Bakom kulisserna vid ett bibliskt drama

MUSIKEN tonade bort, och en tacksam publik applåderade uppskattande. Bakom kulisserna vändes ansikten, som knappt gick att känna igen i sminkning och skägg, mot varandra och log. Dramat ”Den beprövade beskaffenheten hos vår tro — en orsak till lovprisning och ära” hade just avslutats i Laurel i Maryland i Förenta staterna.

Tusentals människor åkte hem den kvällen med en djupare uppskattning av aposteln Paulus’ liv. Men omkring 150 Jehovas vittnen från lokala församlingar återvände hem med mycket mer än så — de hade haft den enastående upplevelsen att få medverka i ett drama som skildrade händelser vilka är nedtecknade i bibeln.

Ett effektivt medel för undervisning

Sedan år 1966 har bibliska dramer utgjort höjdpunkter på programmet vid Jehovas vittnens årliga områdessammankomster. Vid den fyra dagar långa sammankomsten ”Glada arbetare”, som hölls i hundratals städer i somras, visades två sådana dramer. Det ena var baserat på den judiske kungen Hiskias upplevelser under de dagar då Jerusalem var belägrat av assyrierna, och det andra var grundat på händelser som utspelades på den israelitiske ståthållaren Nehemjas och profeten Malakis tid. — Jes., kap. 36—39; Mal. 1:12—14; 3:10.

Under de gångna åren har dramerna varit baserade på bibelns berättelser om Jefta och hans dotter, Ester och Mordokai, Rut och Noomi, Josef och hans bröder, David och Bat-Seba, Jerikos fall, floden i Noas dagar, Naaman och den icke namngivna israelitiska flickan, den unge Samuel samt Sadrak, Mesak och Abed-Nego, för att bara nämna några.

Ibland sänds dessa dramer i TV. I Liberia i Västafrika gav man en mästerlig föreställning på en timme som berörde händelser förknippade med Josua och israeliterna. Den brittiske programchefen var mycket nöjd och lovordade vittnena för deras jämvikt och disciplin. Många imponerade tittare frågade när fler sådana dramer skulle visas.

Även om dramerna ofta är underhållande, så utarbetas de inte enbart i underhållningssyfte. Det huvudsakliga ändamålet med dem är att ge undervisning. Först och främst undervisar de åskådarna om bibliska händelser på ett färgstarkt och dramatiskt sätt som kan göra ett bestående intryck på sinnet. Manuskripten är också utformade för att slå fast en viktig lärdom. Dramat om aposteln Paulus, vilket nämndes i inledningen, betonade till exempel vikten av tro. I somras underströk Hiskiadramat värdet av bön.

Förberedelse i god tid

För de medverkande i Paulusdramat började arbetet i mitten av april, två månader före framförandet vid sammankomsten. Den som ansvarade för dramat mottog band och manuskript. På banden har man spelat in musiken, ljudeffekterna och alla replikerna. Uttagningen till rollerna gjordes i en lokal Rikets sal, där repetitionerna senare ägde rum.

Det två timmar långa Paulusdramat omfattade tre akter med totalt arton scener. Rollerna omfattade omkring sjuttiofem talroller och fyrtio statistroller. För att uppväga bristen på lämpliga aktörer åtog sig många två roller. Statister sattes in för att fylla ut glest besatta masscener. Mot slutet av april var de flesta rollerna utdelade.

Under de första repetitionerna lade man vikten vid scenarrangemang och inlärning av repliker. Ja, det är nödvändigt att de agerande verkligen säger sina repliker medan bandet spelas upp. Detta garanterar tillbörlig synkronisering av ord och gester och hjälper också aktörerna att inte ”falla ur rollen”.

Ända till slutet av maj var dramat uppdelat i fyra delar som repeterades var för sig. På det sättet blev det lättare för regissören att arbeta med enskilda scener med tanke på tidsberäkning, entréer, sortier, gester och rörelser på scenen.

Dräkter

Vid det här laget hade man tagit mått på alla rollinnehavarna för dräkterna, och kvinnorna som sydde arbetade mycket hårt för att få fram kläder till en ensemble på över ett hundra personer. Medan de flesta uppskattar dramadräkternas prakt, är det få som inser hur mycket forskning som läggs ner på att göra dem autentiska. Metervis av lysande tyger, band, läderliknande vinyl och tillbehör antingen köptes eller donerades. Smycken, löshår och nålar till togor lånades ut av rollinnehavarna och andra vittnen.

Det var intressant att lära sig drapera en toga till de romerska dräkterna. Togorna var ungefär 1,2 meter vida och 5 meter långa. Men med tre säkerhetsnålar som fäste togan vid axeln och en dekorationsnål ovanpå var arbetet klart. Prästernas huvudbonader tillverkades av plastblomkrukor som man klädde med vitt eller grått siden. Några autentiska teaterhjälmar anskaffades, och dessa tjänade som modeller, när man tillverkade hjälmar åt de romerska soldaterna. Av styva hattar, guldpapper och borst från kvastar skapades i kombination med litet fyndighet godtagbara kopior.

Slutrepetitionerna och föreställningarna

Med början den 1 juni använde man nästan alla lördagar och söndagar till repetitioner. Gruppen började spela dramat i dess helhet, avbröts för att man skulle koncentrera sig på besvärliga ställen, och fortsatte sedan. Under lunchpauserna brukade många av de agerande samlas i grupper under träden och spela och sjunga.

Det hölls två sammankomster i Laurel i Maryland det året, och samma rollinnehavare framförde dramat vid dem båda. En generalrepetition förlades till en vecka före det första framförandet. De agerande inbjöd sina familjer och vänner, och omkring 250 personer var närvarande vid generalrepetitionen.

Rollinnehavarna infann sig omkring fyra timmar före dramats början för sminkning och påsättning av skägg. Först lade man på grundsmink. Sedan kom sminkning avpassad för stark belysning. Somliga fick bara en ”enkel” sminkning som inte ändrade ansiktsdragen utan bara gjorde att de avtecknade sig på håll. Andra blev specialsminkade. Många måste göras äldre, en del så mycket som fyrtio år, för att passa in i sin roll. Medlemmarna av Sanhedrin gavs mörk ögonsminkning för att man skulle få fram ett ondskefullt utseende. Grekiska kvinnor bar kraftig ögonskugga och rouge.

De flesta männen fick sedan skägg påsatta. Dessa tillverkades av kräppat teaterhår och såg realistiska ut. De klistrades fast med mastix och sprejades sedan för att passa till aktörens hårfärg. Senare hölls korta repetitioner på sammankomstpodiet, så att de agerande skulle bli bekanta med scenuppsättningen där.

Dagen för det första framförandet, den 21 juni, var det extremt hett; veckan därpå öste regnet ner. Men båda framförandena avlöpte väl. Medan varje scen framfördes kunde man verkligen känna åskådarnas engagemang. Upprepade gånger gav de gensvar med applåder. De blev rättfärdigt vreda, när Stefanus dömdes till döden av Sanhedrin. De kände den styrka Paulus ådagalade, då han blev stenad. De förnam Guds heliga andes kraft, när Paulus drev ut demonen ur flickan och fick den lame mannen att gå. De rycktes med av realismen i jordbävningen, som löste Paulus och Silas från deras bojor. De kände sorgen, då Paulus sade farväl till sina goda vänner Lukas, Timoteus och Markus.

De agerande kände också samma sinnesrörelser. De hade använt många timmar och tagit ut sig till det yttersta, men de hade tillfredsställelsen att ha utfört ett gott arbete. De hade lärt sig samarbete, tålamod, ödmjukhet och andra kristna egenskaper genom att arbeta tillsammans som en stor familj, och det var verkligen uppmuntrande att veta att dramat var trosstärkande och nyttigt för så många.

Varför inte utnyttja möjligheterna att se ett sådant bibliskt drama? Som redan nämnts ingår de i programmet vid varje områdessammankomst som Jehovas vittnen anordnar.

[Bild på sidan 6]

Fortlöpande repetitioner bidrar till dramatiska, realistiska framföranden, som visas i denna scen då Jehovas profet Natan tillrättavisar kung David för hans synd med Bat-Seba

[Bild på sidan 7]

Att rollinnehavarna sminkas och förses med skägg skänker realism åt ett bibliskt drama