”Befolkningsexplosion” bland sjöstjärnorna
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Hawaii
I FLERA decennier har den sjöstjärna som kallas ”törnekronan” varit mycket sällsynt. Vid en omfattande undersökning längs Stora Barriärrevet utanför Australien på 1920-talet fann man bara ett enda exemplar. Men i dag vimlar Söderhavet av dessa sjöstjärnor. En befolkningsexplosion i sjöstjärnornas rike!
Detta har förorsakat problem för människan. Korallreven ödeläggs av de myllrande sjöstjärnorna. Det är anmärkningsvärt att de små polyperna som bygger upp korallreven är naturliga fiender till sjöstjärnan, eftersom de slukar dess fritt simmande larver. Men nu är det ombytta roller.
Svärmar på 10.000 till 20.000 törnekronesjöstjärnor har skövlat en stor del av Stora Barriärrevet, som sträcker sig över 2.000 kilometer. Korallrev utanför andra öar, till exempel Guam och Fidjiöarna, har också blivit skadade. Man har hittat omkring 20.000 stora sjöstjärnor ungefär 1.200 meter ifrån Hawaiis korallrev, som ligger ett stycke från land.
Varför denna befolkningsexplosion bland sjöstjärnorna? En rubbning av den biologiska jämvikten i havet, om vilken en expert sade: ”Det är någonting fullkomligt otroligt, som man aldrig tidigare hört talas om i den marina biologins historia.”
Törnekronesjöstjärnan
Sjöstjärnorna är byggda kring en central del som liknar ett hjul. Många av dem har fem armar, men törnekronan har vanligen sexton armar! Och som namnet antyder är dess översida, som har en diameter på sextio centimeter, översållad med långa, giftiga taggar.
Från munnen på sjöstjärnans undersida strålar sexton fåror ut, en i varje arm. Dessa fåror kantas av rader av små slangar. De kallas ”sugfötter”. I änden på varje sugfot sitter en sugkopp, och det finns hundratals sugfötter på varje arm.
Dessa fötter är till stor hjälp för herr Sjöstjärna, när han blir hungrig, eftersom de gör det möjligt för honom att fatta ett ordentligt tag med en kraft på ungefär 1,75 kilopond per kvadratcentimeter. Han kan slita upp till och med stora ostron och kalasa på dem. När sjöstjärnan dinerar på koraller, omfamnar den helt enkelt sin måltid med sina många armar för att få ordentligt fotfäste. Sedan händer någonting förbluffande: Sjöstjärnan slungar ut sin böljande mage genom munnen, i det att den vränger den ut och in. Sedan breder den ut magen över sitt offer som en hopfallen fallskärm och avsöndrar magsaft över korallen. Smaklig måltid!
I likhet med andra sjöstjärnor är törnekronan en märklig skapelse. Om den blir av med några armar, växer det till exempel ut nya armar på den. Ja, ett helt individ kan faktiskt växa ut från en enda arm som har en bit av den centrala skivan kvar.
Varför denna befolkningsexplosion?
Men vad är orsaken till den jämviktsrubbning som har lett till denna sjöstjärnornas befolkningsexplosion? Det råder en del osäkerhet om den saken. En teori som verkar gångbar för Australien är denna: En av de få varelser som lever på törnekronesjöstjärnor, den stora tritonsnäckan, minskar i antal. Detta stora, vackra blötdjur, som vanligen kallas trumpetsnäckan, blir ibland över trettio centimeter långt. När en stor tritonsnäcka får tag i en sjöstjärna, börjar den genast sätta i sig den. En stund efter det att tritonsnäckan har ätit upp den taggbeklädda sjöstjärnan, kastar den upp taggarna.
Men varför finns det nu färre sjöstjärneätande tritonsnäckor? Australiska havsexperter, som studerat problemet, tror att turisternas och samlarnas efterfrågan på den väldiga tritonsnäckans skal har gett upphov till denna situation. Experterna kom fram till denna slutsats, när de lade märke till att de värsta skadorna från korallätande sjöstjärnor i allmänhet fanns på innersidan av barriärrevet, den för människor lättillgängligaste sidan. Doktor Robert Endean vid Queenslanduniversitetet har beräknat att snäcksamlarna berövade Stora Barriärrevet åtminstone 100.000 tritonsnäckor mellan 1949 och 1959.
Ännu en gång, liksom fallet har varit beträffande tidigare jämviktsrubbningar, tycks människan ligga bakom detta marinbiologiska fenomen. Fem teorier, som till största delen baserats på omständighetsbevis, har framförts av en vetenskaplig elit, som undersökt saken med understöd från Förenta staternas inrikesdepartement. Dessa rön pekar på att människan har rubbat korallrevets noggrant inställda ekologiska balans på mer än ett sätt, nämligen: 1) Stark strålning från radioaktivt nedfall; 2) alltför omfattande insamling av den sällsynta tritonsnäckan; 3) för mycket muddring; 4) DDT-förgiftning och 5) fiske med hjälp av sprängmedel.
När människan spränger kanaler eller spränger för att få fisk, kan korallerna dödas, och när ett rev med levande koraller dödas av människan, finns det inte längre några polyper som kan äta sjöstjärnelarver; vidare tar larverna nu sin tillflykt till det döda revet och växer upp i säkerhet. En expert rapporterar att stora mängder av sjöstjärnor omkring Guam och Ponape ”först upptäcktes i närheten av platser där man sprängt eller muddrat”. Det finns alltså många tecken på att detta problem har orsakats av människan.
Hur skall man lösa problemet?
En del australiska planer för hur man skall kunna reglera sjöstjärnornas antal inbegriper insamling i stor skala av denna levande nåldyna och import av tritonsnäckor, som skall släppas ut för att leva på sjöstjärnor. Man undersöker också hur man skall kunna utbreda stora mängder av tritonsnäckan. Det är nu förbud på att ta bort tritonsnäckan från Stora Barriärrevet.
En del experter har ivrat för att Australien skall göra upp ett nödlägesprogram för utrotning av sjöstjärnan. Men ”vi kommer inte att förhasta oss med att understödja några program eller idéer för utrotning av törnekronesjöstjärnan, innan vi kan fastställa, värdera och inse problemets verkliga natur”, sade Nigel H. Bowen, som är minister för undervisning och vetenskap.
Det är förståndigt att inhämta tillräcklig kunskap innan man handlar. För flera år sedan brukade till exempel ostronfiskare, som blivit uppretade av sjöstjärnornas matvanor, ta varenda sjöstjärna de fångade och skära den i många bitar, som de slängde tillbaka i havet. Föga anade de att de bara förstorade sitt problem, eftersom en stor sjöstjärna kan växa ut från en liten arm som brutits av.
I många nyhetsmeddelanden framställs sjöstjärnan som boven i dramat. Men är den det? Kan detta inte helt enkelt vara ännu ett exempel, som visar vad människan har gjort med jorden och vilka negativa konsekvenser det fått för henne själv?
Det är sant att ödeläggelsen av korallreven för vissa öbor har inneburit förlusten av en plats där man kunde fånga fisk och skaldjur. Men faktum är att jorden nu ständigt genomgår förändringar som påverkar människans livsmedelskällor. Och ändå finns det gott om föda på denna jord. Det är inte sjöstjärnan som gör att människor får gå hungriga. Det är snarare den politiska splittring som människan åstadkommit och hennes giriga kommersialism som är orsaken.
Människan måste lära sig att leva tillsammans med sin miljö, att samarbeta med den och att rätta till sin verksamhet, när så krävs av förändringar som hon inte har någon kontroll över. Då kommer man inte längre att betrakta sjöstjärnan som en bov utan som den märkliga skapelse den är.