Biocider — välsignelse eller förbannelse?
VARJE år blir åkrar och grödor i många länder överösta med milliontals liter giftiga kemikalier. Biocider, som dessa kemikalier kallas, används till att döda icke önskvärda insekter, andra skadedjur och svampar. Giftiga kemikalier används också till att döda ogräs och avlöva träd och andra växter.
I vilken omfattning sådana giftiga kemikalier används inom vissa områden påvisades av New York Times för 26 december 1969. På tal om bomullsodlingarna i staten Mississippi sade den:
”Från mars till slutet av november fylls luften med kemikalier, en del avsedda att hindra ogräs från att gro och andra avsedda att döda dem om de ändå kommer upp, vidare med kemikalier som skall ta död på skadliga vivlar, maskar och andra kryp och slutligen vid skördetiden med något illaluktande ämne som får bomullsplantorna att fälla sina blad. ... Allt som allt sprids dessa kemikalier 10—20 gånger per säsong.”
Bevisen hopas
Dock har det i många år funnits folk som varnat för tendensen att använda mer och mer kemikalier på grödor och fält. De har framhållit att skada åstadkommes som kan få allvarliga och långvariga konsekvenser.
I dag hopar sig bevisen för att biociderna och andra gifter har just den verkan som dessa personer förutsagt. På senare år har de svåra konsekvenserna av den omfattande användningen av biocider blivit uppenbar. Nu har det bevisats att dessa gifter har dödat massor med fågel och fisk, så att somliga arter nära nog utrotats.
Man har också upptäckt att några av de långtidsverkande biociderna, till exempel DDT, till och med kommit in i människor. Tidskriften Newsweek för 26 januari 1970 konstaterade: ”Amerikanska kvinnors modersmjölk innehåller från tre till tio gånger så mycket av biociden DDT som den federala regeringen tillåter i mejerimjölk, som är avsedd till människoföda.”
Således är till och med myndighetspersoner och vetenskapsmän bekymrade nu. Doktor Charles F. Wurster, biolog vid staten New Yorks universitet, sade: ”Faran kan inte längre diskuteras, den är ett fastställt vetenskapligt faktum.” En annan vetenskapsman som undersökte bevisen yttrade: ”Jag är förskräckt.”
Djurvärlden påverkad
Giftiga kemikalier förs vidare med vinden när besprutning sker, eller också sköljs de av från marken ut i vattendrag och sjöar och angriper så fisken. Man har i Mississippifloden funnit myggätande fisk, som innehåller så mycket gift att dr Denzel B. Ferguson vid den zoologiska avdelningen vid staten Mississippis universitet sade: ”Dessa fiskar är levande bomber. Vad det vara må som råkar äta av dem är dömt att förgås.”
Förra året fångades i Förenta staterna genom myndigheternas försorg 12.750 kilo lax i Michigansjön. Den var förgiftad med alltför mycket DDT och dieldrin. Laxen innehöll nästan fyra gånger mer biocid än vad som är tillåtet.
Fåglar i Amerika, sådana som örnen, pilgrimsfalken och den bruna pelikanen, är i fara att bli utrotade. I oceanen utanför Kaliforniens kust upptar mikroskopiska havsväxter och djur, så kallade plankton, biocider som sköljts av från marken eller med vinden förts ut i oceanen. Fisken äter plankton, och biocider hopas i den. När sedan pelikaner äter fisken, hopar sig biocider i dem. Detta har skadat deras sinnrika fortplantningssystem. Nu lägger pelikanhonor ägg med så tunt skal att äggen spricker sönder nästan omedelbart. Ägg som kanske håller några dagar är dock så sköra att när honan lägger sig på dem, krossas de under hennes tyngd.
Så även om pelikanen inte direkt dör av biocider, blir den utrotad därför att dess ägg inte kan ruvas. San Franciscotidningen Chronicle konstaterar också: ”Det ser ut som om de stora, bruna fåglarna inte kommer att ruva fram några kycklingar alls i Kalifornien i år. Och dödens stig går obönhörligt söderut, så långt som till de mexikanska öarna utanför Kaliforniska halvön.”
Vid en kalkonfarm i Arkansas använde man den kraftiga biociden heptaklor på levande kalkoner för att få bukt med förekomsten av hårmask. Av 300.000 kalkoner som sedan undersöktes befanns 124.000 vara påverkade av biociden.
Ibland dödas ett stort antal djur direkt av biocider. I Hanover i New Hampshire dödade en biocid som användes på almträd hundratals fåglar. Omkring 70 procent av alla vandringstrastar dödades.
Tidskriften Medical World News för 27 februari 1970 meddelar om ett experiment där små mängder av ett kemiskt avlövningsmedel, som används mycket i Förenta staterna (och i Vietnam), sprutades in på tjugofem befruktade ägg. Endast femton kycklingar överlevde. Elva av de femton var missbildade eller hade andra fel. I de icke kläckta äggen fann man allvarliga störningar och missbildningar på fostren.
Kraftiga och långtidsverkande
Somliga biocider är så kraftiga och långtidsverkande att man funnit spår av dem i pingviner i Antarktis. Detta är hundratals mil från de närmaste trakter där medlen använts!
Vad som gör problemet så allvarligt är att några biocider, sådana som DDT, är olösliga i vatten. Därför samlas de i den organism som utsätts för dem. Med tiden kan därför ett djur ha mycket större halt av biocider än vad som finns i dess omgivning. Ja, det sägs i själva verket att somliga djur kan ha mer än en million gånger så mycket som omgivningen!
När ett djur äter ett annat, till exempel när fåglar äter fisk som har biocider i sig, lagras giftet snabbt i det djur som äter. Ju högre upp vi kommer i näringskedjan, desto mer koncentrerad blir alltså upplagringen av gifterna.
Användningen av biocider, speciellt DDT, har fått sådan spridning att dr Lorenzo Tomatis vid Internationella byrån för cancerforskning i Frankrike förklarade: ”Det finns inget djur, inget vatten, ingen landyta på jorden i dag som inte besmittats med DDT.” Senator Gaylord Nelson i Wisconsin konstaterade om DDT: ”Under en enda generations tid har det besmittat luften, havet, sjöarna och vattendragen och trängt in i fettväven på de flesta varelser i världen.”
Eftersom DDT börjat uppträda i mjölk, kött, grönsaker, frukt och i människan själv, har regeringsmyndigheter i Förenta staterna lagt stränga restriktioner på användningen av det från 1 januari 1970. Robert H. Finch, chef för hälso-, utbildnings- och välfärdsministeriet, har sagt att rester av DDT kan förekomma i födan under ”tio år och längre” efter det att ett förbud träder i kraft. Medan åtskilliga andra länder också har begränsat användningen av DDT, fortsätter man ändå att använda hundratals andra biocider.
Vilken inverkan på människan?
Undersökningar visar att Amerikas befolkning har i medeltal 12 delar DDT på en million delar av fettväven i kroppen. Detta är mer än dubbelt så mycket som det tillåtna i fisk som säljs till allmänheten. Den engelska tidningen Guardian Weekly för 15 november 1969 rapporterade: ”Man har också funnit att genomsnittsamerikanens blod innehåller mer DDT än vad som är tillåtet i kött ... klorerade insektsmedel kan förorsaka kronisk förgiftning hos de människor som är mest utsatta för dem, och man vet att lever- och njurskador är sannolika följder.”
Det har visat sig att bröstbarn får i sig dubbelt så mycket biocider som vad Världshälsoorganisationen rekommenderat som högsta tillåtna mängd. Den svenske toxikologen dr Göran Löfroth framhöll att när sådana mängder förekommer i djur, börjar de uppvisa biokemiska förändringar.
Man har funnit spår av biocider i dödfödda barn och foster. I några fall var koncentrationen lika hög i barnet som i modern. Biociderna förekom i barnens lever, njurar och hjärna, med största koncentrationen i fettväven.
Televisionsutsändningar över hela Förenta staterna har rapporterat om ett fall, där en man av misstag gav sin gris kvicksilverbetat utsäde, vilket ju inte är avsett till föda. Senare slaktade han grisen, och familjen åt av fläsket. Hans hustru, som var gravid, blev mycket sjuk och likaså flera av barnen. Blindhet, taldefekter, hjärnskador och andra komplikationer uppstod. Det sades om ett av barnen att om det överlevde, skulle den svåra hjärnskadan medföra sinnesslöhet.
Vid experiment med råttor har det visat sig att stora doser av biocider framkallade cancer, fosterskador och ärftliga defekter av lång varaktighet. Det är sant att flertalet människor inte får en koncentrerad dos av giftiga kemikalier på en gång. Men vad händer med dem som får i sig små mängder dagligen i födan de äter, luften de andas och vattnet de dricker? Kan vi förmoda att dessa gifter inte skadar människan, fastän insekter, fåglar och fiskar kan dödas och somliga arter nära nog utrotas av dem?
Jämvikten störd
Biociderna har stört vad man kallar ”naturens jämvikt”. Ett exempel på detta gavs av dr Lamont C. Cole vid Cornelluniversitetet, vilket framgår av en artikel i U. S. News & World Report för 24 november 1969:
”Världshälsoorganisationen skickade DDT till Borneo för att döda moskiter. Det lyckades bra. Men kackerlackorna dog inte, utan biociden lagrades i deras kroppar. Ödlorna som höll till i halmtaken på hyddorna åt upp kackerlackorna. Ödlorna fick DDT i sig, och det gjorde dem långsammare. Sedan kunde katterna lätt fånga ödlorna. Men katterna dog. ... När katterna var borta, kom råttorna, och de hotade att bli en landsplåga. Och när ödlorna var borta, kunde fjärilslarverna leva ostört i hyddorna, där de levde på takhalmen. Sedan började taken störta in.”
Det ironiska i sammanhanget är att medan biocider har dödat insekter, har samma sorts insekter producerat avkomma som är immun mot dessa biocider. Man måste alltså ta till starkare gifter för att döda den. Men det påstås att det inte finns någon biocid som inte insekterna klarar av till sist.
Vad rör det sig om för slags insekter? Förenta staternas jordbruksdepartement gjorde en inventering av alla insekter som människan anser skadliga. Av mer än 800.000 kända sorter uppgick antalet skadliga till endast 235, mindre än en tjugofemtedels procent av dem som vetenskapen känner till!
Insekternas uppgift att befrukta växter är långt betydelsefullare än den skada som somliga insekter förorsakar. Om de pollenbärande insekterna utrotades, skulle de flesta blommande växter vi nu har dö ut. Man beräknar att om bara bina skulle utrotas, skulle 100.000 olika blommande växter försvinna.
Begrunda också denna kommentar av World Book Encyclopedia: ”Jordbrukare har bidragit till spridningen av skadeinsekter genom att störa jämvikten i naturen och ersätta det artrika växtlivet på de naturliga ängarna med endast en sorts växt på åkrarna.” Vissa insekter tycks frodas när stora områden besås med samma slags utsäde.
Vilka andra utvägar finns?
Finns det andra utvägar än att använda biocider? Ja. En är att använda insekter som äter dem som betraktas som skadliga. Det finns många insekter som kan brukas på det sättet, t. ex. nyckelpigor, rovsteklar, vissa flugor och getingar.
I Kansas fick man vissa grödor förstörda av bladlöss, varför jordbrukarna importerade stora kvantiteter nyckelpigor från företagare som uppfödde sådana. Efter sex veckor hade nyckelpigorna fått bladlössen under kontroll. En jordbrukare som använde nyckelpigor i stor skala rapporterade att bladlössen var så gott som helt under kontroll inom två dagar. Och nyckelpigorna utgjorde inget hot mot grödorna.
Andra utvägar är att odla fram växtsorter som är mer motståndskraftiga mot insektsangrepp, använda insektssteriliseringsmetoder, mekaniska kontrolleringsmetoder, samsådd av grödor eller vid besprutning använda medel som framställts ur organiskt material, såsom rödlök, vitlök, mynta m. m.
När det gäller insekters funktion i naturen och hur de kan kontrolleras, är följande notis i tidskriften Organic Gardening and Farming för augusti 1969 av intresse. Den säger: ”Ju mer vi ger akt på naturens tillvägagångssätt, desto mer får vi klart för oss att insekterna har till uppgift att reglera tillståndet i naturen genom att förstöra icke önskvärd vegetation. ... I allmänhet är det så att insekter föredrar att livnära sig av växter som odlats med kemiska gödningsämnen framför sådana som odlats enligt den biodynamiska metoden. Det är möjligt att kontrollera skadeinsekter på alla möjliga sätt utan att behöva ta till giftiga besprutningsmedel och kemikalier. Växter som blir svårt utsatta för insektsangrepp är ofta i obalans näringsmässigt.”
Det visar sig alltså att många av de problem som uppstår vid bruket av kemiska gifter har sin grund i människans brist på kunskap och förutseende liksom hennes ekonomiska snikenhet. Detta understryker behovet av vägledning från honom som är Skaparen av all växtlighet, av djuren, inbegripet insekterna, och av människan. I Guds nya ordning kan vi förvänta denna vägledning, så att människan kan komma i harmoni med Guds övriga jordiska skapelse.
[Bild på sidan 9]
Amerikanska kvinnors modersmjölk kan innehålla mycket mer DDT än vad mejerimjölk får innehålla
[Bild på sidan 10]
En vetenskapsman har sagt: ”Det finns inget djur, inget vatten, ingen landyta på jorden i dag som inte besmittats med DDT”