Ett ovanligt byggnadsprogram — med frivillig arbetskraft
”JAG har aldrig sett människor arbeta så hårt. Det spelar ingen roll vad man ber dem göra, de gör utan prut dubbelt upp.” Vad var det som framkallade detta utrop från en ingenjör vid hälsovårdsnämnden i Orange County i New York? Han stod och betraktade uppförandet av en byggnad av ungefär en fotbollsplans storlek med nästan enbart frivillig arbetskraft.
Detta projekt i Monroe i staten New York var ett led i ett ovanligt byggnadsprogram som har pågått i omkring tio år i Förenta staterna, Canada och en del andra länder. Grupper om hundratals personer av olika raser och nationaliteter har frivilligt använt tid, energi och andra resurser till att bygga rymliga sammankomsthallar.
Dessa byggnader, som ofta är stora nog att rymma 2.000 personer, har väckt stor nyfikenhet. Vilka är det som bygger? Vilket syfte tjänar dessa byggnader? Hur är det möjligt att få tillräckligt med medel och frivillig arbetskraft för ett sådant projekt?
Varför sammankomsthallar?
De som bygger är Jehovas kristna vittnen, och det föreligger ett mycket stort behov av dessa sammankomsthallar. I Förenta staterna finns det nu mer än 500.000 Jehovas vittnen. Deras 6.393 församlingar är indelade i 271 ”kretsar”. Förutom de fem möten, som alla församlingar håller varje vecka i sin Rikets sal, håller varje ”krets” (omkring 20 församlingar) två gånger om året en två dagar lång sammankomst med ett speciellt program för biblisk undervisning som anpassats efter kretsens behov.
Tidigare hölls de flesta av dessa sammankomster i förhyrda lokaler, till exempel skolor, mässhallar och liknande. Men sedan 1965, då den första sammankomsthallen invigdes i New York, har Jehovas vittnen på många platser sökt skaffa sig egna lokaler för dessa sammankomster. Det finns nu femton sådana hallar i Förenta staterna, tre i Canada och några i andra länder. Vad är det som har gjort att Jehovas vittnen önskar ha egna sammankomsthallar?
En viktig orsak är att det är så dyrt att hyra offentliga lokaler. Förutom kostnaden för användningen av lokalen har det ofta varit nödvändigt att leja vaktmästare och andra fackföreningsanslutna personer som kan sköta scenutrustning och högtalaranläggning. En sammankomst över ett veckoslut kan gå på mellan 4.000 och 12.000 kronor.
Ett vittne från Winnipeg i Canada belyser ett annat problem som kan uppstå när man hyr en sammankomstlokal:
”Det var ibland omöjligt att få tillstånd att hyra skolans aula förrän omkring en månad före sammankomsten. Varje tillstånd innehöll dessutom en klausul som innebar att om aulan behövdes för skolans verksamhet, skulle den ha företräde framför konventet. Ibland kunde upplåtelsen för en viss kväll annulleras i sista ögonblicket, och vi var tvungna att i hast skaffa en annan lokal för kvällen och sedan flytta tillbaka följande morgon.”
Dessutom hade dessa skolaulor ofta inte tillräckligt många sittplatser. Många personer var tvungna att bege sig till andra delar av byggnaden och fick nöja sig med att bara höra programmet via högtalare eller se det på intern television. Dessa och andra svårigheter har gjort att Jehovas vittnen i många områden tyckt att det var bättre att använda pengarna till att skaffa egna lokaler.
En god start
Det är inte någon ”elitgrupp” som beslutar att bygga en sammankomsthall och andra som blir tvungna att bidra mot sin vilja. Jehovas vittnen tänker i förväg igenom om det finns tillräckligt många församlingar i området för att fullt kunna utnyttja en sådan lokal. Om så är fallet, skriver de till alla berörda församlingar för att förvissa sig om att de verkligen vill ha en sammankomsthall och är villiga att arbeta för att skaffa en sådan. Därefter måste de besluta huruvida de skall bygga nytt eller bygga om en redan befintlig byggnad. Omständigheterna på orten påverkar detta beslut.
I Cleveland berättar till exempel en kommitté, som utsetts att söka finna en tomt där man kunde uppföra en ny byggnad: ”Det var svårt att hitta en tomt med lämpligt läge och där det fanns nödvändiga servisledningar. När vi slutligen fann en, uppstod problem med kretsindelningen. Då fick vi tag i en teater. Förutom att den gott och väl låg inom den ekonomiska ramen, var den centralt belägen.” När teatern bytt ägare, byggde vittnena där på orten om den, och nu är den en bra lokal för kristna sammankomster.
Vittnen från Detroit, som också byggde om en teater till sammankomstlokal, pekar på en annan fördel: ”Det verkar inte vara någon svårighet att komma överens om ett rimligt pris för dessa lokaler. Eftersom de är högt taxerade och ofta står oanvända, är de bara ’en black om foten’ för ägaren.”
Församlingar från trakten kring San Fernando Valley i Kalifornien fick tag på en ovanlig byggnad till sammankomsthall, tidigare känd under namnet Valley Music Theater. De som ursprungligen byggde huset använde schaktningsmaskiner för att forma en kulle till en jättelik kupol. De lade ut armeringsjärn över den och fyllde på med betong. När den hade stelnat, grävde de ut det inre av kullen, och resultatet blev en modern kupolformad byggnad, som var tjugo meter hög i mitten och hade en diameter på sextio meter. En vridbar scen i mitten är omgiven av 2.654 plastklädda stolar av teatertyp. Fastigheten har också en ”satellitbyggnad” med kontor och en cafeteria med plats för 500 personer. Att förvandla dessa moderna lokaler till California Valley kretssammankomsthall kostade bara en bråkdel av vad man beräknat att det skulle ha kostat att uppföra en liknande byggnad i den trakten.
Att bygga om kan också ofta gå fortare än att bygga nytt. Den här sammankomsthallen i Kalifornien var färdig två månader efter det att den inköpts. Vittnen i Chicago skriver beträffande sin ombyggda teater: ”Från det att vi köpte den tills vi var färdiga för en sammankomst tog det bara två och en halv månad.”
På andra platser har emellertid befintliga lokaler varit för små och saknat cafeteria och parkeringsutrymmen, eller också har de varit förknippade med andra problem. Så till exempel sökte man i området Baltimore—Washington efter en teater, men det fanns ingen som låg centralt, och de flesta av dem som fanns var belägna i farliga omgivningar.
Följaktligen uppförde vittnena där en ny byggnad av monteringsfärdiga stålelement i Crownsville i Maryland med en hörsal med plats för 1.406 personer. Foajé- och cafeteriautrymmena är så byggda att man kan dra undan vikdörrar som gör det möjligt för en större skara att se och höra vad som tilldrar sig på podiet.
Frivilliga bidrag i form av pengar och material
Men hur är det möjligt att finansiera så stora företag? Detta är ett fantastiskt drag i förbindelse med dessa Jehovas vittnens sammankomsthallar. Här följer en redogörelse rörande den mer än 4.000 kvadratmeter stora sammankomsthallen i södra Ontario:
”Vår hall kommer att finansieras genom bidrag och räntefria lån från Jehovas vittnen själva. Åttio procent av medlen är bidrag, huvudsakligen blygsamma summor från personer med blygsam inkomst. Det förekom inga insamlingar, inget hasardspel, inga kraftfulla vädjanden. Man klargjorde helt enkelt behovet. Vi tackar Gud för denna givmilda anda.”
Crownsvilleprojektet erbjuder ytterligare ett exempel på sådan generositet. Ordföranden i byggnadskommittén där berättar:
”Vi skrev till de 110 församlingar som skulle beröras av saken och frågade hur mycket de var villiga att bidra med. Ni kan föreställa er hur förvånade vi blev, när vi fick in mer än tre gånger så mycket som vi ansåg skulle visa att Jehova välsignade företaget. Följaktligen kunde vi fullborda bygget utan ekonomisk hjälp från någon kommersiell institution.”
Villighet att tillverka den behövliga utrustningen i stället för att behöva köpa den har dessutom ibland resulterat i betydande besparingar. En redogörelse över arbetet med att bygga om en danslokal i St. Luc söder om Montreal till en plats för kristna sammankomster är ett exempel:
”För att lösa kylproblemen byggde ett vittne, som är expert inom detta område, tillsammans med en grupp oerfarna medhjälpare fyra stora kyl- och frysrum. Hela kostnaden var mindre än 4.000 kronor. Man beräknar att dessa kylenheter skulle ha kostat mellan femton och tjugo gånger så mycket, om de byggts av en utomstående entreprenör.”
Man har också ofta fått frivilliga bidrag i form av material. Detta var fallet när man byggde den nya hallen i London i Ohio:
”Det råkade förhålla sig så att en stor teater höll på att rivas inne i Columbus affärscentrum. Från denna donerade en broder 1.000 bekväma stolar. Sedan fick vi gratis två stora kokgrytor i gott skick från ett sjukhus som höll på att rivas. Till råga på detta var det någon som gav oss ett helt kök i rostfritt stål med mycket användbar utrustning.”
När man höll på att arbeta med sammankomsthallen i Monroe i staten New York, blev en man så rörd av det han fick se att han återvände följande vecka med material till ett värde av 20.000 kronor som han skänkte. En stor firma bidrog med över 48.000 kronor i form av material och sände sedan dit representanter som förundrade sig över detta frivilliga byggnadsarbete. Att man betalade räkningarna i tid resulterade i att man sparade ytterligare 200.000 kronor.
Nu har Monroe en vacker sammankomsthall som är lika stor som en fotbollsplan och ligger inbäddad i grönska. Tre stenbroar förbinder sju parkeringsområden med husets entré. Bakom en valnötspanelad inhägnad gård, där det finns en springbrunn som också tjänar som dopbassäng, ligger en stor hörsal med 2.248 teaterstolar i omväxlande blått och grönt. En matsal med plats för 720 personer är avskild från hörsalen genom en glasvägg och dessutom av blå draperier.
Starka ryggar och villiga hjärtan — all arbetskraft frivillig
Det som mest förundrar iakttagaren är de stora skaror av frivilliga som sluter upp för att arbeta med dessa byggnader. När Monroehallen byggdes, bidrog 192 församlingar med frivillig hjälp. Vita och färgade av alla åldrar och samhällsställningar arbetade endräktigt tillsammans och kallade varandra ”broder” och ”syster”. Vid somliga veckoslut arbetade ända upp till 800 frivilliga tillsammans. En åskådare som inte var ett vittne sade: ”Detta måste vara Jehovas organisation. Annars skulle det råda total förvirring.”
En redogörelse över ombyggnaden av hallen i St. Luc berättar:
”Man behövde inte anlita någon hjälp från utomstående vid den omfattande ombyggnaden. Många som hade sina världsliga arbeten i stan brukade åka till sammankomsthallen direkt efter arbetet och ofta stanna kvar till frampå morgonen. Vi kunde därför hålla vår första sammankomst mindre än sju veckor efter det att vi övertagit byggnaden.”
Vittnen i Winnipeg som såg fram emot att hålla sin första sammankomst i en ombyggd teaterlokal i januari 1972 skriver:
”När man var framme vid december månad 1971, kunde bröderna se att det ännu återstod mycket arbete innan överlämnandet kunde ske. Därför arbetade många på heltid vid hallen, och somliga körde mellan 80 och 200 kilometer för att hjälpa till. Man arbetade allt vad man orkade, och hallen blev färdig i tid.”
En liknande anda ådagalades vid byggandet av hallen i Yuba City i Kalifornien. Man beräknar att denna byggnad skulle ha kostat omkring fyra millioner kronor, om den helt och hållet uppförts av en byggnadsfirma. Men Jehovas vittnen kunde bygga den för mindre än en tredjedel av detta belopp. Hur var det möjligt? En medlem av byggnadskommittén förklarar:
”Det kom i medeltal 250 frivilliga varje dag. Vid veckosluten brukade denna arbetsstyrka ökas till 500. En del av dem arbetade ibland dygnet runt, då det rådde särskild tidsnöd. Och våra systrar lagade varje dag god mat åt dem som arbetade, men var inte heller rädda för att ta itu med tyngre arbete, utan hanterade spadar, krattor, hammare och sopkvastar.”
Denna anda av generositet vad det gäller insats av tid och energi kan smitta av sig. När en broder en dag frågade en som arbetade tillsammans med honom vilken församling han kom ifrån, svarade han: ”Å, jag är inte ett Jehovas vittne; jag är en granne här och bor alldeles där borta. Jag kom bara hit för att arbeta och trivas. Ni ser ut att ha så roligt. Jag ville vara med!”
När en reporter från tidningen Independent Herald i Yuba City kom för att få en intervju, utropade hon: ”Jag är helt förbluffad över att ni kan bygga denna stora byggnad med frivillig arbetskraft. I vår kyrka kan vi inte ens få tillräckligt med folk för att göra färdigt det målningsarbete som vi påbörjade för över ett år sedan.”
Det flitiga arbetet i Yuba City resulterade i en vacker sammankomsthall i spansk stil med plats för 2.400 personer. Den inrymmer en Rikets sal, konferensrum och en rymlig cafeteria. Framsidan av byggnaden, som vetter mot en terrasserad springbrunn, har tre stora valvbågar där det hänger spanska lyktor.
Svårigheter övervinns
Att bygga sammankomsthallar är inte någon lätt uppgift. Ibland dyker det upp svårigheter som verkar oövervinnliga. Men med beslutsamhet, tålamod och hårt arbete kan man undanröja dem.
Byggnadskommittén för hallen i Yuba City berättar hur de löste ett oväntat problem: ”En lördag gick putsmaskinen sönder. Bröderna skaffade några medhjälpare och nästa dag putsade de hela fasaden för hand.”
En broder berättar hur de fick använda sin påhittighet, när de byggde hallen i Monroe i staten New York: ”När en packning gick sönder på en viktig maskin och det inte gick att få tag på en ny, tog en mekaniker av sig skon, skar ut en packning ur den och fick maskinen att gå hela dagen.”
När det uppstod juridiska problem, visade Jehovas vittnen att de verkligen önskade följa lagen och ge ”kejsaren, vad kejsaren tillhör”, även om det betydde extra arbete. (Mark. 12:17) Den som hade uppsikt över bygget i Natick i Massachusetts förklarar: ”Det uppstod problem, när vi försökte uppfylla kraven i ett mycket rigoröst brandreglemente. Men i stället för att gnälla över höga kostnader, då vi blev tvungna att skaffa ytterligare brandskydd, gjorde vi hela tiden ändringar i ritningarna tills vi kom på en godtagbar lösning. Myndigheterna berömde oss för detta, och det fick till följd att de blev mera liberala och samarbetsvilliga.”
Sammankomsthallar till gagn för alla
De sammankomsthallar som Jehovas vittnen bygger är till stort gagn för de samhällen där de är belägna. Detta beror inte så mycket på deras tilltalande yttre och inte heller på den brinnande iver med vilken dessa frivilliga arbetat på dem. Det största gagnet kommer av det som äger rum i dem, när de är färdiga.
Skulle du vilja veta vad Gud skall göra åt de nuvarande världsförhållandena, vad Guds ”nya ordning” är, hur du kan förbereda dig för liv i den och hur det är möjligt för kristna att leva i endräkt mitt under svårigheterna i världen av i dag? Det program som Jehovas vittnen nu har vid sina kretssammankomster besvarar dessa frågor från Guds ord. Dessa program för biblisk undervisning är sammanställda för att vara till hjälp för både ung och gammal.
Varför inte besöka Jehovas vittnens kretssammankomster och dra nytta av det på bibeln grundade stoff som presenteras där? Du kommer att träffa människor som verkligen älskar Jehova Gud och som försöker ära honom genom att leva i överensstämmelse med principerna i hans inspirerade ord, den Heliga skrift. De kommer med glädje att hjälpa dig att göra detsamma, utan kostnad.
[Bild på sidan 12]
Jehovas vittnens sammankomsthall i södra Ontario i Canada
[Bild på sidan 13]
Jehovas vittnens sammankomsthall i Monroe i staten New York
[Bild på sidan 14]
Frivilliga arbetare bygger på sammankomsthallen i Yuba City i Kalifornien