Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g77 8/11 s. 21-23
  • Instrumentalmusik — hör den hemma i kristen gudsdyrkan?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Instrumentalmusik — hör den hemma i kristen gudsdyrkan?
  • Vakna! – 1977
  • Liknande material
  • Att lovsjunga Jehova med instrumentalmusik
    Vakttornet – 1977
  • Visste du?
    Vakttornet (Studieupplagan) – 2024
  • Musik
    Insikt i Skrifterna, band 2
  • Hur kan jag hålla musiken på dess rätta plats?
    Vakna! – 1993
Mer
Vakna! – 1977
g77 8/11 s. 21-23

Vad säger bibeln?

Instrumentalmusik — hör den hemma i kristen gudsdyrkan?

MUSIK har en framträdande plats i bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Som det heter i Oxford Companion to Music: ”Under det judiska folkets hela forntida historia ... finner vi att musik omnämns kanske oftare än i något annat folks historia. Alla glädjeyttringar bland folket åtföljs av musik.” Och musikhistorikern Kurt Sachs säger att ”bland världens böcker är det inte många som kan göra anspråk på större betydelse för musikhistorien än bibeln”. — The Rise of Music in the Ancient World.

Detta bekräftas av att vi redan i 1 Moseboken 4:21 kan läsa att Jubal ”blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa”. På de forntida patriarkernas tid var det vanligt att man sjöng och använde musikinstrument. (1 Mos. 31:27) I synnerhet tamburinen användes vid glädjefyllda tilldragelser. — 2 Mos. 15:20; Dom. 11:34.

Eftersom musiken tjänade ett gott syfte, i synnerhet vid glädjefyllda tilldragelser, finner vi att israeliterna i stor utsträckning använde musikinstrument, när de fröjdade sig i sin Gud, Jehova. Psalmisten kung David sjöng: ”Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.” Och han uppmanade andra: ”Tacken HERREN [Jehova] på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.” (Ps. 57:9; 33:2) Intressant nog var David bibelns mest framstående musiker. Han var en mycket skicklig harpist; han organiserade de musikaliska inslagen i gudsdyrkan i templet, vilka inbegrep tusentals sångare och instrumentalister, och han hade till och med rykte om sig att ha utvecklat nya musikinstrument! — 1 Sam. 16:16—18; 1 Krön. 25:1—31; 2 Krön. 7:6; 29:27.

Eftersom musiken hade en så framträdande plats i hebréernas profana och religiösa liv, var det helt naturligt att de lät musiken bli framträdande i sin regelrätta gudsdyrkan. Vi finner en uppräkning av de instrument som användes, då David första gången försökte föra förbundsarken till Jerusalem, och en något annorlunda lista, då han slutligen lyckades med detta. Och vilken kör och orkester hade inte kung Salomo i samband med invigningen av det tempel han hade byggt åt Jehova! Det fanns musiker som spelade på cymbal, harpa och andra stränginstrument, såväl som 120 präster som blåste i trumpet. Fann Jehova behag i all denna musik? Utan tvivel. Så snart man börjat lovprisa och tacka Gud med instrument och sång uppfylldes nämligen templet av Jehovas härlighet. (1 Krön. 13:8; 15:28; 2 Krön. 5:11—14) Det är lätt att förstå att hebréerna har rykte om sig att ha använt musik i samband med gudsdyrkan i en utsträckning som ingen annan nation i den forntida världen!

Men trots att musik använts i sådan utsträckning i samband med lovprisning av Jehova, både av enskilda individer och vid den organiserade gudsdyrkan i templet, finns det somliga personer och religiösa grupper som på det bestämdaste protesterar mot att man använder instrumentalmusik i samband med kristen gudsdyrkan. Det är inte så allmänt känt att sådana protestantiska reformatorer som Martin Luther, Johan Calvin och John Knox motsatte sig användning av orgelmusik som ackompanjemang till sången vid gudstjänsterna. Enligt dem var orgeln ”en symbol för Baal”, och instrumentalmusik var lika obehövlig vid kristen gudsdyrkan som ”rökelsen och ljusstaken”. Deras efterföljare har i huvudsak införlivat instrumentalmusik med sina gudstjänster, men det finns fortfarande ett antal mindre grupper som hyser samvetsbetänkligheter mot att använda instrumentalmusik vid kristen gudsdyrkan.

Vilka invändningar gör dessa, eller vilka argument framför de till stöd för sin ståndpunkt? De trycker ganska hårt på att det inte sägs något i de kristna grekiska skrifterna om att de första kristna använde instrumentalmusik i samband med sin gudsdyrkan. Men i och för sig bevisar detta ingenting. Det är utan tvivel inte nödvändigt att använda instrumentalmusik vid kristen gudsdyrkan. Det första århundradets kristna kan ha använt instrumentalmusik vid sina möten för gudsdyrkan, men kanske helt enkelt inte tyckte att de behövde nämna detta. Det kan också mycket väl ha varit så att användning av instrumentalmusik ansågs vara något så oväsentligt att man varken påbjöd eller förbjöd det.

En annan invändning grundar sig på att musikinstrument ingick som en väsentlig del av ceremonierna vid gudsdyrkan i templet, som inte längre tillämpas av de kristna. Präster blåste visserligen i trumpeter då Salomos tempel invigdes, och leviter biträdde med sång och andra musikinstrument, men lägg märke till att dessa musikinstrument inte användes på grund av någon direkt befallning i Mose lag, vilket däremot var fallet med rökelsen, offren, den särskilda dräkt prästerna bar samt tabernaklet och dess inredning. Dessa förebildliga ting försvann när deras verkligheter kom. Om användningen av musikinstrument också var förebildlig, så är alltså frågan: Vad förebildade den?

Man argumenterar vidare att de första kristna formade sina möten efter synagogan och inte efter templet; de kristna skulle därför inte ha använt musikinstrument, eftersom det ingenstans talas om att judarna använde instrumentalmusik i sina forntida synagogor. Vare sig man använde instrumentalmusik i de forntida synagogorna eller inte, kvarstår det faktum att de kristnas gudsdyrkan inte i varje detalj formades efter synagogan. Det kan därför mycket väl ha varit så att de första kristna inte hade något att invända mot att man använde harpor eller andra stränginstrument.

Man kan i stället med goda skäl resonera som så, att eftersom judarna var ett så musikaliskt folk och var vana att höra musik under sin gudsdyrkan i templet, så kan de kristnade judarna mycket väl ha börjat använda instrumentalmusik på sina platser för kristna möten.

Det kan emellertid finnas skäl att protestera, om musiken tjänar till att upphöja skapelser, till exempel dem som spelar på musikinstrumenten. Men vilken skada kan väl vållas av förståndigt och måttligt bruk av instrumentalmusik, för att ackompanjera sången, eller den musik som spelas före eller efter möten för gudsdyrkan? Som en välkänd religiös auktoritet uttrycker saken: Att förbjuda instrumentalmusik vid kristen ”gudsdyrkan i församlingen är ett misstag som påminner om asketism”. På grund av bristen på musikalisk utbildning i våra dagar kan instrumentalmusik faktiskt hjälpa gudsdyrkarna att sjunga de rätta tonerna i det rätta tempot, och de grammofonskivor som Jehovas kristna vittnen använder är ett exempel på detta.

I detta sammanhang kan nämnas att de grammofonskivor med Rikets sånger, som framställts av Sällskapet Vakttornet, är till stor hjälp för kristna som vill följa de anvisningar aposteln Paulus ger i Efesierna 5:18, 19: ”Berusa er inte med vin, vilket leder till utsvävningar, utan fortsätt med att bli uppfyllda av ande, och tala sinsemellan med psalmer och lovsånger till Gud och andliga sånger, sjung och ackompanjera er med musik i era hjärtan till Jehova.”

Det finns faktiskt ingen välgrundad invändning mot att använda instrumentalmusik i samband med kristen gudsdyrkan, förutsatt att man inte går till överdrift.

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela