Havets byggnadsmaterial

FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT I DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

ÄR INTE detta ett underbart sätt att koppla av? Att sitta här på den vita sanden under en väldig parasoll, som skyddar oss mot solen, och betrakta vågorna, som försöker krypa upp på stranden.

Visste du förresten att det pågår ett stort byggnadsprojekt därute, där vågorna kastar upp vitt skum? Nej, det är ingen tung byggnadsutrustning, inga stålbalkar, betongblock eller tegelstenar. Men därute frambringas det häpnadsväckande byggnadsmaterialet korall.

Undervattensvärlden av korall är en egendomlig, men vacker värld — egendomlig till form och fason, men vacker i sina färger och sin mångfald. Där finns hjärnkoraller av alla storlekar, så kallade, därför att detta är just vad de liknar. Det finns blomliknande stjärnkoraller och koraller som liknar hjorthorn. Det finns också sallatskoraller, stingande koraller och många andra egendomliga sorter. Även dess färger är fascinerande — brunt, gult, orange, skärt, purpur och rött.

Var man finner detta material

Vart kan man bege sig för att studera detta häpnadsväckande byggnadsmaterial, korall? Till många olika platser. Du kan göra ett besök vid det stilla, turkosfärgade vattnet i Montegobukten på Jamaicas nordkust eller resa någon annanstans i Västatlanten från Bermuda till Brasilien. Ett annat område, där man kan få se korall, sträcker sig från Afrikas ostkust över öarna i västra Stilla havet till Hawaii. I detta område kan man beskåda Stora Barriärrevet, ett korallmassiv som sträcker sig omkring 2.000 kilometer längs Australiens nordöstra kust.

På sina ställen kan man betrakta detta havets häpnadsväckande byggnadsmaterial genom en båt med glasbotten. Eller man kan välja att ta på sig simfötter, cyklopöga och luftbehållare och gå under vattenytan för att ta en närmare titt. När man går ner i vattnet bör man emellertid vänja sig vid de böljande rörelserna. Det verkar nämligen som om havslandskapet höjer och sänker sig i takt med havets rörelser. Man bör också ta det försiktigt, för om man skär sig på korallerna, tar det mycket lång tid för såren att läkas.

Hur korallen bildas

De djur som frambringar korallen kallas korallpolyper. De är besläktade med maneten och den blomliknande havsanemonen. Dessa mycket små organismer genomgår ett kort larvstadium, då de simmar fritt omkring, men därefter slår de sig till ro och för ett helt och hållet stillasittande liv, sedan de satt sig ordentligt fast på skeletten efter andra koralldjur.

Sedan polyperna en gång satt sig fast ordentligt, växer de till ett litet köttigt rör, som varierar i storlek från två till mer än trettio centimeter i diameter. I övre ändan sitter munnen, som omges av små tentakler. På natten sträcker sig dessa tentakler ut och fångar mikroskopiska planktonorganismer till föda.

På samma gång är dessa små varelser flitigt upptagna med att bygga. De tar upp kalcium ur vattnet och avsöndrar kalciumkarbonat (kalksten). Med hjälp av detta sekret bygger de omkring sig en hård, bägarliknande bildning. Denna utgör ett hus eller ett skelett för korallorganismen, dit den kan dra sig tillbaka för att få skydd.

När många polyper samtidigt bygger sina korallhus, fogas dessa samman och bildar en färgrik, hård massa. Polyperna dör, men andra fäster sig på deras skelett och fortsätter att bygga. Till följd av detta reser de otroligt mäktiga byggnadsverk, mycket större än något som människan kunnat åstadkomma.

Vad som byggs

Korallrev frambringas av små polyper. Somliga rev sträcker sig från stranden ut i havet. De kallas kustrev. Ett barriärrev, å andra sidan, skils från stranden av vatten, men det följer kustlinjen.

Världens näst längsta korallrev, näst efter Stora Barriärrevet i Australien, sträcker sig över 200 kilometer längs kusten av Brittiska Honduras. Mellan revet och stranden är vattnet från en till fem meter djupt.

Korallmakarna bygger också atoller. Detta är ringformiga korallöar mitt ute i havet, och de omsluter en vattensamling, som kallas en lagun. En atoll kan bildas när korallen byggs upp på randen av en sjunken vulkans krater. Somliga av dessa atoller är bebodda. En atoll i Indiska oceanen har ett nödlandningsfält för jetdrivna passagerarflygplan.

Att bygga öar är alltså inte ett alltför stort projekt för dessa små polyper. Ön Barbados i Karibiska havet består till exempel huvudsakligen av korall. Gradvis söndervittring genom väder och vind har fått till följd att korallen på ön har täckts med en röd lerjord.

Korallformationer kan växa i alla hav, men de revbildande korallpolyperna är begränsade till vatten där temperaturen aldrig sjunker under 18 grader Celsius. Lämningar av forntida korallrev i arktiska vatten visar således att det en gång i tiden rått ett tropiskt klimat i dessa nordliga havsområden.

Medan korallmakarna fortsätter sitt ofantliga byggnadsprojekt i havet, finns det andra organismer, till exempel papegojfisk och ängelfisk, som borrar sig in i byggnadsverket eller knaprar på det för att försvaga det och få det att falla sönder. Tvättsvampar, sjögräs och alger kommer till undsättning och fäster ihop styckena för att förhindra fullständigt sönderfall. Resultatet blir en porös kalksten med tunnlar, grottor och vrår.

Korallens historia och användning

Den feniciska hamnstaden Tyrus var en gång i tiden känd för sin handel med korall. Från Medelhavet hämtade man och hämtar fortfarande en högt värderad, röd korall. Den växer i små buskformiga bildningar och har en hård kärna, som kan poleras, så att röda, rosa eller skära nyanser framträder. Den formas sedan till halsband, armband och andra prydnadsföremål.

På Barbados och Bermuda använder man korall till att bygga hus. Den är lätt att skära och blir hård och motståndskraftig, när den utsätts för luftens inverkan.

Korallens viktigaste funktion är kanske ändå att reven skyddar kustlinjen mot svallvågor, tidvattensvågor och orkaner. Mången sjöfarare har under oväder funnit en trygg ankringsplats bakom ett korallrev.

När man begrundar dessa oansenliga varelsers prestationer i fråga om byggnadskonst, kan man inte undgå att förundra sig över Guds händers verk. — Ps. 104:24.