6F Jesus var till före Abraham

Joh 8:58 – ”Innan Abraham blev till, har jag varit till”

Grek.: πρὶν ᾿Αβραὰμ γενέσθαι ἐγὼ εἰμί

(prin Abraạm genẹsthai egọ̄ eimị)

300-/400-talet	”innan Abraham var till, har jag varit till”	Syrus Sinaiticus – utgåva: A Translation of the Four Gospels from the Syriac of the Sinaitic Palimpsest, Agnes Smith Lewis, London 1894.
400-talet	”innan Abraham någonsin blev till, var jag till”	Syrus Curetonianus – utgåva: The Curetonian Version of the Four Gospels, F. Crawford Burkitt, bd 1, Cambridge 1904.
400-talet	”innan Abraham fanns till, var jag”	Den syriska Peshitta – utgåva: The Syriac New Testament Translated into English from the Peshitto Version, James Murdock, 7:e uppl., Boston och London 1896.
400-talet	”innan Abraham blev till, var jag”	Georgisk översättning – utgåva: The Old Georgian Version of the Gospel of John, Robert P. Blake och Maurice Brière, införd i ”Patrologia Orientalis”, årg. XXVI, häfte 4, Paris 1950.
500-talet	”innan Abraham föddes, var jag”	Etiopisk översättning – utgåva: Novum Testamentum ... Æthiopice, Thomas Pell Platt, reviderad av F. Praetorius, Leipzig 1899.

Den handling eller det skeende som omtalas i Joh 8:58 började ”innan Abraham blev till” och pågår fortfarande. I en sådan konstruktion kan εἰμί (eimị), som är första person singularis presens indikativ, med rätta översättas med perfektum indikativ. Exempel på denna syntax finns i Lu 2:48; 13:7; 15:29; Joh 5:6; 14:9; 15:27; Apg 15:21; 2Kor 12:19; 1Jo 3:8.

Om denna konstruktion säger G. B. Winer i Grammatik des neutestamentlichen Sprachidioms, 7:e uppl., Leipzig 1867, sid. 251: ”Ibland har presensformen också preterituminnebörd (Mdv. 108), nämligen när man genom verbet beskriver ett tillstånd som har börjat tidigare och fortfarande håller i sig, ett ännu pågående tillstånd: som i Joh 15:27 ἀπ’ ἀρχῆς μετ’ ἐμοῦ ἐστέ [ap’ arkhẹ̄s met’ emou estẹ], 8:58 πρὶν ᾿Αβραὰμ γενέσθαι ἐγὼ εἰμί [prin Abraạm genẹsthai egọ̄ eimị].”

Likaså heter det i A Grammar of New Testament Greek av J. H. Moulton, bd III, utgiven av Nigel Turner, Edinburgh 1963, sid. 62: ”Den presensform som betecknar en fortlöpande handling i det förflutna ända fram till innevarande ögonblick är praktiskt taget detsamma som perfektum med den enda skillnaden att handlingen betraktas som alltjämt pågående. ... Formen förekommer ofta i NT: Lk 2⁴⁸ 13⁷ ... 15²⁹ ... Jn 5⁶ 8⁵⁸ ...”

I ett försök att framställa Jesus som identisk med Jehova säger somliga att ἐγὼ εἰμί (egọ̄ eimị) motsvarar det hebreiska uttrycket ’anị hu’, ”jag [är] han (det)” (dvs. ”det är jag”), som används av Gud. Det hebreiska uttrycket används emellertid också av människor. (Se not till 1Kr 21:17.)

Ännu ett försök att göra Jesus identisk med Jehova går ut på att förbinda Joh 8:58 med 2Mo 3:14 (LXX), där det heter: ᾿Εγώ εἰμι ὁ ὤν (Egọ̄ eimị ho ōn), som betyder ”jag är den Varande” eller ”jag är den Existerande”, men argumentet håller inte, för det är inte samma uttryck som används på de två ställena. (Se not till 2Mo 3:14.) Det är inte möjligt att med utgångspunkt i de kristna grekiska skrifterna påvisa att Jesus skulle vara identisk med Jehova. (Se not till 1Pe 2:3; Tillägg 6A, 6E.)