7D ”Förbund” i den forntida hebreiska betydelsen

Heb 9:16 – Grek.: διαθήκη (diathẹ̄kē)

Ordet diathẹ̄kē förekommer 33 gånger i den grekiska texten, nämligen i Mt 26:28; Mk 14:24; Lu 1:72; 22:20; Apg 3:25; 7:8; Rom 9:4; 11:27; 1Kor 11:25; 2Kor 3:6, 14; Gal 3:15, 17; 4:24; Ef 2:12; Heb 7:22; 8:6, 8, 9, 9, 10; 9:4, 4, 15, 15, 16, 17, 20; 10:16, 29; 12:24; 13:20; Upp 11:19. Nya världens översättning återger det grekiska ordet diathẹ̄kē med ”förbund” på dessa 33 ställen.

Ordet diathẹ̄kē förekommer 7 gånger i citat från de hebreiska skrifterna, nämligen i Rom 11:27 (från Jes 59:21); Heb 8:8 (från Jer 31:31), Heb 8:9 (2 gånger från Jer 31:32), Heb 8:10 (från Jer 31:33); Heb 9:20 (från 2Mo 24:8); Heb 10:16 (från Jer 31:33). Det motsvarande hebreiska ordet i de citerade bibelställena är enligt M ברית (berịth, ”förbund”), och i LXX är det grekiska ordet διαθήκη (diathẹ̄kē).

Fastän det är uppenbart att diathẹ̄kē i de kristna grekiska skrifterna används i den forntida hebreiska betydelsen ”förbund”, är det många översättare som i Heb 9:16, 17 återger diathẹ̄kē med ”testamente” eller ”vilja”. De antyder på det sättet att den som skrev Hebréerbrevet ville ge det grekiska ordet en annan innebörd på det här stället.

Men G. D. Kilpatrick skriver i sin artikel ”Διαθήκη i Hebréerbrevet”, införd i Zeitschrift für die neutestamentliche Wissenschaft, årg. 68, 1977, sid. 263: ”Det faktum som väger tyngre är emellertid att διαθήκη översätts med testamente i Hebr 9 v. 16, 17 och med förbund i Hebr 9 v. 15, 18. Detta medför åtskilliga svårigheter ... Egentligen är tanken på ett testamente mycket svår att förena med det här textstället.” På sid. 265 kommer författaren så till följande slutsats: ”Vägen tycks nu stå öppen för oss att överge den krångliga ekvationen διαθήκη = testamente och försöka förstå stället enligt alternativet διαθήκη = förbund.” Sedan föreslår G. D. Kilpatrick att Heb 9:16 översätts så här: ”Ty där det finns ett förbund måste döden inträda för den som har upprättat det.”

I uppslagsverket Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature, John McClintock och James Strong, Grand Rapids (Michigan, USA), nytryck 1981, bd II, heter det, i överensstämmelse med det föregående, på sid. 544: ”Eftersom Sept. har återgett בְּרִית (som aldrig betyder vilja eller testamente, utan alltid förbund eller överenskommelse) med διαθήκη konsekvent i hela GT, är det naturligt att förmoda att de nytestamentliga författarna genom att göra bruk av det ordet önskade bibringa sina läsare, av vilka flertalet var förtrogna med det grekiska GT, samma föreställning. ... När det gäller det erkänt svåra avsnittet, Heb. ix, 9:16, 17, har många kommentatorer ansett att ordet διαθήκη absolut måste betyda vilja eller testamente. Men å andra sidan kan det framhållas, förutom vad som redan har sagts om den vanliga innebörden i ordet i NT, att ordet förekommer två gånger i kontexten där dess innebörd med nödvändighet måste överensstämma med översättningen av בְּרִית, och detta i den oomtvistade betydelsen förbund (jfr διαθήκη καινή [diathẹ̄kē kainẹ̄, ”nytt förbund”], Heb. ix, 9:15, med samma uttryck i viii, Heb 8:8; och διαθήκη, ix, Heb 9:16, 17, med Heb 9 v. 20 och 2Mos. xxiv, 24:8).”

Samma sak uppger B. F. Westcott, medutgivare av Westcott och Horts grekiska textutgåva, i sitt verk The Epistle to the Hebrews, London 1892, sid. 300, där han skriver:

”I den mån som det bibliska vittnesbördet är klart talar det alltså till förmån för betydelsen ’förbund’, med den nödvändiga begränsning som ordets betydelse får när det används om ett gudomligt förbund. När man övergår till att betrakta den betydelse som διαθήκη har i Heb kap. ix. 9:15 f., gör man i första hand den iakttagelsen att Heb 9 verserna 15–18 har nära samband med varandra: v. 16 ὅπου γάρ [họpou gar, ”Ty där”] ...: Heb 9 v. 18 ὅθεν οὐδέ [họthen oudẹ, ”Därför inte heller”]. ...

Detta samband gör det särskilt svårt att tänka sig att nyckelordet (διαθήκη) skulle ha använts i olika betydelser inom de här verserna, och framför allt att det i v. 16 skulle vara fråga om ett bestämt slag av διαθήκη, som är väsentligt olikt det πρώτη διαθήκη [prọ̄tē diathẹ̄kē, ”förra förbundet”] som nämns i v. 15, 18. Det är nämligen omöjligt att hävda att de offer med vilka det gamla förbundet instiftades kan förklaras utifrån antagandet att det var ett ’testamente’. Det förefaller inte heller möjligt att det i någon som helst bemärkelse skulle kunna kallas ett ’testamente’.

Det är alltså mest förnuftigt att dra slutsatsen att διαθήκη har samma betydelse på alla ställena och att betydelsen är den som för övrigt är den allmänt använda, nämligen ’förbund’, såvida det inte finns oemotsägliga argument emot en sådan uppfattning.”

I Heb 9:16, 17 har det grekiska ordet diathẹ̄kē därför samma betydelse som i de omgivande verserna, nämligen ”förbund”, och motsvarar det hebreiska ordet berịth. De här verserna ingår i apostelns dryftande av det mosaiska lagförbundet i jämförelse med dess motbild, det nya förbundet. Paulus talar om att medlaren (”förbundsslutaren”) måste dö för att förbundet skall bli giltigt och bindande. I förbindelse med lagförbundet blev djuroffer använda i stället för Mose, medlaren för lagförbundet; deras blod fick ersätta hans, och förbundet kunde på så sätt få laga kraft och göras verksamt. I förbindelse med det nya förbundet var det Jesus Kristus, medlaren för det nya förbundet, som på ett motsvarande sätt gav sitt fullkomliga människoliv som ett offer. Som ett resultat av att hans blod blev utgjutet trädde det nya förbundet i kraft. (Heb 9:17)