HEBRÉERNA
Studienoter – kapitel 2
Därför måste vi: Paulus kopplar ihop rådet i den här versen med ämnet han precis har varit inne på: att Kristus är överlägsen änglarna. (Heb 1:1–14) Tidigare hade Gud kommunicerat genom profeter, som bara var ofullkomliga människor, och änglar. (Heb 2:2) Men nu har han gjort något mer storslaget: Han har kommunicerat genom sin egen son, Jesus, som sitter vid hans högra sida. Ingen är en bättre talesperson för Gud än Jesus, och därför måste vi lyssna på honom.
vara extra uppmärksamma på det vi har hört: Paulus betonar här att de kristna måste vara särskilt uppmärksamma på det de har lärt sig av Guds egen son. Det fanns en risk att de kristna hebréerna skulle bli distraherade av judendomen och dess imponerande tempel, präster och traditioner. Det grekiska verb som återgetts med ”vara … uppmärksamma på” användes i samband med att förtöja ett fartyg eller hålla det på rätt kurs in i hamn. De kristna behövde också hålla fast vid det de hade lärt sig och aldrig släppa taget om det. En del bibelkännare menar att det här är första delen av en sjöfartsmetafor som utvecklas i nästa del av meningen.
så att vi aldrig glider bort: Här är det möjligt att Paulus utvecklar en sjöfartsmetafor. Det grekiska ord som återgetts med ”glider bort” användes ibland om ett fartyg som riskerade att driva förbi sin trygga hamn. Starka strömmar eller vindar kunde få ett fartyg att börja driva, speciellt om besättningen var ouppmärksam. En sådan mental bild gav eftertryck åt Paulus varning. Om de kristna hebréerna blev oförsiktiga eller nonchalanta skulle de förmodligen glida bort från tron och inte bli räddade. (Heb 2:3; jämför studienot till Heb 3:12.)
det ord som talades genom änglar: Det här är tredje gången i de kristna grekiska skrifterna där det sägs att Gud använde änglar när han gav sitt folk den mosaiska lagen. (Se studienoter till Apg 7:53; Gal 3:19; jämför Apg 7:38.) Den tanken står inte uttryckligen i de hebreiska skrifterna. Men många judar på Paulus tid höll förmodligen ändå med om det. Enligt judisk tradition använde Gud änglar för att ge israeliterna lagen. (Jämför Josefus, Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], bok 15, kap. 5, par. 3 [Loeb 15.136].) Det är värt att lägga märke till att Mose i 5Mo 33:2 nämner att Jehova var tillsammans med sina ”heliga myriader” och ”krigare”, och i de följande verserna sägs det att han gav folket lagen. I Septuaginta används det grekiska ordet för ”änglar” i stället för ”krigare” i 5Mo 33:2.
visade sig tillförlitligt: Eller ”visade sig stå fast”. Paulus betonar här hur tillförlitlig den mosaiska lagen var genom att konstatera att ”varje överträdelse” fick konsekvenser. Den stod också fast, eller var juridiskt bindande, under en lång tidsperiod.
ignorerar: Det grekiska verb som återgetts med ”ignorerar” betyder ”vara obekymrad”, ”vara likgiltig”. (Jämför Mt 22:5, där samma verb återges med ”brydde sig inte”.) Så när en kristen ignorerar räddningen genom Kristus är det ett medvetet val. Det var därför Paulus uppmanade de kristna hebréerna att ”vara extra uppmärksamma” på budskapet från Gud som kom genom Jesus. (Heb 2:1)
Denna räddning blev först förkunnad av vår Herre: Gud förmedlade budskapet om räddning genom ”vår Herre”, Jesus Kristus. Många av hans åhörare blev lärjungar och vittnade för andra; den räddning Jesus själv hade förkunnat blev alltså bekräftad. (Mt 28:19, 20; Apg 1:1, 8; 10:39–43; 1Ti 2:5, 6) Därför kunde även kristna som kanske inte själva hade sett eller hört Jesus vara säkra på att budskapet om räddning faktiskt hade kommit från Guds son. (1Pe 1:8)
Gud själv vittnade tillsammans med dem: När de kristna under det första århundradet predikade om Jesus, bekräftade Jehova att det de sa var sant genom att göra det möjligt för dem att utföra övernaturliga tecken och under och olika mirakel. (Se Ordförklaringar under ”Underverk” och studienoter till Apg 2:19; 4:22.) Några gånger vittnade Gud genom att ge dem mirakulösa andegåvor, till exempel förmågan att tala i tungor, profetera, förstå inspirerade uttalanden och bota sjuka. (1Kor 12:4–11; se studienot till 1Kor 12:4.) Dessa mirakel och gåvor visade att den nybildade kristna församlingen hade Guds stöd. (Se studienot till 1Kor 13:11.)
den kommande världen: Eller ”den kommande bebodda jorden”. Ordagrant ”den kommande bebodda”. Paulus syftar tydligtvis på det framtida mänskliga samhället på jorden under Jesus Kristus styre. (Ps 37:29; Mt 5:5 och studienot; 2Pe 3:13; jämför Heb 1:6 och studienot.) Vissa bibelkännare menar att det grekiska uttryck som översatts med ”den kommande världen” inkluderar himlen. Men alla andra förekomster av det här uttrycket i de kristna grekiska skrifterna syftar antingen på hela jorden eller en del av jorden där det bor människor, så därför är det rimligt att det även här är jorden som avses. (Se studienoter till Lu 2:1; Apg 17:31.) I den kristna tron ingår att vissa människor har hoppet om att komma till himlen (Heb 3:1), men den här versen visar att Guds ursprungliga tanke med ett paradis på jorden inte har förändrats. (Jämför Lu 23:43 och studienot.)
ett vittne har sagt på ett ställe: Paulus nämner inte vem som skrev de här orden eller vilken bibelbok de fanns i. Det viktigaste för honom och hans läsare var att det är Jehova som ligger bakom den här och andra profetior i Bibeln. (2Ti 3:16; 2Pe 1:21) Citatet som följer är från Ps 8:4–6, och Paulus tillämpar det på Jesus. (Se studienot till Heb 2:9.)
Du gjorde honom lite lägre än änglar: När kung David skrev orden som citeras här (Ps 8:4–6) jämförde han människor och änglar. (Se Ps 8:5, not.) Människor är varelser av ”kött och blod”. (Heb 2:14; Ps 144:3) Änglar är överlägsna människor eftersom de är andevarelser, som är både mäktigare och starkare. (2Pe 2:11) I vissa biblar förmedlas tanken att Jesus gjordes lägre än änglarna för en liten tid. Men den hebreiska texten i Ps 8:5 som Paulus citerar från förmedlar inte den tanken. (För mer information om varför det här stycket tillämpas på Jesus, se studienot till Heb 2:9.)
Du krönte honom med härlighet och ära: Paulus fortsätter sitt citat från Ps 8:4–6. Där skrev David att Gud skapade människan med en viss ”härlighet och prakt” och gav honom myndighet över jorden. (1Mo 1:26–28; Heb 2:6–8) Det Paulus skriver här visar att även denna del av citatet har en djupare betydelse; den pekar profetiskt på den enda fullkomliga människa som härstammar från Adam: Jesus Kristus. Som de följande verserna visar fick Jesus ännu större härlighet och ära för att han offrade sitt liv som fullkomlig människa. (Heb 2:9 och studienot) I och med det offret gjorde han det möjligt för människor att få den härlighet och ära som Gud hade gett människorna i början. (Jämför studienot till 1Kor 15:45.)
Allt lade du under hans fötter: Paulus citerar här från den senare delen av Ps 8:6. Ps 8:4–9 kan tillämpas på dödliga människor i allmänhet, men under inspiration förklarar Paulus flera gånger att den här psalmen faktiskt är en profetia om Messias. (1Kor 15:27; Ef 1:22) Orden Paulus citerar här kan inte fullt ut tillämpas på en ofullkomlig människa. Det var bara den första människan, Adam, som fick i uppdrag att härska över jorden. (1Mo 1:28) Men Adam misslyckades med det uppdraget. Jehova gav Jesus, ”Människosonen”, stor myndighet, och han var helt övertygad om att Jesus skulle lyckas där Adam hade misslyckats. (Mt 20:28; 28:18) När Jehova sände sin son till jorden som människa blev han ”lite lägre än änglar”. Men till slut skulle Jehova göra honom till kung i Guds rike och lägga ”allt … under hans fötter”. (Heb 2:7, 8)
Jesus, som gjordes lite lägre än änglar: Som det kommer fram i studienoten till Heb 2:7 tillämpar Paulus orden i Ps 8:4–6 på Jesus. När Jesus kom till jorden gjordes han ”lite lägre än änglar” – han blev ”en människoson”. (Heb 2:6; se studienot till Mt 8:20.) Som en fullkomlig människa var han en motsvarighet till Adam. Jesus kunde därför ge sitt fullkomliga mänskliga liv som en lösen och ”mötte … döden för allas skull”. (Se också Ordförklaringar under ”Människoson” och studienoter till Joh 1:14.)
mötte han döden för allas skull: Det grekiska uttryck som översatts med ”mötte” kan bokstavligen betyda att smaka eller att äta eller dricka en liten mängd. (Mt 27:34) Men detta uttryck används också bildligt. I evangelierna används uttrycket ”smaka döden” i betydelsen dö. (Joh 8:52) Jesus smakade döden när han gav sitt liv som en lösen. Ett referensverk säger att uttrycket ”smaka döden” beskriver ”den hårda och smärtsamma realitet som det innebär att dö, något som alla människor upplever och som också Jesus upplevde”. (G. Kittel: Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament) Dessutom kan man säga att Jesus mötte döden här på jorden när han med egna ögon såg hur människor påverkas av döden och kände sorgen som man drabbas av när man förlorar någon man älskar. (Joh 11:33–36)
Allt existerar till ära för Gud och genom honom: Uttrycket ”för Gud” kan mer ordagrant återges ”för honom”. Denna fras måste syfta på Jehova eftersom det var han som gjorde Jesus ”fullkomlig genom lidande”, som det sägs i den här versen. Det är bara Jehova som är universums skapare. (Jämför Rom 11:36; Upp 4:11.) Uttryck som liknar det som förekommer i den här versen används också om Jesus, som är ”den osynlige Gudens avbild”. (Kol 1:15; se också Joh 1:3, 10; Heb 1:2.) Innan Jesus kom till jorden som människa var han med när Jehova skapade allting. (Se studienot till Kol 1:16.)
förhärliga sina många söner: När Jesus blev döpt använde Jehova sin heliga ande, eller verksamma kraft, till att smörja honom som sin son. I och med det blev Jesus född på nytt med hoppet om att få leva i himlen igen. (Joh 3:3; 17:5) Han blev den förste av ”många söner” som skulle få himmelsk härlighet. Senare, vid pingsten år 33 v.t., började Gud ”förhärliga” fler av de sönerna, när han genom Jesus smorde en grupp lärjungar med helig ande. De blev därmed Guds söner, precis som Jesus. (Apg 2:1–4) Från och med då skulle Jehova fortsätta att välja ut och smörja enskilda människor. Till slut kommer han att ha utsett 144 000 kristna till att regera med Jesus i himlen. (2Ti 2:12; 4:18; Upp 5:10; 14:1, 3; 20:4, 6) Smorda kristna blir förhärligade fullt ut när de får sin himmelska belöning efter att ha visat sig trogna under prövningar. (2Ti 4:8) Så de ”många söner” som förhärligas i himlen kommer sammanlagt att vara 144 001 – Jesus och hans andliga bröder.
rätt och riktigt: Jehova tyckte att det var rätt och riktigt att låta Jesus lida så att han kunde bli fullkomlig på ett särskilt sätt. Det lidande han uthärdade övade honom för de uppdrag som låg framför honom och gjorde honom fullständigt kvalificerad. Han blev perfekt lämpad att vara en medkännande himmelsk överstepräst och den messianske kungen. (Heb 2:17; 4:15; 5:8, 9; 7:1, 17, 25) Så det finns ingen motsägelse i att Jesus var syndfri och att han gjordes fullkomlig. (1Pe 2:22)
den främste förmedlaren av … räddning: Dvs. Jesus Kristus, som öppnade vägen till räddning och ledde andra till den. (Se Ordförklaringar under ”Den främste förmedlaren” och studienoter till Apg 3:15; 5:31; Heb 12:2.)
den som gör helig: Dvs. Jesus Kristus. (Heb 13:12)
de som görs heliga: Dvs. de smorda kristna.
härstammar alla från samme Far: Dvs. från Jehova Gud. Han är Far till Jesus Kristus, och han adopterar Jesus lärjungar genom att smörja dem med helig ande. (Rom 8:14–17)
skäms inte Jesus för att kalla dem bröder: Som ”arvinge av allt” har Jesus en upphöjd position. (Heb 1:2) Hans smorda lärjungar däremot är bara ofullkomliga människor. Jesus kallar dem ändå gärna sina bröder, och han har en varm och nära relation till dem. De har alla samme Far, Jehova Gud, och det är därför de är andliga bröder. (Mt 25:40; Joh 20:17; se studienoter till Mt 12:49; 28:10.) Den här påminnelsen om hur Jesus känner för sina efterföljare måste verkligen ha uppmuntrat de kristna hebréerna, för de blev ofta hånade, förlöjligade och förföljda av andra judar. (Heb 10:32–34)
Han säger ju: Paulus citerar här från Ps 22, och under inspiration skriver han att det är som om Jesus säger det som följer. Den psalmen innehåller flera profetior om Messias. (Jämför Ps 22:1 med Mt 27:46 och studienot; Ps 22:8 med Mt 27:41–43; Ps 22:15, 16 med Joh 19:28; Ps 22:18 med Mt 27:35; Lu 23:34; Joh 19:24.) Det står inte uttryckligen i Bibeln att Jesus citerade orden i Ps 22:22 under sin tjänst, men genom att leva efter de här orden och uppfylla dem var det ändå som om han sa dem.
i församlingens mitt: Den här frasen är hämtad från Ps 22:22. Där uttryckte kung David hur mycket han älskade att få prisa Jehova med sina medisraeliter. De var ”Jehovas församling”. (5Mo 23:3) Även om David var deras kung kallade han folket för ”mina bröder”. (Jämför 5Mo 17:15; 1Kr 28:2.) Jesus Kristus är också kung. Han styr över den kristna församlingen, men han ser ändå alla smorda kristna som sina andliga bröder. (Mt 25:40; se studienot till Kol 1:13.) Jesus och hans smorda efterföljare utgör tillsammans ”Guds hushåll”. (Se studienot till 1Ti 3:15.)
”Jag ska förlita mig på honom”: Paulus citerar här från Jes 8:17 enligt Septuaginta, och under inspiration skriver han att det är Jesus som säger dessa ord. (Jämför studienot till Heb 2:12.) Jesus behövde förlita sig på Gud när han anpassade sig till helt nya omständigheter som människa av kött och blod. (Heb 2:9 och studienot; jämför Joh 1:14 och studienot.) Till skillnad från Adam hade Jesus full tillit till Jehova, även under den fruktansvärda behandling som ledde till hans avrättning. (Lu 23:46; jämför Ps 22:8; Mt 27:43.) Därför kan han som ”en barmhärtig och trogen överstepräst … hjälpa dem som blir prövade”. (Heb 2:16–18)
”Jag och de små barnen, som Jehova har gett mig”: Under inspiration citerar Paulus från Jes 8:18 och liknar Jesus och hans smorda efterföljare vid Jesaja och hans barn. (Heb 2:13, 14) Sammanhanget visar att ”de små barnen” är Guds barn och Kristus bröder. Och Jesus är Guds förstfödde son. (Heb 1:6; 2:11, 12 och studienot; se också Joh 1:12; 1Jo 3:1.) Paulus tillämpning av detta citat målar upp en varm bild av Jesus efterföljare som en del av Jehovas familj.
Jehova: : Det här citatet är hämtat från Jes 8:18, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Därför används Guds namn i huvudtexten här. Befintliga grekiska handskrifter använder ordet Theọs (Gud) här, kanske för att tillgängliga avskrifter av Septuaginta använder termen för ”Gud” i Jes 8:18. Det kan förklara varför de flesta översättningar använder ”Gud” i Heb 2:13. (Se Tillägg C1 och C2.)
människor av kött och blod: ”Barnen”, dvs. Jesus smorda lärjungar, vet hur det är att vara människor av ”kött och blod”. (Se studienot till Gal 1:16.) När Jesus kom till jorden var han också helt och fullt en människa av kött och blod. (Se studienoter till Joh 1:14.)
göra slut på: Jehova har gett sin son myndighet att krossa djävulen, och Jesus ska till slut tillintetgöra honom fullständigt. (1Mo 3:15; se studienot till Rom 16:20.) Och genom sin död har Jesus lagt grunden för att djävulen kommer att besegras och tillintetgöras. Jesus dog fullständigt trogen mot Jehova, trots alla djävulens försök att få honom att misslyckas. Att Jesus var trogen ända in i döden var en garanti för att han en dag skulle utplåna djävulens gärningar, ta bort döden och slutligen tillintetgöra djävulen. (1Kor 15:26 och studienot; 1Jo 3:8; Upp 20:10, 14)
honom som har makt att orsaka död, det vill säga djävulen: Detta uttalande stämmer med Jesus ord om djävulen: ”Han var en mördare från första början.” (Joh 8:44) Djävulen blev en mördare när han fick Adam och Eva att göra uppror i Eden, vilket ledde till att de och alla deras avkomlingar dog. (Rom 5:12) Sedan dess har Satan fortsatt orsaka död genom att bedra människor och locka dem bort från Gud. Han fortsätter också att sprida en hatisk och blodtörstig anda. (Jämför 1Jo 3:12.) Men vi behöver inte gå runt och vara rädda för Satan, som om han skulle kunna mörda oss när som helst. (Mt 4:10, 11; jämför Jak 4:7.) Satan har makt att orsaka död, men han kan inte överträda gränser som Jehova har satt för honom. (Jämför Job 1:12; 2:6.)
befria: Eller ”frige”. Genom sin död kunde Jesus göra något som ingen mänsklig präst kunde göra: göra slut på djävulen, som orsakar död. (Heb 2:14, 17) Lösenoffret öppnade också vägen för att de döda kan få livet tillbaka. På det sättet kunde Jesus befria mänskligheten från ”fruktan för döden”, som så många var slavar under. Paulus förutsade i sitt brev till korinthierna att döden kommer att besegras. Han skrev: ”Den siste fienden som ska krossas är döden.” (1Kor 15:54–57; se studienot till 1Kor 15:26.) Döden är verkligen en fiende, men Paulus påminner de kristna om att den inte kan skada dem permanent om de fortsätter vara trogna mot Gud.
han tar sig an … Abrahams avkomma: Här syftar ”Abrahams avkomma” på Kristus bröder, alltså de smorda kristna. (Se studienoter till Gal 3:16, 29.) Grundbetydelsen av det grekiska verb som översatts med ”tar sig an” är ”ta tag i”. Det kan syfta på att ta ett fast grepp om någon för att vägleda honom genom en farlig situation. Det står till exempel att Jehova tog israeliterna ”vid handen” och ledde dem ut ur Egypten. (Heb 8:9) Verbets tempus i den här versen visar att Kristus tar sig an de smorda på ett pågående, varaktigt sätt. Han tar bildligt talat tag i dem och hjälper dem att vara lojala under prövningar. Som medlare och överstepräst hjälper han dem att behålla en ren ställning inför Gud. (Heb 2:18; 7:25) Han behöver inte hjälpa änglarna på det sättet. Detta är första gången i brevet till hebréerna som Abraham nämns; han spelar en framträdande roll i resten av detta inspirerade brev. (Heb 2:16; 6:13, 15; 7:1, 2, 4–6, 9; 11:8, 17)
avkomma: Se studienot till Gal 3:29.
nödvändigt att han blev lik sina ”bröder”: Jesus blev som sina lärjungar, dvs. han blev helt och hållet människa. Han hade en kropp av kött och blod, men han fick också gå igenom obehagliga upplevelser och jobbiga känslor som är vanliga för människor. (Heb 2:10) Till exempel upplevde han hunger, törst, trötthet, svek, förödmjukelse, ångest, smärta och död. (Mt 4:2; 21:18; 27:27–30; Mk 4:37, 38; 14:33, 34; 15:37; Lu 22:44, 47, 48; Joh 4:6, 7; 19:1–3, 28) Han hade medkänsla med de människor han hade omkring sig – både dem som stod honom nära och dem som han inte ens kände. (Mk 5:34; Lu 13:11, 12, 16; Joh 11:32–35) Det var ”nödvändigt” för honom att leva som människa för att kunna vara en förstående och medkännande överstepräst för mänskligheten. (Heb 4:15)
överstepräst: I de kristna grekiska skrifterna är det bara i brevet till hebréerna som det sägs att Jesus är överstepräst, och det här är första gången. De andra förekomsterna är i Heb 3:1; 4:14, 15; 5:5, 10; 6:20; 7:26; 8:1; 9:11. (Se Ordförklaringar och studienot till Heb 4:14.)
bära fram ett försoningsoffer: Eller ”skapa försoning”. (Se studienot till Heb 9:5 och Ordförklaringar under ”Försoning”.) Som en ”trogen överstepräst” frambar Jesus lösenoffret för mänsklighetens synder. Detta offer gör det möjligt för alla som tror på det att bli ”befriade … för evigt”. (Heb 9:11, 12; Joh 3:16; 1Jo 2:2; 4:10; se studienoter till Rom 3:25; Heb 9:5.)
prövningar: Det grekiska uttryck som används här har en bred betydelse och kan översättas med ”prövningar” eller ”frestelser” beroende på sammanhanget. (1Kor 10:13; Heb 4:15; 11:17; Upp 2:10) Jesus prövades på många sätt. I början av sin tjänst frestades han tre gånger av Satan, ”världens härskare”. (Joh 14:30; Mt 4:1–11) Prövningarna fortsatte under hela hans tjänst – ibland blev han till och med prövad av sina vänner. (Mt 16:22, 23) Och hans tjänst avslutades med den svåraste prövningen när han torterades till döds. (Heb 12:2) Jesus var fullständigt lojal under varje prövning på grund av att han älskade sin Far så mycket. (Joh 14:31)
kan han hjälpa dem: Eftersom Jesus prövades så hårt och led så mycket, förstår han precis hur hans efterföljare kan känna. Han kan ”sätta sig in i våra svagheter”. (Heb 4:15, 16) Paulus har visat att Jesus hjälper sina efterföljare som en barmhärtig och förstående överstepräst. (Heb 2:17; se studienot till Heb 2:16.) Han håller sitt löfte att vara med dem ända till slutet. (Mt 28:20) Han använder Jehovas heliga ande för att hjälpa dem på olika sätt. (Lu 11:13; 12:11, 12; Joh 14:13, 14, 16, 26; 15:26)