Det verk den sanna religionen utför
DEN religion som Gud godkänner rättar sig efter Guds krav och utför det verk som han har anvisat åt den. I annat fall är det inte den sanna religionen.
Vari består då det verk som den sanna religionen utför?
Bland dess framträdande förpliktelser är det verk som Guds Son, Jesus Kristus, gav sina efterföljare i uppdrag att utföra, när han sade: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, ... lärande dem.” Jesus visade också vad det var för ett särskilt budskap de skulle predika, när han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” (Matt. 28:19, 20; 24:14, NW) Bibeln visar att när man utför detta verk, måste man också utöva ”en gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud”, genom att ”hålla sig obefläckad av världen”. Man får alltså inte uppvisa världens ande eller blanda sig i dess politiska angelägenheter. — Jak. 1:27.
Gör kyrkosamfunden det? Följande, som medges i en traktat som styrelsen för brasilianska baptistkonventets utlandsmission har gett ut, kan mycket väl tillämpas på religionerna i världen:
”När Jesus lämnade sina lärjungar ... gav han dem endast en uppgift. Det var att de skulle föra ut evangeliet i världen. ... Sanningen är att vi gör allt möjligt annat utom det enda som han befallde att vi skulle göra. ... Vi har inte fört ut evangeliet i hela världen. Vi har inte fullgjort hans befallningar.”
Denna kyrkornas underlåtenhet att predika ”evangeliet” i hela världen är uppenbar för många. När samhällshistorikern Will Herberg nyligen tillfrågades huruvida kyrkorna fyllde folks behov, sade han: ”Det tror jag inte att de flesta kyrkor någonsin har gjort i den bemärkelsen att de har utfört deras enda legitima religiösa uppgift: att predika evangeliet.” — U. S. News & World Report, 4 juni 1973.
Varför har kyrkorna underlåtit att utföra det verk som Guds Son gav sina efterföljare i uppdrag att utföra? Är det helt enkelt så att de oavsiktligt har förbisett sitt ansvar? Nej. Två präster påpekade nämligen beträffande den största sammanslutningen av religioner i Förenta staterna:
”Kyrkornas nationalråd har inte som sitt främsta mål att predika evangeliet ... Det har blivit ett ecklesiastikt maktblock med sikte på att bli en mäktig superkyrka.”
Ja, kyrkorna har avsiktligt underlåtit att utföra Guds vilja att predika de ”goda nyheterna” om hans styrelse genom Riket. I stället har de livligt engagerat sig i nationernas politiska angelägenheter. De har också instruerat sina anhängare att sätta sitt hopp om varaktig fred till mänskliga regeringar.
Hur förhåller det sig då med det verk som Kristus sade att Guds tjänare skulle utföra? Är det någon som utför det?
Den religion som Gud brukar
Guds ord förblir aldrig ouppfyllt. De ”goda nyheterna om riket skall bli predikade”, alldeles som Jesus profeterade. Gud brukar i denna tid ett religiöst folk som utför detta världsvida predikande om Riket. Men det är ett folk som är tydligt avskilt från de religioner som har identifierat sig som en del av världen och som stöder dess syftemål. Vilka är de?
Jesus förklarade ett sätt varpå man kunde identifiera dem, när han sade: ”Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lärjungar.” (Joh. 13:35) När du tänker på alla de religiösa grupper du känner till, vilken är det då som framträder på ett markant sätt genom att dess medlemmar hyser äkta kärlek till varandra?
Det finns en religion som på ett påfallande sätt är känd för att bära denna kärlekens frukt. Sacramentotidningen Union för 9 juli 1965 gav följande kommentarer om dem på ledarplats: ”Det är tillräckligt att säga att om hela världen levde i överensstämmelse med Jehovas vittnens tro, skulle det bli slut på blodsutgjutelsen och hatet, och kärleken skulle härska som konung.”
Men utför Jehovas vittnen det verk som den sanna religionen skulle utföra? Gör de lärjungar av människor av alla nationer i lydnad för Kristi befallning? Predikar de de goda nyheterna om Guds rike?
Prästmannen Arthur G. Gunn i skotska kyrkan skrev i sin kyrkotidning och framhöll: ”Alla som sluter sig till Jehovas vittnen blir förkunnare och måste gå från dörr till dörr och vittna. I detta avseende fäster de uppmärksamheten vid vår mest påfallande svaghet”, erkände Gunn, ”nämligen underlåtenheten i våra led att predika evangeliet.”
Ja, Jehovas vittnens nit att predika evangeliet om Riket förvånar ofta andra. Leo Pfeffer skriver i boken Church, State & Freedom: ”Deras offensiva tillvägagångssätt i missionsarbetet påminner om det som utmärkte de första kristna.” Som framgår av stadgarna för det sällskap, som utgör Jehovas vittnens juridiska redskap, är själva syftet med deras verksamhet ”att predika evangelium om Guds rike under Kristus Jesus för alla folk till ett vittnesbörd om den allsmäktige Gudens, JEHOVAS, namn, ord och överhöghet”.
Detta är deras strävan. Men utför Jehovas vittnen verkligen detta? Predikar de evangelium i en sådan skala att Jesu profetia blir uppfylld? Hur utbrett är deras predikande egentligen?
[Ruta på sidan 6]
VISSTE DU ATT ...
● Jehovas kristna vittnen under år 1972 var verksamma med att predika de goda nyheterna om Guds rike i 208 länder och ögrupper?
● De ägnade 291.894.945 timmar till att tala med andra människor om de goda nyheterna, och detta utan betalning?
● De gjorde 135.898.447 återbesök hos personer som visade intresse för bibelns sanning?
● De regelbundet varje vecka ledde kostnadsfria bibelstudier i 1.269.277 hem?
● De i sin förkunnartjänst spred 217.109.764 exemplar av ”Vakttornet” och ”Vakna!”?