Lotterier — Varför är de så populära?
VARFÖR spelar folk på lotteri? ”Det är spännande, det är roligt”, sade en talesman för amerikanska lotteristyrelsen. Det kan så vara, men den främsta lockelsen är utan tvivel vinsterna. Nästan alla skulle ha användning för lite extra pengar. Och lotterier ger löfte om stora penningsummor. I dagens otrygga värld med stigande priser, börskrascher och arbeten med obefintliga befordringsmöjligheter tror miljontals människor att deras enda chans att bli rika är att vinna på lotteri.
Något som bidrar till lotteriernas dragningskraft är att de är okomplicerade och enkla att ta del i. Det finns många olika varianter, till exempel lotto, nummerlotterier och spel där man skrapar på lottsedeln för att få fram numret, men alla har två gemensamma drag: För det första att de spelare vinner vars lottnummer stämmer överens med dem som dras av arrangörerna och för det andra att det inte krävs någon särskild kunskap eller skicklighet för att vinna, som fallet är inom andra spel. Om man vinner eller förlorar beror uteslutande på slumpen.
En annan orsak till att människor köper så mycket lotter är att de är lätta att få tag i. De flesta amerikaner kan skaffa sig lotter i närmaste speceriaffär. Om det inte finns någon lottförsäljning i närheten, kan man på många platser beställa lottsedlar per post, telefon, telex eller telefax.
En modern företeelse?
Är lotterier något nytt? Inte alls. Kejsarna Nero och Augustus lottade ut slavar och jordegendomar vid festligheter i det forntida Rom. Ett av de första kända lotterierna med penningpriser anordnades år 1530 i Florens i Italien. Under de följande århundradena var lotterier en vanlig företeelse i Europa. Också bland nybyggarna i Amerika anordnades lotterier, vilka bidrog till att finansiera byggandet av Jamestown, den kontinentala armén och flera ansedda universitet, till exempel Harvard, Dartmouth, Yale och Columbia.
På 1800-talet råkade emellertid verksamheten i blåsväder. Motståndare rasade mot det utbredda hasardspelet och påstod att det förekom fusk vid dragningarna. Lotteribranschen var genomsyrad av korruption och styrd av kriminella element. Privata arrangörer kammade hem enorma förtjänster. Till följd av detta blev lotterier officiellt förbjudna i Förenta staterna, Frankrike och Storbritannien.
Var detta slutet på historien? Tydligtvis inte. Lotterier fortsatte att frodas på andra håll i världen — till exempel i Italien och Australien. Kung Carlos III i Spanien skapade ett lotteri år 1763; dess nutida version fastställdes i lag år 1812. Här fanns stora pengar att hämta, och det ena landet efter det andra gav sig därför in i leken.
År 1933 hävdes förbudet i Frankrike, och man startade Loterie nationale. Redan på 1930-talet grundades också det kända irländska lotteriet Irish Hospitals’ Sweepstake. Det japanska spelet Takarakuji inrättades år 1945. I Storbritannien fick man klarsignal för tips och premieobligationsdragningar — lotterier till gagnet, om så inte till namnet. Och år 1964 gav sig Förenta staterna in i leken igen.
På 1970-talet introducerades två företeelser som helt kom att förändra lotteriverksamheten. Den första var användningen av dataanläggningar som sammankopplats med ett antal terminaler. Nu blev det möjligt att organisera stora, regelbundet återkommande spel, där spelarna själva kunde välja nummer. Man behövde inte längre vänta i veckor eller månader för att få se om man hade vunnit, utan kunde få reda på det inom några dagar, timmar eller till och med minuter.
Den andra nya företeelsen var lotto, ett spel med stora vinster men små vinstchanser. Om ingen vinner, står pengarna över till följande spel. Vinstsumman kan därför uppgå till flera miljoner. I och med introducerandet av lotto sköt försäljningssiffrorna i höjden, och lotterier blev en verklig storindustri.
Lockande för arrangörerna
Varför anordnar staten lotterier? Därför att det är ett lättvindigt sätt att få in pengar utan att behöva höja skatterna. Medan spelautomater och rouletter ger tillbaka så mycket som 95 procent av intäkterna i vinster är motsvarande siffra för lotterier mindre än 50 procent. I Förenta staterna, till exempel, betalade man år 1988 ut cirka 48 cent av varje lotteridollar i vinster, medan 15 cent gick åt för att täcka administrationskostnaderna. Resten, 37 cent, användes för att finansiera olika samhällsprojekt, såsom skolor och sjuk- och åldringsvård. Denna del av intäkterna uppgick till 7,2 miljarder dollar.
Men statsmakterna anordnar inte lotterier bara för att tjäna pengar. Om de inte ger sig in i leken kan de faktiskt förlora pengar — eftersom medborgarna då spelar någon annanstans. När ett visst land eller en viss delstat börjar anordna lotterier utsätts därför grannländerna eller andra delstater för påtryckningar att göra detsamma. Denna snöbollseffekt har tydligt kommit till synes i Förenta staterna. År 1964 fanns det bara ett lotteri som administrerades av en delstat; år 1989 hade antalet ökat till 30.
Drömmen att bli rik
Det är naturligtvis många som försöker få sin del av konsumenternas surt förvärvade slantar. Vad gör då lotteriarrangörerna för att få allmänheten att kasta ut pengar på lotter? De kallar in reklammakare — mästare i övertalningens konst!
Framhåller man då i reklamen att en del av intäkterna (om än liten) skall gå till skolor och åldringsvård? Inte alls! Sådant nämns mycket sällan. I stället betonar man hur fantastiskt det skulle vara att vinna miljontals kronor. Här följer några exempel:
◻ ”Det fantastiska liv som kändisar och rika lever kan bli ditt på ett ögonblick ... om du spelar på Canadas berömda LOTTO 6/49 med mångmiljonvinster.”
◻ ”FLORIDALOTTERIET ... Bli rik i Amerikas största lotteri.”
◻”Den tyska guldgruvan — TA CHANSEN och bli miljonär över en natt.”
Hårdföra försäljningsmetoder? Ja, verkligen! Eventuella försök att tona ner reklamen brukar upphöra när lottförsäljningen går dåligt. Faktum är att arrangörerna tar till alltmer drastiska metoder i fråga om spel och marknadsföring för att locka nya spelare och hålla de gamlas intresse vid liv. De måste ständigt komma med något nytt. Chefen för ett lotteri i Oregon i USA, James Davey, sade: ”Vi har olika temaspel, vi har olympiader. Vid jultiden har vi Holiday Cash. Vi har Lucky Stars, där människor spelar på sina stjärnbilder. Vi har märkt att om man kör två, tre, fyra eller fem spel samtidigt, så säljer man fler lotter.”
Men den absolut största attraktionen är den gigantiska vinsten. I lotto kan prissumman skjuta i höjden och bli en förstasidesnyhet, vilket skedde i Pennsylvania år 1989, då den var uppe i 115 miljoner dollar. Människor kommer i stora skaror för att köpa lotter i vad en skribent kallade ”spelarnas huggsexa”. Även de som i vanliga fall inte spelar på lotteri grips av hysterin och halar fram plånboken.
[Ruta på sidan 6]
Hasardspel och religion
”Katolska kyrkan har lärt mig att spela hasard. Bingo och tombola är precis samma sak som lotterier. Om katolska kyrkan föregick med gott exempel och slutade upp med allt hasardspel, skulle jag kunna tänka mig att låta bli att spela på lotteri. Om jag är penninghungrig, så beror det på att detta nästan är ett sakrament inom kyrkan.” — Insändare i tidskriften U.S. Catholic.
”Näst efter mässan på söndagen är de varje vecka återkommande bingospelen den bäst besökta verksamheten i katolska kyrkor, enligt en enkät som Notre Dame University gjort bland katolska församlingar.” Flera präster påpekar emellertid att de flesta av dem som deltar i bingospelen inte går i kyrkan. — The Sunday Star-Ledger (New Jersey).
”Sankt Pancras förde tur med sig i Madrid” löd en rubrik i den internationella upplagan av den spanska veckotidningen ABC. Artikeln fortsatte: ”’Det var sankt Pancras!’ utropade gång på gång två anställda i den affär ... där man sålt den enda lottserien med numret 21515, en ’gordo’ [storvinst] värd 250 miljoner [pesetas, dvs. cirka 15 miljoner kronor], som gått till Madrid. [De anställda] erkände att de hade bett till den bild av detta helgon som fanns uppsatt i affären och framför vilken de hade placerat en persiljekvist för att få tur med sig och kunna sälja ’julgordon’.”
”För att försöka förklara varför de haft tur med sig hade äldre vinnare en tendens att tro att Gud och ödet hade utvalt dem att vinna pengarna. ... ’Vi vill gärna tro att tur och otur måste tillskrivas något annat än slumpen’, sade dr Jack A. Kapchan, professor i psykologi vid University of Miami. ’Och vem skulle man tillskriva det om inte Gud?’” — The New York Times.
Vad säger då bibeln om att förlita sig på turen eller lyckan? Så här sade Jehova till de otrogna israeliterna: ”Men ni är de som överger Jehova, de som glömmer mitt heliga berg, de som dukar ett bord åt guden Lyckan och de som slår i blandat vin åt guden Ödet.” — Jesaja 65:11, NW.
Hur många av de förhållandevis få människor som vinner stannar upp och tänker på att deras tur baserar sig på miljontals förlorares otur? Kan man verkligen säga att hasardspel återspeglar kärlek till nästan? Är det rimligt eller bibelenligt att tro att universums suveräne härskare skulle blanda sig i sådana själviska förehavanden som hasardspel? — Matteus 22:39.