Kommer den ”gröna revolutionen” att räcka till?

HUNGERPROBLEMET är tillräckligt allvarligt i dag. Men experterna är eniga om att det snart kommer att bli mycket värre.

Varför det? Därför att det finns ännu en faktor man måste räkna med. Och denna faktor betraktas som det största problemet av allesammans.

Georg Borgström, den bekante svenskfödde professorn vid Michigan State University som studerar världens livsmedelstillgångar, framhåller vad detta är: ”Alla som tror att den nuvarande proteinbristen i världen kommer att nå en kulmen och sedan avta, bör komma ihåg: De hungrande i världen ökar dubbelt så snabbt som de välnärda.”

En aktuell rapport från Förenta nationerna visar i själva verket att de hungrande folken i världen ökar två och en halv gånger så snabbt som de som får tillräckligt med föda. Det är visserligen sant att fler människor får bättre mat på grund av att befolkningen i välståndsländerna ökar, men antalet människor i de fattiga länderna som inte får tillräckligt med mat ökar mycket snabbare. Det är detta som bekymrar experterna mest när de talar om en ”befolkningsexplosion”.

Trots den ”gröna revolutionen” ser man ingen lösning på hungerproblemet. U. S. News & World Report för 6 mars 1972 förklarar: ”Världens befolkningsstegring visar inga tecken på att sakta av, och den kan till och med bli ännu snabbare under de år som ligger framför oss. ... Världens befolkning ökar nu med 75 millioner om året — tillräckligt för att skapa motsvarigheten till ett nytt Bangladesh på 12 månader. ... Ökningen är så explosionsartad att befolkningsexperterna fruktar att hungern kommer att bli vittutbredd i många av utvecklingsländerna i världen.”

Indiens nuvarande befolkning på omkring 570 millioner ökar med omkring 14 millioner om året. Beträffande detta säger New York Times: ”Om inte ökningens hastighet nedbringas avsevärt, kommer Indien att ha en milliard människor omkring år 2000 — långt fler än någon ökning av livsmedelsproduktionen kan ge föda åt.”

En annan källa varnar emellertid för att även om Indien gradvis skulle kunna klara det ”verkliga konststycket att skära ner födelsefrekvensen till hälften” under de år som ligger framför oss, skulle detta ändå inte räcka. Befolkningen skulle ändå överskrida en milliard omkring år 2000!

Det är inte så att jorden inte kan försörja 3¹/2 eller 4 milliarder människor eller ännu fler. Det kan den. Men världens ekonomiska, sociala och politiska struktur är sådan att den varje år tvingar allt fler människor till förkrossande fattigdom och hunger.

Inga fler ”mirakel”

Något som också oroar vissa experter är att man inser att det i framtiden kommer att bli svårare att uppnå stora ökningar av livsmedelsproduktionen. På en stor del av den bästa jorden i de fattigare länderna odlar man redan de nya spannmålssorterna.

Av den orsaken säger en erkänd expert på den ”gröna revolutionen”, Lester R. Brown, följande: ”Även om vi har fått en kort andhämtningspaus tack vare den ’gröna revolutionen’, kan vi inte fortsätta att öka livsmedelsproduktionen i all oändlighet. Det finns vissa definitiva gränser för hur mycket vi kan öka avkastningen.” Professor Fraser säger vidare i boken The People Problem (Befolkningsproblemet):

”Jag är rädd för att många kommer att betrakta den tillfälliga förbättringen av livsmedelskrisen som ett bevis för att vetenskapen alltid kommer att skynda till vår undsättning. ...

Det kommer att bli ytterligare förbättring, men inga fler språngartade ökningar av produktionen. Genetikerna ... är bestämda i sina uttalanden att inga fler ’mirakel’ är att vänta i framtiden, medan de mirakel vi nu upplever var lätta att förutsäga.”

Även under de senaste årens stora framgångar med den ”gröna revolutionen” ökade världens befolkning så snabbt att den så gott som utplånade de ökade skördarna. Och vad händer när den tid kommer då avkastningen per hektar i de fattigare länderna inte kan ökas mer, medan befolkningen fortsätter att ”explodera”?

Kemiingenjören Norbert Olsen sade i början av år 1972: ”Jag skulle kunna arbeta 24 timmar om dygnet med att skapa gödningsämnen och nya sätt att underlätta livsmedelsproduktionen, men det skulle ändå inte förslå.” Chemical Week för 15 mars 1972 meddelar: ”Ett fyramannalag från Massachusetts teknologiska institut [kom fram till att] ... endast genom att stabilisera befolkningen och den industriella produktionen kan mänskligheten överleva de närmaste 100 åren.”

I vissa områden har den ökande befolkningen redan lett till en fortlöpande avverkning av den naturliga vegetationen. Det uppges att skogsavverkning och för kraftig avbetning av gräsmarkerna i västra Indien har lett till att jorden blåser bort. Och många jordlotter har delats och åter delats under flera generationer inom en enda familj, så att den inte kan delas mer om man skall kunna bruka den på ett ekonomiskt lönande sätt.

Den australiska tidskriften Bulletin förklarar: ”På mindre än ett århundrade har världens ofruktbara landområden fördubblats på grund av jordförstöring (och förstöringen fortsätter), under det att bönderna (och industrin) på alla kontinenter länsar de viktigaste förråden av grundvatten för att bevattna sin gröda, ibland med farligt hög hastighet.”

Hade Malthus rätt?

The Bulletin framhåller vidare: ”Den dystre, gamle 1700-talspessimisten Thomas Malthus hade alltså rätt när allt kommer omkring. Sedan han gjorde sina uttalanden har stora landområden lagts under plogen, och vetenskapen har häpnadsväckande ökat jordens avkastning; men slutresultatet har ändå blivit fler hungrande och svältande människor än någonsin tidigare.”

Boken The Environmental Crisis framhåller också: ”Det finns nu fler hungriga och försvagade människor på denna planet än det fanns människor här år 1850.” År 1850 fanns det en milliard människor på jorden!

Hur många människor i våra dagar dör i verkligheten till följd av hunger? Paul Ehrlich vid Stanforduniversitetet säger: ”Om vi ger den enda förnuftiga definitionen på svält — att en människa svultit ihjäl, om en lämplig diet skulle ha gjort att hon överlevt — då är antalet dödsfall på grund av svält i världen i våra dagar sannerligen ofantligt, någonstans mellan 5 millioner och 20 millioner människor om året.” Det betyder att nära 55.000 personer dör av hunger varje dag!

Vissa myndighetspersoner gör naturligtvis invändningar mot en sådan värdering av situationen. Men vi måste komma ihåg att få regeringsrepresentanter vill medge att människor i deras land dör av hunger. Men ett stort antal människor i fattiga länder, som uppges dö av någon sjukdom, dör i själva verket som ett indirekt resultat av hunger. Om de hade haft tillgång till lämplig föda, skulle de inte ha dött i förtid.

Men hur är det med den ”gröna revolutionen”? Ignorerar sådana iakttagare som Ehrlich de framsteg som hittills gjorts? Han svarar själv:

”Vi har frambringat en generation av jordbrukare som kan bruka Iowa på ett imponerande sätt; de kan skriva imponerande artiklar i tidningarna, men de kan inte räkna, och de inser inte vilken situation världen befinner sig i. ...

De reser sig vid möten och säger: Men ni vet att vi kan åstadkomma hög avkastning med både det ena och det andra. Jag svarar: ’Kom igen när ni kan ge mat åt de 3,5 milliarder människor som lever i dag, så skall vi tala om hur det går med 7 milliarder. Till dess kan ni sitta ner och hålla tyst, för ni uträttar ändå ingenting av värde.’”

Detta påminner om de förutsägelser som gjordes för flera år sedan av de båda agronomerna William och Paul Paddock. I sin bok Famine — 1975! (Hungersnöd — 1975!) förklarade de att vi oundvikligen skulle få uppleva världsomfattande hungersnöd vid mitten av 1970-talet. Men sedan började den ”gröna revolutionen”, som snabbt väckte stor optimism, och många drev gäck med sådana förutsägelser om hungersnöd.

Men nu är inte längre experterna så benägna att göra spe av detta. En representant för FAO gör följande realistiska värdering av situationen: ”Vi vet ännu inte med säkerhet. ... Vi kan fortfarande upptäcka att Paddocks inte hade fel — de var bara för tidiga i sina tidsangivelser.”

Många har samma uppfattning som Ehrlich, som säger: ”Jag anser att den exakta tidpunkten är en spetsfundighet. ... Jag lutar uppriktigt åt djup pessimism. Folk frågar mig: ’Vilka chanser tror du vi har [att undvika världsomfattande hungersnöd]?’ Jag svarar att våra chanser att klara oss kanske för närvarande är 2 procent och att om vi verkligen anstränger oss, kanske vi kan öka dem till 3 procent.”

Vad som är värt att lägga märke till är att man nu, mitt under den ”gröna revolutionen”, gör sådana dystra förutsägelser. De senaste åren har vidare varit relativt gynnsamma för skördarna på grund av att det regnat bra. Men väderleken är ju inte ständigt gynnsam. Då och då inträffar en torka, vilket Indien fick erfara år 1965 och 1966. Med tanke på att världens befolkning, särskilt de fattiga, ökat så mycket sedan dess, kommer liknande torkperioder i framtiden att leda till oerhörda katastrofer.

Var finns lösningen?

Nej, den ”gröna revolutionen” är inte lösningen på världens hungerproblem. Och det är inte bara jordbruksexperter som medger detta. En mycket högre auktoritet, människans Skapare, Jehova Gud, säger att detta inte är lösningen.

Guds eget ord, den Heliga skrift, innehåller många profetior som uppenbarar för oss vad framtiden har i sitt sköte. Bibelns profetior kallar vår tid för ”de yttersta dagarna”. (2 Tim. 3:1) De ger oss de många tecken som utmärker denna betydelsefulla tid i människans historia. Ett av de förutsagda tecknen var att ”det skall bliva hungersnöd ... på den ena orten efter den andra”. — Matt. 24:7.

Vilken framgång nya spannmålssorter än kan få, är det alltså en kortlivad framgång. Nationernas styrelsesystem kan inte stoppa livsmedelsbristen länge till.

Men livsmedelsbristen kommer att upphöra, och det mycket snart! Jehova Gud garanterar i sitt ord att han för beständigt skall lösa mänsklighetens problem, däribland hungersnöden.

Vad som först och främst behövs är en ny administration till att styra jorden och dess folk. Splittrande nationalism, självisk kommersialism och förstörelsebringande krig måste undanröjas, så att jordens tillgångar kan användas på rätt sätt.

Hur skall Gud åstadkomma detta? Genom att direkt ingripa i människornas angelägenheter. Hans ord utlovar att han med makt skall avlägsna alla styrelsesystem och ekonomiska system som råder i den nuvarande tingens ordning. Detta kommer att bana vägen för en helt ny ordning här på jorden. Denna nya ordning skall styras av den himmelska regering som Jesus Kristus lärde sina efterföljare att be om, Guds rike. Det är detta himmelska rike som Gud skall använda till att ”krossa och göra en ände på alla dessa andra riken”, som existerar i våra dagar. — Dan. 2:44; Matt. 6:9, 10.

De människor som skall leva på jorden under Guds rikes styre får löfte om ”ett gästabud med feta rätter” under en tid då det förutsägs att ”folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida”. Denna Guds himmelska regering garanterar en rättvis fördelning av jordens rikedomar. — Jes. 25:6; 2:4.

Låt dig därför inte bedras av påståenden att människor skall lösa våra dagars gigantiska livsmedelsproblem. De kommer inte att göra det. Det är inte vetenskapsmännen och deras ”gröna revolution”, utan den ”som har gjort himmelen och jorden” som skall tillfredsställa hela mänsklighetens alla behov. (Ps. 146:6, 7) När då? Hans ord lovar: snart! Ja, under den generations livstid som nu lever kommer Guds rike att härska utan någon rival, till evig välsignelse för alla som dyrkar den sanne Guden. — Matt. 24:34.