”Låt oss ha ett förtroligt samtal”
”DIN hustru är verkligen orolig för din hälsa”, sade en man nyligen till sin vän. ”Säger du det?” svarade vännen. ”Hon har inte gett mig något sådant intryck.” Och det var en tröst för vännen att få veta det, för det föreföll inte honom som om hans hustru var särskilt bekymrad.
Hur typisk är inte denna sanna händelse ur livet! Äkta män och hustrur talar med andra om sådant som de först och främst borde tala om för varandra (ett bara alltför välkänt faktum för äktenskapsrådgivare!). Föräldrar beklagar sig över att de inte förstår sina barn. Barnen i sin tur beklagar sig för andra över att deras föräldrar är ”mossiga”. De anställda underlåter att tala med sina arbetsgivare, och arbetsgivarna underlåter att söka få kontakt med sina anställda; allt detta har negativa verkningar i både känslomässigt och ekonomiskt avseende.
De som i våra dagar studerar människans beteende lägger stor vikt vid att man talar med varandra, och det med rätta, för mycket av våra dagars svåra förhållanden beror på att man i allt mindre utsträckning talar med varandra. En bok, som kom ut 1972 och som skrivits för att hjälpa äkta par att få större glädje och tillfredsställelse i äktenskapet genom ökad förståelse, framhåller: ”Många äkta par tror att de vet mycket mer om varandra än de i själva verket gör.”
Det är sant att det är mycket lättare att tala med andra, att beklaga sig för dem över en situation, än att tala ut med den det gäller; det är mycket lättare att behandla denna person med tystnad. Men det lättaste sättet är sällan det bästa sättet. Det krävs mod, vishet och takt, och först och främst kärlek, för att försöka tala med den det gäller om ett missförstånd, en obehaglig situation eller ett tillkortakommande.
En viss äkta man hade en mycket intelligent hustru, men hon var också viljestark. Varje gång han uttalade sig om något verkade det som om hon svarade med en invändning. Därför slutade han efter hand upp med att tala om sådant. Men han fann snart att detta inte var lösningen på problemet, för deras förhållande fortsatte att försämras. Han följde därför en väns råd och sade till sin hustru så ömt och kärleksfullt han kunde: ”Älskling, låt oss ha ett förtroligt samtal.” Han började med att uttrycka sin uppskattning och ge sin hustru ömhetsbetygelser och började så småningom beröra de frågor som han ansåg att de borde tala med varandra om. Till följd av detta förbättrades deras inbördes förhållande. Hon hade i själva verket inte varit medveten om hur tanklösa hennes genmälen varit och hur de hade påverkat honom.
Den bibliska gestalten drottning Ester ger oss ett efterföljansvärt exempel. Hennes tankar upptogs av något mycket allvarligt, hennes folks välfärd. Hon kunde ha tigit och tagit chansen att själv kunna klara sig undan, men hon handlade inte så. Hon följde sin kusin Mordokais kraftiga uppmaningar och banade taktfullt vägen för ett förtroligt samtal med sin kunglige äkta man. Vad blev följden? Hon och hennes folk blev räddade. — Est. 5:1—7:10.
När vi tycks ha svårt att komma överens med en annan person är vi skyldiga både oss själva och vår motpart att ha ett förtroligt samtal. Denna princip framhålls gång på gång i bibeln. Å ena sidan säger bibeln att om vi vet att någon annan har klagomål mot oss, bör vi ta initiativet för att ställa saken till rätta. Å andra sidan får vi också uppmaningen att om vi har ett allvarligt klagomål mot någon annan, bör vi söka upp denne och rättframt tala med honom om saken. — Matt. 5:23, 24; 18:15—17.
Med hjälp av ett förtroligt samtal kan saker och ting rättas till, så att det blir till bådas gagn. En äkta man kan vara alltför uppmärksam mot tilldragande medlemmar av det motsatta könet. Han kanske inte tänker så mycket på det utan bara vill vara kavaljer, men det kan vara mycket nedslående för hans mindre attraktiva hustru. I stället för att lida i tysthet bör hon ha ett förtroligt samtal med honom.
Men om ungdomar lägger i dagen en självrådig attityd? Bör då deras föräldrar låta dem gå sin egen väg? Hur ofta blir inte föräldrar chockerade och förvånade när deras barn kommer i klammeri med rättvisan på grund av narkotika, när en son får en venerisk sjukdom eller en ogift dotter blir gravid! Skulle föräldrarna ha blivit förvånade om de hade haft förtroliga samtal med sina barn? Nej, då hade barnen antingen inte råkat i sådana svårigheter, eller också hade föräldrarna vetat vad de kunde vänta. Hur djupgående sådana kontaktsvårigheter kan vara framgår av hur en ogift dotter i Brooklyn chockerade sina föräldrar genom att föda ett barn utan att föräldrarna ens hade vetat om att hon var havande. Trots att hon bodde i föräldrahemmet sade hennes föräldrar att de inte hade märkt något ovanligt med henne.
Varför ryggar somliga tillbaka för att ha ett förtroligt samtal? I vissa fall kan det bero på en tendens att vara inåtvänd, och så tar man sin tillflykt till självömkan och känner en viss tillfredsställelse av att spela martyr.
Det kan också bero på stolthet. Man kanske inte vill medge att man blivit sårad eller att man är orsak till problemet. Eller man kanske inte vill ödmjuka sig, för det krävs ofta ödmjukhet för att ta initiativet till ett förtroligt samtal.
Det har sagts att 70 procent av människors sätt att meddela sig med varandra sker utan ord, dvs. genom gester och handlingar. Även om vi på så sätt kan förmedla våra känslor till andra, kan vi inte enbart på detta sätt förklara våra skäl till ett visst handlingssätt, och inte heller kan vi enbart på så sätt klara upp missförstånd eller rätta till felaktiga intryck. Men genom att tala ut om saken kan vi hoppas uppnå detta. Kom ihåg att detta kräver mod, vishet, takt och kärlek, men vilken belöning medför det inte!
Ja, allt har sin tid under solen, och när det uppstår en ”fnurra på tråden” — eller ännu bättre, innan det uppstår ett sådant problem — då är det tid att säga: ”Låt oss ha ett förtroligt samtal.”