LUKAS
Studienoter – kapitel 7
Kapernaum: Se studienot till Mt 4:13.
En officer: Eller ”En centurion”. En centurion hade befäl över en centuria, som bestod av omkring 100 soldater i den romerska armén.
skickade han dit några av judarnas äldste: I parallellskildringen i Mt 8:5 står det att ”en officer [kom] fram till honom [Jesus]”. Judarnas äldste agerade uppenbarligen som ombud åt officeren. Det är bara Lukas som nämner den här detaljen.
Kort därefter: Vissa äldre handskrifter säger ”Följande dag”, men lydelsen i versen har starkt stöd i handskrifterna.
Nain: En stad i Galileen. Den låg omkring 35 km sydväst om Kapernaum, där Jesus tydligtvis hade varit innan han kom till Nain. (Lu 7:1–10) Nain nämns bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, och det är i denna vers. Staden är troligtvis identisk med våra dagars Nein, en liten stad på nordvästra sidan av Morekullen, omkring 10 km sydsydöst om Nasaret. Från den här platsen har man vacker utsikt över Jisreelslätten. Ruiner i området visar att staden var större tidigare i historien. Den första av tre uppståndelser som Bibeln berättar att Jesus utförde ägde rum i Nain. De andra två inträffade i Kapernaum och Betania. (Lu 8:49–56; Joh 11:1–44) Omkring 900 år tidigare uppväckte profeten Elisa en kvinnas son i staden Sunem, som låg i närheten. (2Ku 4:8–37)
stadsporten: Det grekiska ordet pọlis (stad) används tre gånger om Nain. Ordet syftar oftast på en stad med en stadsmur, men det är osäkert om Nain hade någon mur. Om staden inte omgavs av någon mur kan ”stadsporten” helt enkelt ha syftat på en öppning mellan husen där vägen ledde in i staden. Vissa arkeologer menar dock att Nain hade en stadsmur. Hur det än var, så kan Jesus och hans lärjungar ha mött begravningsföljet vid en port på Nains östra sida, som vette mot gravplatserna på bergssidan sydöst om den nutida staden Nein.
ende: Det grekiska ordet monogenẹ̄s, som brukar återges med ”enfödd”, har innebörden ”den ende”, ”ensam i sitt slag”, ”enastående”, ”unik”. Ordet används för att beskriva relationen mellan föräldrar och deras söner eller döttrar. I detta sammanhang används det i betydelsen ”enda barnet”. Samma grekiska ord används också om Jairos enda dotter och om en mans ende son, som Jesus botade. (Lu 8:41, 42; 9:38) I den grekiska Septuaginta används ordet monogenẹ̄s i berättelsen om Jeftas dotter. Det sägs: ”Hon var hans enda barn, han hade ingen annan son eller dotter.” (Dom 11:34) Aposteln Johannes använder ordet monogenẹ̄s fem gånger om Jesus. (För mer information om det här ordet och hur det används i samband med Jesus, se studienoter till Joh 1:14; 3:16.)
kände ... starkt för: Eller ”kände medlidande med”. Det här uttrycket är översatt från det grekiska verbet splagchnịzomai, som är besläktat med ordet för ”inälvor” (splạgchna). Det betecknar en intensiv känsla som kommer djupt inifrån och är ett av de starkaste grekiska orden för medkänsla och empati.
två av sina lärjungar: Parallellskildringen i Mt 11:2, 3 säger helt enkelt att Johannes döparen sände ”sina lärjungar”. Här i Lukas får vi veta hur många de var.
spetälska: Se studienot till Mt 8:2 och Ordförklaringar.
döpta av Johannes: Eller ”döpta med Johannes dop”. Det grekiska ordet bạptisma betyder ”nedsänkning”, ”neddoppning”. (Se studienoter till Mt 3:11; Mk 1:4.)
åt han inget bröd och drack inget vin: Se studienot till Mt 11:18.
skatteindrivare: Se studienot till Mt 5:46.
sina gärningar: Ordagrant ”sina barn”. I den grekiska texten blir visheten personifierad och beskrivs som att den har barn. I parallellskildringen i Mt 11:19 sägs det att visheten har ”gärningar”. Vishetens ”barn”, eller gärningar, dvs. resultaten av det som Johannes döparen och Jesus gjorde, bevisade tydligt att anklagelserna mot dem var falska. Jesus sa i själva verket: ”Se på de rättfärdiga gärningarna, så förstår ni att anklagelserna är grundlösa.”
gick hem till farisén: Av de fyra evangelieskribenterna är det bara Lukas som nämner att Jesus blev inbjuden och tackade ja till att äta hemma hos fariséer. Andra tillfällen nämns i Lu 11:37; 14:1.
En kvinna som var känd ... för att vara en syndare: Bibeln visar att alla människor är syndare. (2Kr 6:36; Rom 3:23; 5:12) I det här sammanhanget har ordet ”syndare” en mer specifik innebörd och syftar tydligtvis på människor som karakteriserades av att utöva synd. Det kanske gällde synder av omoralisk eller brottslig natur. (Lu 19:7, 8) Det är bara Lukas som berättar om den syndiga kvinnan, kanske en prostituerad, som hällde olja över Jesus fötter. Det grekiska uttryck som här översätts med ”som var känd ... för att vara” betyder ordagrant ”som var”, men i det här sammanhanget syftar det sannolikt på något som kännetecknade en person eller en grupp som en individ tillhör.
Två män hade lånat pengar: Judar som levde under det första århundradet kände mycket väl till hur förhållandet var mellan en låntagare och en långivare, och ibland valde Jesus därför att använda sig av det i sina liknelser. (Mt 18:23–35; Lu 16:1–8) Liknelsen om de två männen som båda stod i skuld – den ene var skyldig tio gånger mer än den andre – finns bara i Lukas evangelium. Jesus berättade denna liknelse på grund av den attityd som värden, Simon, visade mot kvinnan som kom och hällde olja över Jesus fötter. (Lu 7:36–40) Jesus liknar synd vid en skuld som är så stor att den inte går att betala tillbaka och betonar principen: ”Den som bara har fått lite förlåtelse visar bara lite kärlek.” (Lu 7:47; se studienoter till Mt 6:12; 18:27; Lu 11:4.)
denarer: En denar var ett romerskt silvermynt som vägde ca 3,85 g och hade en bild av kejsaren på ena sidan. Som Mt 20:2 visar fick en jordbruksarbetare på Jesus tid vanligtvis en denar för en arbetsdag på tolv timmar. (Se Ordförklaringar under ”Denar” och Tillägg B14.)
vatten att tvätta fötterna med: Förr i tiden färdades man i huvudsak till fots, precis som i många delar av världen i dag. Vanliga, enkla människor gick ibland barfota, men många använde sandaler som inte bestod av mycket mer än en sula och några läderremmar. När man kom in i ett hus tog man av sig sandalerna. Ett viktigt uttryck för gästfrihet var att värden eller en tjänare tvättade gästernas fötter eller åtminstone hämtade vatten för detta ändamål. (1Mo 18:4; 24:32; 1Sa 25:41; Lu 7:37, 38)
Du gav mig ingen välkomstkyss: På Bibelns tid var en kyss ett tecken på tillgivenhet eller respekt. Att kyssa någon kunde inbegripa att med läpparna beröra en annan persons läppar (Ord 24:26), kind eller, i speciella fall, fötter (Lu 7:37, 38). Det var vanligt inte bara att manliga och kvinnliga släktingar kysste varandra (1Mo 29:11; 31:28), utan också att manliga släktingar kysste varandra (1Mo 27:26, 27; 45:15; 2Mo 18:7; 2Sa 14:33). Det var dessutom ett tecken på tillgivenhet mellan nära vänner. (1Sa 20:41, 42; 2Sa 19:39)