”Öst är öst och väst är väst”
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Taiwan
VAD betyder det, när en vän räcker fram handen mot dig med handflatan nedåt och tecknar nedåt med fingrarna eller hela handen? Det beror på om han är österlänning eller västerlänning. För österlänningen betyder det alltid ”Kom hit!”, men för västerlänningen betyder det sannolikt ”Stanna där!” eller kanske ”Lägg dig ner!” Det finns många små detaljer som skiljer öst från väst.
Västerländskt uppförande inbegriper vanligen att man håller munnen sluten när man tuggar och undviker att ge onödiga ljud ifrån sig. En nybliven missionär i Japan fann att detta inte behagade hennes värd, en läkare som hon studerade bibeln med. När hon blev kvarbjuden på ett mål nudlar efter studiet, försökte hon äta tyst och använda pinnarna skickligt. Till slut sade läkaren med avsmak: ”Kan du inte smaska ens när du äter nudlar?” Den häpna missionären förklarade att de var smakliga, men hon hade svårt att äta tyst trots att hon försökte. Han påpekade då att hon skulle smaska — ju mer hon sörplade och smaskade, desto bättre, för det visade att hon tyckte om nudlarna! Det krävde en del ansträngningar att få den här missionären att ändra tänkesätt, men till slut lärde hon sig ganska bra att sörpla sin soppa och smaska i sig sina nudlar. Fem år senare ställdes hon inför ett annat problem. När hon besökte sitt hemland, chockerade hon sina anhöriga med sitt sörplande. På nytt blev hon påmind om att det är skillnad mellan öst och väst.
I Västerlandet rynkar man också pannan, när någon rapar efter ett mål mat. Men i Taiwan och andra länder i öst är en rapning en utmärkt komplimang för matens kvalitet och kvantitet.
Det råder också stor skillnad i sättet att använda verktyg. Den österländske snickaren drar hyveln mot sig, under det att den västerländske skjuter den från sig. När västerlänningen använder en handsåg, sågar han genom att skjuta sågen ifrån sig, men österlänningen sågar genom att dra den till sig. Därför ser sågarna också olika ut. Den västerländska sågen är tyngre och längre än den österländska och är bredast vid handtaget. Den österländska sågen är bredast i bortre änden och har vanligen två uppsättningar av tänder, fina i ena kanten och grövre i den andra. Med tanke på den färdiga produkten har emellertid båda verktygen sina förtjänster och är likvärdiga när det gäller att få arbetet utfört.
”Damerna först” är ett vanligt uttryck i Västerlandet. En österländsk servitris, som inte är så van att servera utlänningar, kan plötsligt hejda sig när hon serverar mannen först och generat ursäkta sig, medan hon flyttar sig till den kvinnliga gästens plats först. Ja, i Österlandet kommer mannen först i nästan allting. Han är först att gå in genom en dörr eller i ett fordon. Förr i tiden gick hustrun aldrig bredvid sin man, utan gick ett eller två steg bakom honom. Detta har visserligen nästan helt försvunnit nu, men det är fortfarande sed att mannen kommer före kvinnan.
Dessa exempel belyser varför det har sagts att ”öst är öst, och väst är väst, och aldrig mötas de två”. Men man kan anpassa sina vanor så att människor med olika seder känner sig riktigt hemmastadda med varandra. Detta har Jehovas vittnen, som tjänat som missionärer på främmande fält, fått erfara. De har kommit att inse hur viktigt det är att inte envisas med att hålla fast vid sitt hemlands seder, utan lära sig uppskatta andra folks seder och bruk. De försöker följa aposteln Paulus’ exempel. Han sade om sig själv: ”Fastän jag är oberoende av alla, har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. Och så har jag för judarna blivit som en jude för att kunna vinna judar. ... För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några. Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:19—23) Dessa missionärer har också funnit att anpassning till olika seder och bruk kan göra livet intressant och färgrikt och befrämja en sund anda av vänskap och förståelse.