MARKUS
Studienoter – kapitel 6
sin hemtrakt: Se studienot till Mt 13:54.
snickaren: Jesus var känd både som ”snickaren” och ”snickarens son”, och det ger oss en viss inblick i Jesus liv från det att han besökte templet när han var 12 år till dess att han började sin tjänst. (Se studienot till Mt 13:55.) Skildringarna i Matteus och Markus kompletterar varandra.
Marias son: Detta är enda gången Jesus blir omtalad på detta sätt. Eftersom Josef inte nämns var han kanske redan död vid det här tillfället. Något annat som stöder den tanken är att Jesus bad Johannes ta hand om hans mor, Maria, efter hans död. (Joh 19:26, 27)
bröder: I Bibeln kan det grekiska ordet adelfọs användas om andligt släktskap, men här används det om Jesus yngre halvbröder, Josef och Marias söner. En del som tror att Maria förblev jungfru efter Jesus födelse menar att adelfọs här avser kusiner. Men de kristna grekiska skrifterna använder ett annat ord för ”kusin” (grekiska: anepsiọs i Kol 4:10). Ytterligare ett annat uttryck används om ”Paulus systerson”. (Apg 23:16) Och i Lu 21:16 används pluralformerna av de grekiska orden adelfọs och syggenẹ̄s (återges med ”bröder och släktingar”). Dessa exempel visar att ord som betecknar släktförhållanden inte används godtyckligt i de kristna grekiska skrifterna.
Jakob: Se studienot till Mt 13:55.
Judas: Se studienot till Mt 13:55.
kunde han inte göra några underverk där: Anledningen till att Jesus inte gjorde så många underverk där var inte att han saknade kraft, utan det berodde på omständigheterna. Eftersom människorna i Nasaret saknade tro, utförde han inte så många underverk där. (Mt 13:58) Guds kraft skulle inte slösas på människor som tvivlade och var oemottagliga. (Jämför Mt 10:14; Lu 16:29–31.)
slogs av att de hade så lite tro: Markus är den ende evangelieskribenten som nämner hur starkt Jesus reagerade på hur han blev mottagen i ”sin hemstad”. (Mt 13:57, 58; se också ”Introduktion till Markus”.) Det grekiska verb som har återgetts med ”slogs av” används ofta för att beskriva den förundran och förvåning människor kände för Jesus underverk och undervisning. (Mk 5:20; 15:5) Men vid två tillfällen används verbet för att beskriva Jesus egen reaktion. Det används i samband med att han blev ”imponerad” av en officers starka tro (Mt 8:10; Lu 7:9) samt vid tillfället som nämns i denna vers, då uttrycket även innefattar en viss bestörtning över människornas brist på tro.
gick från by till by i trakten: Eller ”gick omkring till byarna på en rundfärd”. Det här markerar starten på Jesus tredje predikofärd i Galileen. (Mt 9:35; Lu 9:1) Uttrycket ”på en rundfärd” kan tyda på att han arbetade sig igenom området grundligt och sedan, enligt vissa, kom tillbaka till utgångspunkten. Något som kännetecknade Jesus tjänst var att han undervisade. (Se studienot till Mt 4:23.)
stanna där tills ni går vidare: Jesus gav instruktioner till lärjungarna om hur de skulle göra när de kom till en stad: de skulle stanna där de togs emot gästfritt och inte hela tiden flytta ”från hus till hus”. (Lu 10:1–7) De skulle alltså inte leta efter det hem där de kunde få flest bekvämligheter och materiella förmåner. De skulle visa att sådana saker var mindre viktiga jämfört med uppdraget att förkunna.
skaka av dammet från era fötter: Lärjungarna gjorde så för att visa att de inte tog ansvar för att de som hade blivit varnade drabbades av Guds dom. Ett liknande uttryck förekommer i Mt 10:14 och Lu 9:5. Markus och Lukas lägger till för att visa att de har blivit varnade. Paulus och Barnabas följde den här anvisningen när de var i Antiokia i Pisidien (Apg 13:51), och Paulus gjorde något liknande i Korinth när han skakade sina kläder. Han förklarade: ”Ni gör er skyldiga till er egen död. Men jag är utan skuld.” (Apg 18:6) Detta var kanske inte helt främmande för lärjungarna. En del judar menade att till och med dammet i icke-judiska områden var orent, och när de hade rest i ett sådant område brukade de därför skaka av sig dammet innan de kom in på judiskt område igen. Men Jesus hade tydligen en annan innebörd i tankarna när han gav lärjungarna den här anvisningen.
smorde in många sjuka med olja: Det här var en symbolisk handling. Även om man menade att olja hade läkande egenskaper (jämför Lu 10:34) var det inte själva oljan som gjorde att människorna blev botade. De blev friska på grund av ett underverk som utfördes med hjälp av Guds heliga ande. (Lu 9:1, 6)
Kung Herodes: Dvs. Herodes Antipas, Herodes den stores son. (Se Ordförklaringar under ”Herodes”.) Matteus och Lukas använde Antipas officiella romerska titel, ”tetrark”, eller ”landsdelshärskare”. (Se studienoter till Mt 14:1; Lu 3:1.) Han var tetrark över Galileen och Pereen. I dagligt tal omtalades han som ”kung”. Matteus använder den titeln en gång (Mt 14:9), och det är den enda titel som Markus använder om Herodes (Mk 6:22, 25, 26, 27).
man sa: Ordagrant ”de sa”. En del handskrifter har lydelsen ”han sa”.
döparen: Se studienot till Mk 1:4.
gripit Johannes ... och fängslat honom: Se studienot till Mt 14:3.
Herodias ... var egentligen hans bror Filippus hustru: Se studienot till Mt 14:3.
visste att han var en rättfärdig och helig man: Herodes Antipas lyssnade på Johannes och skyddade honom eftersom han förstod att han var rättfärdig och helig. Herodes var rädd för Johannes, men han saknade tro och var rädd att förlora sina gästers respekt. Det ledde till att han lät sig styras och gick med på att döda Johannes. Den judiske historikern Josefus talade om Johannes döparen som en god man.
sin födelsedag: Detta utspelade sig troligen i Herodes Antipas residens i Tiberias, en stad vid Galileiska sjöns västra strand. En anledning till att man kan dra den slutsatsen är att Markus berättar att de främsta männen i Galileen var närvarande vid födelsedagsfesten. (Se studienoter till Mt 14:3, 6.) Bibeln nämner bara två födelsedagsfester – den här, när Johannes blev halshuggen, och faraos födelsedag, när chefen för bagarna avrättades. (1Mo 40:18–22) Dessa två skildringar har vissa saker gemensamt: en stor fest hölls, en önskan uppfylldes och någon blev avrättad.
militärbefälhavare: Det grekiska ordet chilịarchos (kiliark) betyder ordagrant ”ledare för tusen”, dvs. tusen soldater. Det syftar på en romersk krigstribun. Det fanns sex krigstribuner i varje legion. Men en legion var inte uppdelad i sex olika avdelningar, utan krigstribunerna turades om att ha befäl över hela legionen. En sådan militärbefälhavare hade stor myndighet och utvalde och förordnade centurioner. Det grekiska ordet kan också syfta på en hög officer i allmänhet. Eftersom så framstående män var närvarande kände sig Herodes tvingad att hålla sitt löfte, och han beordrade därför att Johannes döparen skulle halshuggas.
Herodias dotter: En dotter till Herodes Filippus och Herodias. Hon var Herodias enda barn. Hennes namn, Salome, nämns inte i Bibeln, men Josefus nämner det i sina skrifter. Herodias lämnade med tiden sin man och inledde ett omoraliskt förhållande med hans halvbror Herodes Antipas.
döparens: Se studienot till Mk 1:4.
sitt löfte: Eller ”sina löften”. I grundtexten står ordet i plural, och det kan tyda på att Herodes underströk eller bekräftade sitt löfte till Herodias dotter (Mk 6:23) med fler eder. (Se studienot till Mt 14:9.)
livvakter: Det grekiska ord som används här är spekoulạtōr, ett lånord från latin (speculator), som kan avse en livvakt, en kurir och ibland även en bödel. I de kristna grekiska skrifterna, framför allt i Matteus och Markus, finns det i den grekiska texten ca 30 latinska lånord. Det är ord som har anknytning till det romerska militär- och rättsväsendet och som används som beteckningar för mynt och bruksföremål. Markus använder latinismer mer än någon annan bibelskribent. Detta stöder uppfattningen att han skrev sitt evangelium i Rom och att hans målgrupp främst var icke-judar, i synnerhet romare. (Se studienot till Joh 19:20.)
grav: Eller ”minnesgrav”. (Se Ordförklaringar under ”Minnesgrav”.)
kände starkt för: Eller ”kände medlidande med”. (Se studienot till Mt 9:36.)
ni kan väl ge dem något att äta: Det här är det enda av Jesus underverk som nämns i alla fyra evangelier. (Mt 14:15–21; Mk 6:35–44; Lu 9:10–17; Joh 6:1–13)
denarer: Se Ordförklaringar och Tillägg B14.
fiskar: Se studienot till Mt 14:17.
bröt bröden i bitar: Bröden var oftast platta och spröda, och det var därför vanligt att man bröt brödet i bitar innan man åt det. (Mt 14:19; 15:36; 26:26; Mk 8:6; Lu 9:16)
korgar: Det här kan ha varit små videkorgar med ett handtag av snöre. Man tror att de rymde ca 7,5 l. (Se studienoter till Mk 8:19, 20.)
5 000 män: Det här är det enda av Jesus underverk som nämns i alla fyra evangelier. (Mt 14:15–21; Mk 6:35–44; Lu 9:10–17; Joh 6:1–13) Men det är bara Matteus som nämner kvinnor och barn i samband med underverket. Det kan ha varit långt fler än 15 000 som åt sig mätta vid detta tillfälle.
fjärde vaktpass: Se studienot till Mt 14:25.
det verkade som om han tänkte: Eller ”han höll på att”. Från lärjungarnas perspektiv såg det tydligtvis ut som att Jesus höll på att gå förbi dem.
de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden: Bara några timmar tidigare hade lärjungarna sett hur Jesus hade utfört ett underverk och mångdubblat bröd. Det visade hur stor kraft Jesus hade fått med hjälp av den heliga anden. Ändå hade lärjungarna svårt att förstå innebörden av det här underverket, och de blev mållösa när han gick på vattnet och stillade stormen. När de fick se honom komma gående på vattnet trodde de till en början att det var något övernaturligt eller en synvilla. (Mk 6:49)
Gennesaret: Se studienot till Mt 14:34.