Är du en god lärare?

”MAMMA, visa mig hur man gör! Jag vill göra det!” ropar en liten femårig flicka. Vad är det hon ber sin mor om? Var min lärare!

Oavsett vad du sysslar med här i livet, krävs det ofta att du skall vara lärare. Varje gång du ger anvisningar från en vägkarta, visar en nyanställd hur man sköter en maskin, förklarar för ett barn hur det skall knyta sina skor — så undervisar du.

Ja, var och en är en lärare, och vi bör vara intresserade av att förbättra vår förmåga som lärare.

Tydligen finns det många olika slag och nivåer av undervisning. Men varför föredrar vi att låta somliga människor förklara saker och ting för oss framför att låta andra göra det? Vad är det som gör somliga människor till goda lärare?

En dansk elev, som dessa frågor ställdes till, svarade: ”En god lärare kan verkligen ämnet eller yrket. Han är också praktisk i sin undervisning och talar om för mig varför det är viktigt att lära sig en viss sak. Detta leder till att jag förstår hur jag kan använda kunskapen eller färdigheten i mitt liv.” En kanadensisk studerande framhöll en annan synpunkt: ”En god lärare visar ett personligt intresse för en. Man är inte bara ett nummer för honom.”

Förhållandet mellan lärare och elev

Elever är människor. De behöver känna att man visar dem ett personligt intresse. Som H. C. Rose förklarar i The Instructor and His Job (Instruktören och hans arbete): ”Elever ger mycket snabbt gensvar på äkta intresse.”

Ja, god undervisning börjar med vår allmänna inställning till människor. Bryr vi oss verkligen tillräckligt mycket om andra för att tålmodigt förklara saker och ting för dem? Om det är så, kommer vi inte bara att villigt ägna tid tillsammans med personen, utan också åt att i förväg organisera vårt tänkande, så att det kan vara till största möjliga hjälp och ledning. Vi kommer att vara vänliga och låta nybörjaren känna att vi välkomnar hans frågor och kommentarer.

Låt oss som ett konkret exempel anta att vi blir ombedda att instruera en nyanställd om hur en maskin fungerar. Vad kan vi göra för att skapa ett gott förhållande? Om vi ger honom en bister blick, därför att han avbryter oss i vårt arbete, och genast överöser honom med ord, hur kan det då uppstå en atmosfär som befrämjar inlärandet? Hur mycket bättre är det inte att visa ett personligt intresse för honom och försäkra honom att vi gärna vill förklara hur maskinen fungerar!

I synnerhet föräldrar måste komma ihåg att barn har en mycket stark önskan att vara till lags, att känna att de lyckas och att de är uppskattade. Om föräldrarna får barnen att känna sig dumma och odugliga, därför att de inte lär sig en sak så fort som föräldrarna menar att de borde göra, kan deras önskan att lära försvagas för framtiden.

Kan vi nu inse varför somliga, som kanske inte har så stor teknisk skicklighet att undervisa som andra, ändå är bättre lärare? De visar ett personligt intresse för eleven och ämnet. Eleven ger gensvar genom att vilja lära sig.

En stor hjälp i fråga om att bevara ett gott förhållande mellan lärare och elev är att läraren är besjälad och medryckande. Iver smittar av sig, men det gör tyvärr också leda. En del undervisare får sina elever att bli riktigt ivriga att lära, därför att de själva låter sin känsla för ämnet komma till synes. ”Men jag är helt enkelt inte sådan”, kanske någon säger. Det är sant att vi visar våra känslor på olika sätt, men alla har vi känslor och kan visa dem på ett eller annat sätt.

Ofta kan färska efterforskningar i ämnet tända vår hänförelse på nytt, och då kan vi i vår tur hänföra vår elev. Att vi personligen påminner oss om varför vår entusiasm är så viktig för eleven kommer att vara till hjälp. Vi måste också glömma oss själva och fördjupa oss i ämnet för att kunna uppnå den önskade kontakten med dem vi försöker hjälpa.

Men det finns tillfällen då denna kontakt existerar, då eleven verkligen vill lära, men både lärare och elev ändå blir besvikna över resultatet. Vad fattas? Kanske vissa färdigheter i att undervisa. Begrunda några av de värdefullare av dem.

Enkelhet är nyckeln

En erfaren lärare sade: ”Läraren måste inte bara känna till det ämne han vill undervisa i, utan också känna till det i dess enklaste och ändå exakta form. Om det är komplicerat för läraren, kan han inte undervisa.” Vad som krävs är enkelhet.

Ibland känner läraren sitt ämne så väl att han glömmer hur komplicerat det kan verka för den som inte gör det. Om det förhåller sig så i ditt fall, vad kan du då göra för att förenkla ditt sätt att förklara det på? Först och främst: ge akt på ditt ordförråd. Det är lätt att glömma att termer, i synnerhet tekniska termer som kan vara välkända för dig, kan vara förvirrande för andra. Även när du inte dryftar någonting tekniskt, behöver du vara försiktig. Antag att du håller på att lära din lilla flicka att baka en kaka. Du behöver förvissa dig om att hon vet skillnaden mellan sådana ord som ”vispa”, ”röra” och ”blanda”. Se därför till att du, förutom att ge företräde åt korta ord och korta meningar, även förklarar varje ord som kan representera det okända för din elev.

För det andra: undvik ordflöde. Överös inte eleven med ord. Att tala är inte detsamma som att undervisa. Enkelhet kräver ofta att du saktar farten och väljer dina ord omsorgsfullt.

För det tredje: närma dig ämnet logiskt eller steg för steg. Bygg på det som din elev redan vet. Det är ofta till hjälp att göra en lista över vad du vill lära ut. Dela upp den och anteckna vad varje moment eller punkt kommer att inbegripa, och räkna sedan ut vad eleven först måste veta. Vad kan du nu med framgång lära ut härnäst? Kom ihåg att bara några få steg kan läras in åt gången.

En annan faktor som bidrar till enkelhet är repetition. Om du väljer ut några få huvudpunkter och använder dig av repetition, blir resultatet ofta hjärtevärmande.

Vad menar vi med repetition? Är det att gång på gång säga en viss fras? Den metoden kan få eleven att lägga frasen på minnet som en slogan, utan att han lär sig idén bakom den. Det är mycket bättre att välja olika ord — då fastnar idéerna. En lärare med lång erfarenhet ger det här uppmuntrande rådet: ”Lär dig att säga samma sak på två eller tre olika sätt. Detta hindrar eleven från att bara lägga orden på minnet, men får själva huvudidén att nå fram.”

Du kan förbättra förmågan att förenkla genom att analysera ditt tillvägagångssätt. Fråga dig själv ständigt: ”Kunde det där ha förklarats på ett bättre sätt? Hur kunde det ha gjorts tydligare, enklare?”

Två andra områden vi behöver undersöka är bruket av illustrationer och användningen av frågor.

Bruk av illustrationer

En illustration är en berättelse med en poäng, eller också kan det vara en demonstration som steg för steg visar hur man gör en sak. Synliga hjälpmedel, till exempel en svart tavla, kan vara till stor nytta. ”Ordmålningar”, dvs. målande beskrivningar, kan också användas.

Men någon kanske säger: ”Jag är ingen historieberättare och kommer aldrig att bli det.” I själva verket använder vi alla ofta illustrationer. När vi säger ”långsam som en snigel” eller ”fri som en fågel”, så förklarar vi med exempel — vi illustrerar.

Man kanske känner sig oförmögen att använda längre illustrationer, men ofta kan kortare användas med stor verkan. Den störste lärare som någonsin har levat på jorden, Jesus Kristus, gjorde det. När han talade om att döma andra, sade han: ”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?” (Matt. 7:3—5) Vilken kraftfull illustration! Ändå var den kort.

Det finns många fördelar med den korta illustrationen. Den är enkel och därför vanligtvis lättare att förstå. Den långa illustrationen tenderar att bli komplicerad, såvida den inte är ytterst väl utförd. Eleven kanske blir så upptagen med att söka förstå illustrationen att han glömmer vad den vill lära.

Å andra sidan kan en enkel illustration verkligen underlätta undervisningen. Pedagogen N. L. Bossing förklarar varför: ”Förmågan att tänka abstrakt [tänkande som inte bärs upp av exempel] är en av de svåraste av människans prestationer.” Eleven behöver exempel för att till fullo fatta vad du menar.

Illustrationer hjälper oss också att föra in undervisningen på det verkliga livets område. Sedan du har lärt din son vissa principer om bilkörning, ge honom då ett exempel på det slags problem som kan uppstå i trafiken. Detta kommer att inskärpa hos honom att de principer han just lärt sig har betydelse i situationer i det verkliga livet. En lämplig illustration för oss inte bort från ämnet. Den gör det viktigare, mera verkligt. Detta är god undervisning!

Hur kan man tänka ut bra illustrationer? Du behöver inte hitta på ”historier”; tänk bara ut ”exempel” som kan belysa saken. Var inte rädd att använda fantasin. Antag till exempel att du försöker lära dina barn hur planeterna rör sig i förhållande till varandra. Vad kan man göra för att det skall bli ”verkligt”? Låt oss se — sockerskålen kan bli solen; en kopp jorden, och saltströaren månen! Flytta dem runt varandra, och de ord du har använt kommer att få mening för ditt barn.

Om du gör det till en vana att leta efter exempel, kommer du snart att upptäcka att det du säger ofta gör ett bestående intryck.

Användning av frågor

Rätt använda är frågor ett utmärkt hjälpmedel. I grund och botten vill den som frågar få reda på fakta (Vem? Vad? När? Var?) eller också slutsatser eller åsikter (Hur? och Varför?).

Korta, koncisa frågor är de bästa. De inbegriper i allmänhet en enda huvudidé.

Om du verkligen vill veta vad din elev tänker, kan du behöva ge akt på ditt tonfall. En förälder kan till exempel fråga sin tonårige son hur han ser på rökning av marijuana. Genom det sätt på vilket fadern säger ordet ”marijuana” kan sonen förstå att hans far inte godkänner den. Vad händer? Sonen kanske ger sin far det väntade svaret. Men om frågan ställs utan känslobetoning, är det mera sannolikt att pojken kommer att svara i enlighet med vad han verkligen tycker om den. Frågor leder sällan till god undervisning om de ställs på ett barskt eller fordrande sätt. Glöm inte förhållandet mellan läraren och eleven.

Det är också bra att komma ihåg att om du uppmanar någon att tänka, är det viktigt att ha tålamod. Om du ställer en fråga, men sedan själv snabbt ger svaret, kommer du aldrig att riktigt få veta om den andre personen hade kunnat svara. Gör en paus efter frågan; iaktta hans ansiktsuttryck, och om du då ser att han inte förstår, så upprepa frågan.

Frågor kan användas för att stimulera intresset eller testa förståelsen, eller bådadera. Ofta är frågor som stimulerar intresset retoriska, dvs. svaret ligger i öppen dag eller också behöver inget svar ges — exempelvis: ”Vi vill alla vara lyckliga, eller hur?”

Frågor som testar förståelsen är de svåraste. De används ofta för att göra en återblick på huvudpunkterna eller för att undersöka om eleven har förstått saken. Sådana frågor måste formuleras med omsorg, så att du inte slår ned modet på eleven. Om du ber honom utreda en sak och han kommer till fel slutsats, kan han känna sig trög, förlägen eller besviken på sig själv. Om du kan se på hans ansiktsuttryck att han inte förstår, kan det vara bättre att förklara en gång till utan att fråga eller taktfullt fråga om han vill ha ytterligare förklaring. Din elev kommer att vara tacksam.

Att visa hänsyn, intresse och tålamod i det dagliga livet har i själva verket en god verkan på oss, inte bara när vi undervisar, utan vid alla tillfällen. Vi blir personer som mera effektivt kan meddela oss med andra. Vi blir lättare förstådda, därför att vi är lättare att förstå.

Frågan är egentligen inte: Bör jag tänka på att bli lärare? Det är du redan. Frågan är: Kommer du att sträva efter att bli en god sådan?

De belöningar som följer med att vara en god lärare är stora. När vi undervisar delar vi nämligen med oss åt en annan människa. Vi ger en del av oss själva för att hjälpa en annan. Det är en berikande erfarenhet, som kan göra livet intressantare och värdefullare.