Mjuka koraller — havets blomsterdjur
VAD kommer du att tänka på, när du hör någon nämna ordet korall?
Du kanske tänker på korall som det grundläggande byggnadsmaterial av vilket många tropiska öar och sandstränder är bildade, och om du bor på någon ö i Karibiska havet, är kanske ditt hus byggt av korallblock huggna ur marken. Eller också kanske du tänker på något favoritsmycke, gjort av korall av ädelstenskvalitet. Det är utan tvivel detta slag av korall som den som skrev Ordspråksboken åsyftade, när han beskrev hur dyrbar en god hustru är för sin man. — Ordspråksboken 31:10, NW.
Det enskilda koralldjuret, polypen, börjar sitt liv som en liten cellklump som kastas ut från föräldrakroppen och förs i väg av havsströmmarna tills den når ett lämpligt ställe, där den kan ankra för gott. I stenkorall börjar skelettet bildas strax efter det att larven har fastnat vid en fast botten och då börjar avsöndra kalciumkarbonat för att bilda ett stenhårt yttre skelett. Dessa koraller växer med en hastighet på upp till hundra millimeter om året.
Men har du någonsin tänkt på korall som en mjuk, ömtålig blomma? Det finns flera arter av mjuk korall, vilka på grund av sin varierande form och färg har kallats för blomsterdjur. Den mjuka korallen börjar också sitt liv som en simmande larv, men avsöndrar sällan massiva kalciumkarbonatskelett. Dessa köttiga och trädlika koraller kan därför växa snabbare än stenkorallerna, men de är inte alls lika beständiga.
En sådan mjuk korall har en stor och gummiaktig, trädliknande kropp och kallas för blomsterdjur, därför att den liknar en vacker blomma, trots att korall är ett djur och inte en växt. Barkkorallen uppehålls endast av små kalkspatsnålar (vilka liknar skivade mandlar) och ett hydrauliskt tryck i den köttiga kroppsvävnaden. För att ge form åt sin gestalt tar dessa koraller in havsvatten på liknande sätt som uppvärmd luft fyller en varmluftsballong, men vattentrycket är inte stort, och inte heller är vattnet varmt. Men tillsammans med verkan av det omgivande vattnet är trycket tillräckligt stort för att hålla kroppen och dess grenar uppe. På grund av sin uppbyggnad blir denna art av korall sällan högre än en meter, och den föredrar laguner och lugna platser i havet.
När dessa barkkoraller är uppblåsta till sin trädlika form, är de mycket vackra och påminner iakttagaren om en vacker mångfärgad blomsterträdgård fylld med fina blommor. Deras genomskinliga kroppar är en fröjd för ögat, när de fångar det omgivande vattnets ljus och färg, och grenarna har vita, gula, gyllene, rosa, röda eller purpurfärgade polyper.
Ett annat slag av mjuk korall är havsanemonen. Havsanemonen kallas så på grund av att den liknar sin namne, anemonen. Det finns flera arter av havsanemoner, och de skils från varandra genom det antal ”kronblad” (tentakler) som omger polypens munskiva.
Dessa utsökta vita eller brunvita koraller är inte lika färgrika som barkkorallerna, men deras storlek, långa stjälkar och vackra form är en fröjd att iaktta på reven. En koloni kan växa till en bredd av mellan fyra och sex meter och kan ge dykaren en känsla av att iaktta ett fält med blommor, som täcker böljande kullar. Strömmar sätter polyperna i rörelse, och man får en illusion av en bris som drar fram mellan dessa blommor och får dem att vaja sakta i takt med vattnets rörelser.
En av dykarnas favoritkoraller är Venussolfjädern. En fullt utvecklad Venussolfjäder är en oerhört vacker och majestätisk korallkoloni. Solfjädern är en nära släkting till de mjuka korallerna, men på grund av sin uppbyggnad betecknas den som ”hornkorall”. Detta slags korall har polyper inbäddade i ett mjukt vävnadsskikt, som omger en inre trälik stjälk. Denna stjälk innehåller gorgonin (det latinska namnet för Venussolfjädern är Gorgonia), ett protein som liknar keratin, som ju ingår i naglar, hår och hovar.
Stammen på dessa solfjädrar är ofta mycket kraftig, stark och styv. När grenarna når ut till sina yttersta gränser (ofta några decimeter), blir de mera böjliga och vajar sakta i de kraftiga strömmarna, som för till dem de små organismer som de behöver för att växa och frodas.
Venussolfjädern varierar i färg från brunt, guld och orange till purpurrött och högrött. Den är särskilt vacker när polyperna, som verkar vara så ömtåliga, kommer ut för att äta och då fullständigt täcker grenarna med sina graciösa fjäderlika tentakler.
När man tänker på koraller, måste man således komma ihåg att inte alla koraller är värdefulla eller funktionella som byggnadsmaterial, men att alla koraller är vackra. Detta ger oss återigen tillfälle att begrunda den stora variation av olika livsformer som finns i skapelsen och de många olika varianterna inom varje grundläggande art. När vi gör detta, känner vi vördnad för Skaparens stora skaparförmåga, fantasi och uppfinningsrikedom. (Psalm 104:24) Vilken människa kan ens drömma om att fatta Jehovas vishet och kunskap! — Romarna 11:33.
Och när vi tänker på livet i oceanerna, som täcker över 70 procent av jordens yta, förundras vi över psalmistens ord i Psalm 104:25: ”Se också havet, det stora och vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.”
[Bild på sidan 24, 25]
Övre bilden: Läderkorall
Nedre bilden: Mjuka korallträd
Motsatta sidan: Övre bilden: Stam av mjuk korall
Nedre bilden: Mjuk korall och liten havsabborre
[Bilder på sidan 26]
Övre bilden: Scharlakansröd Venussolfjäder
Nedre bilden: Gyllene Venussolfjäder