Utegångsförbud efter klockan två!
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Colombia
FREDAG morgon i Cali i Colombia börjar som vilken vanlig dag som helst.
Du stiger av bussen i centrum av Cali. Du går i riktning mot kontoret, halvt medveten om raderna av lottförsäljare på båda sidorna om gatan. Du lägger märke till den vanliga folkströmmen över Plaza de Cayzedo i stadens affärscentrum.
Men du upptäcker att plakaten som ställts upp på torget i går är borta allesammans. Vilka plakat? De som placerats där av demonstrerande studenter vid universitetet, som kräver rektorns avgång och ett slut på inblandning utifrån i universitetets angelägenheter.
”Stanna hemma!”
Förmiddagen förlöper normalt. Vid middagstiden beger du dig hemåt och ser fram emot två timmars lunch och vila. Varför bekymra sig om att sätta på radion?
Siestan är över, klockan blir halv två och du är redo att återvända till arbetet. Telefonen ringer. En vän till dig skriker med gäll, upphetsad röst: ”Stanna hemma i eftermiddag! En student har blivit dödad! Det blir utegångsförbud klockan två!” ”Två på morgonen?” frågar du naivt. ”Nej, nej! Klockan två på eftermiddagen. Om en halvtimme. Det är bäst att du stannar hemma!”
Du är fortfarande inte alltför imponerad, eftersom du inte själv har sett något inträffa. Men du går för att titta ut genom ett av lägenhetens fönster, som vetter emot en större trafikled som går mot centrum. Det är tydligt nog: all trafik går i en enda riktning — bort från staden!
Nu sätter du på radion. Det är sant. Utegångsförbud i hela staden efter klockan två. Din belåtenhet har äntligen skingrats, du blir klarvaken och börjar planera för din omedelbara framtid.
Du vet att du inte får lämna hemmet medan utegångsförbudet är i kraft. Du undersöker livsmedelsförrådet, springer till en affär i närheten och köper några batterier till radion och ficklampan, några stearinljus och en del matvaror. Nu börjar du tänka på vad som håller på att hända mer än 800.000 människor i staden.
Som världsordningen fungerar nu för tiden kan relativt få människor utöva ett starkt inflytande på stora skaror. Myndigheterna är väl medvetna om detta.
Eftersom många studenter och lärare vid universitetet agiterar för förändringar och lektioner blir avbrutna, avpatrullerar polisen omsorgsfullt de områden som omger det största universitetet. Studenter utmanar och hetsar polisen. Det uppstår en konfrontation mellan dem. Man använder tårgas. En student blir dödad!
Blodsutgjutelsen tänder vredens och våldets flammor. Man hetsar upp sig. Förbittringen sprider sig som vågorna efter en sten som kastats i vattnet. Vilda rykten cirkulerar. Många dödsfall kommer att inträffa innan lugnet är återställt, även om några av dessa kanske inte är en direkt följd av oroligheterna.
Besvärligt att komma hem
Det är en oerhörd uppgift att återbörda en hel stads befolkning till deras hem. Många hade redan börjat återvända till arbetet eller hade inte gått hem under middagstimmen.
Taxibilarna och bussarna beger sig helt naturligt i väg till sina garage och parkeringsplatser, vilket gör situationen ännu mer komplicerad. Bara de som råkar gå i samma riktning som folkströmmen ut från staden har passagerare. De är så packade att sardinen i ordstävet skulle tycka det är trångt.
De som inte kan komma in i fordonen klänger sig fast utanpå, överallt där de kan få finger- eller fotfäste. Många lastbilsförare är barmhärtiga och låter folk få fylla deras bilar.
Många tusen måste gå kilometervis för att komma hem. Byggnadsarbetare som arbetar utanför staden får gå sexton till nitton kilometer. Somliga måste gå en omväg kring det oroligaste området, vilket gör vägen ännu längre. Till slut kommer de hem, till stor lättnad för sina oroliga familjer.
Timme efter timme fortsätter denna procession. Teoretiskt måste alla arresteras som är ute på gatan utan skriftligt tillstånd sedan utegångsförbudet trätt i kraft. Men folk har inte blivit varnade tillräckligt långt i förväg. De behöver tid för att komma hem, och polisen och soldaterna tar hänsyn till detta.
Efter klockan 6 börjar folkströmmen avta. Så småningom ligger gatorna öde så när som på en och annan tjänsteman eller nödvändig servicebil. Allt verkar lugnt, fridfullt och öde, tills en ambulans och en billast militärpoliser jagar mot staden. Detta påminner dig om att det någonstans i staden inte är lika lugnt och fridfullt.
Många familjer blir också påminda på ett annat sätt. De får uppleva livsmedelsbrist, när de närmar sig avlöningsdags utan vare sig mat eller pengar i huset.
Utegångsförbudet genomdrivs
Nu börjar utegångsförbudet att genomdrivas på allvar. Alla som är ute på gatan tas om hand. Den första natten bryter hundratals människor mot utegångsförbudet och tas i förvar.
Man har förutsett att arrestlokalerna och fängelserna inte kommer att kunna rymma alla som bryter mot utegångsförbudet. De förs till fotbollsstadion eller tjurfäktningsarenan för att stanna där tills utegångsförbudet upphör. En natt under bar himmel med bara de kläder man har på sig mot kylan och myggorna betraktas som tillräcklig övertalning för att man inte skall bryta mot förbudet igen.
Lördag morgon. Utegångsförbudet fortsätter, och alla uppmanas att stanna kvar hemma. Stadens centrum förblir öde med undantag av militärpatrullerna.
Lördag klockan ett. Meddelande kommer genom radion att utegångsförbudet kommer att upphöra mellan halv två och sju. Klockan halv två börjar en febril verksamhet, när många utnyttjar den korta fristen till att skaffa mat och andra förnödenheter, så att de kan klara sig tills allt kommer i normala gängor igen.
När man börjar känna sig säker på att ordningen återställts, meddelas det att utegångsförbudet kommer att upphöra klockan 7 på söndagsmorgonen och åter träda i kraft klockan 7 på kvällen.
Under tiden försöker grupper i andra delar av landet åstadkomma allmän oro. Myndigheterna vidtar snabbt åtgärder för att upprätthålla stabiliteten i nationen. Man förklarar den allmänna ordningen störd och proklamerar belägringstillstånd i landet.
Några av de konsekvenser som belägringstillståndet för med sig är censur av radio och tidningar, förbud mot försäljning och konsumtion av alkoholhaltiga drycker, förbud mot att fler än fem personer samlas på gatan samt krav på att man inhämtar tillstånd från de lokala militärmyndigheterna innan något offentligt möte kan hållas. Religiösa möten inomhus tolereras av myndigheterna, och naturligtvis hålls dessa möten vid sådana tidpunkter att man inte kommer i konflikt med utegångsförbudet.
Återgång till normala förhållanden
Från måndag till och med onsdag varar utegångsförbudet mellan klockan 7 på kvällen och 5 på morgonen. Stadens liv börjar gradvis återgå till det normala.
De flesta affärsföretag inför en arbetstid som eliminerar den två timmar långa lunchrasten. På så sätt kan de anställda arbeta åtta timmar och ändå komma hem innan utegångsförbudet börjar. Men ändå blir det rusning mellan 6 och 7 på kvällen, när många som slutar arbeta klockan 6 slåss om de allt färre kommunikationsmedlen, vars förare också måste vara hemma innan utegångsförbudet börjar.
Under dagstimmarna är verksamheten i staden intensivare än någonsin. Den enda skillnaden är det stora antalet soldater och poliser som patrullerar. Men man fäster i allmänhet inget avseende vid dem. Folk är för det mesta tacksamma för någon garanti att slippa oroligheter.
Sporadiska försök från studenter vid universitet att blåsa nytt liv i konflikten omintetgörs snabbt. Snart börjar grupperna av soldater med sina gevär redo på Plaza de Cayzedo att minska i antal för varje dag, och de stannar också kortare tid än förut.
Till slut är lugnet och ordningen återställda. Utegångsförbudet upphävs, och stadens liv återgår till det normala. Man märker knappast att det fortfarande råder belägringstillstånd, eftersom restriktionerna inte berör folks vardagsliv i allmänhet.
Blandade känslor
Känslorna inför utegångsförbudet är blandade. Till att börja med var somliga tacksamma att ha en ursäkt att stanna hemma och koppla av på kvällarna. Andra kände sig instängda och hindrade.
Familjemedlemmar som skildes åt och inte kunde komma i kontakt med varandra var till att börja med mycket oroliga. När de återförenades, var hustrurna förtjusta över att männen ägnade sig åt hemmet och familjen under kvällstimmarna.
Affärsmännen sörjde över den förlorade inkomsten. Bokhållarna oroade sig över den sista inbetalningsdagen för inkomstskatten, som närmade sig. Men man kände över lag lättnad, när utegångsförbudet upphörde, eftersom detta innebar en återgång till normala förhållanden och en rimlig säkerhet för ens person och egendom.
Dessa händelser i Cali påminner oss emellertid om hur bräckliga normaltillståndet och säkerheten är i världen av i dag. Detta blir särskilt tydligt när man ser hur angelägenheter som bara berör några få människor kan resultera i onormala förhållanden för en hel stad, ja, för ett helt land.
Man kommer osökt att tänka på det stora behovet av den varaktiga regering över hela jorden som Jesus Kristus undervisade sina efterföljare om. Detta är Guds rike. Endast det kan och kommer att varaktigt införa sann rättvisa, välstånd och frid för dem som älskar honom. — Ps. 37:10, 11.