Bör namnet Jesus framkalla ”bittra minnen”?

NÄSTAN alla har hört talas om Jesus från Nasaret. Hundratals millioner anser honom vara den betydelsefullaste människa som någonsin levt här på jorden. Men några har en rakt motsatt mening.

De judiska religiösa skrifter som kallas den babyloniska Talmuda innehåller till exempel följande påstående: ”På [den judiska] påskkvällen blev Jeschu [Jesus] hängd. I fyrtio dagar före avrättningen gick en härold ut och ropade: ’Han går ut för att bli stenad, eftersom han har utövat trolldom och förlett Israel att avfalla. Den som kan säga något till hans förmån, han må träda fram och föra hans talan.’ Men eftersom ingenting anfördes, som var till hans fördel, blev han hängd på påskkvällen!” — Traktat Sanhedrin, folio sidan 43a.

I sin bok om judarna och Jesus Kristus, The Jewish People and Jesus Christ, framhåller Jakób Jocz: ”Namnet Jesus och symbolen för hans lidande framkallar bittra minnen i det judiska sinnet.” Tid efter annan har denna bitterhet drivits till sin spets. Somliga uppriktiga judar har, när de blivit påminda om Jesus, yttrat dessa ord: ”Må hans namn och hans minne bli utplånade.”

Det är visserligen inte alla judar som känner bitterhet mot Jesus, men ännu, långt in på 1900-talet, fortlever faktiskt en sådan inställning. Låt oss begrunda några skäl till detta.

Skäl till bitterhet

● I flera hundra år har judar fått utstå ohygglig förföljelse från kristenheten. Några av historiens mest hjärtslitande skildringar berättar om blodiga korståg, ”inkvisitionen” med dess tortyr, offentlig förödmjukelse, tvångsdöpande och systematisk utrotning av millioner människor, vilkas enda ”brott” var att de var judar.

● Hundratals millioner medlemmar i kristenhetens kyrkor tillber Jesus som den andra personen i en mystisk ”treenighet”, en fullständig jämlike till den allsmäktige Guden. Men de inspirerade hebreiska skrifterna förkunnar: ”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.” (5 Mos. 6:4) Judar har inte kunnat övertygas av de argument som kristenhetens teologer anför, när de påstår att Gud är både ”en” och ”tre” samtidigt.

● I många av kristenhetens kyrkobyggnader finns det Jesusbilder, som tillbedjare vördnadsfullt faller ner inför. Detta är motbjudande för människor som inrättar livet enligt vad som sägs i det andra av de tio buden: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem.” — 2 Mos. 20:4, 5.

● Jesus från Nasaret påstod sig vara den sedan länge utlovade Messias. Men enligt rabbinen H. G. Enelow förhåller det sig så här: ”Inte nog med att de idéer, som det judiska sinnet förbinder med Messias, lämnades oförverkligade av Jesus, utan de har förblivit ofullbordade till denna dag.”

Med tanke på det som här har sagts frågar vi: Har du någon gång undrat över hur det kom sig att under sju år, efter det att Jesus hade börjat predika och undervisa offentligt, alla hans tusentals efterföljare var köttsliga judar eller människor som hade övergått till judaismen? Varför lyssnade de till Jesus?

”Ingen förnuftig jude kan vara likgiltig”

Somliga kan mena att ämnet Jesus från Nasaret och judarna är en synnerligen oviktig fråga, som inte är värd att dryftas. Men rabbinen Enelow framför en betydelsefull sak: ”Ingen förnuftig jude kan vara likgiltig inför det förhållandet att en jude [här hänvisar han till Jesus] har kunnat ha en sådan ofantlig del i människosläktets religiösa fostran och vägledning.” En annan judisk lärd man, E. R. Trattner, framhåller i boken As a Jew Sees Jesus:

”Det beräknas att mer än sextio tusen böcker har skrivits om honom (Jesus). På åtta hundra språk och dialekter berättas hans historia. För mig — eftersom jag är jude — är detta något förunderligt, därför att ingenting som helt motsvarar det har någonsin inträffat inom en så omfattande ram i människosläktets annaler.”

”Två klart åtskilda teman”

Här måste vi reda upp några missförstånd. Doktor Jocz framhåller: ”Kyrkans Kristus ... har inget att göra med den store nasarén. Diskussionen om den kristna läran och diskussionen om Jesus från Nasaret gäller två klart åtskilda teman.” Hur kommer det sig?

En undersökning av evangelieskildringarna, som framställts av de judiska skrivarna Matteus, Markus, Lukas och Johannes, kan bereda vissa överraskningar. Du kommer att finna att Jesus ingenstans begär att hans lärjungar skall tillbe honom. Jesus påstod sig inte vara jämlik Gud, utan i stället sade han: ”Jag [gör] icke ... något av mig själv, utan talar detta, såsom Fadern har lärt mig.” (Joh. 8:28) Jesus tillkännagav också: ”Fadern [Gud] är större än jag.” (Joh. 14:28) Och under en prövande tid bad han till Gud: ”Ske icke min vilja, utan din.” — Luk. 22:42.

I olikhet med kristenhetens kyrkosamfund uppmuntrar varken Jesus eller någon av dem som skrivit ner ”Nya testamentet” till att man använder bilder vid gudsdyrkan. I stället läser vi: ”Undflyn avgudadyrkan.” ”Tagen eder till vara för avgudarna.” (1 Kor. 10:14; 1 Joh. 5:21) Och i stället för att egga till misshandel av medmänniskor lärde Jesus i sin bergspredikan: ”Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er, så att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” — Matt. 5:44, 45, NW.

Vad beträffar innehållet i Jesu undervisning heter det i The Jewish Encyclopedia: ”Hans inställning var på många sätt synnerligen judisk, också i förhållningsorder som vanligen betraktas som tecken på judisk trångsynthet. Det förefaller som om Jesus regelbundet predikade i synagogan, vilket inte hade varit möjligt om hans läror hade uppfattats såsom väsentligt annorlunda än gängse fariseiska trosuppfattningar.”

Många av de hinder som har gjort judar bittert stämda mot Jesus från Nasaret existerade således inte under det första århundradet. Nej, judar på den tiden visade i stället att de gärna ville lyssna till honom. Varför?

[Fotnoter]