Vulkanutbrottet på Hemön

Från ”Vakna!”:s korrespondent på Island

STRAX före midnatt den 22 januari i år kände invånarna på den lilla ön Hemön, 160 kilometer utanför Islands södra kust, två lätta jordskalv. Men ingen förband skalven med Helgafell, öns sedan länge overksamma vulkan.

Klockan två på natten ringde en kvinna till brandkåren och rapporterade väldiga eldflammor. Hon trodde att något hus fattat eld. En närmare undersökning avslöjade emellertid den uppskakande sanningen.

Jorden hade delat sig och sprutade ut eld och ånga! ”Det såg ut som om jorden höll på att explodera”, sade öns skolinspektör Jonas Sigurdsson. Sprickan hade uppstått på Helgafells östra sluttning, endast några få meter från de närmaste husen.

Snart var hela staden i rörelse. Människor sprang fram och tillbaka, somliga på väg ned till hamnen, andra för att närmare betrakta skådespelet. Kaskader av lava kastades upp över 100 meter i luften!

En ögonvittnesskildring

Hemön är endast 50 kilometer lång och har bara en stad. En av dess 5.000 invånare rapporterar:

”Jag väcktes av en hård knackning på dörren och hörde att folk skrikande rusade omkring. Eftersom de flesta människor sover klockan två på natten, ropade jag: ’Vad står på?’

’Vulkanutbrott! Vulkanutbrott! Vulkanutbrott på ön!’ blev svaret.

Jag klädde mig snabbt och rusade ut. I sydöst, på ungefär två kilometers avstånd, såg jag en röd flamma på himlen. Jag gick närmare för att titta. Det var som en vägg av eld! Sprickan från vilken lavan sprutade upp var över en kilometer lång. Det var en syn som kom mig att tappa andan!

Några män släppte ut två skräckslagna hästar. En av dem rusade in i staden. Men den andra hästen greps av panik och sprang i riktning mot sprickan. Det såg ut som om den försvann rakt in i den. Jag fick emellertid senare höra att en polisman skjutit den innan den omkom i lågorna.

Boskap som släppts lös från en närbelägen gård spatserade omkring på gatorna. Senare fördes de till en frysanläggning och slaktades.

Efter att ha betraktat utbrottet en stund märkte jag att askan hopade sig. Jag skyndade mig ut på stan för att försöka hitta min syster och hennes familj, men de hade redan gett sig av. Polisen uppmanade kraftigt människorna att lämna ön så fort som möjligt.

Ungefär klockan fem på morgonen började aska och stelnad lava att spys ut allt häftigare. Det var inte olikt en hagelskur. Man kände också en vidrig lukt, och mina ögon blev irriterade.

Jag samlade ihop några av mina saker, lade dem i en liten väska och skyndade ned till hamnen. Jag gick ombord på en fiskebåt och lämnade ön omkring klockan sex på morgonen.”

Evakueringen

Dagen före vulkanutbrottet hade Islands civilförsvar hållit ett möte för att undersöka och överblicka öns evakueringsplaner i händelse av katastrof. Vem kunde föreställa sig att planerna inom några få timmar skulle komma till användning i full utsträckning!

Många var ovilliga att lämna sina hem, eftersom situationen till en början inte föreföll kritisk. De måste därför beordras att ge sig i väg. Klockan sex på morgonen hade de flesta av de 5.000 invånarna lämnat ön, cirka 800 med flyg och de övriga med båt.

Några ansvariga har kallat evakueringen en av de snabbaste och mest effektiva som någonsin utförts. Andra har kritiserat den och menat att fler materiella tillhörigheter kunde ha räddats, om man hade fått tillåtelse att stanna längre på ön.

Förödelsen

Första dagen uppkom endast ringa skada. Lavaströmmen begravde endast ett hus, vars invånare fick fly i nattdräkterna. Men dagen därpå fattade husen närmast kratern eld. Efter en vecka hade vulkanen förstört ett hundratal hus, de flesta av dem helt nybyggda. Några hus störtade samman under tyngden av askan på taken.

Uppskattningsvis hade över två millioner ton aska och slagg fallit över ön under de första dagarna. Somliga hus ligger begravda under ett mer än sju meter tjockt asklager. Ungefär 600 ton hopade sig på sjukhusets tak. Somliga tror att staden är på väg att bli ett modernt Pompeji, trots alla ansträngningar som gjorts för att rädda den.

Lavafloden strömmar huvudsakligen ut i havet och gör på det sättet ön större. Till en början hotade inte lavaströmmen staden. Men den 23 mars vältrade sig en 10 meter hög lavavåg över den höga jordvall som byggts för att skydda staden. Lavan uppslukade dussintals av husen, och räddningsarbetare fruktade för att resten av staden också skulle förstöras.

Många frågar: ”Hur länge kommer utbrottet att fortsätta?” Det är omöjligt att förutsäga. År 1963 lyfte en jordbävning några kilometer därifrån den nya ön Surtsej från havets botten med en 160 meter hög kägla av stelnad lava. Det utbrottet varade i fyra år.

Räddningsarbete

Dagen efter vulkanutbrottet på Hemön transporterades större delen av de 800 bilarna till fastlandet. Räddningsmanskapet utrymde de hus som var i fara, och askan skottades från taken. Man täckte också fönster och dörrar med plåt. Den 30 januari, en vecka efter vulkanens första utbrott, rapporterade en besökare:

”När vi lade till i hamnen, bombarderade den rytande vulkanen grannskapet med glödande stenar. Våldsamma explosioner sköt upp 500 meter höga eldpelare i luften. Elden lyste upp staden och de omgivande bergen.

Staden såg ut som om en våldsam snöstorm hade drabbat den. Men i stället för snö var det aska och slagg. Det var en sorglig syn. Räddningsarbetare fanns överallt och bar skyddshjälmar på grund av lavaregnet.”

Vulkanutbrottet innebar ett stort ekonomiskt bakslag för Island. Hemöns 80 båtar, fyra frysanläggningar, tre fiskmjöls- och fiskoljefabriker hade svarat för 12 procent av landets export.

Tio dagar efter det att utbrotten börjat återupptog en fiskmjölsfabrik sin verksamhet, trots faran för arbetarna. Men när lavaströmmen hotade att blockera hamnen, beslöt man att flytta anläggningarnas hela utrustning till fastlandet. Räddningsoperationerna har kostat milliontals kronor.

För dem som tänker uteslutande på materiella rikedomar kan händelser av det här slaget bli en förkrossande katastrof. Men de som verkligen uppskattar livet är tacksamma över att ingen blev dödad vid vulkanutbrottet på Hemön.