Får du ut det du vill av livet?
AV ALLT levande på jorden är det bara människan som gör upp planer. Växter utan hjärna och synförmåga gör inte upp några planer. Djuren styrs av instinkt. Om de bygger nästen eller lyor, där deras ungar kan komma till världen, är det bara därför att instinkten driver dem till det. Bara människan tänker allvarligt på framtiden, är intresserad av den, arbetar hän emot den.
Endast människan har avsikter och uppsåt utöver att vidmakthålla livet och släktets fortbestånd. Hon har ideal och mål som hon söker förverkliga. Människans förmågor och möjligheter överträffar djurens tusen gånger och mer. För att förverkliga sina planer behöver människan tid, och det är därför som endast hon av allt levande på jorden är medvetet intresserad av tiden. Sköldpaddor och träd har inget intresse för klockor eller almanackor.
Hur långt in i framtiden sträcker sig dina planer? Vad hoppas du åstadkomma under din livstid? Känner du att dina förmågor blir använda till fullo eller någonsin kommer att bli det? Hur mycket finns det som du skulle vilja göra, som du tycker att du har förmåga att göra — om du bara hade tid?
Kanske du skulle vilja utveckla någon talang, musikalisk, konstnärlig, litterär eller språklig, eller lära dig något om snickeriarbete, mekanik, formgivning eller arkitektur, eller fördjupa dig i studiet av historia, biologi, astronomi eller matematik, eller börja odla växter eller föda upp djur, fåglar eller fiskar. Eller också kanske du skulle vilja resa, se nya länder, lära känna folket på många olika platser, få nya vänner, nya vyer. Många skulle vilja göra inte bara ett enda utan flera av dessa ting. Men eftersom livet är så kort, blir det de verkligen gör mycket begränsat. Önskan finns där; det är bara tiden som fattas.
Människans förmåga att lära och att skapa överlever hennes kropp
Det finns så många skäl för att önska sig ett längre liv. Men den uppfattningen är vanlig att människans förmåga att åstadkomma värdefulla ting helt naturligt börjar upphöra efter en viss ålder, varigenom ett längre liv skulle vara av ringa värde eller till ringa nytta. Men är det ett faktum att inlärningsförmågan, tankeförmågan och skaparkraften helt enkelt måste vissna bort efter en viss tidpunkt? Nej, bevisen tyder på motsatsen.
Vid nittionio års ålder producerade den ryktbare målaren Tizian fortfarande utsökta konstverk med ”ojämförlig stadga på handen”. Domaren Holmes vid Förenta staternas högsta domstol började studera grekiska vid nittio års ålder. Vid åttiofem år kunde den berömde dirigenten Arturo Toscanini fortfarande komma ihåg partituret till en hel opera. Var dessa män ”förbi”, ”färdiga för graven”, vid denna höga ålder? Om de var det, berodde det sannerligen inte på att de inte längre kunde åstadkomma det som blev till glädje för dem själva och till nytta och nöje för andra.
I sin bok The Retirement Handbook gav Joseph C. Buckley uttryck åt möjligheterna hos människans inlärningsförmåga: ”Förmågan att lära avtar så sakta att vi vid åttio års ålder fortfarande har samma förmåga att lära som vi hade när vi var tolv år gamla.”
Detta uttalande stöds av de forskningsresultat man kommit fram till angående åldrandets verkningar på den mentala prestationsförmågan. Dessa resultat omtalades i artikeln ”Hjärnan blir bättre med åren”, som utgjorde ett sammandrag ur The American Weekly och var införd i Det Bästa för mars 1959. En grupp om 127 personer, vilka som nyintagna studenter hade gått igenom ett intelligensprov år 1919, fick på nytt genomgå samma test mer än trettio år senare. Poängen i dessa test låg högre inte endast i allmänbildningsfrågor och i frågor som krävde praktiskt omdöme, utan också i frågor där det krävdes logiskt och klart tänkande. Vid ”begreppsanalystest” har personer med medelmåttig intelligens ständigt fått högre poäng ända upp i 70—80-årsåldern. Ett vid Michiganuniversitetet utfört prov visade att minnet och inlärningsförmågan inte stadigt och likformigt avtar med tilltagande ålder, lika litet som intelligensen i allmänhet gör det.
Det är alltså tydligt att människan skulle kunna göra mycket, mycket mer, om inte fysiska svaghetstillstånd och sjukdomar lade hinder i vägen för hennes produktivitet och om inte döden gjorde slut på den så snart som den gör. Ofta tas människor bort just när de verkligen har börjat utveckla en viss talang eller börjat få verkliga insikter i ett ämne.
Även om ditt intresse för personliga prestationer — att utveckla en viss talang eller förmåga — inte är så stort, hur är det då med ditt intresse för andra, för dem som du älskar, din familj, dina vänner eller dina medmänniskor i allmänhet? Tror du att du kommer att ha gjort allt du ville göra för dem när ditt liv når sitt slut?
Vem av oss skulle villigt kunna välja ut den tidpunkt — året och dagen — då vi skulle vilja tillbringa vår sista timme tillsammans med vår äktenskapspartner, son eller dotter, eller ge dem en sista kyss? Skulle du kunna det? När skulle du tillsammans med dem för sista gången vilja njuta av en frisk vårdag, sommarens gyllene glöd, en klar höstdag eller vinterns tysta skönhet, eller uppleva din sista solnedgång eller soluppgång tillsammans med dem? Detta är inte något som du vill tänka på, eller hur? Inte om du verkligen älskar din familj och dina vänner, inte om du bryr dig om dem. Då kan du aldrig se med verkligt gillande på framtidsutsikten att döden fullständigt kommer att göra slut på din förmån att bidra till deras lycka, att göra något för dem, att dela med dig av goda ting till dem. Hur förträffligt, hur önskvärt skulle det inte vara att ditt liv tillsammans med dem kunde sträckas ut långt bortom människans nuvarande livslängd!
Intresse för människans framtid
Du har levat länge nog för att se människans raketer nå månen och människor vandra på dess yta. Men ändå kan inte människorna vandra på jorden i fred, fria från faror, brott och våld. Skulle du vilja leva länge nog för att se denna situation förändras, leva i en tid när människorna omkring dig är anständiga, hänsynsfulla, kärleksfullt hjälpsamma och uppriktigt intresserade av sina medmänniskor? Denna förändring måste komma till sist, annars kommer mänskligheten att upphöra att finnas till, eftersom den då kommer att ha fortsatt sin fördärvbringande kurs ända till världsomfattande självmord. Planeten jorden med sina många unika förutsättningar, som gör livet möjligt, är sannerligen inte till bara för att bli en väldig kyrkogård hela evigheten igenom.
Du lever i bilarnas, jetplanens, de massproducerande industriernas tidsålder. Men du lever också i en tidsålder av till trängsel fyllda, ja, långsamt kvävda och döende städer; i en tidsålder av smog och förorening av luft, land, floder och oceaner. Skulle du vilja leva länge nog för att få se bäckar, floder och sjöar bli strålande klara igen, få se fält och skogar återfå sin naturliga skönhet, få andas luft som är frisk, ren och full av väldoft? Också detta måste komma, och den nuvarande hastigheten hos miljöförstöringen tillåter inte att denna omkastning av det nuvarande missbruket av jorden fördröjs länge till — inte om mänskligheten skall överleva.
Du lever i de mekaniska hjärtanas, hjärttransplantationernas och de konstgjorda njurarnas tidsålder, i antibiotikans tidsålder. Men sjukdomarna fortsätter, från migrän till cancer och hjärtattacker. Skulle du vilja leva för att få vara med om den dag då sjukdomarna verkligen blivit besegrade, då inte bara de stora ”mördarna” bland sjukdomarna blivit undanröjda utan också själva roten till människans åldrande, avtynande och död?
Om du kunde få leva vid god hälsa, i fridfulla, angenäma omgivningar, med tillfredsställande, intressant arbete att utföra, med tillfällen att bredda och fördjupa din kunskap, ja, leva bland osjälviska och upplysta människor, skulle du då någonsin önska att livet skulle ta slut?
Som vi skall se finns det skäl till att tro att män och kvinnor som lever i dag kan hoppas få se detta, att de kan hoppas få leva, inte bara några få år till, utan många gånger längre än människans nuvarande livstid. Hur är detta möjligt? Är ett sådant hopp förnuftigt, i harmoni med kända, vetenskapligt fastslagna fakta?
[Bild på sidan 5]
Det är så mycket du skulle vilja göra för dem du älskar. Hur förträffligt vore det inte om livet vore längre!