Danad för en evig tillvaro

OM MÄNNISKAN har skapats för att leva för evigt, bör vi kunna var ta oss att finna bevis för detta i hennes kropp och hjärna. Har människan sådana mentala och fysiska förmågor som visar att hon danats till att mod Guds hjälp leva, inte bara hundratals eller tusentals år, utan för evigt?

För att ett evigt liv skall vara givande, åtråvärt, skulle människan behöva en hjärna som kunde tjäna henne för evigt. Det måste vara en hjärna som skulle kunna ta emot ett praktiskt taget obegränsat antal informationer. Det måste vara en hjärna som kunde göra det möjligt för henne att fortsätta att bygga på tidigare kunskap, så att hon kunde göra ständiga framsteg.

Har människan en sådan hjärna? Ja, och hon är den enda skapelse på jorden som har det. Hennes hjärna är unik bland allt skapat på jorden. The World Book Encyclopedia för 1970 (band 2, sid. 459) säger om den: ”Människans hjärna är högre utvecklad än något djurs hjärna.”

I själva verket är det en väldig klyfta mellan människans hjärna och djurens hjärna, vilket visar att de skapades för olika ändamål. Inget djur har förmågan att bygga kontinuerligt på tidigare kunskap. Även om man kan träna upp dem till en viss grad, kan de inte vidarebefordra denna speciella träning till sin avkomma; varje generation av fårhundar eller blindhundar måste få samma träning av människan som tidigare generationer fått. Djuren vägleds i första hand av instinkter som byggts in i dem av deras Skapare. Det är därför som fåglar fortsätter att bygga bon, bävrar dammar och bin vaxkakor, århundrade efter århundrade. De går aldrig längre än så.

Endast människan har en hjärna som gör det möjligt för henne att bygga vidare på kunskap från det förflutna. Det är därför som endast hon kan utnyttja elden, elektriciteten och atomkraften. Det är därför som endast hon kan bygga och använda maskiner, datamaskiner, ja, till och med fara till månen i en raket. Hon vägleds inte i första hand av instinkt, utan av tankeförmåga.

Ja, endast människan har en hjärna som skulle kunna göra det möjligt för henne att fortsätta att inhämta lärdom och göra framsteg för evigt. Detta beror på att Gud avsåg att människan skulle leva för evigt, men inte djuren. Skaparen försåg var och en med det slags hjärna som de behövde: människans till att tjäna henne för evigt; djurens till att fungera endast en kort livstid.

En förbluffande kapacitet

Den mänskliga hjärnans kapacitet är faktiskt överväldigande. Artikeln i The World Book Encyclopedia framhåller att om vetenskapsmännen kunde bygga en elektronisk datamaskin som kunde mäta sig med människans hjärna, måste den vara lika stor som Empire State Building i New York!

Hjärnans grundelement är det slags cell som kallas neuron. Det beräknas att människan har omkring 10 milliarder (10.000.000.000) neuroner i hjärnan. Om dessa neuroner sade tidskriften Life för 28 juni 1963:

”Nervceller i hjärnan skapar tusentals kontakter med varandra. Men de oräkneliga extra förbindelser, som människans större hjärnbark medger, mångfaldigar praktiskt taget obegränsat hjärnans kapacitet i fråga om att ta emot och analysera data. Och det är helt enkelt denna oerhörda förmåga att behandla data som sätter människan i en ställning som är ojämförligt överlägsen varje annan levande organism.”

Kapaciteten hos en enda av dessa neuroner är häpnadsväckande. Biokemisten Isaac Asimov förklarade:

”En frisk, vuxen människa med normal intelligens kan ha upp till 20 millioner RNA-molekyler [som tros tjänstgöra som ett system för lagring av minnesbilder] i varje nervcell. ... En RNA-molekyl bestående av endast 25 bindningar skulle kunna ha vilken som helst av en million milliarder olika kombinationer. ... I själva verket innehåller varje RNA-molekyl många hundra enheter — inte endast 25.” — New York Times Magazine, 9 oktober 1966.

Vilka möjligheter får nu människans hjärna av denna konstruktion hos neuronen? Asimov tillägger:

”Det är alltså ställt utom varje tvivel att RNA erbjuder ett system för lagring av informationer, fullt i stånd att ta hand om vilken börda av lärdomar och minnen som människan än kan tänkas belasta det med — en milliard gånger mer än den mängden dessutom.”

Tänk bara! Hjärnan har resurser att klara av inte bara vilken belastning en människa än skulle kunna utsätta den för under en livstid på sjuttio till åttio år, utan en milliard gånger mer! Den kan alltså göra tjänst under en tidsperiod som motsvarar en milliard livslängder, vilket i själva verket innebär att den med Guds hjälp skulle kunna fungera för evigt.

Är det rimligt att Gud skulle skapa människan med en sådan fantastisk hjärna, om den aldrig skulle komma till användning helt och fullt? Varför skapa en hjärna som människan bara skulle kunna använda en bråkdel av under sjuttio till åttio år? Det är mycket rimligare, och det är vad bibeln säger, att Jehova Gud skapade människan till att leva för evigt på jorden och gav henne en hjärna som på ett underbart sätt skulle vara lämpad för detta ändamål.

Men en hjärna som skapats till att fungera för evigt kräver också en kropp som kan fungera för evigt. Besitter människans kropp möjlighet till evigt liv?

Cellernas förnyelse

Människokroppen befinner sig i ett permanent tillstånd av förändring. Som vi tidigare har sett dör de äldre cellerna och blir avlägsnade. Nya celler bildas för att inta deras plats. På detta sätt kan kroppen bevaras.

Du kan lägga märke till denna process i håret eller naglarna. Du kan klippa dina naglar i dag, men snart behöver de klippas igen, därför att de ständigt växer. Andra celler i kroppen uppför sig i stort sett likadant. Som den vetenskaplige redaktören för New York Times, Walter Sullivan, framhöll:

”Cellerna i kroppen (med några få undantag, till exempel hjärnceller) förnyar sig ständigt. Man skulle kunna tycka att om det inte vore för olyckshändelser eller sjukdomar, så skulle detta fortsätta i all evighet, men på grund av någon svåråtkomlig orsak är denna förnyelseprocess ofullkomliga. — We Are Not Alone, 1964, sid. 282.

Livslängden varierar hos olika celler. Vita blodkroppar till exempel lever omkring 13 dagar, röda blodkroppar omkring 120 dagar.

I boken The Human Brain (Människans hjärna, 1955, sid. 3) förklarar John Pfeiffer: ”Ständiga förändringar äger rum till och med i benen, som tycks vara de mest inaktiva av alla vävnader. Man har beräknat att kroppen ungefär vart sjunde år fullbordar en fullständig renovering av hela sitt byggnadsmaterial. Med andra ord: din kropp innehåller inte en enda av de molekyler som var ˈduˈ för sju år sedan.”

I människokroppen fortgår alltså den process som skulle kunna hålla kroppen vid liv för evigt: cellernas förnyelse. En vetenskapsman på zoologiska institutionen vid Indiana University, T. M. Sonneborn, sade om denna process: ”Det är tydligt att celler som normalt växer och mångfaldigas i kroppen har en till synes obegränsad förmåga till tillväxt och reproduktion. ... På cellernas nivå finns alltså möjligheterna till odödlighet.” Processen finns följaktligen. Men det krävs mer än så: att ofullkomligheten till följd av synden avlägsnas, så att människans celler inte slutar att förnyas på rätt sätt efter ett visst antal år. Gud kan avlyfta den syndens och dödens förbannelse som nu vilar över oss, och han har redan gjort föranstaltningar för detta, som vi skall se.

Hjärnans förnyelse

De flesta vetenskapsmän har haft uppfattningen att neuronerna, de viktigaste cellerna i hjärnan, inte förnyar sig. Man trodde att de måste räcka hela livstiden ut, och om en blev förstörd, kunde den inte ersättas. Men i boken Your Brain – Master Computer (Din hjärna — en mästerlig datamaskin, 1962, sid. 52) läser vi:

”I många år trodde man att nervceller, till skillnad från andra slags celler i kroppen, inte kunde dela sig. En förstörd nervcell troddes vara för evigt förlorad, och denna skada på hjärnan kunde aldrig repareras. När man nyligen gjorde undersökningar i hjärnan hos råttor, fann man nya nervceller i skadade delar av hjärnan. . . .

Detta antyder att det kan finnas en möjlighet att människohjärnan kan reparera en del av sina skador.”

Hjärnans celler kanske inte förnyas eller repareras i någon större utsträckning nu under människans ofullkomliga tillstånd, men vem kan säga att det inte kommer att bli så vid Guds fastställda tid?

Om vi skulle godta påståendet att hjärnans celler varken nu eller längre fram kommer att genomgå samma process av delning och förnyelse som andra celler, skulle då detta innebära att de inte förnyas över huvud taget? Inte enligt höstnumret 1969 av American Scientist (sid. 288), där nervspecialisten Paul A. Weiss berättar:

”Av en ren tillfällighet snubblade jag över en upptäckt som fullständigt utplånade den [enligt den tidigare uppfattningen] fridfulla bilden av våra nerver. Vad som tidigare hade betraktats som något statiskt, oföränderligt, uppenbarade sig helt plötsligt för mig som en ständigt föränderlig struktur, inbegripen i oavbruten, livslång tillväxt, ja, med en tillväxthastighet som faktiskt kunde mäta sig med de celler i den vuxna kroppen som förökar sig allra snabbast.”

Han förklarade att hjärncellerna förnyas, men inte genom delning och mångfaldigande i likhet med de andra cellerna i kroppen. I stället producerar de kontinuerligt nytt material för att ersätta det som avges, när de dirigerar operationerna i de andra kroppsdelarna. Detta kan jämföras med att man har alla delar som behövs för att göra en helt ny maskin men i stället använder dem som reservdelar till en redan existerande maskin av samma sort.

Weiss säger om denna ovanliga process som han tror pågår i hjärnan: ”Våra hjärnceller kommer inte att vara likadana nästa vecka som de är i dag.” Följaktligen skulle hjärncellerna ständigt kunna förnya sitt material, medan de samtidigt bevarar de kanaler som deras ägare har fått inpräglade i hjärnan till följd av den utbildning han fått och den miljö han befunnit sig i.

Hur det nu än må vara med detta, så kan vi vara förvissade om att Skaparen kan tillhandahålla vad som än skulle kunna behövas för att bevara och reparera hjärnans celler i evighet.

Återställelsen till det ursprungliga tillståndet

När Gud skapade mannen och kvinnan, gav han dem förmågan och utsikten till evigt liv. Deras sinne och kropp var felfria, i stånd att fungera för evigt. De skulle utöva kärleksfull myndighet över jorden och allt liv på den. Detta var deras ursprungliga tillstånd. Men när de gjorde uppror mot Gud började degenerationsprocessen.

Men ändå levde folk mycket längre då, strax efter början av människans historia, än vi gör i dag. Det beror på att de var närmare fullkomligheten än vi är nu. Lägg märke till levnadsåldern hos några av dem som levde före den världsomfattande floden på Noas tid:

Namn Ålder vid döden

Adam 930

Set 912

Enos 905

Kenan 910

Mahalalel 895

Jered 962

Metusela 969

Allteftersom århundradena gick blev livslängden kortare, särskilt efter syndafloden. Sem levde i 600 år. Längre fram uppnådde Abraham en ålder av 175 år. På Mose tid hade livslängden sjunkit till ett medeltal av 70 eller 80 år. — Ps. 90:10; 1 Mos. 5:3—27; 11:10, 11; 25:7.

Av denna berättelse kan vi alltså se att en del människor i gångna tider levde mer än tio gånger så länge som de nuvarande sjuttio eller åttio åren. Eftersom människans kropp och sinne fungerade i nära 1.000 år till och med sedan de kommit under ofullkomlighetens välde, är det säkerligen möjligt för dem att fungera för evigt, när de blir befriade från synden och får del av Guds välsignelse och vägledning.

Den bibliske psalmisten sade till Gud: ”Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart.” (Ps. 139:14) Ja, Gud har utrustat människan med en enastående kombination av hjärna och kropp. Han har danat människan Till att leva för evigt här på jorden.

Men några kanske tycker att det skulle vara tråkigt att leva för evigt i fullkomlighet, att man skulle tröttna på det. Är det verkligen sant?