På upptäcktsfärd i Amazondjungeln
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Peru
DET lilla jetplanet flyger fram österut över de peruanska Anderna på väg mot den vidsträckta Amazondjungeln. Vi lämnar de snötäckta bergstopparna bakom oss och kikar ut genom fönstret. En matta av konturlös grönska breder ut sig under oss. När man granskar landskapet lite närmare, liknar det en massa tätt packade broccoliblommor. Som i ett broderiarbete skänker ”slingorna” av ringlande floder och ”hålen” av ljusare grönska, som bildas av de utbredda palmkronorna, behaglig variation åt sceneriet. Snart börjar planet nedstigningen. Den gröna mattan förvandlas inför våra ögon till ett häpnadsväckande stort antal olika träd av starkt varierande storlek och utseende.
Amazondjungeln är känd för att ha den rikaste mångfalden av växter på hela jorden. Tiotusentals olika arter har identifierats. På en yta av bara några få kvadratkilometer frodas mer än hundra olika trädarter. Beroende på geografiska höjdskillnader kan det finnas täta snår av mangroveträd, ebenholtsträd, fina mahognyträd, cedrar och aromatiska rosenträarter, kastanjer, höga paranötsträd, olika sorters pilträd eller vackra gummiträd. Insprängda mellan dessa träd finner man talrika arter av palmer och tropiska fruktträd. Grenarna är fullhängda med slingerväxter och klängväxter. Grönskan är så tät att trädtopparna döljer himlen nästan helt och hållet.
På marknivå är det mångskiftande växtlivet helt enkelt imponerande. Ovanligt formade blad och grässorter av alla upptänkliga slag trängs med varandra. Marken smeks av en ändlös mångfald av växter med bladen färgade i sammansättningar av grönt, rött, skärt, purpur, gult och vitt. Andra lågväxande örter tjänar som infattning för rader av märgfulla, kaktusartade blomkolvar, låga palmer, buskar och storbladig vegetation. Luftiga ormbunkar bidrar med utsökta nyanser av blekare grönt. Klätterväxter klamrar sig girigt fast vid alla kvarvarande ytor.
På många ställen lyser färgglada blommor upp djungeln. Det finns blomstersängar i skärt och rött. Små gula blommor tittar fram mellan knotiga rötter. Stora klungor av lysande brandgula, djupröda och vita blommor hänger från grenarna. Det finns också prunkande buketter av utsökta orkidéer, som trycker sig tätt intill trädstammarna eller hänger i kaskader från grenarna. Inte ett löv rör sig i den fuktmättade luften.
Tecken på djurliv
Hur är det med djurlivet? Tjockmagade tangaranamyror myllrar över Palo de Santo-träden. I gengäld för en permanent bostad skyddar myrorna trädet mot minsta beröring av någon inkräktare. Nere på djungelgolvet marscherar bladskärarmyror i enkel fil, och var och en bär på ett bladstycke av försvarlig storlek. Oräkneliga skalbaggar kilar hit och dit eller tar kvickt till flykten. Särskilt värd att lägga märke till är den största av alla skalbaggar, Titanus giganteus, som blir omkring 15 centimeter lång. Då och då kan man få se en eldfluga blinka till i den täta snårskogens ständiga dunkel. Färgsprakande fjärilar och väldiga, egendomliga nattfjärilar flyger upp. I närheten kväker några grodor. Gröna och grå ödlor skräms upp av våra steg och rusar undan, medan små salamandrar kilar i väg uppför trädstammarna.
Någonstans där ute finns de väldiga anakondorna — det påstås att några av de största av dessa ormar kan nå en längd av 12 meter och bli 80 centimeter tjocka. Av de 250 olika reptilarter som lär bebo Amazondjungeln är det egentligen inte så många som är giftiga. De kräldjur som lever av rov dödar bara för att få föda, om de inte blir överraskade eller ofredade, och människan står inte på deras matsedel.
Tvärtemot vad många tror är djungeln inte i sin helhet bebodd av stora och farliga djur. I den sydamerikanska djungeln är det största djuret tapiren, som är stor som en gris, och därefter kommer pumor och jaguarer. Tigerkatter, långnosade myrslokar, bältor och ozeloter hör allesammans hemma i snårskogen. Rävar, tvättbjörnar, små hjortar och många olika slags gnagare har sin hemvist på djungelns golv. Inget av dessa djur är något hot mot människan under ordinära omständigheter. Av de 14.712 djurarter som lär finnas i Amazonområdet skall mer än 8.000 vara unika för detta område.
Djurlivet i träden
Faunan har dock sin utan jämförelse största koncentration i träden. Rop och hesa skrik påminner oss om världar av papegojor, tukaner och otaliga andra kända och föga kända fågelarter. Lägg till detta småpapegojornas kvitter, duvornas, skrännattskärrornas och liknande fåglars kutter och drillar, för att inte tala om hackspettarnas smatter mot trädstammarna, så börjar du ana vilken rörelsefylld värld som befinner sig alldeles ovanför huvudet på oss. Åtskilliga sorters gängliga apor med sällsamt ansikte svingar sig vigt från gren till gren, medan de snattrar och träter med varandra. Högt ovan trädtopparna kretsar de vaksamma gamarna i väntan på ett skrovmål. Deras glupande aptit håller djungeln ren från ruttnande kött.
Här och där finns vattensamlingar med tropiska fiskar i lysande färger. Överallt ser man små bäckar med brunaktigt, lövfärgat vatten. Alla bäckarna når så småningom Amazonfloden, djungelns pulsåder.
Livet i vattnet
I Amazondjungelns vatten finns stingrockor, darrålar, kajmaner, sköldpaddor och pirayorna med sina sylvassa tänder, som kan slita köttet av ett djur under bara några minuters sjudande verksamhet. Man måste höra efter med befolkningen på platsen innan man ger sig ut och simmar i något av dessa vattendrag. Det är inte säkert att djungelvattnen är några lämpliga simbassänger! Men ändå kan man få se små grupper av infödda barn plaska och stoja i några av de sakta rinnande djungelfloderna. Ja, folket kring den ”stora floden” ger ett intressant bidrag till djungelns temperament.
Djungelns folk
För tre eller fyra hundra år sedan kan det ha funnits minst 230 olika indianstammar i området. De bodde i små isolerade samhällen, som vanligen begränsade sig till vissa bestämda geografiska områden. Några av de stammar som fortfarande är kända har kvar sina domäner, till exempel Jivaros, Aucas, Campas, Chamas, Machiguengas och Shipibos. Kanske endast omkring tjugo väldefinierade stammar återstår i våra dagar. De har inga stora behov — kanske en timmerkoja, en hängkoj eller två, ett blåsrör och ett spjut. Deras kost består huvudsakligen av palmliljor, bananer, sköldpaddor och fisk.
Amazondjungeln är verkligen ett fascinerande område — en rofylld plats. Den lugna, fuktiga atmosfären störs då och då av tropiska åskväder. Men dessa oväder och de exotiska lätena från en stor mångfald olika djur stör egentligen inte lugnet i den ofantliga, fridfulla djungeln. Det är många olika djur som gjort djungeln till sitt hem, men den är ingen särskilt farofylld miljö för dem som respekterar de underförstådda skyltarna med texten ”Stör ej”.