eftersom hon nästan varje dag talade med sin man om sanningen, blev han intresserad och började gå på mötena.

THAILAND: Gensvaret på hjälppionjärtjänsten har varit gott här, liksom i andra länder. En syster uttryckte sin uppskattning av den med orden: ”Min hälsa är inte så bra. Många nätter var jag tvungen att ta tabletter för att kunna sova. Sedan jag har börjat tjäna regelbundet som hjälppionjär har min hälsa förbättrats. Jag tar inte längre tabletter för att kunna sova. När kvällen kommer kan jag knappast vänta på att få ta mig ett bad och gå till sängs. Att gå från dörr till dörr är en stor hjälp för mig till att kunna sova bättre, förutom de många andliga välsignelser jag får som gör mig till en lyckligare människa.”

TURKIET: Det gångna året visade sig vara ett mycket kritiskt år för Guds folk i Turkiet. I december 1984 dömde Statens säkerhetsdomstol 23 bröder till fängelse för att ”ha försökt upprätta en teokratisk ordning i Turkiet”. Omkring en vecka senare arresterades åtta till i İzmir. Den första gruppen frikändes och släpptes i juni 1985. Den andra gruppen frigavs omkring tre månader senare.

Under tiden stärktes kärlekens starka band bland vittnena. Familjeförsörjare hade fängslats. Men andra bröder bistod deras familjer på ett kärleksfullt sätt genom att ge dem materiell hjälp, och även bröder från andra länder gav frikostig hjälp.

Alldeles som Jesus hade förutsagt ledde förföljelsen också till ett större vittnesbörd. (Matt. 10:18) Genom att våra bröder i andra länder skrev brev var många ämbetsmän tvungna att ta del av saken. Och tidningarnas rapporter nådde människor som annars kanske inte skulle ha hört talas om vittnena. Även i fängelset blev ett vittnesbörd avgivet.

Villiga arbetare på det europeiska fältet

Rikets säd har i många år såtts i stor omfattning på det europeiska fältet. Nu är tiden inne för skörd. Jehovas vittnen ber ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare, men de ställer också villigt upp för att själva ta del mera helt och fullt i detta arbete. Resultatet har blivit att de i allt större antal går ut som pionjärer. — Matt. 9:37, 38.

BELGIEN: I denna våldspräglade värld träffar vi många som har varit smittade av upprorsandan. Ett pionjärpar hjälpte en slagskämpe som var alkoholist att ta på sig den nya personligheten. (Ef. 4:23, 24) För att kunna göra de förändringar som behövde göras var den här mannen tvungen att föra ett krig med sig själv. En kväll snavade han igen. Han gick in på ett kafé (en bar), drack och började nästan ett slagsmål. När han kom hem släppte han loss sina känslor och slog sönder ett bord och några stolar. Han försökte till och med riva sönder ett exemplar av Årsboken. Han ville inte ha någonting mer med sanningen att göra; han kände sig ovärdig. Men sedan pionjärerna gett honom ytterligare uppmuntran började han gå på församlingens möten. Han hade svårt att sluta röka; men han slängde cigarretterna och längre fram också pipan. Därefter ändrades hans sätt att klä sig. Vilken förvandling! Han tar nu regelbundet del i hjälppionjärtjänsten, vilket han har gjort ända sedan han döptes.

DANMARK: När Nya Världens översättning i sin helhet kom ut på danska mottogs den med stor entusiasm. Man fick 60.000 exemplar, men av dessa finns bara 1.000 kvar. Även den allmänna pressen har gett den stor publicitet. Omkring 40 tidningar och tidskrifter har innehållit artiklar om den.

En del människor i Danmark griper tag i sanningen mycket snabbt. José är en av dem. Han bad ofta till Gud, och redan dagen efter det att han hade bett Gud sända någon som kunde förklara meningen med livet för honom knackade två vittnen på hans dörr. Han förstod vad han hörde och gick därför till Rikets sal nästa dag. Två dagar senare var han på sitt andra möte, och dagen därpå började han studera bibeln. När han var tvungen att välja mellan att gå på ett 40-årskalas på sin arbetsplats och att gå till Rikets sal, valde han samvaron med Jehovas folk. Han fick veta varför det är orätt att röka, och 14 dagar efter sin första kontakt med vittnena gav han därför Jehova ett högtidligt löfte om att han skulle sluta röka. Och han har gjort det, trots att han hade rökt 20 till 30 cigarretter om dagen och i 16 års tid förgäves hade försökt sluta. Under de två första månaderna läste han 12 av våra böcker. En kort tid därefter var han ute i tjänsten på fältet, och inom fyra månader var han döpt.

FINLAND: Tiden har kommit för Jehovas namn att bli vida känt, och ingen makt kan hindra det. Den finska statskyrkan håller på att göra en ny översättning av bibeln, en översättning i vilken man nogsamt döljer Guds namn. Under tiden kunde man i en lokaltidning läsa följande om en nyligen gjord renovering i en kyrka: ”Bortskrapandet av gammal färg har lett till att man har gjort nya fynd i kyrkan i Kuhmoinen. Man har funnit ordet ’Jehova’ rakt ovanför altaret. Vilket öde ordet, som har vållat en viss förvirring, och den stora väggmålningen, som frilades för omkring en månad sedan, skall få ligger nu i kyrkorådets händer.” Där beslutade man att man skulle panela väggen och därmed gömma namnet och målningen till framtida generationer. Men i alla hem där i samhället talade människor om den här saken.

FRANKRIKE: Jehovas välsignelse över pionjärverksamheten, med nya rekordsiffror för antalet heltidstjänare så gott som varje månad under året, har gjort oss mycket lyckliga.

De ungas ostrafflighet sätts på många prov i skolan. I Delphines nya skola brukade pojkarna och flickorna hälsa på varandra med en kyss på vardera kinden. Men hon förklarade att hon som kristen inte kunde tillåta det. Senare, på bussen, började några av pojkarna halvsjungande mässa: ”Delphine, en kyss! Delphine, en kyss!” En dag efter lunch försökte några av pojkarna tvinga henne att kyssa dem, men hon bad och gjorde starkt motstånd, och då lämnade pojkarna henne i fred. Senare kom en av dem tillbaka och talade om för henne att han beundrade henne för det mod hon visade på grund av sin övertygelse. Hon kunde då avge ett gott vittnesbörd om Riket för honom och förklara vilka höga moralnormer Jehova förväntar att alla som vill få del av Rikets välsignelser skall följa. Under skolåret fick hon också möjlighet att förklara sin tro för hela klassen.

GREKLAND: Då aposteln Paulus och hans kamrat Silas predikade i Filippi, släpades de fram inför magistratens ledamöter av rasande motståndare. Ett sådant motstånd är även i dag en vanlig företeelse för Jehovas folk i detta land. (Apg. 16:19—24) Under tjänsteårets tio första månader var 84 domstolsfall rörande predikandet av de goda nyheterna uppe till behandling. Sextiosju av dessa vann man i de lägre domstolarna, och två fick gynnsamma resultat i appellationsdomstolen. De övriga är ännu inte avgjorda.

Den vackra ön Korfu fick stor uppmärksamhet i pressen på grund av prästernas motstånd mot Jehovas vittnens församling där. I omkring en månads tid samlades en grupp på omkring 50 personer ledda av tre präster utanför Rikets sal under varje möte. Med kors i händerna sjöng de psalmer uppblandade med rop om ”antikrister”, ”förrädare” och ”åk tillbaka till Brooklyn”. Polisen försökte hålla ordning, men gruppens aktion fick så småningom en obalanserad person att först krossa rutorna i Rikets sal och senare sätta eld på den, vilket ledde till skador för 30.000 kronor. Sedan sattes en broders bil i brand. Landets tidningar följde händelseutvecklingen. Till sist kom fallet upp i domstol. Handläggandet av målet varade i fem dagar i en rättssal fylld av präster. En som kom fram och talade till förmån för Jehovas vittnen var en universitetsprofessor. Han talade i ungefär en och en halv timme och sade bland annat: ”Medeltiden har kommit tillbaka till vår stad, och dessa mäns [varpå han pekade på prästerna] handlingar har ingen plats i vårt demokratiska samhälle. De har ingenting att göra med det som Kristus lärde, vilken dessa män [prästerna] representerar på ett uselt sätt.” Detta fall ledde till att ett mycket stort vittnesbörd blev avgivet inte bara på Korfu, utan över hela landet.

IRLAND: Den 1 och 2 juni uppfördes den första snabbyggda Rikets salen på Irland. TV-stationer gav den vid publicitet. En tidning tillkännagav i halvfet stil: ”Huset som Jehova har byggt — På bara 30 timmar!”

Några personer som brukade säga att de inte var intresserade har ändrat sinne. En flicka, vars kusin blev ett vittne, var bara intresserad av att bevisa att hennes kusin hade fel. Eftersom deras resonemang alltid slutade med ett gräl, beslöt de att de inte skulle diskutera den saken mera. Längre fram, när den här flickan och hennes pojkvän bröt sitt förhållande, tog hon en överdos av narkotika och fördes till sjukhus. På anmodan av en annan syster tittade vittnet in till sin kusin på hemvägen från tjänsten. När vittnet talade om för sin kusin vad hon hade gjort den dagen, sade kusinen att hon någon gång skulle gå på ett möte ”bara av nyfikenhet”. Systern skulle ha ett tal i skolan i teokratisk tjänst, och hennes kusin samtyckte till att följa med och lyssna på det. Vår syster tog med sig ett extra exemplar av boken Leva för evigt åt henne. Två dagar senare ville kusinen börja studera. Nu tar också hon del i tjänsten på fältet.

ITALIEN: Det gångna tjänsteåret har sannerligen fördjupat vår uppskattning av Jehovas välsignelser över sina trogna tjänare. Under augusti månad var 127.526 förkunnare av Riket flitigt upptagna i tjänsten på fältet. Antalet reguljära pionjärer i maj låg 72 procent över det antal som rapporterades under maj året dessförinnan, och vid Åminnelsen var 275.902 personer närvarande. Vilken utveckling det har varit med tanke på hur det var för 30 år sedan, då det vid en internationell sammankomst som Jehovas vittnen höll i Italien var bara 4.531 personer närvarande!

De goda nyheterna måste predikas opartiskt, utan att någon försummas, med full vetskap om att Jehova ser till vad som finns i hjärtat. I Venedig fanns det i många år en drinkare som var känd som ”glasmästaren”. Under alkoholens inflytande brukade han klä av sig offentligt, och när polisen försökte hindra honom kunde han kasta sig mot ett skyltfönster på piazzan och krossa rutan. Det är härifrån han har fått sitt öknamn. Hans lägenhet var mycket smutsig. Men när ett par vittnen besökte honom visade han verklig entusiasm för sanningen. Det första återbesöket varade i tre timmar. Han gjorde snabba framsteg. Han slutade att röka och dricka. Han gjorde sig av med sin stora samling pornografiska tidskrifter. Snart gick han på mötena. Bröderna hjälpte honom att rengöra och måla lägenheten. Allt detta ledde till ett gott vittnesbörd för grannar och bekanta. När en tidigare dryckesbroder träffade honom i Rikets sal, sade han: ”Om ’glasmästaren’ kan ändra sig så mycket, då kan jag också bli ett vittne.” Han bad bröderna besöka honom. Hur sant är det inte att Jehovas vägar är högre än människans och Guds tankar högre än människans! — Jes. 55:6—8; Rom. 11:33.

NORGE: En syster hade under någon tid besökt en äldre man på sin tidskriftsrutt. Han var alltid vänlig och skaffade sig tidskrifterna, men han brukade bara öppna dörren lite grann. Var det värt systerns ansträngning? Så småningom träffade ett par förkunnare på ett annat distrikt en ung kvinna som kände igen tidskrifterna och genast bjöd in förkunnarna. Ett studium sattes i gång. Hon och hennes man gjorde snabba framsteg och blev döpta. Vad var det som bidrog till att de gjorde så snabba framsteg? Jo, kvinnan är dotter till denne äldre man. Han hade i flera års tid berättat för sin dotter om bibelns underbara hopp för mänskligheten och hade visat henne hur Vakttornet kunde hjälpa henne att finna svar på de frågor hon hade.

PORTUGAL: Portugal kämpar med en rekordhög inflation, arbetslöshet och stor oro för framtiden. Men just dessa förhållanden hjälper många ärligt sinnade människor att inse sitt behov av Guds rike.

I Almada, en av de städer där predikandet om Riket först utfördes i detta land, finns det nu ett vittne på 105 invånare. Och var 45:e person var med vid Åminnelsen där! Finns det något som tyder på stagnation? Nej; i denna krets finns det fler pionjärer och leds det fler bibelstudier än i någon annan krets i landet!

SPANIEN: Jehovas överlämnade tjänare lovprisar här Jehovas namn som aldrig förr. (Ps. 113:1) Under 26 månader från maj 1983 har Spanien haft 25 rekord i fråga om antalet reguljära pionjärer. Deras antal ökade med 92 procent under denna period. Denna nitiska verksamhet är en av orsakerna till att det har skett en ökning på många områden. I Spanien finns det nu 61.110 förkunnare av Riket.

Den fjortonåriga Yolanda fick veta att en särskild flaggceremoni var planerad i skolan för nästa dag, och i denna ingick att man skulle svära en ed och kyssa flaggan. Hennes första tanke var att hon skulle berätta detta för sina föräldrar, som då skulle låta henne slippa vara med vid ceremonin. Men hur skulle det gå för de yngre vittnena i de lägre klasserna? De skulle kunna hamna i en svår situation, om de utsattes för press från både lärare och elever. Därför sökte hon upp Mónica, Joan och Silvia på rasten och förklarade situationen för dem, och de gick tillsammans upp till rektorsexpeditionen. Yolanda talade för gruppen: ”Rektorn, vi har kommit för att tala med er om den ceremoni som skall hållas i morgon, dvs. eden till flaggan, och jag vill tala om för er att vi som kristna vittnen för Jehova inte svär någon ed till flaggan, eftersom det skulle vara detsamma som att tillbe den, och vi har redan en Gud som vi tillber, Jehova. Och eftersom vi respekterar er religion, vill jag att ni skall respektera vår.” Rektorn svarade: ”Mycket bra, gå och tala om för din och de andras lärare att ni inte kommer att vara närvarande i morgon vid ceremonin.” På så sätt hjälpte Yolanda sina unga skolkamrater, genom att så frimodigt träda upp för dem, att inte helt ovetande vandra rakt in i en svår situation.

STORBRITANNIEN: Ett vittnande som är mer intensivt än någonsin sker nu på fältet i Storbritannien. Ett framträdande faktum är att det för första gången var mer än 100.000 förkunnare av Riket som tog del i verket. Dessutom nådde antalet pionjärer nya rekord varje månad under årets tio första månader, och under maj månad var det 11.425 som tog del i hjälppionjärtjänsten.

Detta år har också varit ett år som präglats av aktivitet i fråga om sammankomsthallar. Efter mycket letande fann bröderna en vackert belägen lokal 40 kilometer söder om London. Den har nu byggts om. Den 1 augusti påbörjades en annan hall som skall betjäna bröderna i den nordöstra delen av England. Och en kommitté håller på att undersöka möjligheterna att skaffa ytterligare en sammankomsthall, denna gång i trakten av Bristol. Detta skulle göra det möjligt för det stora flertalet bröder i Storbritannien att ha sina kretssammankomster i egna hallar.

Bland dem som döptes vid sammankomsten i Leeds var en kvinna som hade bett till Gud om hjälp efter sin mans död. Dagen därpå kom två vittnen på besök. Hon lyssnade artigt, men tackade som medlem av engelska kyrkan nej till deras litteratur. Men några minuter efter det att de hade gått kom hon ihåg sin bön till Gud om hjälp och sprang därför ut för att kalla dem tillbaka, men hon kunde inte finna dem. Den kvällen bad hon igen, men den här gången bad hon att vittnena skulle komma tillbaka. Redan nästa dag kom två andra vittnen, utan att ha en aning om att huset hade besökts dagen innan. Den 72-åriga damen sammanfördes med de vittnen som hade besökt henne tidigare, ett studium sattes i gång, och nu är hon vår syster.

SVERIGE: I Sverige visar människor i allmänhet stor likgiltighet för bibeln och dess budskap. Men bröderna har inte låtit detta dämpa deras nit, utan de har i stället ökat sin verksamhet. I augusti var det 20.299, det högsta antalet någonsin, som tog del i tjänsten på fältet. Mer än 20 procent av dem tjänade som pionjärer.

Under broder Henschels zonbesök rekommenderade han att vi skulle ägna större uppmärksamhet åt de unga i församlingarna. Anordningar gjordes för att ge dem större hjälp. Många hade följt med sina föräldrar i tjänsten på fältet utan att göra några större framsteg. Men när de blev undervisade om vilka krav som ställs på en förkunnare och hur man skall utföra tjänsten på fältet mera effektivt, kom de att få en helt annan syn på mötena och tjänsten på fältet.

TYSKLAND: Sammankomstförväntningarna var stora, men de överträffades av den verkliga glädjen över allt det goda som mottogs. Bröderna var mycket entusiastiska för böckerna Resonera med hjälp av Skrifterna och Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? Men förutom dessa fick de också på tyska den reviderade upplagan av Nya Världens översättning med dess 125.000 hänvisningar. Bröderna var helt överväldigade över all denna litteratur och uttryckte ett från hjärtat kommet tack.

En dag skaffade en äldre man boken Leva för evigt av en broder som tog del i gatutjänsten. Ett återbesök gjordes i hans hem. Efter bara fyra veckor frågade mannen: ”Vad måste jag göra för att lämna ’det stora Babylon’?” Då han kom till pastorsexpeditionen för att begära sitt utträde ur kyrkan, frågade den tjänstgörande kvinnan: ”Vill du lämna kyrkan i din ålder?” Han är 82 år. Mannen svarade: ”Har du någonsin hört talas om Jehovas vittnen?” Hon svarade: ”Nu förstår jag alltsammans.” Inom två månader var han ute i tjänsten på fältet.

Enastående tillväxt i Nordamerika

Jehovas nutida vittnen har varit verksamma i Nordamerika i mer än hundra år. I dag ser de hur följande löfte går i uppfyllelse på ett sätt som vida överträffar alla deras förväntningar: ”Den minste kommer att bli tusen och den ringaste en mäktig nation. Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.” (Jes. 60:22, NW) Detta att de är ”mäktiga” ligger inte enbart i antalet, utan det är i synnerhet en makt som är av andligt slag, vilken beror på förtröstan på Jehova. Den driver dem till att av hela sin själ förkunna Guds redan upprättade messianska rike. Vilket underbart privilegium detta är!

ALASKA: Bröderna i Alaska uttrycker vad Jehovas vittnen världen runt känner. I uppskattning skriver de: ”Det är en glädje att få överbringa våra kära och varma hälsningar till er bröder som lojalt tjänar Jehovas världsvida rikes intressen! Det går inte en dag utan att vi på ett eller annat sätt känner verkningarna av den hjälp vi får genom Jehovas organisation. Vi tackar er för denna kärleksfulla omvårdnad. Vi inser naturligtvis att Jehova ’inte är långt borta från någon enda av oss’. (Apg. 17:27) Denna närhet är en särskild välsignelse.”

På deras vidsträckta distrikt tycks unga människor dominera. Genomsnittsåldern är 28 år. Och många ungdomar visar verklig uppskattning av de tjänsteprivilegier som står öppna för dem. En flicka, till exempel, beslöt sig för att tjäna som hjälppionjär medan hon fortfarande gick på gymnasiet. Hon ordnade så att hon varje skoldag kunde avsätta en del av dagen för tjänst på fältet i enlighet med anordningen med praktisk arbetslivsorientering. Varje vecka lämnade hon in ett papper med uppgift om hur många timmar hon arbetat, vilka arbetsuppgifter hon haft, vad nytt eller vilka färdigheter hon lärt sig, hur hon skulle kunna bli bättre, erfarenheter osv. Detta har berett henne möjlighet att tala med sin lärare om Jehovas namn, projekt för att snabbt bygga Rikets salar och pionjärtjänst. Det har gjort ett gott intryck på hennes lärare.

CANADA: Temat ”Guds rikes tillväxt” som framhävdes så starkt under år 1984 var inget önsketänkande! Det var då precis vad som hände, och det fortsätter att vara precis vad som händer, med Jehovas välsignelse.

Man kan se en återspegling av tillväxten i antalet nybyggda Rikets salar. I somras hade antalet snabbyggda Rikets salar kommit upp i 55, och ytterligare 10 planerades vara klara före vintern. I Saskatoon i Saskatchewan uppfördes en sammankomsthall på bara sex dagar förra våren, och överlämnandet ägde rum exakt en vecka efter det att bygget hade påbörjats. Den är av en speciell konstruktion bestående av fyra Rikets salar med ett gemensamt centralt parti. När vissa innerväggar dras undan, får man en hörsal med 1.200 sittplatser för kretssammankomster. Detta arbetsprojekt vållade stor sensation i trakten. En fackman som besökte arbetsplatsen sade: ”Imponerande! Imponerande!”

FÖRENTA STATERNA: Enastående! Det uttrycket beskriver Jehovas folks fina rapport över verksamheten för tjänsteåret 1985 när det gäller Förenta staterna. Under augusti var det 723.220 förkunnare som tog del i tjänsten på fältet, vilket var ett nytt rekord. Det är 179.763 fler än medeltalet för bara fem år sedan. Det var också nya rekord i fråga om antalet timmar, återbesök och bibelstudier.

Någonting framträdande i rapporten är tillväxten av antalet pionjärer. Tillsammans med de 100.145 förkunnare som tog del i hjälppionjärtjänsten i april var det sammanlagt 136.996 förkunnare som tjänade som pionjärer den månaden. Åtta nya rekord i fråga om antalet reguljära pionjärer nåddes under året. Ett stort antal ansökningar strömmade in efter sammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet”.

En tidigare katolik som växte upp i Mexico är en av dessa nitiska förkunnare. Hon har varit ett Jehovas vittne i 40 år. Men för en tid sedan började hon fråga sig själv: ”Vad sysslar jag med?” Hon insåg att vad det än var så kunde det inte vara lika viktigt som att ta del i predikoverket. Hon började alltså som reguljär pionjär, trots att hon är 93 år, och har nu glädjen att få leda sex bibelstudier i människors hem.

En stor skara lovprisar Jehova i Centralamerika och den Karibiska övärlden

Aposteln Johannes såg i en profetisk syn en stor skara lovprisare av Jehova ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Upp. 7:9, 10) Det har visat sig att en stor skara lovprisare från Centralamerika och den karibiska övärlden ingår i den skara som utgör uppfyllelsen av denna syn.

BELIZE: Här är fältet moget för skörd. (Joh. 4:35) Den mayanska byn Santa Cruz är en del av detta fruktbärande fält. Där beslöt tre familjer att de skulle lämna sin religion på grund av vissa missförhållanden som de hade iakttagit. De bad tillsammans att de skulle finna sanningen. Det dröjde inte länge förrän en i gruppen träffade ett vittne som var ute i gatutjänst i staden Punta Gorda. Han lyssnade, men skaffade ingen litteratur. Nästa månad kom han tillbaka, och den här gången frågade han om inte Jehovas vittnen kunde sätta upp en kyrka i Santa Cruz. Vår broder förklarade vårt arbetes natur och några av våra trosuppfattningar. Mannen skrev ner skriftställena och gick sedan, återigen utan att skaffa någon litteratur. De andra i byn tyckte om det han delgav dem och satte därför i gång att uppföra en halmtäckt byggnad som kunde tjäna som möteslokal. Månaden därpå var mannen tillbaka i Punta Gorda för att förklara att de nu hade en byggnad som var färdig för möten. Han insisterade på att vår broder skulle säga en bestämd dag och tid då han kunde komma. Trots att dessa tre familjers kunskap är begränsad, har de vittnat frimodigt, till och med från dörr till dörr. När brodern gjorde anordningar för att visa diabilder, samlade dessa familjer 126 personer som ville se dem. Då hade familjerna studerat bara några få kapitel i boken Leva för evigt.

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN: Rikets verk blomstrar här, och framtiden verkar mycket lovande. Det har varit tio förkunnarrekord i följd. Och det leds mer än 14.000 bibelstudier i hem, vilket kan jämföras med det högsta antalet förkunnare — 8.930. Många nya Rikets salar har byggts.

Ibland kan uppmuntran att läsa vår bibliska litteratur komma från ett oväntat håll. Det hände i La Vega. En syster besökte en äldre kvinna som är katolik och som sade att hon vägrade att lyssna på någon som inte talar om Maria. När systern sade: ”Jaha, vi talar väl om Maria då”, så vägrade kvinnan ändå att lyssna. Men när systern nästa gång besökte hemmen på distriktet, kom den äldre kvinnan in till den granne som vår syster just då erbjöd tidskrifterna. ”Det är precis den artikel om äktenskapet som prästen hade i kyrkan i söndags”, sade den äldre kvinnan. ”Han sade att det är en mycket bra artikel och att alla borde läsa den, eftersom den kan hjälpa människor att lösa sina äktenskapsproblem. Prästen hade 15 exemplar, och dem delade han ut till kyrkomedlemmarna.” Fastän kvinnans dotter först protesterade, svarade modern: ”Prästen läste ur tidskriften i kyrkan och uppmanade församlingen att skaffa tidskrifterna när vittnena kom på besök och sedan läsa dem.” Alla tre som var närvarande gjorde precis så.

GUADELOUPE: Bröderna i Guadeloupe har verkligen känt det som om de nya kommit flygande in i organisationen som en stor flock duvor. (Jes. 60:8) De 3.500 förkunnarna var helt hänförda över att se mer än 500 nya fogas till deras led under året.

En söndag gick en dam fram till den katolske prästen efter mässan och berättade för honom att hennes son hade frågat: ”Om Jesus Kristus dog för oss, varför ser man då fortfarande människor synda och dö?” Hon bad om hjälp. Prästen gav ingen förklaring, utan sade i stället: ”Jag föreslår att du går ut ur kyrkan, går tvärs över gatan och väntar där en liten stund. Snart ser du Jehovas vittnen komma. Gå då fram och stoppa en av dem, men inte någon vuxen, nej, gå fram till det yngsta barnet bland dem och be det besvara din fråga. Du kan vara övertygad om att det med glädje kommer att tala om för dig exakt vad du skall svara din son.” Kvinnan blev helt förbluffad.

GUATEMALA: På en plats utövade en reservofficer påtryckningar på människor som studerade bibeln med Jehovas vittnen och som uppförde sig som neutrala kristna. Flera av dem bortfördes nattetid från sina hem och fängslades. Officeren anklagade pionjären på platsen för att ha provocerat fram den här situationen. Bröderna vädjade till de högre militära myndigheterna i hopp om att få möjlighet att förklara skälen till sitt ställningstagande. Den officer som ansvarade för hela området lyssnade en hel timme och gav sedan order om att de skulle frikallas och befrias från civil patrulltjänst. Denna order om frikallelse överlämnades sedan till reservofficeren. Några månader senare kunde pionjären sätta i gång ett bibelstudium med denne reservofficer. Han går nu på alla möten i Rikets sal och uppmuntrar andra att studera bibeln med Jehovas vittnen. Han vill göra de förändringar i sitt liv som behövs för att kunna bli en Jehovas tjänare.

HONDURAS: Här sker också en utmärkt ökning, och det finns goda möjligheter till att den skall bli ännu mycket större. Den man som skötte det hus på landet som tillhörde den katolske biskopen i Tegucigalpa fick tillsammans med sin hustru besök av ett vittne. De hade aldrig ägt en bibel, men bad vår syster att ta med sig en till dem och undervisa dem i den. När mannen hade fått lära sig att Gud har ett namn, frågade han biskopen om det, men biskopen sade att han inte hade tid att tala med honom och bad honom lämna rummet. Den man som var biskopens högra hand erkände senare att Guds namn är Jehova, men sade till fastighetsskötaren att han skulle lämna biskopen i fred, eftersom han var så upptagen. Mannen kunde inte undgå att lägga märke till kontrasten mellan deras inställning och vår systers som gladeligen vandrade flera kilometer för att tala med dem om bibeln. Nu blev de ännu ivrigare att få undervisning.

JAMAICA: Återigen har gensvaret i fråga om pionjärtjänst varit utmärkt. Antalet förkunnare som gått ut som reguljära pionjärer har ökat med 50 procent under förra året.

I en skola skrev en lärare upp en religiös sång på svarta tavlan och bad eleverna sjunga den. När ett ungt vittne inte ville delta i det, blev läraren arg. När vår syster förklarade att sången inte var i överensstämmelse med hennes tro, svarade läraren: ”Sjung då en av era sånger.” Hon sjöng då sången ”Liv utan slut — till sist” — och hela klassen lyssnade ända tills hon hade sjungit färdigt. Hon säger: ”Jag var lite nervös, men med Jehovas hjälp lyckades jag göra det som jag hade föresatt mig. När jag såg på lärarens min, såg jag att hon inte längre var arg.”

MEXICO: Av de drygt 173.000 förkunnarna har mer än en tredjedel kommit med i sanningen under de tre senaste åren! Och större tillväxt kan skönjas. Antalet bibelstudier som leds är nu uppe i 263.788. Ännu mer enastående är siffran för antalet närvarande vid Åminnelsen — 781.904. Det finns bokstavligt talat hundratusentals fårlika människor här som behöver hjälp.

”Sjudande av nit!” Det är en bra beskrivning av den anda som präglar våra bröder i Mexico. Antalet reguljära pionjärer ökade med i genomsnitt 35 procent och antalet hjälppionjärer med 30 procent. Bland de reguljära pionjärerna finns det många som lever under ungefär samma omständigheter som Angelita. Med en icke troende man, fyra små barn och ett delvis förlamat ben tog hon först upp frågan om pionjärtjänst med Jehova i bön. Sedan, när hon hade fått praktiska förslag från de äldste i sin församling, började hon tjäna som reguljär pionjär. Sedan dess har två andra systrar i församlingen också blivit pionjärer på grund av hennes fina exempel. Nu studerar hennes man också boken Leva för evigt och går på möten.

De unga står fasta i den sanna tillbedjan, trots att de ställs inför stridsfrågan om flagghälsningen i skolan. Den tioårige Miguel kallades upp på rektorsexpeditionen för förhör. Där avgav han ett fint vittnesbörd för en grupp lärare och en skolinspektör. Trots det blev han och andra barn till Jehovas vittnen relegerade för att de inte hälsade flaggan. Längre fram då de åter fick gå i skolan började Miguels lärare, som var imponerad av de unga pojkarnas övertygelse och ostrafflighet, ställa frågor till honom om bibeln. Läraren blev förundrad över de svar han fick och började därför studera bibeln. Tillsammans med sin hustru, sin syster och sin svärmor går han nu regelbundet på församlingens möten, deltar i tjänsten på fältet och planerar att snart bli döpt.

PUERTO RICO: Jehovas vittnen finns överallt på denna ö. Men de inser att det finns mycket arbete kvar att utföra, och under året har antalet reguljära pionjärer ökat med 25 procent.

Många barn predikar med goda resultat. En flicka som gick i förskolan tog med sig boken Min bok med bibliska berättelser dit. När hon började förklara berättelserna för sina klasskamrater, trängdes nästan hela klassen kring henne. När läraren såg deras intresse för boken, bad hon att få ett exemplar, och det unga vittnet gav henne en bok på det villkoret att hon lovade att läsa den. Varje dag frågade flickan läraren om hon hade läst boken, och det fortsatte hon med ända tills läraren till sist började läsa den. Det dröjde inte länge förrän både läraren och hennes dotter visade sig på Rikets sal. Hon är nu ett döpt vittne som känner stor uppskattning av det nit som detta barn visade då det så troget vittnade i skolan.

TRINIDAD OCH TOBAGO: I april var 56 procent av alla förkunnare ute i hjälppionjärtjänsten, vilket är häpnadsväckande.

En broder som var hjälppionjär i mars beslöt att han skulle koncentrera sig på att teckna prenumerationer. När han var ute i gatutjänst, brukade han erbjuda prenumerationer åt dem som skaffade sig tidskrifter. Han erbjöd också prenumerationer åt dem som han hade kontakt med på sitt förvärvsarbete som uppsyningsman för en lastkaj och ett båthus. Många av dessa var affärsmän som sällan var hemma. I allmänhet skaffade de en prenumeration för egen del, eller också skaffade de en som en gåva åt någon god vän. Under mars månad tecknade han 182 prenumerationer, och i april 41.

När bröderna ser tillbaka på årets verksamhet, säger de som David: ”Mätsnörena själva har för mig fallit på välbehagliga platser.” — Ps. 16:6, NW.

Sydamerikaner flockas till Jehovas hus

För länge sedan förutsades det i Guds ord: ”Det skall ske i dagarnas slutskede att ... många folk [sannerligen] skall ... gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, ... och han skall undervisa oss om sina vägar.’” (Jes. 2:2, 3, NW) Det är spännande att se vilken uppfyllelse denna profetia har i Sydamerika. Möteslokalerna är ofta överfyllda. Och när konvent planeras, måste de rymligaste lokaler som går att få tag i anskaffas för att klara de stora människomassor som kommer.

ARGENTINA: Antalet förkunnare ökade ända tills det i augusti kom upp i 56.585 — en ökning med 17 procent under året. Antalet bibelstudier är nu uppe i drygt 70.000, och antalet närvarande vid Åminnelsen var 135.379, vilket innebar en ökning med 24 procent. Många Rikets salar är inte längre tillräckligt stora; dessa har byggts ut, och nya har byggts. Bröderna har nu två sammankomsthallar, varav den ena började användas i slutet av juni och den andra i juli.

Efter 29 års restriktioner från regeringens sida hade vi vår första stora sammankomst i Buenos Aires, där vi använde landets största fotbollsstadion. Det var en dröm som blev verklighet. Det var 46.117 närvarande, och 1.193 blev döpta. Den sammanlagda närvarosiffran för vår serie om nio sammankomster var 97.917. I en tidskriftsartikel hette det: ”Jehovas vittnen har vunnit allas respekt.”

Under de 35 senaste åren har våra bröder i värnpliktig ålder varit tvungna att sitta i fängelse mellan tre och sju år på grund av att regeringen inte erkände deras kristna neutralitet. Många blev misshandlade, och åtminstone två dog på grund av omänsklig behandling i militärfängelser. Men nu får, på rekommendation av den lokala äldstekretsen, unga män som är döpta, aktiva i predikoverket och inskrivna i skolan i teokratisk tjänst ett intyg från Sällskapet Jehovas vittnen. Detta intyg visas upp för militärmyndigheterna, och bröderna blir frikallade från militärtjänst. Många av dessa unga bröder utnyttjar denna anordning som ett medel att komma ut i pionjärtjänsten.

BRASILIEN: Jehovas folk har i många år längtat efter den dag då Vakttornet skulle ges ut samtidigt på många språk. Detta blev en verklighet för Brasilien i och med numret för 1 januari 1985. Inte längre någon sex månaders eftersläpning! Enorma containrar tätt packade med alla delar till två snabbgående rulloffsetpressar hade anlänt i augusti 1984, och med den ovärderliga hjälpen av erfarna bröder från Brooklyn var en press i funktion i januari. Hur spännande var det inte nu för bröderna i de portugisisktalande församlingarna att kunna ta del av den andliga maten samtidigt som sina bröder världen utöver! I och med mars månad var programmet för skolan i teokratisk tjänst detsamma som på engelska. I april kom den andra pressen i gång, och då var allt klart för att börja trycka Vakna! med samma artiklar som i den engelska upplagan. Detta började i och med numret för 8 juli. Under år 1985 fick de också den nya sångboken Sjung lovsånger till Jehova på portugisiska. Nu är de rustade för att inte bara ”äta” och trycka utan också sjunga samma saker som sina engelsktalande vänner — allt till Jehovas lov och pris.

Entusiasmen var stor i mars och april. I februari hade ett brev sänts ut riktat till alla förkunnare med en uppmuntran att ta del i hjälppionjärtjänsten. Resultatet blev att 19.410 tog del i den tjänsten i mars och 22.636 i april. Till allas glädje uppnåddes ett förkunnarrekord på 177.904 i juli.

Möjligheten till framtida tillväxt visar sig på många sätt. Bland annat genom antalet närvarande vid Åminnelsen, som kom upp till den beaktansvärda siffran 483.880! Också genom antalet bibelstudier — nästan lika många som medeltalet förkunnare.

CHILE: Vi kunde för första gången på tio år ha en sammankomst i Santiago. Vilken glädje det var!

Den litteratur vi sprider kan ha en kraftfull inverkan på en människas liv. En man som fick besök av en missionär bor omkring 80 kilometer från Concepción, och resan dit tar flera timmar, eftersom vägarna är alldeles sönderkörda och i allmänhet trafikeras av enbart oxdragna vagnar. Först var mannen inte särskilt intresserad, men han skaffade ändå lite litteratur. När han läste den insåg han att det var sanningen han fick lära sig. Han åkte till Talcahuano (nära Concepción), gick på ett möte i Rikets sal och skaffade sig mer litteratur. Han tyckte så mycket om det han läste att han planerade att bygga en Rikets sal på sin tomt. Marken hade planats ut och han var redo att börja bygga, då missionären gjorde sitt första återbesök hos mannen. Det påpekades för honom att det inte fanns någon där som kunde leda mötena. Så för närvarande har han skjutit upp byggnadsprojektet. Vid nästa återbesök talade han om för missionären att han varje månad reste till församlingen i Talcahuano för att gå på möten och skaffa litteratur. Han hade också skaffat 24 kassetter i Rikets sal. Nu läser han och hans hustru litteraturen och lyssnar på banden varje kväll efter maten och håller ofta på till klockan ett på natten.

COLOMBIA: Förkunnarna arbetar entusiastiskt för att nå människor med budskapet om Riket, och gensvaret på de goda nyheterna är sannerligen enastående. Detta framkommer bland annat av det faktum att 114.777 var med vid Åminnelsen.

Det har skett en utmärkt ökning i fråga om antalet reguljära pionjärer — det finns nu omkring 55 procent fler än för ett år sedan. Många av dessa lever under omständigheter som kräver en verkligt självuppoffrande ansträngning. I Neiva, till exempel, började tre unga förkunnare i en familj, trots att de fortfarande gick på gymnasiet, som reguljära pionjärer efter att ha tjänat som hjälppionjärer i flera månader. Ett sådant nit stimulerar andra.

ECUADOR: Vissa intresserade fattar sanningen mycket snabbt. Ett exempel är en dam som bad om ett studium på grund av att hennes bror blivit ett vittne och hon blivit så djupt imponerad av hans utmärkta uppförande. Andra gången systern studerade med henne kom de in på frågan om rökning. Veckan därpå talade kvinnan om att hon inte hade rört en cigarrett sedan hon fått reda på vad bibeln säger om rökning. Därefter var det helgonbilderna. Hela huset var fullt av sådana. Men ett enda skriftställe var allt som behövdes för att övertyga denna ödmjuka kvinna. (5 Mos. 7:25, 26) Vid slutet av studiet veckan därpå lämnade hon rummet och kom sedan tillbaka med famnen full av helgonbilder och sade: ”Här skall du få se bevis för att mitt beslut är allvarligt.” Så satte hon eld på alltsammans. Nu började hon gå på möten, och hon har inte försummat ett enda sedan dess. En kort tid därefter övervann hon ett ännu svårare problem. Hon bröt sitt omoraliska förhållande med en gift man. Nu kunde hon för första gången i sitt liv känna verklig lycka, eftersom hon kunde tjäna Jehova med ett rent samvete.

GUYANA: Under året har vi haft rekord på rekord i fråga om antalet bibelstudier. Antalet är långt större än antalet förkunnare. För mindre än två år sedan rapporterade församlingen i New Amsterdam bara 40 studier; nu har de 160. En församling rapporterar regelbundet mer än 250 studier.

Intresset för sanningen återspeglas också i mötesnärvaron. Rikets salarna är överfyllda på söndagarna. Till kretssammankomsterna kommer dubbelt så många som antalet förkunnare. Och till Åminnelsen kom mer än tre gånger så många som antalet förkunnare.

Gordon och Yvette, två av dem som blev döpta i år, var tvungna att göra stora förändringar för att bli kvalificerade för dopet. Bara några få veckor efter det att de hade kommit i kontakt med sanningen upphörde de med att utöva spiritism. (Han hade varit präst i kyrkan.) De slutade också att sälja marijuana och cigarretter, bedriva svartabörshandel, stjäla elektrisk ström och klä och frisera sig lite besynnerligt. De hade bott ihop i sju år utan att vara gifta, men Gordon förklarar: ”När jag fick veta att jag begick ett brott mot Gud, beslöt jag att gifta mig.” Vad var det som fick dem att göra dessa förändringar? De blev imponerade av användningen av bibeln vid det första mötet de var med vid. Och vittnet som studerade med dem använde bibeln flitigt för att hjälpa dem att förstå hur Jehova såg på deras handlingssätt.

PERU: Den 27 januari 1985 var ett minnesvärt datum för verket i Peru. Ett nytt avdelningskontor och Betelhem överlämnades av M. G. Henschel i den styrande kretsen, och då var 34.238 närvarande.

Till förekommande av ”Allhelgonadagen” (1 november) förberedde en pionjär med särskilt uppdrag i Azángaro ett föredrag över ämnet: ”Till helvetet och tillbaka — vilka är där?” och använde sig då av Sällskapets publikationer som källmaterial. En av dem som han studerade bibeln med hade goda vänner i trakten av Muñani, 37 kilometer bort, och sände därför ett litet meddelande till dem om mötet. På söndagen hällregnade det, men 14 kom ändå till Vakttornsstudiet. Men när halva studiet hade gått stannade en lastbil utanför, det blev rusning till lokalen, och, hör och häpna, 103 personer marscherade in och fyllde varenda liten vrå i lokalen. De hade kommit för att få höra ”vilka som hade kommit till helvetet och sedan kommit tillbaka”. Hela gruppen stannade till midnatt, och de samtalade och ställde frågor. Lastbilsföraren sade: ”Vi var trötta på alla de förvirrande läror som finns bland protestanter och katoliker, och äntligen vet vi vad själen är, var de döda finns och vilket hopp det finns för de döda.”

SURINAM: I de inre delarna av landet, i regnskogarna (som till stor del är isolerade från den övriga världen), har världskrig och jordbävningar som ett bevis för att vi lever i de yttersta dagarna föga betydelse för människor. Men de är djupt påverkade av demon- och avgudadyrkan. De tror på alla slags gudar — ett träd, ett djur, en särskild sten i en flod. De frågar solguden när torrperioden skall börja och hur länge den skall vara.

Förra året varade inte torrperioden så länge. Men för att kunna vara med vid sammankomsten började våra bröder tidigt med att röja sina fält och plantera kassavabuskar. De människor däremot som lyssnade till demonprästerna väntade med att arbeta på sina fält tills riter utfördes för att be solguden om en längre torrperiod. När regnen kom var det bara vittnena som hade tillräckligt med mat att äta. Detta ledde till att en kvinna som hade varit en stor motståndare till sanningen besökte ett av vittnena och sade: ”Er Gud, Jehova, är verkligen en vis och kärleksfull Gud som bryr sig om er även i fråga om dessa ting.” Nu studerar hon och hennes man tre till fyra gånger i veckan, och de har förstört allt de hade som var förbundet med demondyrkan.

Öarna fröjdar sig över att Jehova är kung

”Jehova själv har blivit konung!” tillkännages det i Psalm 97:1 (NW), och därefter ges uppmaningen: ”Må de många öarna fröjda sig.” På öarna i Stilla havet och i Indiska oceanen har det blivit ett entusiastiskt gensvar på denna uppmaning.

AUSTRALIEN: Den enorma ökning som har skett på denna ö och kontinent har fått många församlingar att på nytt granska sina Rikets salar. De flesta har funnit det nödvändigt att planera att antingen bygga en ny Rikets sal eller att bygga ut den de redan har. För många är detta brådskande, eftersom de Rikets salar som de för närvarande har bokstavligt talat är överfyllda. Elva Rikets salar snabbyggdes förra året. I bara en stat är de bröder som organiserar arbetet nu upptagna med att bygga en Rikets sal varje månad fram till oktober 1986! Denna verksamhet har inte gått obemärkt förbi. Två Rikets salar har blivit ett mål för turistbussar, och guiderna förklarar hur dessa hus har byggts på två dagar.

Goda framsteg har gjorts bland urbefolkningen. På en plats kallad Duck Creek har ett helt samhälle studerat med bröderna i ett antal år, och de kallar sig nu Jehovas vittnen, fastän det ännu inte bildats någon församling där. Det har lett till att prästen har slutat besöka det samhället. Men en ny präst i trakten beslöt att han skulle presentera sig i samhället som den nye prästen. Dessa människor beslöt att de skulle sätta honom på ett prov. De frågade honom vad Guds namn är. Han hade väntat den frågan och svarade därför: ”Jehova.” Sedan bad de honom visa dem var namnet står i bibeln. Han hade ingen aning. Stolt förklarade de: ”Vi vet alla här att det finns på många ställen i bibeln, bland annat i Psalm 83:1918.” Därmed upplyste de honom artigt om att han inte behövde bry sig om att besöka dem igen.

FIJI: Bröderna på Fiji är glada att kunna säga: ”Ett tusen har rapporterat för första gången!” Det var nya rekordsiffror fem månader i följd i fråga om antalet reguljära pionjärer.

Människor ger nu snabbt och beslutsamt gensvar. En hindu från södra Indien såg efter bara två studier i boken Leva för evigt det dåraktiga i bilddyrkan och brände upp sina avgudar. Det som blev kvar kastades i en bäck. Denne man gör tillsammans med sin hustru och sina barn utmärkta framsteg i sanningen.

GUAM: Detta avdelningskontor övervakar Rikets verk på Marshallöarna, Ponape, Kosrae, Truk, Saipan, Yap, Belau, Nauru och Kiribati. Sammanlagt finns det nu 717 förkunnare på dessa öar, vilket är ett nytt rekord. De ledde också ända upp till 1.470 bibelstudier, och 37 procent av alla förkunnare var ute i heltidstjänsten i april.

HAWAII: Bröderna här ser tillbaka på ett år fyllt av fruktbärande verksamhet och välsignelser från Jehova. Under april var 23 procent av alla förkunnare engagerade i någon form av heltidstjänst. Och deras erfarenheter var stärkande, trots att några prövade deras tro.

En pionjärsyster som arbetade på ett lantdistrikt träffade en man som skrek åt henne och smällde igen dörren. Då hon gick släppte han ut två schäfrar och befallde dem: ”Ta henne.” Hon visste att hon inte kunde springa ifrån hundarna. Därför vände hon sig om, och medan hon hoppades på att hon skulle kunna använda sin bokväska som en sköld, åkallade hon gång på gång Jehovas namn. (Ords. 18:10) Hundarna sprang så fort att de gled förbi henne då de försökte stanna. Men i stället för att gå till angrepp gick de sedan tillbaka till huset som om de inte ens såg henne. Då befallde både mannen och hustrun hundarna att jaga fatt henne. Men hundarna satte sig ner och vägrade att röra sig. Hur tacksam var inte vår syster mot Jehova för det beskydd han gav!

JAPAN: ”Din välsignelse är över ditt folk”, skrev psalmisten. (Ps. 3:98, NW) Vi har sett överflödande bevis för att Jehova har välsignat sina tjänare i Japan under det gångna året. I maj 1985 rapporterade de för första gången över 100.000 förkunnare av Riket. Det var deras 77:e förkunnarrekord i följd. Från den nya starten efter andra världskriget tog det 30 år av flitigt arbete att komma upp till 50.000 förkunnare. Sedan tog det bara sex år till att komma upp till 100.000 förkunnare. Ja, Jehova ”påskyndar [sannerligen] det i dess egen tid”. (Jes. 60:22, NW) Dessa förkunnare av Riket ledde ända upp till 150.000 bibelstudier i människors hem, och 258.728 personer var med vid Åminnelsen. Vi är därför övertygade om att det med Jehovas välsignelse skall bli ytterligare tillväxt.

En fin pionjäranda fortsätter att råda i hela landet, trots att distrikten gås igenom ofta. I genomsnitt var det 22.346 reguljära pionjärer och 16.274 hjälppionjärer. Om man räknar med pionjärerna med särskilt uppdrag, var 40 procent av förkunnarna, av det genomsnittliga antalet, ute i någon form av pionjärtjänst under året.

En far som i dag är i sanningen fick hjälp, åtminstone delvis, av sin treårige son. I ett vredesutbrott hade fadern kastat ut sin hustrus bibel — åtminstone trodde han att det var det. I själva verket var det hans sons bibel. Pojken rusade ut i regnet och föll flera gånger i leran innan han fick tag i boken. Han tog in den och började varsamt tvätta av den under kranen. Fadern blev alldeles stum. Han hade aldrig sett sin son visa ett sådant intresse för någon av sina leksaker, och han blev chockad över vilken verkan hans handlande hade på pojken. Allt detta drev fadern till att undersöka vad hans son fick lära sig. I dag är den fadern vår broder, och han har tillsammans med andra haft glädjen att få vara hjälppionjär flera gånger.

MALAYSIA: En indisk familj fick erfara vilken underbar frigörande verkan Guds ord kan ha. Under tre dygn ansatte en demon deras två månader gamle son, vilket gjorde att han sprattlande kämpade och skrek medan fradgan stod om munnen på honom. När mannen rådfrågade ett andemedium, lämnade demonen barnet, men for in i hustrun i stället. Eftersom de menade att det spökade i huset, flyttade de. För att finna ro började hustrun utöva yoga, men förgäves. Hon köpte amuletter för en ansenlig summa pengar, men de hade ingen verkan. Till sist började hon allvarligt tänka på Gud. En hyresgäst som brukade resonera med Jehovas vittnen lånade henne boken Sanningen. Hon läste den och bad sedan att få en bibel och ett studium med Jehovas vittnen. Med tiden kom mannen med på studiet. Nu har de blivit fria från demoner och delger andra de goda nyheter som har skänkt dem en sådan frihet.

MAURITIUS: Det finns en verklig pionjäranda i församlingarna här. När en av dessa pionjärer studerade med ett gift par på denna ö, fastnade mannen för orden i Johannes 4:24: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” Mannen gick och besökte sin katolske präst och frågade honom om han kände till detta skriftställe. Vad överraskad han blev då prästen svarade: ”Hur kan du tro att jag skall hålla allt detta i minnet?” Mannen svarade: ”Som du vet är jag lärare, och hur skulle jag kunna undervisa, om jag inte visste att två plus två blir fyra? För dig borde detta skriftställe vara lika enkelt som två plus två.” Prästen medgav att han inte visste hur man skall tillbe Gud enligt orden i denna vers. Mannen och hans hustru går nu regelbundet på Jehovas vittnens möten.

NYA KALEDONIEN: Nya Kaledonien har under det gångna året omnämnts i nyheterna på grund av det våld som förekommit på denna en gång så fridfulla ö i Stilla havet. Trots detta går Rikets verk framåt. Dagen innan Frankrikes president skulle komma på besök bröt kravaller ut i Nouméa, vilket ledde till att regeringen införde utegångsförbud. Polisen beordrade att våra möten skulle inställas. Men L. A. Swingle, medlem av styrande kretsen, skulle komma för att överlämna den nya sammankomsthallen och vara med vid områdessammankomsten. När vi kontaktade polischefen personligen, sade han att han som tidigare chef för polisstyrkorna i Lille i Frankrike kände till och litade på vittnena. Han hade aldrig haft några problem med dem när de var församlade i stora skaror. Därmed var det möjligt att hålla mötena som planerat.

NYA ZEELAND: Påskyndandet av verket har kommit till synes inte bara i den numerära tillväxten, utan också i de snabba andliga framsteg som de som studerar bibeln har gjort. Vissa av dem ber nu att få gå på möten och att få bli ”regelbundna förkunnare”. De studerar mycket på egen hand vid sidan av själva bibelstudiet. De ger snabbt gensvar på inte bara vad de hör, utan också på vad de ser vid mötena. Förändringar till det bättre sker snabbt i fråga om klädsel, frisyr, moraliskt uppförande och livsstil. Somliga tar del i verket att predika och göra lärjungar innan de hunnit studera igenom hela boken Leva för evigt. Det är inte ovanligt att de kvalificerat sig för dop inom sex till åtta månader.

Vi kan inte förbise boken Leva för evigt med den värme och den praktiska undervisning som den innehåller, när vi söker avgöra varför det sker en sådan beaktansvärd tillväxt. En syster föreslog efter första studiet hon hade i denna bok med en granne att de skulle fortsätta att studera veckan därpå. ”Nästa vecka?” svarade grannen. ”Varför inte i morgon?”

PAPUA NYA GUINEA: De goda nyheterna når de mest isolerade öar, och det är uppenbart att Jehovas ande ger tillväxt. Ett antal ungdomar från Tasmanöarna arbetade på ön Bougainville, då Jehovas vittnen fick kontakt med dem. De skrev snart till sina släktingar på Tasmanöarna och berättade för dem vad de hade fått lära sig. Det ledde till att en grupp kvinnor där började studera Sällskapets skrifter. På grund av det visade intresset sände en av hövdingarna ett meddelande med innebörden att han ville att vittnena skulle besöka öarna och upprätta en missionsstation. Nu finns det en Rikets sal där, och möten hålls regelbundet, fastän det inte finns någon i gruppen som har blivit döpt. Den ön befolkas av bara 200 personer eller så och har 35 bebodda hus. Ända fram till för några år sedan avvisade stammarnas hövdingar som styr öarna alla religiösa gruppers försök att upprätta missionsstationer där.

FILIPPINERNA: Tjänsteåret 1985 har sannerligen varit enastående. Ett utmärkt nytt rekord på 83.670 förkunnare uppnåddes i april. Under samma månad var mer än 22 procent av förkunnarna hjälppionjärer. Och åtta rekord i följd i fråga om antalet reguljära pionjärer rapporterades under de tio första månaderna under året.

En syster i Davao blev blind under en operation för sex år sedan. Men detta hindrade henne inte från att ta full del i tjänsten på fältet. I själva verket ökade hon sin verksamhet, eftersom hon ville bevisa att hennes blindhet inte hindrade henne från att tjäna Jehova. Först började hon som hjälppionjär. När hon lyckades klara timkvoten, började hon som reguljär pionjär. Hon sköter själv hushållet och tar hand om sin nioårige pojke. Hon leder nu sex bibelstudier, av vilka fyra är hos människor som bor på avlägset belägna distrikt. Hur klarar hon det? Med hjälp av systrarna i församlingen. Detta har hjälpt dessa systrar att öka sin egen tjänst på fältet, och två av dem är nu själva reguljära pionjärer! Som hon säger: ”Att jag varje dag får vara strängt upptagen till nytta för mina anhöriga och grannar och får hjälpa fårlika människor att lära känna sanningen gör mitt liv meningsfullt.”

SALOMONÖARNA: På ön San Cristobal kallade den anglikanske biskopen kyrkans äldste till möte och inbjöd också Oswald och hans hustru, ett gift par som hade studerat med Jehovas vittnen. Biskopen tillrättavisade skarpt kyrkans äldste. I ett försök att få dem att skämmas höll han en stor kniv mot sin strupe och sade: ”Jag kommer att döda mig själv, om ni inte undervisar människor rätt i bibeln.” En av dem svarade: ”Hur skall vi kunna undervisa människor, när du inte har undervisat oss?” Då reste sig Oswald och hans hustru frimodigt, och han sade: ”Var vänlig och stryk min hustrus, mina barns och mitt namn ur kyrkans medlemsbok, för vi vill bli Jehovas vittnen. Det är nu länge sedan vi lärde oss någonting i kyrkan. Vi tänker börja studera med Jehovas vittnen.” Han skrev senare till Sällskapets avdelningskontor: ”Vi är mycket lyckliga över att vi kommit bort från falsk religion och får vara en del av Jehovas organisation, där vi kan få liv.”

SRI LANKA: Denna ö som ligger nära Indiens sydspets har omnämnts i nyheterna på grund av etniska problem och terroristverksamhet. Aldrig förr har det varit så många flyktingar, aldrig så många som levt i en sådan fruktan.

Bland dem som döptes förra året fanns en före detta upprorsman. När han nu vandrar längs smala stigar för att vittna, minns han den tid då han brukade färdas på just dessa stigar rustad med skjutvapen. Han växte upp som buddist och kämpade för det som han ansåg vara rättvisa och jämlikhet. Med tiden blev han ledare för en grupp upprorsmän som hade sin bas i djungeln. Men, erkänner han, de kunde inte vinna rättvisa och jämlikhet åt någon trots allt sitt kämpande. År 1971 sattes han i fängelse och undgick med knapp nöd att bli avrättad. När Jehovas vittnen kontaktade honom år 1980, tilltalades han av det som de sade om att rättfärdighet, fred och rättvisa skulle införas genom Guds rike. Längre fram, då han tillsammans med sin familj var med vid en sammankomst som Jehovas vittnen höll, nådde ett tal som behandlade bibelns principer om renhet och klädsel hans hjärta. I en paus klippte han håret och rakade sig och satte dessutom på sig lämpligare kläder. Vad överraskade hans hustru och barn blev när han kom tillbaka! Nu delar han också med sig av de goda nyheterna om fred åt andra.

Modigt vittnande trots människors förbud

Vad görs för att sprida budskapet om Riket i länder där regeringar ställt Jehovas vittnens verksamhet under restriktioner eller rentav förbjudit den? Våra bröder fortsätter att lyda Gud som härskare mer än människor. (Apg. 5:29) De reagerar som de kristna under det första århundradet, de som aposteln Paulus skrev följande om från fängelset: ”De flesta av bröderna i Herren ... visar så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord.” — Fil. 1:14.

I ett land där verket står under restriktioner har antalet reguljära pionjärer ökat med 161 procent på tre år. I ett land intill en öken där det är stekande hett var 39 procent av alla förkunnare ute i heltidstjänsten i april. I ännu ett annat land där det råder svår förföljelse var var fjärde förkunnare hjälppionjär i april. I några församlingar där var mer än hälften av alla förkunnare hjälppionjärer. Sju satt i fängelse och tjänade där som hjälppionjärer, och de hade gott och väl klarat sina 60 timmar när halva månaden hade gått!

Även om våra bröder måste vara försiktiga i enlighet med Jesu råd i Matteus 10:16, har de gradvis kunnat öka sin teokratiska verksamhet. De ser att ”skörden är stor, men arbetarna är få”, även på deras distrikt. — Matt. 9:37.

Hur intensivt de arbetar i ett land återspeglas i den kommentar som en man gjorde då en förkunnare närmade sig honom på gatan. Mannen sade: ”Det här är nionde gången i dag som ett Jehovas vittne vill tala med mig om religion. Jag gissar att det är på tiden att jag gör någonting.” Han samtyckte till ett bibelstudium. Och många fler får också studier. Ett land där verket är förbjudet rapporterar 1,6 bibelstudier per förkunnare; ett annat rapporterar 1,8.

Bröderna i ett östeuropeiskt land säger: ”Att Jehovas heliga ande är en verklig drivkraft är tydligt. Vi känner av denna kraft, och det är en glädje att se hur våra trogna bröder och systrar villigt låter sig drivas av den.” Nitiskt och uppfinningsrikt fortsätter de sin tjänst. En broder förvarade en bibel i sitt skåp på sin arbetsplats. Det ledde till att en av hans arbetskamrater frågade om han kunde få skaffa en bibel av honom. Vår broder tog alltså med sig en bibel åt honom och stoppade in en papperslapp full med skriftställen som förklarade sådana ämnen som de yttersta dagarna, tecknet på Kristi närvaro, Jehovas vittnen och kristet uppförande. Han bifogade också några utdrag ur boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. För att hjälpa sin arbetskamrat att hitta skriftställena skrev han ner på vilka sidor han kunde finna dem. Det ledde till att arbetskamraten talade med andra om det som han hade funnit i sin bibel. Med tiden ville andra ha biblar, och de fick också sådana — med anteckningar. På så sätt placerades på kort tid 13 biblar genom informellt vittnande.

En tonårig hjälppionjär och hennes åttaårige bror gick till en park och satte sig bredvid en äldre dam. De utför nämligen sin tjänst på fältet lite mer diskret. Snart var ett samtal om bibeln i gång. Sedan kom damens man och tog del i samtalet. Han bad att få träffa barnens föräldrar, och han gav dem sin adress. Det visade sig att han var döpt, men att han hade blivit overksam på grund av att han hade låtit familjeproblem hålla honom skild från Jehovas organisation i 30 år. Han erkände att deras möte i parken troligen inte var en tillfällighet, eftersom ”ni var de tredje som vittnade för mig”. Han och hans hustru studerar nu boken ”Må ditt rike komma”, och de går på mötena som är öppna för allmänheten i detta land.

När litteratur erbjuds i länder där verket står under restriktioner, måste urskillning visas. När en broder fick frågan vilken religion han representerade, svarade han: ”Den sanna kristna religionen som inte är söndrad.” (1 Kor. 1:10) Om han hade svarat: ”Jehovas vittnen”, skulle reaktionen ha blivit fördomsfull. Men mannen skaffade boken Leva för evigt. Han läste igenom den på två veckor och läste sedan om den flera gånger. Han bekände att han hade sökt sanningen i 40 år och att innehållet i boken verkligen hade skänkt honom frihet.

Från ett östeuropeiskt land skriver de ansvariga bröderna: ”Vi hyser vördnad för det som har hänt här med hjälp av Jehovas ande.” De framhöll för bröderna vikten av att sätta i gång nya bibelstudier, och de skickade också in en ansökan om att få tillstånd att importera några tio tusen exemplar av boken Leva för evigt. De fick importlicens. Bröderna var begeistrade över den andliga maten. En broder som arbetade vid en fabrik lånade ut sin bok till en arbetskamrat, som i sin tur blev tillfrågad av andra om de kunde få låna den. Sammanlagt var det tio personer som läste den boken, och två av dem bad att få ett bibelstudium i sitt hem. Det har skett en dramatisk ökning av antalet bibelstudier i hela landet.

Den press som är förbunden med uppfyllelsen av Uppenbarelseboken 13:16, 17 känner man av mycket starkt i vissa länder. I ett land får ungdomar som vägrar att identifiera sig politiskt inte lov att ta skolexamina; de har inga arbetsmöjligheter, får inget officiellt identitetskort, får inte lov att resa, kan inte köpa det livsnödvändigaste i regeringsägda affärer och får inte komma in på sjukhus. Våra unga bröder bevisar sig vara både trogna och nitiska, trots allt detta.

I ett afrikanskt land blev en broder som vägrade att göra militärtjänst grymt slagen. Han blev hotad med ett gevär riktat mot huvudet, sedan med en sabel mot strupen. Han fick order att gräva sin egen grav, blev delvis begravd och sedan sårad efter en skottsalva. Men han skriver: ”Även om jag har fått uthärda ett svårt prov, vill jag säga att tjänsten som pionjär i hög grad har hjälpt mig att bevara min ostrafflighet. Så länge jag har liv skall jag med glädje fortsätta att tjäna Jehova.”

Inte ens där de sanna kristna har utsatts för svår förföljelse i många år har Rikets verk upphört. Bröderna får andlig mat. Predikoverket fortsätter, fast med viss försiktighet. I ett annat afrikanskt land där sådana svåra omständigheter råder leder våra bröder ändå mer än 8.000 bibelstudier i människors hem. Vid ett tillfälle överlämnade en yngling några vittnen till polisen, men polisen sände hem dem igen. Ynglingen sade sedan gång på gång till bröderna: ”Var snälla och be för mig, fastän vi för er till polisen.” Han medgav att han tyckte att det sätt som de behandlar bröderna på är sataniskt, och han bad att få ett bibelstudium. Även han kanske blir en sann kristen, alldeles som Saulus från Tarsus.

På grund av regeringsförbud träffas bröderna ibland i täta skogar, men intresserade kan ändå lära av mötena. Vid ett tillfälle då de flesta bröderna hade lämnat sammankomsten i skogen efter programmets slut och bara några få var kvar och städade, kom en man fram mellan träden. ”Ursäkta mig”, sade han, ”men jag råkade bara av en händelse höra allt ända till avslutningen. Jag ser till skogen här. Vilken religion tillhör ni, om jag får fråga?” ”Vi är Jehovas vittnen”, svarade bröderna. ”Jag tyckte mycket bra om det jag hörde”, sade främlingen. ”Jag hörde — det pålystes — att ni skall komma också i morgon?” ”Ja, det stämmer.” ”Då skall jag också vara här.”

Från ett asiatiskt land skriver våra bröder: ”Vi har i synnerhet under det gångna året fått uppleva det som Jesus sade: ’Ja, ni skall bli dragna inför landshövdingar och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och nationerna.’ (Matt. 10:18) Det är ständigt så att när bröderna frimodigt möter stridsfrågan och respektfullt vittnar med bibelns hjälp, upphör till sist förhören och bevakningen lättar, vilket gör det möjligt för dem att fortsätta att predika och göra lärjungar mera effektivt.” De rapporterar att församlingsmöten hålls varje vecka och att antalet närvarande ökar, pionjärskolor leds och sammankomster hålls (ibland i förbindelse med ett bröllop). Jehova förser sitt folk med de medel de behöver för att kunna fullgöra sin tjänst helt, och han hjälper dem aktivt, då de gör det under ogynnsamma förhållanden.

[Tabell på sidorna 34–41]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1985

(Se publikationen)

[Bild på sidan 10]

Kenya

[Bild på sidan 16]

Indien

[Bild på sidan 23]

Spanien

[Bild på sidan 31]

Förenta staterna

[Bild på sidan 33]

Trinidad

[Bild på sidan 47]

Brasilien

[Bild på sidan 55]

Japan

[Bild på sidan 63]

Polen