Delade meningar i moralfrågor
DE FLESTA kyrkobesökare väntar sig att deras präster skall upprätthålla höga moraliska principer. Men präster nu för tiden är i stor utsträckning oense om sexualmoralen. Fler och fler av dem säger att otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet inte är orätt.
I England sade metodistpastorn Lord Soper: ”Uppfattningen att könslivet skulle begränsas till äktenskapet är löjlig.” Episkopalprästen F. C. Wood sade till skaran av studerande, som alla var flickor, vid ett universitet i Maryland: ”Det finns inga lagar som är förknippade med sexuallivet. Jag upprepar: absolut inga lagar. ... Föräktenskapligt könsumgänge ... kan vara mycket vackert.” Och ledaren för Roman Catholic Newman Center vid Arizona State University, prästen Thomas Walsh, sade:
”Det är inte en sådan stor dygd för en flicka att säga att hon är jungfru, om hon aldrig har tillåtit någon att röra henne. Hon uppnår detta [att förbli jungfru] genom att vara omänsklig. Jag skulle föredra en person som var kärleksfull och frikostig mot andra, även om hon inte var jungfru. ... Det är inte vår sak att predika moral.”
Men om de män som bekänner sig vara Guds präster inte vill ge undervisning i moralfrågor, vem skall då göra det? Och hur betraktar du det beslut som fattades av nittio episkopala präster i New York, vilka kom överens om att kyrkan bör klassificera homosexuella handlingar som ”moraliskt neutrala”?
För att du skall komma underfund med vad du egentligen tycker om denna nya tendens hänemot gillande av otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet, bör du fråga dig: Skulle jag gilla att min dotter övade otukt? Skulle jag gilla att min hustru hade sexuellt umgänge med en annan man eller att min man sov tillsammans med en annan kvinna? Skulle jag säga min son att han gärna fick bli homosexuell?
Du bör också tänka på någonting ännu viktigare: Vad anser Gud om detta? Om det råder inget tvivel. Han säger oss i sitt ord: ”Låt er inte vilseledas. Varken otuktiga människor ... eller äktenskapsbrytare, varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, NW.
Följderna
All denna förvirring och splittring i kyrkorna angående vad de skall lära får sina följder. Många människor håller nu med den brittiske författaren Malcolm Muggeridge, som sade:
”Det tycks mig som om den hävdvunna kristendomen nu befinner sig i fullständig oordning och märkbart sönderfall i sådan utsträckning att den aldrig kan fogas samman igen med någon tillstymmelse till ordning eller trovärdighet, om inte ett mirakel inträffar.
I sitt nuvarande tillstånd av sönderfall är den hävdvunna kristendomen ... bara ett skämt.”
Många kyrkomedlemmar är utledsna på splittringen inom kyrkorna när det gäller så många lärofrågor och etiska frågor. De har förlorat förtroendet för sina präster. Därför lämnar de kyrkorna.
Men det är viktigt för dig att känna till att kristenhetens splittrade kyrkor inte representerar kristendomen. Själva deras splittrade tillstånd bevisar det, ty bibeln ger rådet att sanna kristna skall ”tala i överensstämmelse med varandra och inte låta några söndringar vara bland er, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt. ... Existerar Kristus delad?” — 1 Kor. 1:10, 13, NW.
De sanna kristna är inte splittrade. Men det är kyrkorna.