7E Uttrycken ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet”

2Kor 3:14 – Grek.: ἐπὶ τῇ ἀναγνώσει τῆς παλαιᾶς διαθήκης (epị tēi anagnọ̄sei tēs palaiạs diathẹ̄kēs);

lat.: in lectione veteris testamenti

Det är i dag brukligt att tala om den del av Bibeln som skrevs på hebreiska och arameiska som ”Gamla testamentet”. Uttrycket kommer av den återgivning av 2Kor 3:14 som man finner i den latinska Vulgata, i den engelska King James Version och i Martin Luthers tyska översättning från 1522, varifrån uttrycket kom in i tidiga svenska översättningar. På motsvarande sätt är det brukligt att tala om de kristna grekiska skrifterna som ”Nya testamentet”. Man bör lägga märke till att i 2Kor 3:14 betyder ordet diathẹ̄kēs ”förbund”, liksom på de övriga 32 ställena där det förekommer i den grekiska texten. (Se Tillägg 7D.)

Beträffande innebörden i det latinska ordet testamentum (testamenti i genitiv) skriver Edwin Hatch i sin bok Essays in Biblical Greek, Oxford 1889, sid. 48, att ”på grund av okunnighet om senlatinets och vulgärlatinets filologi antog man tidigare att ’testamentum’, varmed ordet [diathẹ̄kē] är återgivet såväl i tidiga latinska översättningar som i Vulgata, betydde ’testamente’, medan det i verkligheten också, om inte uteslutande, betydde ’förbund’”. Likaså skriver W. F. Moulton i A Bible Commentary for English Readers by Various Writers, utgiven av Charles Ellicott, New York, bd VIII, sid. 309, att ”i den gamla latinska översättningen av Bibeln blev testamentum den vanliga återgivningen av ordet [diathẹ̄kē]. Men då denna återgivning mycket ofta förekommer där det är omöjligt att tänka sig en sådan innebörd som testamente (till exempel i Ps. lxxxiii, 5, där ingen skulle föreställa sig att psalmisten säger att Guds fiender ’har gjort upp ett testamente mot Honom’), står det klart att latinets testamentum användes i vidgad betydelse, motsvarande den breda användningen av det grekiska ordet.” (Se noter till Ps 25:10 och Ps 83:5.)

Med tanke på det som här har sagts kan man slå fast att återgivningen ”gamla testamentet” i äldre översättningar av 2Kor 3:14 är felaktig. I många nyare översättningar heter det helt korrekt ”gamla förbundet(s skrifter)” i denna vers. Aposteln Paulus syftar inte här på de hebreiska och arameiska skrifterna i sin helhet, och han menar inte heller att de inspirerade kristna skrifterna utgör ”ett nytt testamente” eller ”ett nytt förbund”. Aposteln talar om det gamla lagförbundet, som nedtecknades av Mose i Pentateuken och som bara utgör en del av de förkristna heliga skrifterna. Därför säger han i nästa vers: ”närhelst Mose läses”.

Det finns alltså ingen giltig biblisk grund till att kalla de hebreiska och arameiska skrifterna för ”Gamla testamentet” och att kalla de kristna grekiska skrifterna för ”Nya testamentet”. Jesus Kristus själv kallade samlingen av heliga skrifter för ”Skrifterna”. (Mt 21:42; Mk 14:49; Joh 5:39) Aposteln Paulus talade om dem som ”de heliga Skrifterna”, ”Skrifterna” och ”hela Skriften”. (Rom 1:2; 15:4; 2Ti 3:15, 16) I överensstämmelse med de inspirerade orden i Rom 1:2 har Nya världens översättning i sin titel bevarat uttrycket ”Den heliga skrift”.