Lotterier — Vem vinner? Vem förlorar?

DET främsta argumentet för statliga lotterier är att de inbringar miljontals kronor till statskassan, pengar som man förmodligen annars skulle tvingas indriva genom höjda skatter. Och hur lätt är det inte att få in dessa pengar! säger supportrarna. Det är som en skatt som ingen behöver betala; den är helt frivillig. Människor är i själva verket ivriga att få erlägga den — de står i kö för att få betala den!

Vilka argument har då riktats mot anordnandet av lotterier?

Ett sådant argument är att reklamen ofta är intetsägande eller direkt vilseledande. Den förmedlar tanken att du kommer att vinna. Ett typiskt exempel är följande slogan som gör reklam för ett kanadensiskt lotteri: ”Vi gör det lätt för dig att ... VINNA!!”

Men hur lätt är det att vinna? Alie spelar på ett tyskt lotteri. I reklamen säger man skrytsamt: ”Du har otroligt stora vinstchanser.” Men Alie beklagar sig och säger: ”Jag har spelat på det här lotteriet i tio år, och jag har aldrig vunnit någonting. Och jag känner ingen annan som har vunnit något heller.”

För varje person som får en storvinst finns det miljontals som Alie — förlorare som vecka efter vecka och år efter år ger ut av sina pengar men aldrig får något tillbaka. I Förenta staterna utgör de som vinner en miljon dollar endast 0,000008 procent av de 97 miljoner lottköpare som finns där i landet.

Chansen att du skall kamma hem en storvinst är inte ens en på miljonen (vilket ungefär motsvarar sannolikheten för att du skall träffas av blixten); den kan vara en på många miljoner. I New York Lotto, till exempel, visade det sig att ju större vinsten blev, desto fler lotter sålde man, och vinstchanserna minskade då från 1 på 6 miljoner till 1 på 12,9 miljoner!

Inte så underligt att folk anklagar lotteriarrangörer för att försöka lura godtrogna köpare som inte fattar att de har alla odds emot sig. Doktor Valerie Lorenz, chefen för en amerikansk organisation som har till uppgift att hjälpa tvångsmässiga hasardspelare, säger rent ut: ”Lotterier? Det är det största lurendrejeri som finns. Chansen att vinna är så fruktansvärt liten.”

Och om du nu skulle vinna en miljon? Du får inte behålla hela summan. När skattemyndigheterna har fått sitt får en vinnare i Förenta staterna behålla 35.000 dollar om året i 20 år. Det blir bara 700.000 dollar, och prissumman kommer att bli ytterligare naggad i kanten på grund av inflationen under dessa 20 år.

Konsekvenser för de fattiga

En annan kritik som har riktats mot lotterier är att de verkliga storköparna är fattiga människor, de som minst av alla har råd med det. Lotteriarrangörerna hävdar att detta inte är sant, att undersökningar visar att lotterier är mer populära bland medelinkomsttagare. Lotterier är helt frivilliga, säger de; ingen är tvungen att spela. Men reklammakarna försöker medvetet uppväcka människors habegär, och många lottköpare är fattiga människor. Så här sade en kassörska i en kvartersbutik i Florida: ”Vi har vissa kunder som vi ser varje vecka. En del av dem köper 10 lotter om dagen. Somliga köper 100 lotter i veckan. De har inte pengar till mat, men de spelar på lotto.”

I vissa utvecklingsländer är situationen ofta ännu allvarligare. Den indonesiska regeringen hade nyligen anledning att ompröva fotbollslotteriet ”Porkas”, när massmedierna rapporterade att hela byar hade gripits av ”Porkasmani”. Tidskriften Asiaweek rapporterade: ”[Indonesiska] tidningar var fulla av skräckskildringar: män som slog sina hustrur eller barn; barn som stal pengar från sina föräldrar; barn som gjorde av med surt förvärvade pengar som skulle ha använts till skolavgifter — allt för att spela på Porkas.”

Allteftersom nya lotterier växer upp som svampar ur jorden överallt i världen, får fler och fler människor stifta bekantskap med hasardspel. Somliga av dem — inte bara fattiga — blir ”spelnarkomaner”. Arnie Wexler, som förestår en hjälporganisation för tvångsmässiga spelare i New Jersey, säger: ”De styrande tror att de har kommit på ett enkelt och smärtfritt sätt att få in pengar, när de i själva verket förstör massor av familjer, massor av affärsföretag, massor av människoöden och massor av liv.”

En fråga om värderingar

Ett annat oroväckande faktum är att statliga lotterier har förändrat människors inställning till hasardspel. I en del av våra dagars statliga lotterier — till exempel de amerikanska ”Play 3” och ”Lucky Numbers” — är vinstchansen en på tusen, men endast cirka 50 procent av intäkterna går till vinster. Innan staten gav sig in i leken var hasardspel ”syndigt”, en illegal skumraskaffär, en last. Nu kallas samma sak för underhållning, ett nöje, en medborgerlig plikt!

En viktig skillnad mellan illegala och statliga lotterier är naturligtvis att intäkterna från de sistnämnda används till att finansiera statliga projekt i stället för att hamna i brottslingars fickor. Många observatörer oroar sig emellertid över vilka konsekvenser lotterier kan få för de etiska värderingarna i det samhälle som de sägs gagna.

Orsaken till detta är att lotterier ger näring åt människors förhoppningar att bli rika utan att anstränga sig. Paul Dworin, chefredaktör för tidskriften Gaming and Wagering Business, sade: ”Förr sade staten att om du arbetar hårt så kommer du att lyckas i livet. Nu säger man: ’Köp en lott så blir du miljonär.’ Det är en märklig uppmaning från en statlig myndighet.” George Will skrev i tidskriften Newsweek: ”Ju större vikt människor lägger vid lyckan, turen, slumpen och ödet, desto mindre vikt lägger de vid sådana gammaldags dygder som flit, sparsamhet, avhållsamhet, uthållighet och noggrannhet.”

En annan princip som är viktig för det mänskliga samhället är att individer inte bör försöka profitera på andras olycka. De som anordnar lotterier uppammar emellertid uppfattningen att det är rätt av en individ att tjäna på och glädja sig åt andras förluster. Ett sådant tänkesätt är själviskt; det är stick i stäv mot bibelns uppmaning: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” — Matteus 22:39.

Trots de många kritiska rösterna fortsätter antalet lotterier att öka dramatiskt överallt i världen. En person som besökte Västafrika lade märke till att hundratals människor skockades utanför en statlig lotteribyggnad. ”Varför kastar alla dessa människor bort sina pengar på lotter”, frågade han en man som stod i närheten, ”särskilt som de är så fattiga?”

”Käre vän, de spelar på lotteri därför att det ger dem ett hopp”, svarade mannen. ”För många av dem är det det enda hopp de har i livet.”

Men är detta verkligen ett hopp? Är det inte snarare en illusion, en hägring, en osannolik dröm? En samvetsgrann kristen kommer sannerligen inte att vilja kasta bort tid och pengar på fåfänga försök att bli rik genom olika former av hasardspel. Hur mycket bättre är det inte att följa aposteln Paulus’ råd att ”inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. — 1 Timoteus 6:17.

[Infälld text på sidan 8]

”De styrande tror att de har kommit på ett enkelt och smärtfritt sätt att få in pengar, när de i själva verket förstör massor av familjer, massor av affärsföretag, massor av människoöden och massor av liv”

[Ruta på sidan 9]

Goda råd till hasardspelare

”Ingen kan ha ett kyligare leende än en bookmaker som gratulerar en klient som har vunnit. ... Den bookmaker har knappast sett dagens ljus som försöker hindra en spelare från att satsa därför att han förlorar för mycket. ... Kom också ihåg att framgångsrika spelare är lika sällsynta som fattiga bookmakers.” — Graham Rock i londontidningen The Times.

”Potten på 45 miljoner dollar i kvällens lottodragning är den största i staten New Yorks historia. Men chansen att vinna den med en insats på en dollar är 1 på 12.913.582.” — The New York Times.

”En dåre och hans pengar blir snart skilda åt.” Talesätt från 1500-talet. — John Bartlett: Familiar Quotations.

”Var inte för snar att glädja dig, du spelare; den som vinner i dag förlorar i morgon.” — Spanskt ordspråk.