”Gamla testamentet” eller ”de hebreiska skrifterna” — Vilket är korrekt?
DET är vanligt att man inom kristenheten använder beteckningen ”Gamla testamentet” om den del av Bibeln som är skriven på hebreiska och arameiska samt ”Nya testamentet” om den del som är skriven på grekiska. Men finns det någon biblisk grund till att de här beteckningarna används? Av vilka skäl undviker Jehovas vittnen dem vanligtvis i sina publikationer?
Det är sant att 2 Korinthierna 3:14 enligt den engelska King James Version och vissa andra äldre översättningar, till exempel Martin Luthers första översättning till tyska av år 1522 (det så kallade septembertestamentet) och svenska översättningar från år 1526 till år 1883, kan tyckas stödja bruket av de här beteckningarna. Enligt 1883 års svenska översättning lyder det här skriftstället: ”Men deras sinnen blefvo förstockade, ty ända till denna dag ligger, vid läsningen af gamla testamentet, samma täckelse qvar, utan att det för dem är uppenbart, att det försvinner i Kristus.”
Men talar aposteln här om de 39 böcker som vanligen kallas ”Gamla testamentet”? Det grekiska ord som här har återgetts med ”testamentet” är di·a·thẹ·ke. I en kommentar till 2 Korinthierna 3:14 i det kända tyska teologiska uppslagsverket Theologische Realenzyklopädie förklaras det att uttrycket ”läsningen av gamla di·a·thẹ·ke” i den versen avser samma sak som uttrycket ”då Moses läses” i den nästföljande versen. Enligt det här uppslagsverket står alltså uttrycket ”gamla di·a·thẹ·ke” för Moses lag eller på sin höjd för Pentateuken, dvs. de fem Moseböckerna. Det avser helt visst inte hela den förkristna samlingen av inspirerade skrifter.
Aposteln syftar endast på en del av de hebreiska skrifterna, det gamla lagförbundet som nedtecknades av Mose i Pentateuken; han syftar inte på de hebreiska och arameiska skrifterna i sin helhet. Dessutom menar han inte att de inspirerade kristna skrifterna från det första århundradet utgör ett ”nytt testamente”, då det uttrycket inte förekommer någonstans i Bibeln.
Man bör också lägga märke till att det grekiska ordet di·a·thẹ·ke, som Paulus använder här, i själva verket betyder ”förbund”. (För ytterligare upplysningar, se studieutgåvan av New World Translation, tillägg 7E, sidan 1585, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc., 1984.) Många nyare översättningar använder därför helt korrekt uttrycket ”gamla förbundet” i stället för ”gamla testamentet”.
I det här sammanhanget sägs det i ”National Catholic Reporter”: ”Beteckningen ’Gamla testamentet’ skapar oundvikligen en atmosfär av underlägsenhet och gammalmodighet.” Men Bibeln är i själva verket ett enda verk, och ingen del är föråldrad eller ”gammal”. Dess budskap är överensstämmande från första boken i den hebreiska delen till sista boken i den grekiska delen. (Romarna 15:4; 2 Timoteus 3:16, 17) Vi har alltså giltiga skäl att undvika de här beteckningarna som grundar sig på oriktiga antaganden, och vi föredrar att använda de mer korrekta beteckningarna ”de hebreiska skrifterna” och ”de kristna grekiska skrifterna”.