Vad händer med kristna människor i Malawi?
PÅ SENARE tid har världspressen upprepade gånger riktat uppmärksamheten på förföljelsen av kristna i Malawi. Dessa kristna, Jehovas vittnen, har blivit offer för vad som i Londontidningen Sunday Telegram för 14 januari 1973 kallades ”en av de mest ondskefulla religiösa förföljelserna i Afrikas oroliga historia”.
De som regelbundet läser tidskriften Vakna! är förtrogna med många av detaljerna i denna förföljelse, som senast bröt ut under andra halvåret 1972. Vakna! för 8 februari 1973 innehöll en omfattande rapport över detta, under rubriken ”Kristna flyr undan grym förföljelse i Malawi”.
Denna rapport omfattade händelser som ägde rum under den första tiden av förföljelsen. Men vad har hänt sedan dess? Hurudan är situationen nu för dessa kristna i Malawi?
Innan vi behandlar de senaste händelserna, vill vi göra en kort sammanfattning av vad som har ägt rum i Malawi, vilket är av intresse för de läsare som inte är förtrogna med situationen.
Vågor av häftig förföljelse
Häftig förföljelse av Jehovas vittnen i landsomfattande skala började i Malawi år 1967. Då blev många vittnen svårt misshandlade, och somliga blev mördade. Hundratals kvinnor våldtogs, somliga flera gånger. Tusentals hem förutom butiker och lokaler för gudsdyrkan plundrades och förstördes. Vittnenas kristna verksamhet, även deras fredliga möten för att studera bibeln, förbjöds, liksom också all deras litteratur.
Förra året, 1972, utbröt en ny våg av förföljelse. Denna gång var förföljelsen till och med svårare än år 1967. Det förekom misshandel, mordbrand, plundring, våldtäkt och mord i mycket större skala. Vittnena berövades sitt levebröd och avskedades från sina arbeten. I själva verket gjordes landsomfattande ansträngningar att tillintetgöra de omkring 23.000 Jehovas vittnen som fanns i Malawi. Därför tvingades de att fly för sina liv.
Allt detta inträffade som det direkta resultatet av officiella åtgärder vidtagna av Malawis enpartiregering. Matthew White, korrespondent för Londontidningen Financial Times, befann sig i Malawi vid den tiden. Från Blantyre skrev han följande, som offentliggjordes i Financial Times den 31 oktober:
”Utrensningen av Jehovas vittnen ... har skakat detta land mer än någon annan händelse sedan det fick sitt oberoende. Ingripandet mot de kristna sekteristerna ... följde på att en resolution antagits vid Malawis kongresspartis årskonferens. Resolutionen gick ut på att vittnena skulle berövas sitt levebröd och ’köras bort’ från sina byar, om de inte gick in i partiet.”
Dessa resolutioner undertecknades av Malawis president, dr H. Kamuzu Banda, vid ett massmöte i staden Zomba den 17 september 1972. Vad blev resultatet? Korrespondenten White meddelar:
”Grupper av medlemmar av Malawis Ungdomsförbund och Unga pionjärer såg detta tal som grönt ljus för dem och började gå från hus till hus för att söka upp, driva ut och ibland överfalla afrikaner som inte kunde visa upp eller vägrade att köpa medlemskort i partiet. Det är svårt, kanhända omöjligt, att beräkna den fulla omfattningen av detta våld. ...
Vad som förvånar många människor här — bland dem några medlemmar av MCP [Malawis kongressparti] — är att president Banda skulle låta den fientliga inställningen komma så helt ur kontroll.”
Grymheten i angreppen orsakade en våg av avståndstagande bland många människor överallt i världen. Tidningspressen i många länder reagerade på liknande sätt. Typisk för många tidningsrapporter var denna kommentar i Londontidningen Times för 15 december 1972:
”Hitler satte dem i koncentrationsläger, de har blivit förföljda bakom järnridån, och de har blivit förföljda i afrikanska enpartistater. Doktor Banda i Malawi förbjöd sekten år 1967, och i år har de grymma angreppen av hans Unga pionjärer — Kamuzus vakthundar inom partiet — drivit bort flera tusen av dem till närliggande länder.”
Det framfördes vädjanden om att sätta stopp för förföljelsen. Men de vann inget gehör. Därför måste Jehovas vittnen, alldeles som det framhölls i Times, fly för sitt liv från Malawi.
Stridsfrågan
I en redaktionell artikel i San Francisco Examiner för 17 oktober hette det om Jehovas vittnen: ”Man kan betrakta dem som mönstermedborgare. De betalar plikttroget skatterna, vårdar de sjuka, bekämpar analfabetism. Men de vägrar, på grund av en religiös princip, att köpa medlemskort i Malawis enda politiska parti.”
Den främsta orsaken till denna förföljelse är alltså dessa kristnas vägran att ansluta sig till det politiska parti som styr Malawi: Malawis kongressparti. De kommer inte att köpa sådana partikort, som det krävs att de skall göra. Detta beror på deras på bibeln grundade neutrala ståndpunkt i fråga om politik.
I detta avseende gör de alldeles som Jesus Kristus och de kristna under första århundradet gjorde. Fråga dig själv: Vilken politisk grupp, romersk eller judisk, anslöt sig Jesus till? Vilken politisk grupp anslöt sig apostlarna till? Bibeln visar detta tydligt. De anslöt sig inte till någon sådan grupp. De förblev neutrala och fullgjorde fridsamt sin kristna verksamhet som ärbara och laglydiga medborgare.
Jehovas vittnen gjorde stora ansträngningar för att försöka förklara detta för myndigheterna. Man gjorde bruk av telegram, brev, telefonsamtal och intervjuer. Jehovas vittnens styrande krets i Brooklyn i USA sände ett telegram till dr Banda och bad honom ha ett sammanträffande med representanter för Jehovas vittnens styrande krets. Men Malawis regering svarade bara att alla upplysningar skulle sändas genom Malawis FN-delegat.
Detta gjordes också. Ett tretton sidor långt memorandum sändes till denne representant i FN. Där förklarades Jehovas vittnens inställning och orsakerna till att ingen regering bör frukta dem. I ett avsnitt av detta brev förklarades det efter underrubriken ”Varför Jehovas vittnen vägrar att köpa partikort”:
”Jehovas vittnens inställning i denna angelägenhet är grundad på bibelns lära och på deras samvete. Jehovas vittnen intar en neutral ställning i alla världens länder, i det de inte väljer sida eller tar del i några politiska aktiviteter, och detta gör de för att opartiskt kunna tjäna som förkunnare av de goda nyheterna och representera Jehova Guds himmelska rike.”
I en kommentar beträffande det politiska engagemang som skulle bli resultatet av att vittnena köpte partikort framhölls det också i detta avsnitt:
”Jehovas vittnen hyser respekt för och följer lagarna i det land de bor i, så länge dessa lagar inte strider mot Guds lag. Men när det gäller engagemang i politik, som inbegriper köp av medlemskort i politiska partier, säger deras samvete att detta skulle vara i strid med vår Herre Jesu ord beträffande sina sanna efterföljare: ’De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.’ (Joh. 17:16) Kristus yttrade också de ord som finns upptecknade i Johannes 18:36: ’Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat.’”
I den styrande kretsens brev till Malawis representant i Förenta nationerna hette det därtill:
”Jehovas vittnen intar samma ställning som de första kristna. I boken ’Christianity and the Roman Government’ heter det: ’De kristna var främlingar och pilgrimer i världen omkring dem; deras medborgarskap var i himmelen; det rike som de såg upp till var inte av denna världen. Den följdriktiga bristen på intresse för de allmänna angelägenheterna kom sålunda från början att bli ett anmärkningsvärt drag hos kristendomen.’
Det måste emellertid framhållas att Jehovas vittnen inte har någon avsikt eller önskan att inverka på vad andra gör i fråga om deltagande i politik. De arbetar inte emot Malawis regering och inte heller emot det politiska partiet. För egen del avböjer de att ta del i politiska angelägenheter och att köpa medlemskort i politiska partier, även om detta har ådragit dem stort lidande, ty för Jehovas vittnen är detta en fråga om tro och samvete, som är grundad på bibeln.”
Hittills har dock inget svar kommit från Malawis regering. Ingen delegation har tillåtits företräda Jehovas vittnen inför presidenten eller några andra myndighetspersoner i detta land.
Mer än 20.000 Jehovas vittnen tvingades fly från Malawi. De flesta av dem flydde till det närliggande Zambia. Flera tusen flydde till Moçambique.