Kvinnor översvämmar arbetsmarknaden
OM MAN för en generation sedan frågade en liten flicka vad hon ville bli när hon blev stor, kanske hon svarade: ”Mamma.” Om man ställer samma fråga i Förenta staterna i våra dagar, är det mer sannolikt att svaret blir: ”President” eller ”Astronaut och mamma”.
Förr blev kvinnor med små barn antingen beklagade eller kritiserade om de yrkesarbetade. Men inställningen har förändrats så radikalt att allt fler kvinnor nu ber om ursäkt för att de ”bara är hemmafruar”.
Över 47 procent av alla vuxna kvinnor i Förenta staterna arbetar nu utanför hemmet, och antalet ökar snabbt. Kvinnorna svarar för omkring 40 procent av Förenta staternas arbetskraft. Enbart år 1976 gav sig en ny stor grupp på 1,5 millioner kvinnor ut i förvärvslivet.
Denna flodvåg av kvinnor på arbetsmarknaden har förvånat ekonomer och arbetsdepartementets prognosställare. De har kallat det ”extraordinärt” och ”det mest framträdande, enskilda fenomenet i vårt århundrade”. Man väntade sig inte att kvinnor skulle svara för över 40 procent av arbetskraften, åtminstone inte förrän år 1985.
Det förhåller sig på liknande sätt i andra länder. I Sverige var år 1976 i medeltal 1,7 millioner kvinnor sysselsatta i förvärvslivet, vilket motsvarade drygt 43 procent av den totala arbetskraften. I Belgien gav en ämbetsman på hälsovårdsdepartementet kvinnor, som arbetar utanför hemmet, skulden för den rapporterade ökningen av löss, flugor och kackerlackor. ”Man och hustru går nu allt oftare samtidigt till arbetet på morgonen”, sade han, ”och är ofta för trötta att börja städa hemma, när de återvänder på kvällen.”
I Israel tjänar kvinnor som instruktörer i armén. ”Det ökar männens motivation”, förklarar en av dem. ”När jag avverkar en tre kilometers språngmarsch i spetsen för min pluton, är det ingen som bryter.”
Vad som förvånar amerikanska iakttagare är inte bara antalet kvinnor som plötsligt önskar förvärvsarbeta, utan också kvinnornas ålder. I synnerhet under de två senaste åren har den mest markanta ökningen skett bland kvinnor i åldern tjugofem till fyrtiofyra år, den åldersgrupp som traditionellt stannar hemma för att ta hand om sina familjer. Många av dessa kvinnor väljer att förvärvsarbeta, inte på grund av att de inte har män som försörjer dem, utan därför att de föredrar att arbeta utanför hemmet ”framför att bara vara husmödrar”.
En svängande pendel
Situationen i Förenta staterna när det gäller kvinnor på arbetsmarknaden har varit lik en svängande pendel. Före första världskriget arbetade kvinnor sällan utanför hemmet och då i allmänhet endast i yrken som ansågs lämpliga för kvinnor. Till och med maskinskrivning och sekreterararbete ansågs som avgjort manliga sysselsättningar ända till slutet på 1880-talet. Men behovet av arbetskraft under första världskriget förde ut kvinnorna på arbetsplatserna i stort antal. I den ekonomiska kraschen år 1929 blev så kvinnorna de första som avskedades i den våg av arbetslöshet som drog fram över nationen.
Andra världskriget förde ännu mer drastiskt in kvinnorna i nationens arbetsstyrkor i rekordartat antal. De utförde alla slags arbeten som tidigare ansetts passande enbart för män och tillverkade en stor del av det som behövdes för kriget. ”Rosie Niterskan” blev nationalhjältinnan för dagen. Men i och med att det åter blev fredstid återvände på nytt ett stort antal kvinnor till hemmet, när försvarsanläggningarna minskades, och kvinnor avskedades för att lämna plats för millioner återvändande soldater.
Många kvinnor var glada över att få återvända till hemmet, och andan i landet, som uppmuntrat kvinnor att göra yrkeskarriär, slog kraftigt om. Krigsperioden med dess rekordartade antal förvärvsarbetande kvinnor — ungefär 37 procent av alla kvinnor yrkesarbetade — ersattes av det högsta antalet ingångna äktenskap och det högsta födelsetalet under 1900-talet. Men med början omkring år 1950 ökade antalet yrkeskvinnor igen, och år 1962 förvärvsarbetade åter 36 procent av kvinnorna, bara något under andra världskrigets rekordnivå; nu förvärvsarbetar över 47 procent, och antalet fortsätter att öka.
Detta har väckt den livligt debatterade frågan: Var hör kvinnorna hemma? I hemmet? På en arbetsplats? Eller bådadera? Men innan vi betraktar detta, så låt oss undersöka skälen till att kvinnorna går ut på arbetsmarknaden i så stort antal.
[Ruta på sidan 3]
Urie Bronfenbrenner, expert på frågor rörande barns utveckling, rapporterade: ”Över 50 procent av kvinnorna med barn i skolåldern förvärvsarbetar nu. Det gör också över en tredjedel av dem som har barn under sex år. I själva verket arbetar en tredjedel av kvinnorna med barn under tre år.” — ”Psychology Today”, maj 1977.