Hur man lär barnen att vara osjälviska

”JERRY, vill du vara snäll och hjälpa mig att laga din systers leksak?” bad en mor sin lille son. Uppmuntrar du också barnen till att göra sådant som blir till gagn för andra i familjen?

Det medges att det inte är lätt att vända barnen bort från en självisk kurs. Faktum är att vi är födda själviska. Ett nyfött barn vill ha vad det vill ha, när det vill ha det. Och det tolererar inga dröjsmål, vilket ibland visas genom obehärskat skrikande efter uppmärksamhet.

Men när ett barn får kärleksfull omvårdnad och vägledning av sina föräldrar, börjar det lägga märke till andra. Så småningom minskar dess själviska tendenser. Det kanske är överflödigt att påpeka att detta kräver mycken tid och ansträngning från föräldrarnas sida. Men de som fortsätter med sina ansträngningar får så småningom se resultat.

Föräldrarnas exempel betydelsefullt

Vare sig föräldrarna tycker om det eller inte, kommer deras barn att efterlikna dem. Det visar hur viktigt det är att föregå med gott exempel genom att vara osjälvisk. En far framhöll: ”Vår tioårige son har sett oss ge åt andra sedan han var liten. Nu, när vi ger åt dem som behöver det, ber han om att få vara med. Vi har sett honom göra små tjänster åt andra utan att bli uppmanad till det, och det visar att han inte gör det bara för att behaga oss.”

Hans hustru tillade: ”Om äkta män är generösa mot sina hustrur, lägger barnet märke till detta och kommer att göra saker för sin mor på samma sätt som fadern gör. Jag vet att det är så med vår son.”

Den här modern hade också en del intressanta iakttagelser att framhålla om vilken verkan föräldrarnas inställning till materiella ägodelar har på barnen. ”Vår son”, förklarade hon, ”hör oss aldrig gräla om pengar och hör oss inte säga: ’Vi har inte råd med det eller det.’ Vi är visserligen inte särskilt välbärgade; snarare tvärtom. Men vi är inte bekymrade för det, och därför känner han sig trygg. Vi har lagt märke till att i sådana hem där föräldrarna ständigt grälar om pengar har barnen en tendens att bli mera själviska och börjar i sin tur strida inbördes om triviala ting.”

Man lägger ofta märke till att ett själviskt barn inte får alltför mycket uppmärksamhet av sina föräldrar, utan vanligen för litet. När ett barn kan lita på att få hjälp av sina föräldrar när det behövs, blir det vanligen hjälpsamt. När ett barn blir älskat av sina föräldrar, blir det kärleksfullt. Ja, den behandling ett barn får i unga år blir i stor utsträckning grundvalen till hur det kommer att behandla andra i framtiden.

Hur man kan ge undervisning och fostran

Man kan knappast alltför mycket betona betydelsen av tidig undervisning och fostran. Om ett barn alltså blir rätt fostrat i unga år till att tänka på andra, blir det ofta naturligt för det att ge åt andra och hjälpa andra.

En mor tillämpade nyligen denna princip. Man hörde henne säga till sin lille son: ”Nu när du har hittat de här två femöringarna, vill du då inte lägga den ena i din spargris och den andra i din systers gris?”

”Gärna det, mamma”, svarade han glatt.

Säden hade alltså såtts ut, och om den blir vattnad, kan den bli grundvalen till ett kärleksfullt handlingssätt i framtiden.

Andra föräldrar talade om att de låter barnen vara med när man samtalar om familjeangelägenheter. Fadern fattar det slutgiltiga beslutet, men barnen har frihet att uttrycka sina önskemål, vilka inte lämnas utan avseende. Fadern till en trettonårig dotter framhöll att man uppodlar en kärleksfull, osjälvisk anda hos barnen, om man får dem att känna sig delaktiga i familjens verksamhet och beslut. Han tog följande exempel: ”Jag tog nyligen med mig min dotter för att köpa skor åt henne. Hon fick syn på ett par som hon tyckte om, men när hon fick reda på priset sade hon: ’Å, pappa, jag behöver inte så dyra skor. Det där andra paret, som är billigare, duger bra.’ Är det underligt att jag tycker att hon är något för sig?”

En annan far förklarade på liknande sätt hur han och hans hustru försöker hjälpa sina barn att fatta förståndiga beslut. ”Medan vi ännu har dem kvar hos oss”, påpekade han, ”kan vi upptäcka eventuella fel i deras resonemang och hjälpa dem.” Han belyste saken genom att beskriva ett middagssamtal de haft nyligen.

”Vi började tala om bilar”, påminde sig fadern, ”och vår äldste son, som är biltokig för närvarande, sade att om han hade pengar skulle han köpa en liten sportbil, och han talade också om vilket märke han skulle köpa. Jag kommer ihåg att jag sade: ’Det är inget fel med att ha bil, Anders, men en liten sportbil har inte mycket plats för hustru och barn, eller hur?’

Han svarade: ’Vad menar du med ”hustru och barn”, pappa? Jag är ju inte ens gift ännu.’

’Jag vet det, Anders, men du kommer att bli det en dag, och du måste ta hänsyn till din familj, inte sant? Du förstår, det är bara bra att man planerar för framtiden, men du bör tänka på hur dina planer blir till gagn eller hinder för andra. Tror du inte det?’

’Jo, det har du väl rätt i. Det finns inte så mycket plats i en sportbil, men det skulle vara trevligt att ha en.’

’Du bör också tänka på att det är en ganska dyr bil du vill ha. Du kanske skulle köra omkring i den där flotta bilen och ha trevligt, medan din familj fick gå hungrig. Jag är säker på att du inte skulle vilja det.’

’Naturligtvis inte, pappa. Jag skulle inte handla så.’

’Jag vet att du inte skulle mena att göra det. Men jag vet att du har sett många män här i grannskapet handla just så — skaffa sig vad de vill ha på bekostnad av vad familjen behöver.’

Han tänkte i en minut eller så och sade sedan: ’Jag antar att du har rätt, pappa. Okej, jag skall köpa en familjebil — det vill säga, när jag får familj. Men det är långt kvar dit, inte sant?’

’Jo, Anders, men vad du tänker på nu kommer att forma dina framtida planer. Så det är bäst att tänka efter de rätta riktlinjerna redan nu.’”

Är det så du går till väga när du hjälper dina barn att tänka på andra? Gör du det på ett naturligt, kärleksfullt sätt i en avslappad atmosfär? Då har du bättre utsikter att lyckas än om du gör det på ett stelt, föreläsande sätt. Om du visar empati, kommer dina barn också att uppskatta att du tar hänsyn till deras känslor och bli mera benägna att ta emot råden.

Osjälviskhet mot gammal och ung

Det finns mycket man kan lära barnen att göra för sina far- och morföräldrar och andra till åren komna. De kan läsa för sådana som kanske har dålig syn. De kan låta dem vara med och spela sällskapsspel eller ta del i annan sällskaplig samvaro. Att de har saktat ner i fysiskt avseende betyder inte att de har gjort det i mentalt avseende.

Även utanför hemmet, bland allmänheten, kan barnen uppmuntras att lägga märke till äldre personer och hjälpa dem. De kan uppmuntras att lämna sina sittplatser åt dem i bussar och tåg. De kan visa respekt genom att inte avbryta dem när de talar och genom att inte själva dominera samtalen. Ja, i stället för att bara tolerera de äldre, vilket är sed på många platser i världen i våra dagar, kan barnen läras att dra nytta av den vishet och erfarenhet som dessa ofta besitter.

Föräldrarna bör också uppmuntra barnen att visa kärleksfullt intresse för sina yngre syskon. Annars kan de komma att känna förtrytelse över hur nykomlingen tar en stor del av mammas uppmärksamhet i anspråk. En mor, som hade en sexårig son, framhöll:

”Redan när jag blev havande med min dotter började vi använda hennes namn när vi talade om henne, och hon blev mycket verklig för min son. När hon föddes var han mycket ivrig att hjälpa mig med henne. Flera år senare talade han om för oss hur glad han var när hon föddes.”

Föräldrar som skickligt förbereder sina barn på den nye familjemedlemmens ankomst finner att de inte har mycket att oroa sig för, vilket framgår av exemplet med en sjuåring. När hon blev tillfrågad vad hon tyckte om sin nyfödda syster, svarade hon: ”Å, jag älskar henne. Jag tycker om att hjälpa mamma att göra henne i ordning. Men jag tycker inte om när hon skriker. Jag tror att hon håller på att bli bortskämd.” När man frågade henne vad hon tänkte göra åt saken, sade hon: ”Jo, så snart hon kan förstå, tänker jag ha ett samtal med henne.”

Det är ofta typiskt att syskon blir svartsjuka på varandra eller blir förtrytsamma. Men föräldrarna kan i hög grad motverka detta genom att undvika att vara partiska och genom att förklara varför de handlar på ett visst sätt. En trebarnsmamma framhöll:

”När barnen växte upp, visade de båda yngre en viss förtrytsamhet när vår äldste pojke fick något extra klädesplagg eller någon gåva. Men vi förklarade att han behövde mer än de med tanke på hans ålder. Vi försäkrade dem att de skulle bli behandlade på samma sätt när de blev lika gamla. Nu när vår dotter nått den åldern, inser hon att det verkligen förhåller sig så.”

Gagnet av att tjäna andra

En av de största gåvor du kan ge dina barn är åstundan att tjäna andra, att ge av sin tid, medkänsla och uppmärksamhet till gagn för dem som behöver det. En tolvårig pojke som hade lärt sig detta sade:

”En pojke i vårt kvarter förlorade nyligen sin far, och jag tyckte verkligen synd om honom. Jag ville göra något för att hjälpa honom, så jag talade med pappa om saken, och han sade att vi kunde låta honom vara med i en del av vår verksamhet i familjen. Jag har bjudit honom att komma hem till oss, men han tycks inte vilja vara tillsammans med någon just nu. Men jag tänker fortsätta att försöka.”

Engagerar sig dina barn på det sättet i andra människors problem? Hyser de omsorg om andra? De kommer att göra det, om du bara uppmuntrar dem till det.

Barn som uppmuntras att vara osjälviska får verkligen många välsignelser. De känner sig trygga och väl till mods. De är mera stadgade och balanserade. De blir bättre förberedda för sina framtida uppgifter som äkta män, hustrur och slutligen föräldrar. Och de lär genom erfarenhet känna sanningen i Herren Jesu Kristi ord: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” — Apg. 20:35, NW.