Colombias otroliga djur
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Colombia
DAGGMASKAR större än ormar! Fjärilar större än fåglar! Grodor mera dödsbringande än tigrar! Hjortar små som harar! Detta är bara några av de påståenden som gjorts om Colombias djur.
Våra täta regnskogar, höga berg, vidsträckta grässlätter och torra öknar möjliggör ett mycket mångskiftande djurliv. Vi lär ha 259 arter och underarter av däggdjur, däribland 8 arter av kattfamiljen och 31 representanter för primaterna, dvs. apor och liknande djur. Det lär också finnas 1.500 olika fågelarter som lever i Colombia eller flyger genom landet när de flyttar, fler än i något annat land.
Hur stora maskar?
Förvånande nog finns det daggmaskar som är större än många ormar! Konstnärer från tiden före Columbus avbildade dessa jättemaskar på lerkärl, och 1956 började man söka efter dem. Man fann dem till slut i páramo (ett höglänt, kallt område) i sydvästra Colombia i närheten av staden Popayán. Somliga var hela en och en halv meter långa och mer än fem centimeter i diameter! De tycks vara svarta, men är i själva verket djupt blå och gröna, när man ser dem i starkt ljus.
Dessa jättelika maskar finns endast högt uppe i bergstrakterna på en höjd av mellan 4.000 och 4.300 meter. De finns alltså ovanför lövskogarna men nedanför snögränsen på de här breddgraderna. Som jämförelse kan framhållas att det berömda berget Matterhorn på gränsen mellan Schweiz och Italien är 4.478 meter högt.
Dessa maskar, som uppehåller sig alldeles under jordytan, påträffas ofta längs stigarna. Men det betyder inte att det är lätt att dra upp dem! Precis som en fågel stretar för att dra upp en vanlig daggmask ur jorden, måste man verkligen anstränga sig för att dra upp en av dessa jättelika maskar. Man får inte dra för hårt, för då kan man slita av den storsegmenterade masken! Mer än halva masken måste grävas fram ur jorden, innan man kan dra upp den intakt.
Fjärilar större än fåglar?
På mycket lägre höjd, nere i Caucaflodens dalgång i närheten av Cali, huvudstaden i departementet Valle, träffar vi på fjärilar som faktiskt är så stora. För några år sedan fångade man en av dem, och den förvaras nu i Louvremuseet i Paris. Den mäter 27 centimeter från vingspets till vingspets!
Den här grå och svarta, vågformigt mönstrade jättefjärilen gjorde anspråk på att vara den största fjärilen i världen, ända tills man fann en ännu större. Den nye rekordhållaren mäter 33 centimeter! Den kan beskådas i Naturhistoriska museet i Cali.
Under en kort promenad här kanske man inte får se sådana jättar i fjärilarnas värld, men man kommer att få se en stor mångfald vackra fjärilar. Det finns stora, små, färggranna — lysande blå, brandgula och gulbruna. Det finns också fjärilar med falska huvuden på stjärten för att förvirra fienden och fjärilar med vad som tycks vara numret 98 på vingarna — av någon okänd orsak. Kring portlyktan på kvällarna kan man få se alla slags fjärilar, till och med några som ser ut som torra löv.
Grodor mera dödsbringande än tigrar?
Ja, det är faktiskt sant, och ändå är dessa grodor så små att de får plats i en tesked! De här små krabaterna angriper inte människan. Men de har ett mycket starkt gift i huden, som indianerna använder för att göra sina jaktpilar dödsbringande.
Denna lilla svart- och gulrandiga groda finns i djunglerna i Chocó i västligaste Colombia. I detta område med kraftiga regnfall fångar indianerna grodorna genom att härma deras tjii, tjii, tjii, tjii och sedan kvickt gripa tag i dem när de svarar. Grodan hålls över en eld, tills hettan får giftet att sippra fram, så att man kan ta vara på det och smörja det på en pilspets.
Det går åt 2.400 av dessa grodor för att utvinna endast 30 milligram gift — tillräckligt mycket, beräknas det, för att döda 3.000.000 möss. Sedan giftet trängt in genom ett sår i en människas hud, framkallar det en metallaktig smak i munnen. Offret drabbas av kraftig svettning, hjärtkramp och slutligen död. Intressant nog förstörs giftet av ett enzym, när grodan dör, och därför kan man endast få gift från levande grodor.
Den medicinska vetenskapen är intresserad av detta gift, eftersom det liknar det sydamerikanska giftet curare och det sydafrikanska giftet strofantin. Dessa båda gifter har använts vid behandling av hjärtsjukdomar och i samband med operativa ingrepp, och nu kanske giftet från denna groda, kokoá, kan få liknande användning.
En hjort i ”fickformat”
Kan en hjort verkligen vara lika liten som en hare? Ja, egendomligt nog finns det hjortar som är nästan lika små. Den så kallade puduhjorten, Pudu mephistophiles, kan väga bara tio kilo. Denna smäckra hjort med mörka hår på nosen förekommer i ett mycket begränsat område i Anderna, vid gränsen mellan Colombia och Ecuador, på ungefär samma höjd över havet där man finner jättemaskarna.
Precis som många andra djur märker puduhjorten ut ett revir och håller sig inom dess gränser. Det är ett mycket litet revir, som man kan förvänta av en mycket liten hjort. Men på grund av detta är det lätt att jaga den med hundar.
Man känner till mycket litet om denna lilla hjorts vanor, och Colombias biologer hoppas att det kommer att vidtas några åtgärder för att bevara denna djurart. Det skulle verkligen vara en stor förlust, om den dog ut.
Colombias kattdjur
Det finns också åtta kattdjursarter i Colombia. Den bäst kända är jaguaren — Syd- och Centralamerikas tiger — och puman, som också kallas silverlejon. Det finns några mycket intressanta mindre kattdjur, till exempel ozeloten och jaguarundin. Men många anser att det allra intressantaste kattdjuret i Colombia är tigerkatten.
Tigerkatten är inte mycket större än en vanlig huskatt och är ungefär lika lekfull. Den är gul med svarta teckningar, som påminner om rosetter längs ryggen och huvudet och även framträder som ränder på huvudet. Tigerkattens skönhet och lekfullhet gör att man vill ta den med sig hem.
Djurparken Matecaña i Pereira i Colombia har några exemplar av dessa små charmörer. Här såg vi en av dem leka med ett torrt löv, precis som en vanlig huskatt. När vi tryckte en anteckningsbok mot buren, fick den några mjuka klappar utan någon skymt av klor. Vi såg också att han hade urskillningsförmåga.
Man kunde inte locka honom i närheten av buren intill, där hans granne, en större ozelot, var redo att ge honom ett ovänligt bemötande. Men den andra tigerkatten satte sig i närheten av sin granne, en björnunge, och varje gång björnen gick förbi, fräste han och spottade och påminde då mycket om en tamkatt som fräser och spottar åt en hund. Han var väl medveten om att björnen inte kunde komma åt honom.
I sitt naturliga hemvist är dessa katter i verksamhet på natten, och de bor i träden. På grund av deras tillbakadragna natur och den täta djungelvegetationen, där de uppehåller sig, vet man ännu jämförelsevis litet om dem.
Märkliga fåglar
När vi frågade konservatorn vid Naturhistoriska museet i Cali vilket hon tyckte var det intressantaste djuret i Colombia, svarade hon utan att tveka ”harpyjan”. Man kan förstå varför hon valde denna fågel, även om den inte uteslutande förekommer i Colombia, utan också finns i många andra delar av Amerikas tropiker.
Den här örnen är långt ifrån det monster med kvinnohuvud och fågelkropp och -klor, som beskrivs i den grekiska mytologin. Den är i stället en vacker, gråaktig fågel av avsevärd storlek. Dess namn kommer utan tvivel av dess egendomliga men ändå värdiga ansikte, som ser frapperande mänskligt ut när man ser det framifrån. Likheten blir ännu större tack vare en dubbel fjäderkam, som ramar in övre delen av huvudet, precis som en kvinnofrisyr kan göra. Större honor kan väga över elva kilo, och den lär vara den tyngsta av alla örnar, även om de nordamerikanska örnarna kan bli längre.
En annan fågel, kondoren, betraktas som Colombias symbol. Kondoren, som är en majestätisk gam med en vingbredd av tre meter, svävar fram över Andernas höjder. Den är nu en hotad art, och man beräknar att det inte finns mer än två hundra exemplar kvar i Colombia, men den finns dock i större antal i andra länder i Sydamerika.
På Naturhistoriska museet i Cali finns ett antal kolibriarter, däribland den art som lär vara den största. Nu rapporteras det emellertid att man sett en ännu större varietet vid foten av Anderna ovanför Pereira i Colombia. Man kan naturligtvis lätt missta sig på storleken. Men när man tänker på hur litet som är känt om en del av viltlivet i Colombia, förstår man att det ännu återstår att upptäcka många tidigare okända arter av fåglar och andra djur. Kom ihåg att de jättelika daggmaskarna här inte återupptäcktes förrän i slutet av 1950-talet.
Samtidigt har ganska många djurarter i Colombia avsevärt minskat i antal. Några sådana fågelarter är aniuman, ägretthägern och kondoren. Jaguaren, glasögonbjörnen, puduhjorten och puman kan också löpa risk att dö ut.
Men lyckligtvis märker man nu ett växande intresse för naturvård här i Colombia. Vi som bor här är glada över detta, eftersom överflödet av besynnerliga djur, ja, till och med otroliga djur, och de bättre kända arternas skönhet och intressanta vanor gör vårt förtjusande land ännu mera fascinerande.
[Bild på sidan 17]
Harpyja
[Bild på sidan 17]
Kokoágroda
[Bild på sidan 17]
Puduhjort