Från att ha använt narkotika till att leva efter rätta principer

”HAN var en hippieklädd narkoman och narkotikalangare. Den narkotika han använde var marijuana, metamfetamin, LSD, heroin, amfetaminer och barbiturater.” Detta var den beskrivning en läroverkslärare, som också är ett Jehovas vittne, gav på en av sina elever i Kalifornien. Hur kunde en sådan yngling någonsin komma att bli beskriven som en som följer rätta principer?

Vid en sammankomst för Jehovas vittnen i San Francisco i Kalifornien förklarade vittnet, läroverksläraren, vad som hände. Eleven som just beskrivits gick i lärarens klass, där man läste samhällslära och engelska. Det var allmänt känt bland lärarna och eleverna i skolan att denne unge man använde och sålde narkotika. Hans mor och äldre bror kände också till det, men de kunde inte göra slut på hans verksamhet, inte ens på att han då och då använde heroin och opium.

Som en del av hans normala skolarbete förberedde han en uppsats som berörde några religiösa frågor. Hans lärare, en förkunnare bland Jehovas vittnen, predikade inte i klassrummet, men han skrev ut och delade med sig åt eleven några arkeologiska och historiska citat som var hämtade från Vakttornets publikationer. Följaktligen blev denne unge man intresserad av religiösa frågor.

Emellertid försatte hans olagliga bruk av narkotika honom i konflikt med myndigheterna. Polisen arresterade honom vid ett flertal tillfällen, och slutligen fick han en villkorlig dom som kunde ha resulterat i tio års fängelse. När läraren fick veta detta, vände han sig personligen till eleven och gav honom ett exemplar av bibelstudiehjälpredan ”Sanningen som leder till evigt liv”. Nästa dag frågade läraren honom vad han tyckte och fick hans entusiastiska svar: ”Det är sanningen.” Läroverksläraren blev nu hans lärare i ett annat avseende, ty efter skolans slut ledde han som en Ordets förkunnare ett bibelstudium med denne unge man. Ynglingens mor ville inte tillåta att studiet fortsatte i hemmet, så de studerade i lärarens bil.

Åhörarna vid sammankomsten hörde läraren förklara: ”De följande sju månaderna var dramatiska. Den slarviga klädseln försvann. Han rakade av sig skägget, lät klippa håret, kastade bort sin smutsiga, sönderslitna gamla hatt och framhöll för sina vänner att deras sällskap endast skulle uppskattas om de var intresserade av att diskutera bibliska ämnen. Både lärarkåren och eleverna blev imponerade av förvandlingen. Tal, klädsel, uppförande och framträdande genomgick en sådan märkbar förändring att namnet Jehova kunde höras över hela skolan som skälet till att det var en ’ny pojke’ som visade sig i skolan.”

Denne pojke delade regelbundet med sig av vad han lärde åt sin flickvän, som var söndagsskollärarinna i baptistkyrkan.

Den unge mannen måste rida ut en riktig storm av motstånd från familjen, och det gjorde han. Men den största drabbningen han hade gällde att avstå från marijuana. Många gånger nämnde han för sin lärare att han knappast trodde att han kunde bryta denna vana; kanske representerade den trygghet. Vittnet säger: ”Jag bad honom helt enkelt att återigen läsa Romarna 12:1 och att påminna sig Jesu exempel. Skulle Jesus ha en sådan vana? Kunde han föreställa sig att Kristus rökte marijuana? Det kunde han inte.” Slutligen hade han också lämnat denna vana bakom sig.

Till glädje för vittnet som berättade erfarenheten gjorde den unge mannen framsteg därhän att han var kvalificerad att bli en döpt förkunnare bland Jehovas vittnen. Han blev döpt, och även staten klassificerar honom som en förkunnare. När han nu ser tillbaka på sitt tidigare liv, betraktar han det som ”fåfänglighet och ett jagande efter vind”.

Hans flickvän då? Med tiden blev också hon ett döpt Jehovas vittne, och omkring ett år senare gifte de sig. Medlemmar av båda familjerna var närvarande vid deras bröllop. En av släktingarna, som hade lagt märke till den totala förändringen i deras levnadssätt och de nya värderingar som de nu hade, yttrade: ”Det är glädjande att se att det finns människor som följer rätta moralprinciper. Det är inte så vanligt nu för tiden.”

Var och en som önskar lära känna Gud och hans uppsåt kan, genom att studera bibeln med Jehovas vittnen, uppnå verklig sinnesfrid och hoppet om ett bokstavligt, bestående paradis och inte ett fantasifullt, drömlikt, ”ögonblickligt” sådant. — Upp. 21:4.