”Sevärdheter i undervattensvärlden”
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Leewardöarna
UTRUSTAD med luftapparat eller med bara cyklopöga och simfötter utforskar människan undren i undervattensvärlden. Låt andra fara till månen och planera ännu större bragder i rymden; undervattensentusiasterna är glada om de får utforska en del av dessa mindre kända områden på vår egen planet. Livet och verksamheten under vattnet erbjuder sin egen besynnerliga tjusning. Den tysta världen utgör en uppfriskande kontrast till allt buller och jäkt på land.
Ett äventyr under vattnet behöver inte innefatta en hänsynslös slakt av havets innevånare. Man kan också ha goda och praktiska syften. Oceanografer som är medvetna om undervattensjordbrukets stora möjligheter framhåller detta som en del av lösningen på världens livsmedelsproblem. De som studerar botanik och zoologi är livligt intresserade av havets flora och fauna. Många andra attraheras av den skönhet och färg och de rikt skiftande och konstrika former av liv som havet vimlar av.
De bästa platserna för ett sådant äventyr under vågorna är de tropiska haven, där vattnets temperatur inte är alltför låg för att man skall kunna stanna någon längre stund under vattnet. Det klara, rena vattnet kring korallreven dirigerar äventyrarna till de finaste ställena.
Korallrevet
Varför är korallreven en särskild sevärdhet? Därför att korallerna trivs i vatten med tillräcklig cirkulation, så att vattnet ständigt byts ut, varigenom det hela tiden finns tillgång på färska mikroskopiska planktonorganismer. Runt de växande korallreven kan man därför finna den största rikedomen av olika livsformer under vattnet. Mindre djur söker sig till det skyddande korallrevet med dess mångfald av hålor och skrevor, medan de större hela tiden håller sig i grannskapet i hopp om att de skall kunna genskjuta någon liten oförsiktig varelse som har avlägsnat sig alltför långt ifrån korallrevet.
Men vad är egentligen ett korallrev? Det kan se ut som blott och bart perforerad sten. Dess struktur är emellertid inte alls som den man finner hos sten. Korallformationer är i själva verket resultatet av den arkitektoniska möda som lagts i dagen av många generationer av små havsdjur — djur som är besläktade med den välbekanta maneten och havsanemonen. Dessa varelser, som kallas polyper, är geléartade, böjliga och cylinderformade. Deras ena ända är fästad vid korallkolonin, en tidigare generations övergivna bostäder. Den andra ändan utgörs av djurets mun som öppnar sig på natten mitt i en krans av små tentakler. Dessa tentakler sträcker sig ut för att fånga plankton, som stiger mot ytvattnen, och stoppar sedan ner dessa planktonorganismer i polypens mun. Varje polyp bygger ett skyddande hölje omkring sig, ett slags enskilt rum, bildat av kalciumkarbonat som avsöndras från polypens ytterhud. På dagen drar sig polyperna tillbaka till sina tillflyktsorter.
Revet har fått sitt nuvarande utseende genom att omätliga antal av dessa små arkitekter arbetat sida vid sida och byggt högre och högre i riktning mot solljuset, år efter år, sekel efter sekel. Havsväxter slog rot på revet, olika tångarter fann härbärge där, tvättsvampar och alger tog också del i att sammanfoga byggnaden. Resultatet blev korallrevet, som ofta har kallats ”undervattensvärldens huskomplex”
I allmänhet uppträder korallreven i grunt kustvatten, där solens ljus och värme tränger ganska djupt. En orsak till detta tycks vara att polyperna innehåller mikroskopiska växter som är nödvändiga för deras matsmältning, och i likhet med de flesta växter är dessa mikroskopiska organismer beroende av fotosyntesen. Utan solljus dör således dessa växter, och som en följd därav också polyperna.
Fastän revets struktur är stark och varaktig, finns det också nedbrytande krafter, inte minst kraftiga stormar, som ofta bryter loss stora korallstycken som väger flera ton och kastar upp dem på toppen av revet som om de hade varit tändstickor.
Olika sorters koraller
Det finns också andra koralltyper som inte bygger på själva revet, även om de ökar dess sammanlagda massa. Det finns till exempel hjorthornskoraller, vars växt liknar grova trädgrenars, några fyra och en halv till sex meter långa och sextio centimeter tjocka vid basen. Hjärnkorallerna har formen av runda stenar av olika storlek med en teckning som är mycket lik hjärnans vindlingar. Dessa koraller växer i tidvattensbassänger i närheten av revet.
En korall som är dykarnas förbannelse är den stingande korallen. Den kan tillfoga varelser som vågar sig för nära ett smärtsamt sår. En annan sorts korall liknar i hög grad sallat till formen. Det finns också glatt färgade koraller, till exempel stjärnkorallen, andra som bara är en sladdrig klump med mjuka, svampaktiga, förgrenade fingrar och ytterligare andra som ser ut som stora tallrikar, en del 1,8 till 2,4 meter i diameter med polyperna ordnade i koncentriska cirklar.
Revets herrar
Även om man måste medge att korallpolyperna är duktiga arkitekter och byggnadsarbetare, är det fiskarna som är revets sanna herrar. Här äter de, här roar de sig och här finner de en tillflykt undan de större rovdjuren i havet. Revets innevånare visar en fantastisk mångfald av former, storlekar, färger och egendomliga teckningar. Mot bakgrunden av korallernas mångskiftande färgtoner får de en att tänka på de färgrika tropiska fåglarna och fjärilarna som flyger omkring i en blomstrande trädgård. Det finns röda, gröna, gula, blå och varenda liten nyans däremellan. Man ser dem röra sig med snabba starter och korta uppehåll mitt inne bland de skrovliga korallerna. Det är livsviktigt med vakenhet och rörlighet. Av den anledningen är de flesta av revets inbyggare av blygsam storlek.
På sandbottnen alldeles intill revet kan man få se en viss liten fisk gräva en håla åt sig med hjälp av käkarna. Hålet är bara några centimeter djupt men erbjuder ändå ett skydd när fara hotar. Då backar den lilla fisken in i hålet med stjärten först. Dessa hålor är vanligen klädda med omsorgsfullt utvalda småstenar. Ibland ser man stim av ängelfisk och tryckarfisk med vackra mönster glida förbi. På själva ytan av revet är en blå papegojfisk med fågelnäbbsliknande käkar i färd med att bryta bitar av korall och kalasa på de smakliga polyperna inuti.
Djupt inne i revets vinklar och vrår eller dold bland högar med ballaststenar från gamla skepp som gått i kvav håller den kanske mest fruktansvärda av alla revets innevånare till — den 180 centimeter långa gröna muränan och dess kusin, den 90 centimeter långa fläckiga muränan. Detta är kraftfulla djur med skarpa tänder som skulle kunna klippa av en människa fingrar eller tår om hon inte vore försiktig med var hon satte dem. Bortom revet, på djupare vatten, ligger de större marodörerna på lur, alltid påpassliga i väntan på ett tillfälle till en smaklig måltid — hammarhajen, vitspetsiga hajen, gula hajen och den 180 centimeter långa barracudan.
Barracudan, som är byggd för höga hastigheter och med imponerande styrka, är mycket kinkig med maten. Några av dessa varelsers sällsynta attacker mot människor tros ha varit misstag från barracudans sida. För det mesta dödar de bara vad de tänker äta, och det tycks varken förekomma slöseri eller avsiktlig grymhet i deras dödande.
Även om dessa större fiskar strax bortom revet verkligen orsakar vissa problem för mänskliga besökare i undervattensvärlden, så finns det andra, mera omedelbara faror att ta sig i akt för. Ta till exempel den vanliga sjöborren. Det är en tistelliknande varelse med skarpa, bräckliga taggar, som har för vana att gräva ner sig. När man snuddar vid den, tränger taggarna in i köttet och bryts av. De är ytterst svåra att få bort och kan snabbt ge upphov till infektion.
En annan fara är brännmaneter. Liksom för att avskräcka besökaren är de mönstrade i mörkblått, brunt och gult. Men många av dem kan också utdela fruktansvärda sting. En av de farligaste av dessa maneter är den så kallade portugisiska örlogsmannen. Den flyter på ytan och dinglar med sina långa, giftiga trådar. Om man trasslar in sig i en av dessa trådar, kan man få ett mycket svårt sting, som i en del sällsynta fall till och med kan leda till döden.
Det är på sin plats att säga några ord om en fara för polyperna, dessa korallrevets små arkitekter. Törnekronesjöstjärnan har för vana att leta reda på och sätta i sig så många polyper som den kan hitta. Men i Stillahavsområdet verkar det som om denna sjöstjärna får uppleva en befolkningsexplosion, så stor att polyperna rensas bort från rev efter rev. Sjöstjärnorna förvandlar korallreven till algprydda kyrkogårdar eller livlösa, utdömda huskvarter.
Undervattensvärlden har verkligen sin omväxling, sina faror och sina sevärdheter, precis som världen ovan vattenytan. Den som besöker reven och begrundar alla de under han ser i den tysta världen kan inte undgå att stanna upp i förundran och vördnad över dessa mångfaldiga skapelser, danade av honom som i begynnelsen uttalade befallningen: ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser.” — 1 Mos. 1:20.