Vad säger bibeln?
Bör religionssamfund samla in pengar genom bingo?
NÅGON räcker upp armen och ropar ”Bingo!” Hur ofta upprepas inte denna scen! I synnerhet kvinnor med vuxna barn dras till detta hasardspel, men också pensionerade personer och sådana som förlorat sin äktenskapspartner. Många finner glädje och spänning i det. Spelet kan anordnas av någon förening eller av en kommunal organisation, en välgörenhetsorganisation eller en judisk synagoga. Mycket ofta skockas ivriga spelare kring bingoborden i en romersk-katolsk kyrka på platsen.
Antalet spelande kan uppgå till några få eller till flera hundra i en enda lokal. Bingo spelas med inbördes olika bräden. Vart och ett har fem rader med fem fyrkanter, som alla är numrerade med undantag av den mittersta ”frirutan”. Somliga köper flera bräden, som de spelar på samtidigt. När en uppläsare ropar ut nummer, som dragits på måfå, täcker spelarna över motsvarande nummer på sina bräden med bingoknappar. Den förste som lyckas täcka fem av siffrorna i rad — antingen horisontalt, vertikalt eller diagonalt — ropar ”Bingo!” Den spelaren har vunnit och får ett pris, som ibland utgörs av reda pengar.
Varför anordnar olika organisationer bingospel? För att samla ihop pengar. En romersk-katolsk kyrka i Lancaster i Pennsylvania rapporterade nyligen en vinst om 30.000 dollar på ett år tack vare bingoaftnarna på torsdagarna. Bingo har alltså visat sig vara ett mycket lukrativt sätt att samla in pengar för religiöst ändamål. Men är det något du behöver tänka över för att avgöra om du bör spela bingo eller inte? Ja.
Bingo är i själva verket ett lotteri. Därför betraktas det i många länder som illegalt hasardspel. De lokala myndigheterna kanske inte genomdriver åtlydnad för lagen, när det gäller religiösa organisationer som anordnar bingospel. Men vad menar du själv om att lyda lagarna? Jesus Kristus uppmanade sina efterföljare att ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör. (Mark. 12:17) Gud förväntar av dem som önskar vinna hans ynnest att de skall lyda alla lagar som stiftats av nationens ”överordnade myndigheter” och som inte står i strid med hans bud och befallningar. — Rom. 13:1, NW; Apg. 5:29.
Det krävs avsevärd skicklighet och tankemöda för att vinna vissa sorters spel. Men förhåller det sig så med bingo? Nej. De som spelar bingo förtröstar på ”lyckan”. Är det orätt att göra det? Ja, från Guds ståndpunkt är det orätt. Den Heliga skrift godkänner nämligen inte att man förtröstar på lyckan. — Jes. 65:11.
Genom att spela bingo får somliga människor pengar som de kan använda till sådant de behöver. Men det är mera man måste tänka på. När ett kyrkosamfund anordnar bingospel för att samla in pengar, kan sådana som tillhör andra religioner välja att inte spela där, därför att de inte vill stödja en annan form av gudsdyrkan. Men de flesta bingospelare tänker inte på om vinsten går till något kyrkosamfund eller någon välgörenhetsorganisation. Många lockas i stället av bingospel att satsa sina pengar, inte i syfte att ge en gåva, utan i hopp om att vinna mer pengar. Hur lätt kan inte detta utveckla sig till girighet! Och visste du att bibeln säger att ”giriga” människor inte skall ärva Guds rike? Den kristne aposteln Paulus framhöll detta. — 1 Kor. 6:9, 10.
De flesta bingospelare är visserligen inte som många professionella hasardspelare, som kan tillgripa oärlighet och ådagalägga intensiv girighet, men uppammar inte bingospel i alla fall girighet? Alla som tar del satsar pengar för att få spela, och varje spelare är mån om att vinna en del av de hopsamlade pengarna eller att få de priser som köps för dem. Ja, bingospel uppammar själviskhet och bristande kärlek till andra människor.
De som önskar vinna Guds godkännande får inte ha en självisk inställning till andra, utan måste älska sin nästa. Aposteln Paulus skrev: ”Varen ingen något skyldiga — utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen.” — Rom. 13:8.
Kan du, med tanke på Guds krav och den icke önskvärda frukt som bingospel frambringar, föreställa dig Paulus, eller kanske aposteln Petrus, sitta och spela hasardspel, som anordnats av någon religiös organisation, och lyssna med spänd uppmärksamhet till siffror som ropas ut och plötsligt räcka upp handen och upphetsat skrika ”Bingo”? Det är svårt att föreställa sig, inte sant? Kan du tänka dig Jesus Kristus i den situationen? Knappast! Det är bra att komma ihåg att gudaktiga människor bör se upp till honom såsom sitt föredöme. — Hebr. 12:1, 2; 1 Petr. 2:21.
Hur kan personer som önskar behaga Gud skaffa sig pengar eller materiella ting? Man kan inte med rätta göra invändningar mot att ge gåvor med rätt motiv och att ta emot gåvor. I Skriften uppmanas vi att bära fram skänker och komma i Jehovas gårdar, och Gud beskrivs såsom den som ger ”idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker”. (Ps. 96:8; Jak. 1:17) Men kan någon påstå att frikostigt, godhjärtat givande är förbundet med bingospel? Nej, sannerligen inte!
De kristna brukar skaffa sig sådant de behöver eller önskar sig genom produktivt arbete. Aposteln Paulus uppmanade sina medtroende att arbeta med sina händer. Det var just vad han själv gjorde. — 1 Tess. 4:10—12.
Hasardspel har varit kända i tusentals år. Det sägs att ett hasardspel som liknade bingo spelades i Egypten redan innan pyramiderna byggdes. Under senare århundraden anordnade romarna lotterier. Men använde Guds forntida folk sådana spel för att samla in pengar eller skaffa sig materiella ting för religiöst ändamål? Nej.
Kort efter det att israeliterna blev befriade ur slaveriet i Egypten byggdes Jehovas tabernakel som ett centrum för tillbedjan. Man anordnade inte hasardspel för att samla ihop värdefulla ting till tabernaklet. I stället kom ”var och en som av sitt hjärta manades därtill; och var och en som hade en därtill villig ande bar fram en gärd åt HERREN [Jehova] till förfärdigande av uppenbarelsetältet och till allt arbete därvid och till de heliga kläderna” som skulle bäras av dem som tjänade i Guds helgedom. — 2 Mos. 35:20—29; 36:4—7.
Inte heller de första kristna anordnade hasardspel för att samla in pengar till religiöst ändamål. De gav i stället frivilliga bidrag. Tertullianus skrev: ”Även om det förekommer en kassakista av något slag, ligger det inte i den pengar som tagits i inträde, som om religionen vore någon sorts förbindelse. Var och en tar en gång i månaden med sig ett oansenligt mynt — eller närhelst han önskar och bara om han verkligen önskar och om han kan, ty ingen tvingas, det är en frivillig gåva.” (Apologeticus, XXXIX, 5) Detta stämmer överens med Paulus’ råd: ”Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ’Gud älskar en glad givare’.” — 2 Kor. 9:7.
Jehovas vittnen i våra dagar samlar inte in pengar genom bingospel, därför att det är att betrakta som hasardspel och därför att det är illegalt i många länder och uppammar själviskhet, girighet och bristande kärlek till andra människor. För att skaffa sig pengar och sådant de behöver åt sina familjer ägnar de sig åt produktivt arbete. Och för att befrämja den rena tillbedjans intressen ger de, i likhet med Jehovas tjänare i gången tid, frivilliga bidrag. De ärar Jehova med sina ägodelar. Gud i sin tur berikar dem ”för varje slag av frikostighet”. — Ords. 3:9, 10; 2 Kor. 9:8—12, NW.