”Tiden är redan förliden”

UNDER år 1649 hölls i Venedig i Italien en debatt mellan två judar om innebörden av de ”sjuttio” ”veckorna”. (Dan. 9:24—27) Debattörerna, av vilka den ene hade anslutit sig till kristendomen, hade kallat en äldre rabbin på orten, Simone ben Isaac Simhah Luzzatto, att vara skiljedomare. Närvarande vid denna debatt var en av Luzzattos lärjungar, Samuel ben David Nahmias, och hans bror Joseph. Nahmias berättar om det som hände:

”De båda motståndarna debatterade till en början med friskt mod sig emellan. Men när det blev uppenbart att segern helt lutade åt den kristne, slog plötsligt Luzzatto, som intog den framträdande platsen som skiljedomare, båda handflatorna i bordet och sade:

’Den text diskussionen gäller har, som ni vet, gjort alla bemärkta rabbiner förvirrade och så osäkra att de inte längre vet om de är i himmelen eller på jorden.’ Och efter några få liknande ord, med fingret fört till läpparna, tillade han: ’Låt oss nu tiga, och låt oss slå ihop böckerna, ty om vi skulle spekulera längre över den här profetian hos Daniel, blir det med nödvändighet så att vi alla blir kristna. Det kan inte förnekas att det i den klart och tydligt visas att Messias har kommit, tiden är redan förliden för detta. Om han är Jesus, nasarén, är en sak som jag inte förhastat vill tillkännage min uppfattning om.’

På detta sätt slutade sammankomsten, och med den var det också förbi med den tillgivenhet som jag och min bror hade hyst för den judiska sekten, och så kom vi båda fram till det beslutet att omfatta den kristna religionen.” — ”Via Della Fede” (Trons väg), av Giulio Morosini (det namn Nahmias antog efter att ha erkänt Jesus vara Messias). Tryckt i Rom år 1683.