Opal — en regnbåge i din hand

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Honduras

JAG knöt mitt rep runt roten av en stadig tall, kastade dess fria ända ned i ett gyttjigt hål och gled sex meter ned till botten. Tre knappt manshöga tunnlar strålade ut horisontellt i olika riktningar likt ekrarna i ett cykelhjul. Jag valde en av dem och följde den ungefär nio meter, medan jag oupphörligt synade väggarna med hjälp av en lampa.

Det är bara på mycket få platser bland de natursköna bergen i Honduras som man kan finna sådana schakt. De grävdes ut för ungefär 400 år sedan av spanjorer som letade efter ädelstenen opal. I dessa omgivningar fann spanjorerna små anhopningar av opalstenar och ett antal större klumpar av den sällsynta ädelstenen. Men de fann inte de bästa, som fanns högre upp på berget i vertikala sprickbildningar i en massiv utlöpare av hård, svart basalt.

Opal är en av världens vackraste ädelstenar. Dess sammansättning är ovanlig. World Book Encyclopedia framhåller: ”Gemmologer [kännare av ädelstenar] kallar opalen en hydrogel [stelnad partikellösning] av kiselsyra, därför att den innehåller vatten [grek.: hydor] tillsammans med kiselsyran.” Kiselsyran utgör omkring 60 procent av jordskorpan. Där heta kiselhaltiga lösningar trängt in i sprickor och håligheter under jorden, kan den geléliknande massan stelna till opal.

Inte all opal är värdefull. ”Vanlig” opal är till exempel vanligtvis inte en ädelsten och återkastar inte en mängd färger. Australiska gruvarbetare kallar den hånfullt ”grums”. Det är bara i omkring sju eller åtta länder i världen som man har funnit ”ädel” opal. För närvarande anses det att 95 procent av världens opal kommer från Australien, fastän färska sydamerikanska fynd kan förändra bilden.

Det är värt mödan att söka efter ädel opal. När man för en sådan ädelsten i närheten av en ljuskälla, resulterar detta i att en hel regnbåge av färger skjuter fram ur stenen. När man långsamt vrider en opal eller flyttar den från solljuset till artificiell belysning, får detta till följd att den ena färgnyansen efter den andra väller fram i en flod av skönhet.

Vad är det som får opalen att utstråla så många färger? Detta är inte exakt känt. Enligt en teori, som i dag godtagits av många, beror ljusstrålarnas brytning i de lager av mikroskopiska kiselsyrekorn av vilka ädelstenen är sammansatt.

Den som önskar köpa okluven opal måste vara försiktig. Vissa former av opal är olämpliga att använda till ädelstenar. Somliga har ett mycket poröst och kritliknande utseende. Andra kan förlora sin färg fullständigt inom en månad. Det är också vanligt att vissa opalstenar faller sönder i torr luft på grund av vattenavdunstning från den stelnade substansen.

Funderar du på att köpa en opal? Innan du gör det, gör du klokt i att begrunda några grundläggande fakta. För det första finns det ett obegränsat antal varianter av opal; det finns inte två stenar som är exakt lika. Bland de många grupperna av denna ädelsten finner man svart opal, knölopal, pärlemoropal, eldopal och flamopal. Andra namn beskriver de olika färgmönstren som opalen kan uppvisa. Det finns till exempel en opal som uppvisar talrika färgpunkter och liknar en stjärnbeströdd natthimmel. ”Harlekinmönstret” utgörs av en mosaik av stora färgade rutor.

Juvelerare ger vanligen opalen ”cabochonslipning”, vilket betyder att stenen får en rundad, konvex överdel. Formen på stenen i övrigt kan vara rund, oval, rektangulär eller ”fri form”. Det sistnämnda slipningssättet gör det möjligt för juveleraren att undvika att slipa bort sällsynt och dyrbart material enbart för att ge stenen en schablonmässig utformning. Den fria formen framhäver också stenens individualitet.

Juvelerare använder i huvudsak tre olika infattningstyper, när de bearbetar opalstenar: den massiva, dubbletten och tripletten, som illustrationen ovan visar.

Fastän alla dessa består av äkta opal, brukar den massiva stenen kosta mer än en dubblett eller en triplett. För vardagsbruk kanske man finner det lämpligast att köpa en triplett med överdel i kvarts, eftersom kvartsen är mer okänslig för repor än opalen. Om man betraktar stenen från sidan, kan man avgöra om den är massiv eller inte.

De berömda opaler som hittats i olika delar av världen är inte många. Jätten bland dem alla är ”Olympic Australis”, en okluven gnistrande sten på 20.000 karat, lika stor som ett manshuvud.

Vilka möjligheter har man att själv gräva fram en opal? Att döma av min egen erfarenhet tycks de inte vara lovande. Efter fem mödosamma timmar på en mulåsna, helt medveten om ryttarens inkompetens, fann jag absolut ingenting. Det är sant att de dimhöljda bergen fortfarande döljer mången glittrande opal. Men de är inneslutna i hård basalt, som är täckt med ståtliga furor eller ångande djungel. Låt dock inte mig avskräcka dig. Försök att finna en opal om du kan!

[Diagram på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Massiv

Dubblett

Triplett

Ädel opal

Vanlig opal eller annat material

Överdel av kvarts

Skikt av ädel opal

Vanlig opal eller annat material