Hade Jesus en mänsklig far?

JESUS KRISTUS från Nasaret har utan tvivel gjort mera gott för mänskligheten än någon annan man. Hans märkliga liv har sporrat många författare att skriva om honom. Men många av dessa författare tar ståndpunkt mot vad bibeln säger om att Jesus föddes av en jungfru och hade Skaparen, Jehova Gud, till sin Fader, och de insisterar i stället på att han hade en mänsklig far.

I våra dagar är det faktiskt alltfler religiösa ledare, både protestantiska och romersk-katolska, som ger uttryck åt denna uppfattning. I julinumret 1971 av tidskriften Theology Today menar sig en religionsprofessor bevisa att Jesu far antingen var en älskare till Maria eller också var hennes man Josef. En professor i Cambridge i England skriver i The Expository Times för februari 1969 och hävdar att ”ur strikt historisk synpunkt finns det mycket ringa pålitliga uppgifter att åberopa för att Jesus föddes av en jungfru”. Han ifrågasätter äktheten i redogörelserna i de båda första kapitlen i Matteus och Lukas och säger sedan att ”det finns inget annat omnämnande i Nya testamentet som någon historiker ... skulle anse försäkra att Jesus avlades av en jungfru utan någon mänsklig far”. En skribent i Continuum, en romersk-katolsk tidskrift (vårvintern 1969), förklarade: ”Jungfrufödelsen är ett mytologiskt eller bildligt sätt att göra sig en föreställning om [det] teologiska mysteriet med frälsningens oförtjänta beskaffenhet. ... De som gav upphov åt denna sägen ... använde dessa bildliga föreställningar ... till att ge uttryck åt sin åsikt om den messianska företeelsen.”

Låt oss begrunda denna fråga mera i detalj. Vad säger egentligen bibeln om detta? Hade Jesus en mänsklig far eller var Skaparen, Jehova Gud, i verkligheten hans Fader?

Låt oss först och främst lägga märke till att en sådan sak som att Jesus inte hade någon mänsklig far inte kan ligga utom räckhåll för Guds förmåga. Följande befogade fråga har ställts: ”Om Gud skapade den första människan — Adam — utan någon mänsklig mor, skulle då inte samme Gud kunna frambringa den andre Adam — Kristus — utan någon mänsklig far?” Säkerligen! Men de som gör invändningar mot Jesu jungfrufödelse gör också i allmänhet invändningar mot bibelns skapelseberättelse. En av dessa kritiker uttryckte saken: ”Jag för min del vill inte medge att Gud skapade Adam utan någon mor.”

Men de som godtar bibeln som Guds inspirerade ord har ingen svårighet att tro att han, som från början skapade Adam utrustad med sädesceller och som förlänade kvinnan förmågan att bli havande och föda barn, också skulle kunna åstadkomma en sädescell åtskild från människan och placera den i en jungfru, så att hon blev havande utan hjälp av någon man. Om vi över huvud taget tror på Gud, måste vi tillskriva honom denna förmåga, eller hur? Det är verkligen värt att lägga märke till att ängeln framhöll detta i sitt svar på jungfrun Marias fråga hur hon skulle bli havande, eftersom hon inte hade förbindelse med någon man. Ängeln sade att ”för Gud kommer intet som han har gett till känna att vara en omöjlighet”. — Luk. 1:36, 37, NW.

Evangeliernas vittnesbörd

Den anmärkningen framförs att de enda redogörelser vi har om Jesu födelse är Matteus’ och Lukas’ skildringar, men dessa båda är också de enda som berättar om Jesu barndom och yngre år. Markus utelämnade utan tvivel dessa fakta om Jesu födelse och barndom till förmån för koncisheten, och aposteln Johannes handlade så, eftersom han i huvudsak ägnade sig åt kompletterande stoff, som inte behandlats av de andra evangelieskribenterna.

Matteus berättar att Maria blev havande genom Guds ande, innan hon hade sexuellt umgänge med Josef, som hon var förlovad med. Han skildrar också hur Josef reagerade inför Marias havandeskap och hur Guds ängel försäkrade honom om hur det hade gått till. Det framhålls vidare i skildringen att Josef inte hade sexuellt umgänge med henne förrän hon hade fött Jesus. (Matt. 1:18—25) Lukas upplyser oss om precis samma förhållanden, men alltsammans sett ur Marias synvinkel. Lukas och Matteus har omkring ett dussin punkter gemensamma. (Luk. 1:26—35) Det är tydligt att enligt Matteus’ och Lukas’ vittnesbörd var Gud och inte någon människa Jesu Fader. Också Markus kan sägas indirekt vittna om detta faktum. Hur då? Genom att han i stället för att säga att folket frågade: ”Är då denne icke timmermannens son?” berättar att de frågade: ”Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son?” — Matt. 13:55; Mark. 6:3.

Något som ytterligare vittnar om att Jesus hade Gud och inte någon människa till Fader var de röster från himmelen som vid Jesu dop och vid hans förklaring uttalade orden: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Kan vi önska oss starkare bevis för att Jesus hade Gud till Fader och inte någon människa? — Matt. 3:17; 17:5; NW; Mark. 1:10, 11; 9:7; Luk. 3:21, 22; 9:35.

Aposteln Johannes vittnar i sitt evangelium om samma sak. På vad sätt? Genom att han säger att Jesus hade en föremänsklig tillvaro, brukades av Gud vid skapelsen och var en ”enfödd son” till Gud. Hur skulle då någon människa ha kunnat vara hans far? — Joh. 1:1—3, 14, NW.

Jesu och Paulus’ vittnesbörd

Det förefaller som om Jesus själv, redan när han var ett barn på tolv år, visste att Gud var hans Fader. Vid det tillfälle då Josef och Maria fann honom i templet, sedan de hade letat efter honom i tre dagar, sade han nämligen till dem: ”Varför behövde ni gå och leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Luk. 2:41—50, NW) Detta tempel var inte Josefs hus utan Guds hus!

Dessutom vittnade Jesus gång på gång under hela sin tjänst om att han hade Gud till sin Fader, och alltså ingen människa. Han talade om att han haft en föremänsklig tillvaro (”Förrän Abraham blev till, har jag varit till”), och han talade om att han hade kommit ner från himmelen och att han skulle återvända till himmelen. Hur kunde Jesus ha haft en föremänsklig tillvaro och kommit ner till jorden, om Josef hade varit den som gett honom livet? — Joh. 3:13; 6:41, 62; 8:23, 56—58, NW; 17:5.

Aposteln Paulus vittnar om just dessa sanningar. Upprepade gånger hänvisar han till Jesu föremänskliga tillvaro, och han talar om hur Jesus kom till jorden och att han efter sin uppståndelse återvände till himmelen. Paulus vittnar visserligen inte direkt om Jesu jungfrufödelse, men att Gud, och inte någon människa, var Jesu Fader är en oskiljaktig del av det Paulus skrivit. — Rom. 8:3; 1 Kor. 15:47; Gal. 4:4; Fil. 2:7, 8; Kol. 1:15—17; Hebréerna, kapitlen 1 och 2.

Varför inte en mänsklig far?

Om Jesus hade haft en ofullkomlig människa och inte Gud till Fader, kunde han inte ha uppfyllt de syften för vilka han kom till jorden. Det var absolut nödvändigt att Gud, inte Josef eller någon annan människa, var Jesu Fader, eftersom Jesus måste vara syndfri för att kunna vara ”Guds lamm, som tar bort världens synd”. (Joh. 1:29, NW) Alla människor är syndare på grund av Adams överträdelse. (Rom. 5:12, 19) Därför kan ingen ge Gud lösepenning för sin broder, som det framhålls i Psalm 49:8—10. Som Job påpekade: ”Vem kan frambringa en ren av en oren?” Alla människor utom Jesus kan instämma i kung Davids bekännelse, då han sökte barmhärtighet: ”I synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” — Job 14:4, NW; Ps. 51:7.

På grund av att Jesus hade Gud och inte någon människa till Fader var han ”sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. Utan att frukta kunde han utmana sina motståndare att överbevisa honom om någon synd. (Hebr. 7:26, NW; Joh. 8:46) Eftersom han var fullkomlig, kunde han ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. Och eftersom han hade gett sitt liv till en lösen, blev han ”medlare mellan Gud och människor” och kunde erbjuda ett ”försoningsoffer för våra synder” såväl som ”för hela världens”. — Matt. 20:28; 1 Tim. 2:5, 6; 1 Joh. 2:2; NW.

Gud hade vidare för avsikt att hans Son Jesus skulle utgöra det främsta exemplet på en fullkomlig mänsklig skapelse som bevarade sin ostrafflighet trots allt som djävulen kunde göra, och djävulen gjorde verkligen sitt yttersta för att få Jesus att bryta sin ostrafflighet, både genom frestelser och genom förföljelse. (Matt. 4:1—10; Joh. 19:1—18) Att det hade varit djävulens uppsåt att vända alla människor bort från Gud framgår av att han fick Adam och Eva att vända sig bort och av hans skryt och ansträngningar att vända Job bort från Gud. — 1 Mos. 3:1—19; Job, kapitlen 1 och 2.

Förmenta invändningar granskas

Trots alla dessa vittnesbörd finns det många som gör invändningar. De framhåller till exempel att Jesus gång på gång omtalas såsom Josefs son. Det är sant, men eftersom Josef genom att ta Maria till hustru när hon var havande i själva verket adopterade Jesus som sin son, kunde man tala om Jesus såsom Josefs son. Adopterade söner kallas i allmänhet söner till de fäder som har adopterat dem, inte sant? Dessutom finner vi att det för det mesta var de som troligen inte kände till förhållandena som talade om Jesus såsom Josefs son. Det förhållandet, att Jesu fiender hånande framhöll att de inte var födda i otukt, behöver inte innebära att de kände till att Jesus inte var Josefs son. Varför inte? Därför att de vid just samma tillfälle talade nedsättande om Jesus och påstod att han var samarit och var besatt av en demon, vilket de uppenbarligen visste inte var sant. — Joh. 8:41, 48.

Vidare finns det många som angriper Jesu jungfrufödelse på den grunden att de båda första kapitlen i Matteus och Lukas lagts till vid ett senare tillfälle och av en annan hand. Men det finns absolut ingen grundval för detta påstående. För det första är stilen i dessa kapitel exakt densamma som i de följande kapitlen. Lägg exempelvis märke till Matteus’ många hänvisningar till de hebreiska skrifterna, något som var karakteristiskt för honom, och Lukas’ medicinska språk i dessa båda kapitel, ett kännetecken för honom. Det finns inte heller några handskriftsbevis som stöder sådana påståenden. Det finns till exempel bevis för att Markus 16:9—20 och Johannes 7:53—8:11 lagts till av en senare hand; men det finns helt enkelt ingenting i handskrifterna som kan ge orsak till att ifrågasätta äktheten hos de båda första kapitlen i Matteus och Lukas. Varken de äldsta grekiska handskrifterna eller översättningarna antyder något sådant. Denna ståndpunkt får ytterligare stöd av att de tidiga efterapostoliska författarna, till exempel Irenaeus, Tertullianus, Ignatius, Aristides, Justinus Martyren och Origenes, allesammans godtog evangeliernas redogörelser om att Jesus föddes av en jungfru. Som en auktoritet i ämnet uttrycker saken: ”Fädernas vittnesbörd om den jungfruliga avlelsen är enhälligt och obestritt.”a

Det förhållandet att de mest uppmärksammade pergamenthandskrifterna av de kristna grekiska skrifterna endast går tillbaka till det tidiga 300-talet har av somliga använts som ett argument för att ifrågavarande kapitel kanske inte varit med i de ursprungliga skrifterna. Men beträffande de andra till och med äldre bevarade handskrifterna säger sir Frederic Kenyon i sin bok The Bible and Archaeology (Bibeln och arkeologin): ”Den period som ligger mellan de tidpunkter då dessa skrifter först blev till och de äldsta handskrifter vi nu har av dem blir följaktligen så kort att den i själva verket kan lämnas utan avseende. ... Både äktheten och den allmänna oantastligheten hos Nya testamentets böcker kan betraktas som slutgiltigt fastställda.”

En annan invändning är att de båda skildringarna i Matteus och Lukas inte överensstämmer. De är visserligen inte identiska, men det finns ingen motsättning mellan dem. I själva verket bestyrker de varandra på många av de viktigaste punkterna — till exempel att Jesus föddes vid en tid då Herodes (den store) regerade i Palestina; att Jesus avlades genom Guds heliga ande och föddes av en jungfru; att Maria var trolovad med Josef, som var av Davids släkt; att denne son genom gudomlig vägledning skulle kallas Jesus; att han skulle bli en frälsare och befriare osv.

Att en jungfrufödelse strider mot vetenskapliga rön är en annan invändning. Men som en vetenskapsman framhöll kan man nu för tiden inte längre säga att någonting är omöjligt. Allt som kan sägas är att något måste anses osannolikt på kunskapens nuvarande ståndpunkt. Och faktum kvarstår att det i skapelsen finns talrika exempel på partenogenes, dvs. att honor föder fram avkomma utan hjälp av manliga sädesceller.

Andra har gjort invändningar på den grunden att hedniska myter talar om jungfrufödslar. Men så är inte fallet. De talar om demoner eller djur som hade sexuellt umgänge med ”jungfrur”, så att de inte längre var några jungfrur; detta är fjärran från vad bibeln berättar om Jesu födelse. Faktum är att i stället för att ordet jungfrur begränsades till kvinnor som aldrig haft samlag, inbegrep denna term i äldre tider både prostituerade och ogifta kvinnor som födde barn. Matteus och Lukas kan heller inte anklagas för att ha införlivat myter eller legender med sina evangelier. Det är så gott som meningslöst att tala om legender, när man har att göra med ögonvittnen.

Skribenterna Matteus och Lukas var inte dumma och enfaldiga. Den ene var skatteindrivare och den andre läkare. Deras skrifter präglas av samma ärlighet, uppriktighet och opartiskhet som kännetecknar alla de övriga böckerna i bibeln. Eftersom vittnesbördet i återstoden av Skriften är i harmoni med evangelierna och eftersom vi ser skäl för att Jesus helt enkelt måste ha haft Skaparen och inte någon människa till Fader, svarar människor som älskar sanningen ”Nej” på frågan: ”Hade Jesus en mänsklig far?”

[Fotnoter]