UR VÅRT ARKIV
Jehovas vittnens sammanhållning i ett splittrat land
Från 1948 till början av 1990-talet fanns det ett samhällssystem i Sydafrika som kallades apartheid.a Under den här tiden var det många som blev orättvist behandlade på grund av sin etnicitet eller ras. Kallie var klassad som ”färgad” (blandras) under apartheid, och hon säger: ”De som inte var vita diskriminerade andra som inte heller var vita.”
Jehovas vittnen i Sydafrika kommer från många olika etniska bakgrunder. Hur kunde de hantera den här tiden? Och vad kan vi lära oss?
Apartheid skapar farliga situationer
Några av dem som var emot segregationen i Sydafrika organiserade demonstrationer. Och många av dem som protesterade sattes i fängelse, och en del dödades. Det gjorde att de som protesterade blev ännu mer högljudda och våldsamma. Men Jehovas vittnen följde landets lagar och var inte med i några demonstrationer eller försök att störta regeringen. De efterliknade de kristna under det första århundradet som underordnade sig myndigheterna. (Romarna 13:1, 2)
Många Jehovas vittnen pressades att ta ställning. Men om de hade gjort det kunde de ha blivit inblandade i våldsamma politiska konflikter eller till och med strider mot sina andliga bröder och systrar. ”Under revolten 1976 var det många high school-elever som tvingades med i politiska upplopp”, säger Thembsie. ”Elever som gjorde uppror gick från hus till hus och letade efter andra elever som de försökte värva. Om man vägrade kunde de bränna ner ens hus eller slå ihjäl en.” En ledare för ett politiskt oppositionsparti sa till ett vittne som heter Theophilus: ”När vi har krossat den vite mannen kommer vi att döda er för att ni inte stred för vårt land.”
Möten och sammankomster
Trots alla svårigheter som apartheid skapade fortsatte Jehovas vittnen i Sydafrika att ha sina möten. (Hebréerna 10:24, 25) Men många vänner var väldigt fattiga på grund av apartheidlagarna och kunde inte bygga sin egen Rikets sal.b ”Under många år var vi tvungna att hyra lokaler som var i dåligt skick”, säger Enver. ”Så min pappa sa att vi kunde ha möten hemma hos oss. Två gånger i veckan förvandlades vårt hem till en Rikets sal. Ibland var det mer än 100 vänner hemma hos oss. Och efter mötena passade vi ofta på att visa lite gästfrihet.”
Både svarta och vita Jehovas vittnen har ett möte tillsammans i april 1950.
Ett möte med vänner som har olika etnicitet på Rand Stadium i Johannesburg 1980.
Vännerna hade ofta smarta lösningar på problemen som apartheid skapade. I Limpopoprovinsen var det till exempel en vit broder som skulle hålla tal på en kretssammankomst i ett svart område, och han fick inte komma in på området där sammankomsten skulle hållas. Men det var bara ett stängsel mellan det området och en gård där det bodde en vit man. Så brodern pratade med mannen, och han gick med på att brodern kunde hålla talet på hans sida stängslet medan åhörarna lyssnade från andra sidan.
Tjänst i segregerade områden
Under apartheidtiden var olika rasgrupper åtskilda, och de var tvungna att bo i olika områden. Så församlingarnas distrikt utgjordes ofta av människor från samma etniska grupp. På grund av apartheid var vännerna tvungna att vara flexibla när de organiserade tjänsten. Det fanns till exempel utmaningar med att förkunna på lediga distrikt. ”Oftast fanns det inga ställen där vi som inte var vita kunde sova. Så vi fick sova i bilen eller under träd”, säger Krish, som klassades som ”indier” under apartheid. ”På morgonen tvättade vi av oss på toaletten på en bensinstation. Men ibland fanns det bara toaletter med skyltar där det stod ’Endast vita’. Trots detta förkunnade vännerna entusiastiskt och tyckte om tjänsten på isolerade platser.”
Jehovas vittnen som har olika etnicitet förkunnar ute på landsbygden 1981.
Trots de här utmaningarna fortsatte antalet Jehovas vittnen att växa. När apartheidlagarna stiftades 1948 fanns det 4 831 förkunnare i Sydafrika. Men när de avskaffades 1994 var antalet förkunnare 58 729. Och det antalet har bara fortsatt öka. År 2021 var det 100 112 förkunnare i Sydafrika.
Omgivna av hat, förenade av kärlek
Under apartheidtiden levde Jehovas vittnen i Sydafrika i ett land som var känt för rasåtskillnad. I det här rasistiska klimatet gjorde de sitt bästa för att bidra till kärlek och enhet bland människor, oavsett etnisk bakgrund. Det gjorde de genom att lära ut och själva följa principer från Bibeln. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Även om de var omgivna av hat hade de en stark sammanhållning och älskade varandra. (Johannes 13:34, 35)
År 1993 hade Jehovas vittnen en sammankomst i Sydafrika där människor med olika etnisk tillhörighet samlades. En framstående politisk ledare såg hur vittnen från Sydafrika välkomnade och kramade om delegater från andra länder när de kom till flygplatsen. Han sa: ”Om vi hade haft samma sammanhållning som ni skulle vi ha löst våra problem för länge sedan.”
Milton Henschel, från Jehovas vittnens huvudkontor, håller ett tal för Jehovas vittnen som har olika etnicitet år 1955.
Svarta och vita arbetar tillsammans på Jehovas vittnens avdelningskontor i Sydafrika 1986.
Thomas Skosana (till vänster) och Alfred Steynberg på en sammankomst 1985. Båda har varit Jehovas vittnen länge.
Jehovas vittnen med olika etnicitet serverar mat på en sammankomst 1985.
En stor grupp Jehovas vittnen med blandad etnicitet på ett möte på FNB Stadium i Johannesburg 2011.
a Apartheid var ett rasåtskillnadssystem. Under apartheid kunde en persons etniska bakgrund avgöra vilken utbildning han fick, vilket arbete han kunde ta, var han kunde bo och vem han kunde gifta sig med. Läs mer under rubriken ”Vad var apartheid?” i Jehovas vittnens årsbok för 2007.
b Sedan 1999 har man använt donationer från Jehovas vittnens församlingar i hela världen för att finansiera byggen och renoveringar av Rikets salar på platser där det behövs.