Kan man utan risk äta medicin?
I MÅNGA hem är toalettskåpet så fullt av medicinburkar att det knappast finns plats för en tandborste. Det tycks vara en mänsklig svaghet att vilja ta medicin. Den framlidne kanadensiske läkaren sir William Osler lär ha sagt att ”önskan att ta medicin är det största kännetecken som skiljer människan från djuren”.
I Förenta staterna använder folk varje år omkring 10 milliarder dollar till att köpa läkemedel för att lindra olika sjukdomar. Läkarna skriver årligen ut omkring 2,4 milliarder recept på olika mediciner. Och man förutser att användningen av receptbelagda läkemedel där i landet skall fortsätta att öka med 9,5 procent per år. Varför det?
En orsak till detta är att man utvecklar alltmera effektiva läkemedel för att bekämpa många sjukdomar. Men läkemedelstillverkarnas annonsering inverkar också i hög grad. I USA använder läkemedelsfabrikanterna årligen omkring 800.000.000 dollar till att propagera för sina produkter. Det finns sålunda mer än 100.000 olika läkemedel på marknaden, enligt en beräkning som gjorts av Förenta staternas livsmedels- och läkemedelsförvaltning. Det mest använda receptfria läkemedlet är aspirin (acetylsalicylsyra), och amerikanerna konsumerar varje år över 15.000 ton av detta läkemedel.
Men är det förståndigt att använda mediciner i så stor utsträckning? Finns det några risker förbundna med att använda dem?
Orsak till eftertanke
Det är ett känt faktum att många människor med allvarliga infektionssjukdomar har räddats till livet tack vare sådana nutida läkemedel som penicillin. Men för somliga personer är dessa mediciner ett tveeggat svärd, eftersom de också kan vålla skadliga biverkningar, ja till och med döden. Medicinsk litteratur har ofta erkänt vilka risker som är inbegripna, ibland på ett mycket eftertryckligt sätt.
Så är fallet med boken Drugs (Läkemedel), som utgetts av Life Science Library och redigerats av bland andra Walter Modell, som är professor i farmakologi vid Cornelluniversitetets medicinska fakultet i New York. Utan tvivel i avsikt att framhäva läkemedlens paradoxala natur har man gett första kapitlet i denna bok rubriken ”Gifter som räddar liv”. Vi läser där i de inledande styckena:
”Alla läkemedel är gifter, och alla gifter är läkemedel. Det är ingen tillfällighet att ... det grekiska ordet pharmakon, från vilket orden ’farmaci’ och ’farmakologi’ är härledda, ursprungligen kunde betyda både en dryck med helande egenskaper och en dödsbringande sådan.
I ordets vidaste bemärkelse är ett läkemedel — eller gift — vilket som helst kemiskt ämne som kan förändra funktionen eller strukturen hos levande vävnad. ... Vanligen avser man givetvis med ordet ’läkemedel’ kemiska ämnen med medicinsk verkan — de ämnen som i noga reglerade doser frambringar önskvärda förändringar i människokroppen genom att motverka sjukdom eller lindra smärta.”
Det sätt på vilket noga reglerade doser av moderna läkemedel har räddat patienter har ofta kommit att kallas ”mirakulöst”. Det råder föga tvivel om att det finns oräkneliga tusenden i våra dagar, som skulle dö, om de berövades sina så kallade ”mirakelmediciner”. Men professor Modell bringade jämvikt i det hela genom att förklara:
”Det är allmänt känt att till och med de mest gagneliga läkemedel har ogynnsamma biverkningar. Somliga experter beräknar att kanske en amerikansk sjukhuspatient på 20 hamnar på sjukhuset till följd av läkemedelsbiverkningar. Det bästa man kan säga om något läkemedel är att dess gagneliga verkningar är större än dess skadliga — för de flesta patienter, för det mesta.”
Är fördelarna större än nackdelarna?
De flesta läkare kommer förmodligen att säga att läkemedlens fördelar verkligen är större än deras nackdelar. De kan peka på sin egen personliga medicinska erfarenhet — sina egna iakttagelser — att hundratals människor fått gagn av läkemedlen och bara ett fåtal drabbats av ogynnsamma verkningar. Men vissa medicinska auktoriteter börjar nu ifrågasätta en sådan slutledning.
Tänk till exempel på bruket av antibiotika. År 1943 marknadsfördes i Förenta staterna det första antibiotiska ämnet, penicillin G. Sedan dess har antibiotika blivit den mest allmänt ordinerade klassen av läkemedel i Förenta staterna. Somliga läkare tycks faktiskt skriva ut antibiotika på ett överdrivet och missriktat sätt. Beträffande detta drog man följande slutsats i ledarartikeln i Amerikanska läkarsällskapets tidskrift (JAMA) för 4 mars 1974, som bar rubriken ”Är detta medicinska framsteg?”:
”Vi anser att det är på sin plats att ställa två frågor, även om det kanske är omöjligt att insamla de uppgifter som krävs för att besvara dem: 1) Har vi nått därhän att det enorma bruket av antibiotika åstadkommer lika mycket skada som nytta? 2) Börjar riskerna bli större än fördelarna?”
Vissa läkare anser detta vara befogade frågor, eftersom de blivit oroade av det växande bevismaterialet för att många patienter blivit skadade av antibiotika.
Det krävs försiktighet
Läkare har till exempel lagt märke till att överdrivet bruk av antibiotika har bidragit till att resistenta bakteriestammar utvecklat sig. Enligt siffror, som anförs i den tidigare nämnda JAMA-artikeln, har dessa bakterier mångfaldigats i sådan utsträckning att de kan tänkas vålla ända upp till 100.000 dödsfall per år på amerikanska sjukhus!
De båda läkare, som presenterade detta bevismaterial i JAMA, framhöll kloramfenikol som ett särskilt farligt antibiotikum, vilket kan ge den allvarliga biverkningen aplastisk anemi, som är en svårartad anemi med upphävd blodnybildning i benmärgen. De förklarade: ”Problemet med aplastisk anemi har blivit väl dokumenterat; denna dödsbringande reaktion inträffar omkring en gång på approximativt 60.000 till 80.000 doser.” Med tanke på att nära fyra millioner patienter om året i Förenta staterna lär få kloramfenikol, synes detta läkemedel bära skulden för tiotals dödsfall varje år.
Beträffande dessa dödsfall säger man beklagande i JAMA-artikeln: ”En stor majoritet av dessa vanligen dödsbringande reaktioner inträffade hos patienter, som fick kloramfenikol för antingen triviala infektioner, obekräftade infektioner eller infektioner, för vilka man kunde ha valt ett säkrare och lika effektivt antibiotikum.”
Det krävs sannerligen försiktighet, när man använder sådana läkemedel som kloramfenikol. De flesta läkare är väl medvetna om riskerna med dessa läkemedel och reserverar dem för vissa livshotande sjukdomstillstånd. Men somliga läkare tycks antingen vara okunniga om riskerna, eller också har de mycket dåligt omdöme, när de skriver ut dessa medel.
Men det finns förmodligen en ännu viktigare orsak till att kloramfenikol fortfarande används så ofta. Före detta chefen för Förenta staternas livsmedels- och läkemedelsförvaltning hävdade att dess tillverkare ”framgångsrikt har propagerat för Chloromycetin [handelsbeteckning för kloramfenikol] tvärtemot läkarkårens råd”.
Det är också vanligt med oberättigade påståenden om olika läkemedel. Ett statligt organ i Förenta staterna fann till exempel att 60 procent av de 16.000 receptfria läkemedel, som granskades, var förknippade med lagöverträdelse, därför att man tillskrev preparatet mera än det kunde åstadkomma. Nationella vetenskapsakademin i USA granskade 4.349 receptbelagda och receptfria läkemedel, som annonserades för behandling av 1.600 olika sjukdomstillstånd. Man fann då att av 1.610 påståenden, som gjordes om dessa produkter, kunde endast 19 procent dokumenteras. En annan undersökning visade att av 1.859 läkemedel, som granskades, var endast 301, eller mindre än 17 procent, effektiva mot alla de sjukdomstillstånd, som de enligt reklamen kunde förebygga, bota eller lindra.
Det är en stor uppgift att försöka förhindra marknadsföring av läkemedel som kan skada människor mer än de hjälper dem. För omkring femton år sedan användes i många länder i stor utsträckning ett så kallat ”perfekt sömnpiller”, som innehöll ämnet thalidomid (Neurosedyn). En farmakolog, som var anställd av Förenta staternas regering, fördröjde emellertid dess registrering, till dess hon fått klarhet beträffande vissa misstankar hon hade om preparatet. Det var bra att hon handlade så, eftersom det kort därefter upptäcktes att tusentals barn, vilka fötts av kvinnor som under graviditeten ätit thalidomid, var fruktansvärt missbildade.
Detta belyser ytterligare behovet av försiktighet, när man använder mediciner. Även om man kanske inte omedelbart märker några negativa biverkningar — kanske inte ens på flera dagar eller veckor — kan sådana uppträda efter flera månader eller till och med år. ”Inom våra dagars läkekonst använder vi många starkare läkemedel och alla slags kemiska ämnen och maskiner, som endast de invigda begriper sig på”, framhåller dr Eugene Saenger, som är professor i radiologi vid University of Cincinnati i USA. Han drar slutsatsen: ”Det måste helt visst finnas vissa långsiktiga konsekvenser.”
Faktum är att man inte förrän på senaste tiden har börjat erfara några av dessa långsiktiga konsekvenser.
En medveten risk
Mellan 1945 och 1971 skrev läkarna till exempel ut det läkemedel som kallas dietylstilböstrol (DES) till havande kvinnor för att förebygga missfall. Vad har detta fått för långsiktiga konsekvenser, även om det sannolikt förebyggt en del missfall? En hög frekvens av cancer i slidan hos tonåriga döttrar till de mödrar, som under graviditeten tog detta läkemedel, har blivit följden! En läkare i Los Angeles, som är specialist på underlivstumörer hos kvinnor, ger därför rådet: ”Döttrar till kvinnor som tagit DES bör regelbundet undersökas från och med sin trettonde födelsedag.”
London Daily Mail för 7 mars 1974 rapporterade likaså: ”Den receptfria försäljningen av ett av de allmännast använda smärtstillande medlen bör förbjudas, sedan det blivit bekräftat att läkemedlet kan vålla njurskador. ... I Storbritannien beräknas ända till 500 människor årligen ha dött på grund av njurkollaps, som direkt haft samband med överdrivet beroende av fenacetinföreningar.”
En undersökning av läkemedel med utbredd användning, som ges via munnen för att hålla diabetes (sockersjuka) under kontroll, tyder på att dessa läkemedel kan vålla mellan 10.000 och 15.000 dödsfall årligen på grund av hjärtsjukdom. Denna undersökning, som omtalades i JAMA för 10 februari 1975, visar att antalet dödsfall på grund av hjärtsjukdomar och därmed besläktade sjukdomar var dubbelt så stort bland de diabetiker, som tog dessa läkemedel, som det var bland de diabetiker, som antingen behandlades med insulininjektioner eller med noga reglerad diet.
Betyder detta att man helt och hållet bör undvika läkemedel? Nej. Läkemedel har lindrat tiotals millioner människors lidande och har räddat kanske milliontals liv. Hur tacksamma bör inte sådana människor vara för dem! Detta gör att man ofta har goda skäl att ta de risker som är förbundna med dem. Det finns utan tvivel många tusen patienter med hjärtsjukdomar, som skulle dö inom några veckor, om de upphörde att ta digitalis. Det skulle till och med kunna vara riskfyllt att ändra en noga avvägd dosering. Ja, digitalis är ett ”gift”, men när det används förståndigt och under specialistövervakning, har det visat sig vara en verklig livräddare.
Det är förmodligen också mera sannolikt att en diabetiker dör av sin sjukdom, om han inte tar medicin, än att han dör av den hjärtsjukdom som hans medicin sägs kunna vålla. Man kanske också är villig att ta den ”risk” som är förbunden med aspirin för att slippa ifrån den smärta och det obehag som vållas av huvudvärk. Men man måste alltid komma ihåg att det innebär en given risk att ta medicin — det är ett tveeggat svärd.
Men hur skall man då veta, om man skall ta ett visst läkemedel eller inte? Man är då i stor utsträckning beroende av en läkares råd. Det är till skydd för dig att du måste ha läkarrecept för att få tag i starka läkemedel. Eftersom läkarens omdöme kan påverka din hälsa, och kanske till och med huruvida du lever eller dör, gör du väl i att respektera hans omdöme. Men av samma skäl är det förståndigt att noga förvissa sig om hans kvalifikationer. Är han både samvetsgrann och välunderrättad? Är han verkligen uppriktigt angelägen om din välfärd? I vissa fall kan du också vilja söka råd av en annan läkare för att få veta, om det är berättigat att använda ett visst läkemedel.
Patienterna bär ofta skulden
Men faktum är att patienterna ofta själva bär skulden för överdrivet bruk och missbruk av läkemedel. Många av dem känner sig lurade, om läkaren inte skriver ut någon medicin eller ger dem någon spruta. Doktor Calvin M. Kunin skriver i JAMA: ”Påtryckningar från patienten är en av de viktigaste faktorer som får allmänpraktiserande läkare att skriva ut för mycket läkemedel. Dessa påtryckningar görs inte alls på något utstuderat sätt, utan mycket öppet och uttryckligt, och de kommer ofta från de människor som har lättast för att uttrycka sig och är bäst utbildade, däribland fackmän på hälsovårdens och medicinens områden. Föreställ dig de telefonsamtal, som kommer till en upptagen läkare, med önskemål om — och ibland till och med krav på — att läkaren skriver ut ett antibiotikum.”
En kirurg och allmänpraktiserande läkare beskrev problemen så här: ”När en man konsulterar mig med värk i korsryggen, som han fått när han städade i källaren, har jag god lust att säga: Tag dina pengar och ge dig i väg.’” Vad han behöver är litet värme och vila och kanske aspirin för att ta bort smärtan. Men eftersom mannen inte skulle vara nöjd med ett sådant råd, ger läkaren honom vad han vill ha. Han gör en ”stor affär” av det — patienten betalar 10 dollar för konsultationen, 20 dollar för en röntgenundersökning, 5 dollar för litet medicin och 3 dollar för kortvågsbehandling. ”Mannen går hem [belåten, men] 38 dollar fattigare och kroppsligt sett inte bättre än när han kom.”
Det behövs sunt förnuft
Det som här sagts visar att det behövs sunt förnuft i förbindelse med mediciner av alla slag. Det är till exempel förståndigt att inte använda starka läkemedel, när det räcker med svagare. Ju starkare ett läkemedel är, desto större är också risken för biverkningar. Sedan man gjort stort väsen av ”mirakelmediciner” vid behandling av ledgångsinflammation, fann man att den gamla tillflykten, aspirinet, i många fall gjorde lika stor, om inte större, nytta jämfört med dessa ”mirakelmediciner”. Bli därför inte besviken, om din läkare rekommenderar aspirin i stället för något receptbelagt läkemedel, som är förbundet med större risker än aspirinet.
Om man använder sunt förnuft, när man går till sitt medicinskåp, kommer man heller inte att ta sin tillflykt till läkemedel vid varje litet obehag. Ett exempel på detta är aspirinet. Som redan sagts har det sitt givna användningsområde. Men överdrivet bruk kan orsaka många olika sjukdomstillstånd, till exempel blödningar, i synnerhet i magen. Om du har blödningar av något slag, till exempel menstruation, hemorrojder eller magsår, kanske aspirin bara kommer att göra saken värre. I synnerhet havande kvinnor bör undvika aspirin, eftersom man anser att det kan skada det växande fostret.
Det är värt att lägga märke till att personer, som vanemässigt använder receptfria smärtstillande läkemedel, har befunnits ha lättare att få blodbrist, magsår, högt blodtryck, perioder av depression eller ångest. Ett läkemedel som magspecialisterna särskilt riktat hård kritik mot är Alka-Seltzer (numera avregistrerat i Sverige). Skulle det vara i sin ordning att använda ett sådant preparat tillfälligtvis? Ja. Regelbundet? Nej.
Och eftersom alla läkemedel kan ge biverkningar, säger sunda förnuftet att man inte bör använda eller ta sin tillflykt till läkemedel, om det finns andra botemedel. Ett exempel på detta är förstoppning. För många är ett avföringsmedel ett tillfälligt, nödvändigt ont. Men kontinuerligt bruk kan vara skadligt, och det är därför förståndigt att ägna eftertanke åt andra praktiska åtgärder som kan vidtas — att lägga sig till med vanan att tömma tarmen vid regelbundet återkommande tillfällen, lämpliga matvanor och regelbunden motion. Enligt en välkänd läkare är dessa praktiska åtgärder tillräckliga för 95 procent av dem som har problem med förstoppning och som alltså kan behandla dem ”med ett minimum av medicin och ett maximum av sunt förnuft”.
Det är alltså helt uppenbart att man måste vara verkligt försiktig och använda sunt förnuft, när det gäller att ta mediciner. De kan vara gagneliga, ja till och med livräddande; men kom också ihåg att de kan vålla skada. Det säkra, varaktiga botemedlet för mänsklighetens sjukdomar kommer inte att förverkligas förrän Jesus Kristus i Guds rättfärdiga, nya ordning gör bruk av sin makt till att hela alla mänskliga sjukdomar och skröpligheter. — 2 Petr. 3:13; Matt. 15:30, 31; Upp. 21:3, 4.