Hur vi förberedde oss för nedkomsten

Väntar du barn? Hur mycket vet du och din man om vad det innebär att föda barn? För många par är bilden av barnafödandet dunkel och inbegriper vanföreställningar som vållar onödig fruktan, ja rentav panik.

NÄR jag blev havande, beslöt min man och jag att vi skulle göra allt vi kunde för att förbereda oss för den dag då vårt barn skulle komma till världen. Vi var med vid åtta lektioner och fick undervisning om fostrets utveckling och de processer som leder fram till förlossningen. Kursen inbegrep filmer och praktiska diskussioner. Det var vår önskan att ha en familjecentrerad nedkomst genom att min man fick vara med.

Låt mig berätta något av det vi fick lära oss.

Tidigt under kursen gick vi igenom hur oerhört viktigt det är med en god och balanserad näringstillförsel under havandeskapet. Järn är särskilt viktigt, eftersom barnet i livmodern lagrar upp tillräckligt med järn för att det skall räcka i omkring sex månader efter födelsen. Kursdeltagarna fick därför lämna recept på det sällan omtyckta men dock järnrika födoämnet lever. Något annat som vi fick reda på att vi behövde var ökad tillförsel av mjölk och ost, eftersom barnet förbrukar en hel del kalk för benbildningen. Och jag måste också begränsa mängden kolhydrater i födan för att inte öka för mycket i vikt.

Hur man samarbetar med värkarna

Ljusbilder och filmer hjälpte oss att förstå hur en ny mänsklig skapelse utvecklas i livmodern och hur förlossningen går till. Förlossningen kan indelas i tre faser. Först kommer en serie allt starkare sammandragningar av livmodermuskulaturen. Dessa får livmodermunnen att undan för undan vidgas, så att fosterhuvudet sedan kan passera. Därefter följer barnets passage genom förlossningskanalen till världen utanför. Under tredje fasen utstöts moderkakan, som varit barnets förbindelseled med modern för tillförsel av näring och undanskaffande av avfallsprodukter.

Slutet av första fasen anses vara det svåraste. Det är då som livmodermunnen når sin största diameter eller vidgning — omkring 10 till 12 centimeter. Insikten om att värkarna leder till det länge väntade barnets nedkomst bör förmå modern att samarbeta med sammandragningarna genom att slappna av mellan värkarna. Om de muskler som står under viljans inflytande är spända, motarbetas sammandragningarna av den ej viljestyrda livmodermuskulaturen, och därmed ökar bara obehaget. Vi lärde oss alltså värdet av fullständig avslappning och av en viss andningsteknik. På så sätt kan all moderns energi tas i anspråk av livmodermuskulaturen.

Den äkta mannen kan ha en mycket viktig uppgift som uppmuntrare, särskilt när den första fasen av förlossningen slutar och den andra börjar. Han kan ständigt påminna sin hustru om att hon skall slappna av och iaktta det föreskrivna andningsmönstret, medan han ger lugnande massage. Vi fick lära oss att modern behöver krysta, dvs. pressa på med bukväggens muskler, under den andra fasen och flåsa mellan värkarna för att undvika bristningar till följd av att barnet passerar alltför snabbt genom förlossningskanalen.

Skall man använda narkos? Vår instruktionskurs betonade att varje kvinna själv måste fatta beslut i den saken. Många kan föda sitt barn utan narkos. Men det betraktas inte alls som något misslyckande, om en kvinna skulle begära narkos under förlossningen. Det fann vi mycket trösterikt.

”Det är en flicka!”

När mitt barn nästan hade passerat genom hela förlossningskanalen, gjorde jag en sista lätt krystning. Barnets huvud visade sig, vilket ledde till upphetsade gissningar. ”Det ser ut som en pojkes huvud”, utropade min man. ”Nej, det ser ut som en flickas huvud”, genmälde barnmorskan. Så kom det spännande ögonblicket — ”det är en flicka!” Det var verkligen ett hänförande och ljuvligt ögonblick!

Kort därefter tryckte vårt dyra barn näsan mot mitt bröst för att få sin första måltid, en unik vätska som kallas ”råmjölken” eller ”kolostrum”. Jag minns att jag fick lära mig att den är särskilt bra för det nyfödda barnet. Det finns tre orsaker till detta: 1) På grund av att råmjölken har mycket låg fett- och kolhydrathalt, är den mera lättsmält för det nyfödda barnet. 2) Den är rikare på antikroppar än den vanliga modersmjölken. 3) Råmjölken har en lätt laxerande effekt och åstadkommer att ”barnbecket” eller ”mekoniet” (en ansamling av slem, galla och avstötta tarmepitelceller), som bildas i spädbarnets tarmar före födelsen, kommer ut.

Jag visste att inom några dagar skulle vårt barn få den vanliga modersmjölken. Den är vida överlägsen alla ersättningar. Bröstmjölken är lättare för barnet att smälta och ger immunitet mot vissa virussjukdomar. Amningen skulle bli till hjälp för mig också. Barnets sugande skulle hjälpa livmodern att dra ihop sig och därmed minska blodförlusterna. Vissa undersökningar har utvisat att fullständig amning i vissa fall, men dock inte alla, kan skjuta upp ägglossningen, så att det helt naturligt blir ett visst avstånd mellan barnen.

Vår kurs hjälpte oss också att göra oss av med vissa ogrundade uppfattningar. En blivande moder hade till exempel blivit tillsagd att inte sträcka händerna över huvudet, eftersom detta skulle linda navelsträngen kring barnets hals och strypa det. Men vår lärare påpekade att moderns rörelser inte kan påverka vare sig fostrets eller navelsträngens läge. På min egen dotter var navelsträngen lindad två varv kring halsen, men hon föddes ändå frisk och livlig.

Somliga påstår att de kan förutsäga barnets kön på grundval av formen hos moderns mage. Men dessa uppfattningar har heller ingen grund. Enda sättet att i förväg avgöra barnets kön är att ta ut ett prov på fostervattnet ur livmodern och undersöka cellerna i det.

Under mina tre dagar efter förlossningen, som jag tillbringade på ”förlossningshemmet”, kunde det nyfödda barnet åtnjuta nära kontakt med familjen. Jag fick inte bara träffa min dotter vissa bestämda timmar för att sedan skiljas från henne igen. I så fall hade pappa bara kunnat få se en skymt av henne då och då. Hon och jag fick i stället vara tillsammans en stor del av tiden. Detta underlättades genom att hon låg i en barnbädd på hjul, som lätt kunde flyttas till och från mitt rum. Det var också trevligt att pappa kunde vara hos oss när han så önskade. För min man och mig visade det sig verkligen vara mödan värt att i god tid förbereda sig för nedkomsten. — Insänt.