Nyttan av att vara tillsammans med äldre människor

I VÅRA dagar är den familj, som inte har åtminstone en släkting som är över sextiofem år, verkligen sällsynt. Det finns nämligen omkring 19 millioner människor i Amerika — nästan 10 procent av landets befolkning — som är sextiofem år eller äldre. I England har antalet personer över sextiofem år passerat 8-millionerstrecket — mer än 10 procent av befolkningen. I andra länder, också i Sverige, ökar antalet åldringar på liknande sätt.

Alla dessa millioner människor kan knappast ignoreras. Likväl tycks detta vara den allmänna tendensen i våra dagars hektiska värld, där ungdomen framhävs och fördelarna med att vara ung betonas. Sällan eller aldrig inbjuds de äldre att komma tillsammans med de yngre. Det behövs faktiskt en hel del uppmuntran för att få barn och anförvanter att brevväxla med de gamla eller hålla kontakt per telefon. Men det har inte alltid varit på det sättet. Tiderna har förändrats.

En man som är åttiotvå år påminner oss om denna förändring genom följande ord som återgavs i Newark Evening News: ”När jag var liten grabb, var det helt naturligt att det fanns gamla människor omkring oss. Det fanns många gamla i grannskapet, ... När jag gick nedför gatan, brukade en eller två sitta invid trottoaren eller på trappan framför nästan vartenda ett av de gamla röda tegelhusen. Endast några få bodde ensamma, de flesta bodde tillsammans med barn och barnbarn. De pratade, läste eller vilade sig; någon hade kanske en speciell hobby. Alla gav oss ett leende och ett vänligt ord när vi gick förbi. Bredvid oss bodde fru Burns, en kraftig kvinna som bakade ett underbart bröd som hon bredde nykokt, hemlagad chilisås på, och varje gång hon hade bakat bjöd hon in oss. ... Gamle Sherman hade dragit sig tillbaka från manufakturvarubranschen. ... Hans dotter skötte honom. . . .

Vi respekterade dessa gamla människor och såg upp till dem; vi spelade dem inga spratt och gjorde inte narr av dem bakom deras rygg. De tog väl hand om sina barn, och sedan ungdomarna lämnat tonåren bakom sig, förväntade man att de i gengäld skulle sköta om sina föräldrar.

Nu för tiden sitter gamlingarna ensamma i sina smutsiga hyresrum eller på en parksoffa, försummade, och bara väntar. ... De vet att tiderna har förändrats, men de upptäcker att de själva har blivit lottlösa, när det gällt att få skörda något litet av den kärlek och aktning de hoppats få av sina barn.”

En verklig tragedi för de gamla i vår tid är att ett växande antal av dem inte är så omtyckta av sina barn och av de yngre omkring dem. Inte många barn räknar det som en förmån att få ta hand om sina gamla föräldrar. Men i tidigare generationer tänkte många barn annorlunda.

Mer respekt i forna tider

Såsom det visas i bibeln var barnen i det forntida Israel befallda av Gud att hedra sina föräldrar, och det visade sig vara till nytta för barnen. (2 Mos. 20:12) Samhällen där det fanns många gamla människor ansågs vara mycket gynnade. Man kan se av följande föreskrift med vilken påfallande respekt äldre personer bemöttes: ”För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.” (3 Mos. 19:32) Att respektera de äldre var en befallning från Gud, en helig plikt. Till och med ”de gamla reste sig upp och blevo stående”, när patriarken Job gick förbi dem på gatan. (Job 29:8) Att visa respekt för de äldre var tilltalande då, och så är det också nu, när respekten visas dem som är förtjänta av den.

Också i vissa nationer som inte styrdes av Guds lagar visades aktning för äldre. Bland egyptierna var det så att de unga reste sig upp för de gamla och erbjöd dem den främsta platsen. Ungdomarna i Sparta gjorde detsamma och var tysta inför de äldre männen. I Grekland behandlades de gamla männen med respekt och aktning.

De gamla betraktades som människor med förstånd och urskillning. De ansågs ha ett stort mått av visdom och eftertanke. Gamla män tjänade som rådgivare åt konungar, och människor i allmänhet ville gärna få del av deras kunskap och förstånd. När Jerobeam och hela Israel vädjade till Rehabeam att lätta deras tunga bördor, säger bibeln: ”Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo.” Men Rehabeam ”aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom”. (1 Kon. 12:4—19) Ett uppror i Israel blev resultatet, och en klyfta uppstod i tolvstammarsriket som inte gick att överbrygga.

I olika delar av världen hålls gamla människor fortfarande högt i ära. Men i västvärlden har deras inflytande i allmänhet minskat mycket. Det oaktat har äldre människor fortfarande mycket att ge, och samvaron med dem kan visa sig vara ovärderlig, om man bara lyssnar till dem och lär.

Detta betyder emellertid inte att alla gamla människor ständigt talar visa eller uppmuntrande ord. Många av dem har åtskillig erfarenhet, och några kan ha haft ett mycket innehållsrikt förflutet. Men man måste också komma ihåg att många av de problem och svårigheter som finns i världen har sin grund i det de äldre gjort. Därför är det nödvändigt att bruka urskillning. När de gamla har följt Guds rättfärdiga väg, då är det troligt att man kan få stort gagn av att vara tillsammans med dem. Bibelns princip visar sig fortfarande vara sann: ”Gråhårighet är en skönhetens krona, när man finner den på rättfärdighetens väg.” (Ords. 16:31, NW) Det grå håret är en ärekrona hos en människa som låtit sig formas av Guds ord, och att vara tillsammans med en sådan innebär både nytta och nöje.

De gamlas många förtjänster

Det är sant att ålderdomen har sina särskilda besvär och plågor, men det har också ungdomen. Tänk till exempel på barnsjukdomarna! När ålderdomen inte tyngs ned av alltför många sjukdomar, sorger och bekymmer, är den en behaglig tid av stillhet och ro, med kära gamla minnen som dröjt sig kvar i ett sinne, som nu fått ro och vila. Vilken ung människa i denna upp och nedvända värld skulle inte önska få något litet av detta lugn för egen del? Hon kan få det, om hon dröjer sig kvar en stund hos en gammal människa som äger frid.

Gamla människor har ofta mycket att ge just på grund av vad de är — gamla människor. De har en värme och tillgivenhet som barnen älskar. Detta är orsaken till att far- och morföräldrar är utmärkta barnvakter, speciellt om de inte blir utnyttjade till övermått. De är också utmärkta lärare. En liten femårig flicka brukade vara mycket hos sin farmor. Farmor brukade berätta för henne om Gud och om hans rikes välsignelser. Flickan växte upp, fast besluten att bli en av Sällskapet Vakttornets missionärer, och det målet förverkligade hon också till sist.

Många av oss minns med värme gamla människor vi kände, kanske våra egna mor- och farföräldrar. En ung man kom ihåg sin mormor för de underbart doftande knapriga bruna limpor hon bakade. ”Mormor brukade ta en het limpa ur ugnen, bryta isär den och lägga en stor klick smör i mitten”, erinrade han sig med förtjusning. ”Sedan när smöret hade smält och runnit genom brödet, gav hon oss en stor skiva. Vi slukade varenda smula. Hemma fick vi aldrig äta nybakat bröd, men mormor såg alltid till att vi fick det hos henne.” Den här unge mannen kom länge ihåg sin mormor och den härliga doften i hennes kök.

En så enkel sak som att gamla i regel inte har bråttom är en förtjänst som man inte skall glömma. När man är liten är ett lyssnande öra, kanske litet medkänsla och förståelse, allt man önskar. De äldre har ofta tid och tålamod för sådant. En gammal mormor sade: ”Jag har blivit både förvånad och glad över att upptäcka hur många av grannarnas barn det är som kommer in bara för att få prata några minuter. De slutar leka och kommer in för att berätta något intressant eller för att få lätta sitt hjärta. Jag behöver bara lyssna, för det enda som de tycks längta efter är någon som lyssnar på dem med tillgivenhet. De anar inte vilken glädje de skänker mig, som själv har barn och barnbarn långt borta, men kanske de får något av den kärlek de uppväcker i gengäld.”

Inte allt som äldre människor gör behöver vara storslaget för att det skall göra intryck. Länge minns man deras hembakta kakor. Och vilken ung mamma har inte uppskattat att få hjälp med strumpstoppning, och vem skulle man vända sig till vid sjukdom och överansträngning, om inte till farfar eller farmor?

Ibland är kanske bara ett par ord från en äldre människa tillräckligt för att någon skall känna sig trygg och uppmuntrad till att göra det goda. En gammal kvinna berättar om sin barndoms dagar. Hon kände många äldre, men särskilt kom hon ihåg en gammal dam som var blid, mild och vänlig: ”Jag minns det så tydligt som det var i går. Jag tog hennes hand och såg in i hennes ögon. Då log hon mot mig och sade: ’Gud välsigne dig, barnet mitt!’ Jag minns till och med hennes namn.” Denna enkla kontakt med den gamla ”gjorde att jag ville vara snäll”, sade hon.

Sök samvaro med de gamla

Det är ingen tvekan om att samvaron med de äldre har blivit mycket försummad i vår moderna tid, och både gamla och unga går på så sätt miste om tillgivenhet och andra välsignelser. Varför inte göra något åt det? Varför inte uppmuntra de gamla att komma och hälsa på då och då? Gläd dig över att få vara tillsammans med dem! Bjud hem dem på en middag i vardagslag. De kommer att bli mycket tacksamma för det, och du kommer samtidigt att få lön för mödan. Eller om du förbereder en bjudning eller någon annan samvaro, varför inte också ta med äldre vänner på listan över dem som du vill bjuda? Äldre människor har en benägenhet att vilja dra sig undan, när de är bland mycket folk. Varför inte söka deras sällskap och få dem att ta del i festen? Var tillsammans med dem och gör samvaron med dem till en del av ditt liv. Sådan vänlighet från din sida kommer att hjälpa de gamla att undvika sådana krämpor som ensamhetskänslor och självömkan kan liknas vid.

Naturligtvis finns det vissa ting som man bör komma ihåg, när man hälsar på hos äldre människor. För det första bör du avsätta tillräckligt med tid för ett uppbyggande besök. Alltför ofta rusar yngre människor in och ursäktar sig med orden: ”Jag är ledsen, men jag kan bara stanna en minut.” Försök att inte känna dig jäktad. Det är också bra att lägga på minnet intressanta och viktiga ting som du kan vilja ta upp under samtalet. Ha någon särskild synpunkt i åtanke som du kan framföra. Och när du lämnar dem, försök då bestämma en tidpunkt, inte alltför avlägsen, när de kan vänta att du kommer tillbaka eller när de får höra av dig igen. Det gör att de har något att se fram emot.

Det är också bra att ta med något som kan tjäna som samtalsämne. När du hälsar på, kan du kanske ta med ett brev från någon i familjen och läsa det högt. Du har kanhända läst en bok eller en tidskrift som väckt ditt intresse. Du kanske kan tala med dem om några av de intressanta detaljer du själv uppskattade. Betona de punkter som gjorde intryck på dig. Genom att ge sådan hjälp åt dem du besöker kommer du också att hjälpa dig själv att minnas saker som är av intresse för dig.

Gamla människor tycker speciellt om krukväxter och blommor. Det är underbara presenter, om du funderar på att ta med dig något. Personliga saker, om du till exempel har stickat något, blir särskilt omtyckta presenter. Om du vill ge pengar, lägg dem i ett kuvert och ge något förslag om hur du skulle vilja att de använde pengarna. Ett fotoalbum med bilder av familjemedlemmar, matvaror, någon älsklingsrätt — sådant uppskattas av de gamla.

Se upp med trötthet och modlöshet. De äldre har inte samma styrka som de unga. Hjälp dem att inte ta sina misstag för allvarligt. Var positiv i ditt samtal med dem, inte kritisk eller klandrande. Beröm dem för deras utseende, om de ägnar uppmärksamhet åt hur de ser ut. Om de sköter väl om sina ägodelar och tillhörigheter, så lägg märke till det och var inte rädd för att ge en komplimang för deras intresse för det. När gamla människor talar, lyssna då på dem. Du kanske kan lära dig något. Gamla människor har lärt sig att stå ut med många plågor och lidanden. De kanske kan hjälpa dig genom att visa dig hur du kan undvika onödiga svårigheter och fallgropar.

De forntida judarna var pliktiga att hedra sin far och sin mor, och de kristna i våra dagar är inte mindre pliktiga att göra det. Aposteln Paulus gav Timoteus rådet: ”En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder, till äldre kvinnor såsom till mödrar.” — 1 Tim. 5:1, 2.

Vi kan visa vår omtanke om de gamla genom att besöka dem och vara tillsammans med dem. Vi kan hälsa dem välkomna hem till oss, när tillfälle ges, och uppriktigt visa att vi är glada över att ha dem ibland oss. Om avståndet hindrar oss att träffa dem personligen så ofta som vi skulle vilja, har vi alltid möjlighet att ringa till dem eller skriva brev. De uppskattar att få höra din röst eller att få läsa ett brev från dig som berättar om hur du lever. Vissheten att du bryr dig om dem så mycket att du kommit ihåg dem är värdefull för dem. Sådana ting kostar så litet, men de betyder så mycket.

För många är ålderdomen som en sen eftermiddag om sommaren, då skuggorna förlängs men ljuset ännu dröjer kvar och fåglarna ännu sjunger i trädtopparna och skymningen skänker frid. Tillsammans med gamla människor kan vi lära oss vad som är väsentligt i livet. De, liksom hela jorden, kommer en gång att bli uppfyllda av glädje; oanad glädje som ännu återstår för dem att upptäcka och njuta av. Det är kärleksfullt av unga människor att söka de äldres gemenskap, och de kommer själva att bli belönade med välsignelser som endast de gamla kan ge.

[Bild på sidan 7]

Gamla människor har en värme och tillgivenhet som barnen älskar