Vad pågår vid gudstjänsterna?
HAR du lagt märke till att gudstjänsterna har förändrats avsevärt under senare år? Nästan alla religiösa samfund har blivit påverkade.
En ung person yttrade nyligen: ”Jag vet inte vad som har hänt med den kyrka jag kände som barn. Allting har blivit så modernt, så ... jazzigt.” Har det inträffat förändringar med de gudstjänster som du brukar besöka?
Förmodligen har det det, och utan tvivel har andra församlingar inom ditt samfund upplevt liknande förändringar. Men du kanske blir förvånad när du får veta i vilken utsträckning förändringar har ägt rum på många platser.
Vad är det som pågår?
New York Times beskrev en modern gudstjänst: ”Ett täcke av tung rök hängde över 300 episkopalkyrkomedlemmar, som trängdes på marmorgolvet med mask för ansiktet. Det akustiskt förstärkta dunkandet av ett hjärta ekade genom valvgångarna av sten ... en röd strålkastare blinkade genom töcknet, och en vit. ... En basgitarrs dunkande ersatte hjärtslagen när unga flickor kom in i församlingen, drog upp folk, tog av dem maskerna och började dansa.”
En sällsynt och isolerad företeelse, säger du? Tidningen rapporterade: ”Popgudstjänster, som den här i dag, är vanliga.” Ja, många kyrkor har börjat med sådana inslag för att hjälpa upp en avtagande närvaro. Till och med i Vatikanens radio har man kunnat höra brusande beatmusik och en popsångare mässa texten till sången ”Gud är död”.
I São Paulo i Brasilien skrev tidskriften Journal da Tarde om det smicker som ägnades en popsångare i en katedral och tillade redaktionellt: ”För några år sedan kunde ingen ha föreställt sig att det skulle vara möjligt att få bevittna en sådan scen. Men i dag verkar alltsammans fullt normalt. Följden blir att folk ... inte kan se skillnad mellan ett tempel och en televisionsstudio med sin publik.”
Märkligt nog har de religiösa ledarna tagit ledningen i detta nyhetsmakeri. Nyligen samlades 450 präst- och lekmannadelegater till Canadas förenade kyrkas fyrtiofemte årliga konferens i British Columbia. Vancouver Sun rapporterade: ”De fäste ballonger runt midjan på varandra och tjöt efter mer inspelad rockmusik — de larmade redan högt nog för att göra ärkeängeln döv.” Är det underligt att människor blir oroade?
Vad bör vara syftet med gudstjänster? Bör det inte vara att studera bibeln och lära mer om Gud? Men är detta verkligen gudstjänsternas huvudsyfte i dag? Du kanske tycker som den kvinna som skrev i Redbook för mars 1969: ”Jag vill ha en gudstjänst där Gud är huvudtemat. ... Men jag finner honom inte särskilt mycket i kyrkan längre.”
Många är förargade
Det är ett faktum att många är bedrövade över gudstjänsterna. I en församling i Italien uttryckte gudstjänstbesökarna starkt sitt ogillande av ”beat-mässan”, i vilken bönerna omväxlade med sånger, ackompanjerade av gitarrer och orgel. ”Käbblet urartade snabbt till tumult, som inte stillades förrän polisen ingrep”, rapporterade Il Messaggero.
Också officiella ändringar i mässan, som påven beslutat skall börja tillämpas i alla, katolska kyrkor i november 1971, möter starkt motstånd bland många katoliker. När ändringarna den 30 november 1969 först sattes i verket i Italiens kyrkor, var avvikande uppfattningar vittutbredda. Protest? skrifter överhöljde S:t Petersplatsen, fastän påven Paul VI bönföll folkmassorna om överseende för ”denna nya ceremoni”.
Det är tydligt att förvirring och oro är utbredd inom kristenhetens kyrkor. De piskas hit och dit av förändringens vindar, likt ett skepp som mist sina förtöjningar. De får ingen klar vägledning. Regler som utfärdats i går är inte längre giltiga i dag, och därför drar folk slutsatsen att dagens regler inte kommer att vara tillämpliga i morgon. Inte ens bibeln accepteras som auktoritet längre.
Förändringarna som pågår i kyrkorna har otvivelaktigt bidragit till deras hastiga förfall. Men det finns andra skäl till kyrkosamfundens förfall.