”Evakuera genast!”

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Japan

— Massförflyttning av tio tusen personer på en enda natt

”EVAKUERA genast! Ögonblickligen!” Till åren komna män och kvinnor vid Oshimas pensionärshem uppmanades att ta sin tillflykt till en skola till följd av vulkanen Miharas utbrott den 21 november 1986. Trots att personalen på hemmet hade varit förberedd på en evakuering alltsedan vulkanen började visa tecken på aktivitet några dagar tidigare, kom det våldsamma utbrottet denna eftermiddag med en plötslighet som inte gjorde det lätt för dem att fly.

”Vi hann inte ens tänka på de bårar som vi hade gjort i ordning”, förklarar Kazuko, som tillhör personalen på hemmet. ”Vi tog de gamla i famnen eller bar dem på ryggen till de två bussar som stadens myndigheter hade ställt till hemmets förfogande. Dessa blev snart fulla, och somliga måste föras med lastbil till en säker plats.”

De gamla kom så småningom fram till hamnen och fördes ombord på ett kustbevakningsfartyg för att komma bort från ön. De var bland de första som lämnade området. Därefter evakuerades mer än tio tusen öbor och turister.

Jordskalv och mindre utbrott

Berget Mihara på ön Izu-Oshima, vanligen kallad Oshima, är en av fyra aktiva vulkaner i Japan som står under noggrann observation. Den har haft ord om sig att inte vara särskilt aktiv. Men den 15 november 1986 fick den ett utbrott, endast två veckor efter det att en konferens angående möjligheterna att förutsäga vulkanutbrott förklarat att berget var säkert. Eruptionerna från krater nr 1 (se kartan på sidan 6) blev allt kraftigare. Lava strömmade ut ur denna krater och ner i den gamla vulkanens kitteldal. Den 21 november inträffade ett oväntat utbrott som chockade öborna. En ny krater bildades. Detta följdes av eruptioner från sprickor i marken, som slungade kaskader av eld mer än 100 meter upp i luften. Nya eldpelare sköt upp vartefter fler sprickor öppnade sig på bergssluttningen.

Jordskalv lamslog människor som redan var livrädda på grund av utbrotten. Inom loppet av en timme skakades ön av sammanlagt 80 jordskalv. Lava vällde fram över den yttre kraterkanten och ringlade sig nerför berget i riktning mot Oshimas folkrikaste ort, Motomachi. Lavaströmmen mot Motomachi föranledde borgmästaren Hidemasa Uemura att ge order om att evakuera öborna från Motomachi. Vid denna tidpunkt ansågs den södra delen av ön, Habuområdet, ligga utanför riskzonen.

”Ett svampliknande moln som efter en atombombsexplosion”

”Vi satt just och drack te”, berättar Jiro Nishimura, den ende äldstebrodern i Izu-Oshimaförsamlingen av Jehovas vittnen. ”Då hördes plötsligt en kraftig explosion som fick luften att vibrera. När jag kom ut, syntes ett svampliknande moln ovanför berget Mihara precis som efter en atombombsexplosion. Jag förstod att detta inte var något bagatellartat utbrott. Jag hörde att man sade något i kommunalkontorets högtalare, men eftersom jag inte kunde höra pålysningen tydligt, ringde jag till kommunalkontoret. Där sade man att invånarna i Motomachiområdet ännu inte tillråddes att evakuera. Jag visste att vi var tvungna att få lite mat i oss, så jag bad min hustru koka ris och göra risbullar. Men innan jag ens hunnit äta upp min första risbulle, gav man order om evakuering.

Vi var fem personer, däribland min hustrus mor, som är 90 år gammal, som flydde till parkeringsplatsen i Motomachis hamn. Där ställde folk sig i kö för att få gå ombord på båten som skulle evakuera ön. Kön var lång, men eftersom min hustrus mor var gammal och inte kunde gå själv, fick vi gå ombord på en tidigare båt som skulle gå till Atami.”

För somliga var det inte så lätt att lämna ön, där de varit så fast rotade. Åttiofyraårige Kichijiro Okamura, en akupunktör som nu bodde på Oshimas pensionärshem, har varit bosatt på Oshima i 40 år. Okamura berättar hur han kände det: ”Jordskalven var mycket svåra, men jag trodde att det skulle ordna upp sig och ville vänta några dagar för att se hur det skulle gå. Jag är van vid utbrott och jordskalv. Jag oroade mig inte så mycket, eftersom jag visste att det skulle lugna sig så småningom. Men brandmännen hämtade mig med milt våld och tvingade mig att lämna ön. Jag var tvungen att ge mig.” Han lämnade ön tillsammans med sin hustru, Yoshie, deras två döttrar och fyra barnbarn.

Evakueringsorder utfärdas för hela ön

Till en början hotade lavaströmmen endast den norra delen av ön. En del av invånarna i Motomachi förflyttades till Habu. Invånarna på södra delen av ön blev endast uppmanade att samlas i sporthallar eller skolor.

”Jag hade bara två filtar och den här väskan med mig”, säger Kaoko Hirakawa, som sökte skydd i sporthallen i Nomashi klockan fem på eftermiddagen. ”Jag trodde att vi bara skulle stanna över natten.” Hennes man, Rinzo, tänkte på sina sjukliga föräldrar, som bodde nära den nya kratern. Oroliga satte de sig i bilen för att åka och hämta hans föräldrar. ”Jordskalven var fruktansvärda”, berättar Rinzo. ”Det var som att befinna sig på en båt. Så snart vi hade fått in mina föräldrar i bilen, började det bryta fram lava ur marken bara några kilometer från mina föräldrars hem.” De lyckades ta sig till sporthallen i Nomashi, men senare blev de uppmanade att fortsätta till Habu.

Klockan 22.50 gav stadens borgmästare order om att hela ön skulle evakueras. ”Vi tog vår tillflykt till en högstadieskola i Habu”, berättar fru Tamaoki. ”Men sedan fick vi order om att gå ner till hamnen. Men Habus hamn är inte djup nog för större båtar, så till sist var vi tvungna att ta en buss till Motomachi, där vi gick ombord på en båt till Tokyo.”

Massförflyttningen av mer än tio tusen öbor och turister avslutades klockan 5.55 den 22 november, i och med att borgmästaren och andra kommunala tjänstemän steg ombord på den sista båten för de evakuerade. Evakueringen av Izu-Oshima var fullbordad mindre än fem timmar efter det stora utbrottet. Den skedde till största delen på ett lugnt och välordnat sätt, tack vare de lokala myndigheterna, rederiet som sände fartyg till Oshima för att verkställa evakueringen och öbornas villighet att samarbeta. Med mycket få undantag åtlydde de evakueringsordern utan dröjsmål. Det var bara några få hundra poliser, brandmän och andra befattningshavare som stannade kvar på ön tillsammans med det fåtal som vägrade att evakuera.

Men var fick de evakuerade bo? Vem skulle ta hand om dem? Hur gick det för de Jehovas vittnen som fanns på ön?

[Diagram/Karta på sidan 6]

(för formaterad text, se publikationen)

OSHIMA

MIHARA

Tokyo

Shimoda

Inatori

Sakurajima

Ito

Atami

Ebina

[Diagram]

Okata

Kitanoyama

lavaström

krater nr 2

utbrott

krater nr 1

kraterns ytterkant

Sashikiji

Habu

Berget Mihara

Nomashi

Motomachi

flygplats

[Bild på sidan 4]

”Brandmännen hämtade mig med milt våld och tvingade mig att lämna ön”

[Bildkälla på sidan 5]

Foto sidan 2: K. Abe, Earthquake Research Institute, Tokyo. Alla rättigheter förbehålles.